Morrissey 19 augusti 2015

Morrissey pratar med Larry King och framför Kiss me a lot. Ljuvligt.

Kent - ny singel

Efterlängtat singelsläpp. La Belle epouqe - omslag i svart och rosa. Musiken är typisk Kent. Texten är samhällskritisk och målar upp ett mörkt och kallt Sverige. Hela arbetsdagen spelades låten på Spotify och "instant repeat". Verkligen en engergikick! 30 april kommer albumet.

)

Nine Inch Nails - Come back haunted

Kan det bli ett bättre Nationaldagsfirande än nyheten om en ny singel med Nine Inch Nails och kommande album i höst. Jag trodde verkligen att bandet var upplöst. Jag var ju på en av avskedskonserterna 2009.

In Flames - Flygeln 9 april 2012

Som jag längtat till annandag påsk. Äntligen dags för turnéstart för In Flames och deras klubbspelningar i Norden. Under våren dyker de upp på flertalet orter i Sverige för en intimare kontakt med sina fans. Först ut är Norrköping. De spelar i ett utsålt Flygeln, publik 1500.

De börjar med lite äldre material och fortsätter med Where the dead ships dwell från senaste albumet Sounds of a playground fading. De blandar in lite fler låtar de inte spelat live på länge. De har en guldgruva att ta ifrån sedan debuten 1993 med Lunar strain. Jag njuter av Trigger, The quiet place, Liberation, Cloud connected, Only for the weak och Deliver us. Spellistan innehåller 19 låtar och avslutas värdigt med My sweet shadow.

Säkert på Flygeln 4 mars 2011

På biljetten står ståplats men tydligen ändrade sig arrangören och valde sittande publik. Jag blir lite besviken och jag tror Annika Norlin med band kände samma sak. Hon är lite trevande i början iförd sin röda cape. Musiken är dansant men texterna är små noveller om kärlekssorg och annat som kan kännas svårt i livet. Jag kan knappt sitta still. Annika låter capen falla till golvet och med ryckiga rörelser, som en marionett, ger hon publiken en och en halvtimmes härlig musikupplevelse. Jag tror nästan alla låtar från de båda albumen - Säkert! (2007) och Facit (2010) framförs.

Den 25 mars spelar Säkert! i Konsert & Kongress.

True Grit - film av Ethan och Joel Coen

True Grit TRAILER m.m.

De sammanbitna (1969) med John Wayne

Bröderna Coen har gjort en nyinspelning av en klassisk western från 1969. Då med John Wayne i huvudrollen. Den gav honom hans enda Oscarstatyett. Nu är det Jeff Bridges som spelar samma roll med inlevelse och humor. Även han har nominerats för sin prestation.

Det är en enkel historia om en 14-årig flicka som vill ha upprättelse och ställa sin fars mördare inför rätta. Tillsammans med en försupen sheriff och en rättrådig Texas ranger ger hon sig ut på jakt efter mördaren som gömmer sig i farligt indianområde.

Karaktärerna har charm, replikerna är vassa och det pratas konstant. Det är inte en typisk "Coenfilm" men den är välgjord, rolig, absurd och sevärd som allt de tar sig an att göra. Undantaget är deras fasansfulla version av Lady Killers.

Göteborgs internationella filmfestival 2011

I år var det 15-årsjubileum för mig. Fredag till söndag med fokus på film. Biljetterna är bokade i förväg. Mitt tema för i år var att försöka se filmer som inte kommer att få svensk distribution. Det lyckades nästan. Att välja från progamhäftet som släpps i början av januari är lite av "grisen i säcken". Den korta texten om filmen och ibland en trailer kan tolkas på olika sätt. Jag försöker välja bort de med sorgligt innehåll. Så här i efterhand känner jag mig nöjd med mina val. Modernt kinesiskt drama av debuterande regissör. Brittisk feelgood om krav på lika lön 1968. Sydkoreansk spionhistoria. Mexikanskt drama av skådespelaren Diego Luna. Spänning i rysk ödemark. Konstnärligt förortsdrama av Woody Allens förre kostymassistent.

GIFF 34th
Årets affischkonstnär: Lars Lerin
Europas 5:e största publika filmfestival
Ca 200 000 besökare varje år
450 filmer
45 seminarier
Biograferna: Draken 713 platser, Folkteatern 300 platser, Pustervik 220 platser, Hagabion 121+58 platser, Capitol 200 platser, Handels 345 platser, Aftonstjärnan 180 platser, Stadsbiblioteket 183 platser, Filmstaden Bergakungen 417+198+198+98+98 platser, Chalmers 450+172 platser och Roy 286 platser.

Mina festivalfilmer:

The Annunciation
Regi: Ronin Hsu, Kina, 2010
Tal: kinesiska
Text: engelsk
Längd: 1 tim 26 min

Flickorna från Dagenham
Regi: Nigel Cole, Storbritannien, 2010
Tal: engelska
Text: engelska
Längd: 1 tim 53 min
Orginaltitel: Made in Dagenham
Svensk distribution

Secret Reunion
Regi: Hun Jang, Sydkorea, 2010
Tal: koreanska
Text: engelsk
Längd: 1 tim 56 min
Orginaltitel: Ui-Hyeong-Jae

Abel
Regi: Diego Luna, Mexiko, 2010
Tal: spanska
Text: engelsk
Längd: 1 tim 25 min

Live!
Regi: Yury Bykov, Ryssland, 2010
Tal: ryska
Text: engelsk
Längd: 1 tim 14 min
Orginaltitel: Zhit'! Zhit'!

3 Backyards
Regi: Eric Mendelsohn, USA, 2010
Tal: engelska
Text: fransk
Längd: 1 tim 28 min

PJ Harvey - ny musik 2011

Även om Polly Jean och jag inte har varit helt överens om hennes musikutveckling de senaste 10 åren så är jag alltid nyfiken på hennes nya alster. Den "senaste" för mig är den rockiga och råa Stories from the city, stories from the sea (2000). Duetten This mess we're in med Thom Yorke är så fin. Nu är det snart dags för nionde albumet - Let England shake. Laura Snapes har lyssnat och jag tror det kan bli en spännande musikupplevelse.

White Lies - ny musik 2011

Idag släpper det brittiska bandet White Lies sitt andra album. Jag har bara läst en recension. Där står skrivet att det är sant att rocken verkligen är död. Det är bara att lyssna på White Lies album Ritual. Inte så att det är deras fel men att just många nya band under 00-talet försöker återuppliva rocken genom att använda sig av gamla influenser. För White Lies del band som Teardrop Explodes, Echo and the Bunnymen och Joy Division. Men hallå - är det inte så musikutvecklingen fungerar? Jag började lyssna på the Doors därför att band som Echo and the Bunnymen och Lolita Pop hänvisade till the Doors när det gäller musikinspiration.

När jag första gången hörde låtar från White Lies första album To lose my life (2009) blev jag både glad och nostalgisk. Att höra en sångare som sjunger som en blandning av Julian Cope och Ian McCullough kändes bara positivt. Melodier som låter 80-tal kändes också rätt. Inte nyskapande men helt rätt. Jag köpte download av Death, E.S.T, Farwell to the fairground och To lose my life.

Jag kommer att agera på samma sätt med Ritual. Jag plockar russinen ur kakan och njuter av lite nostalgi.

Glasvegas - ny musik 2011

Det gamla året är summerat, listat och utvärderat till bristningsgränsen. Då är det dags att se framåt och njuta av allt nytt. I DN 2011-01-09 läste jag ett längre inslag om Glasvegas, om arbetet med nya albumet och den nya trummisen - Jonna Löfgren direkt från Musikskolan i Piteå. I NME 2011-01-10 står att titeln blir 'EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\'. Flood (U2, Depeche Mode) har producerat och den släpps under våren. Det är deras andra album. Uppföljaren till den kritikerrosade självbetitlade CDn från 2008. Enligt sångaren James Allan är den nya skivan mer vuxen som att gå från Disney till Levi´s. Vad han nu kan mena med det.

Musikåret 2010

Jag tycker om att summera det år som varit när det gäller film, böcker, musik, händelser, upplevelser, minnen - listan kan göras oändlig. När jag vänder blad i kalendern och sista månaden dyker upp så börjar jag fundera i första hand på mina musikinköp. I tider av Spotify, YouTube och MySpace så blir inte skivköpen längre så prioriterade. Musikälskaren inom mig kan ändå inte låta bli att hänföras av favoritartisters nya alster eller falla pladask för en helt ny upptäckt. Vissa skivor köps som CD och andra köps i mp3-format, hela albumet eller bara de stjärnmärkta låtarna från Spotify. Den mesta musiken förblir ändå bara som en playlist för 2010 på just Spotify.

Nu har jag lyssnat och gjort mitt urval. Det är inte lätt när jag är en sådan kräsen musikälskare med bred smak. Det som är nytt med årets lista är att jag har börjat intressera mig för remastrade återutgivningar i lyxiga utgåvor eller bara känt sug efter musik jag missade på 1990-talet. Best of skivan med Afghan Whigs stillade inte min hunger utan hela bakkatalogen letades upp vid besök i olika skivbutiker. Det är 20 år sedan Morrissey gav ut Bona Drag och jag köper den remastrade utgåvan med sex outgivna spår och nytt omslag. Det känns lite skrämmande. Jag ser mig som den nyfikna och ständigt på jakt efter allt som är nyskapande. Lite retro är nog inte helt fel.

RETRO:
Morrissey - Bona Drag Remastred [20th Anniversary edition]
Morrissey - Southaw Grammar Legacy Edition
Morrissey - Maladjusted Legacy Edition
Afghan Whigs - 1965 (1998)
Afghan Whigs - Gentlemen (1993)
Afghan Whigs - Congregation (1992)
Afghan Whigs - Black Love (1996)

METAL:
Deftones - Diamond eyes
Godsmack - The Oracle
Stone Sour - Audio Secrecy

ROCK:
Kent - En plats i solen
Melissa Auf der Maur - Out of our minds

AMERICANA:
Malin Foxdal - Nattfjäril
Christian Kjellvander- The Rough and Ryne





Best of 2010 (Lugna melodier)
Best of 2010 (Lite tyngre melodier)

Christian Kjellvander - live 2 december 2010

Christian Kjellvander med sitt band av skickliga musiker framförde många låtar från det nya fantastiska albumet The Rough and the rynge. Några av mina favoriter från tidigare skivor värmde extra mycket i mitt hjärta som Poppies and peonies, Two souls, Paige och Homeward rolling soldier.

Christian Kjellvanders musik på skiva är lågmäld men när den spelas för publik kan den bli både energisk och högljudd. Men det är bara positivt. Jag tycker om när det finstämda helt plötsligt blir stökigt och gitarrer plågas på ett monotont sätt men rysligt bra (läs Neil Young). Melodierna är mjuk och melodisk Americana och hans texter är som de ska vara i den genren. Melankoliska och svårmodiga där själen gör ont och hjärtat blöder.

Sophie Zelmani live 2010-11-04

Sophie Zelmanis musik är inte lättillgänglig. Jag lyssnar på hennes skivor och snart är tankarna någon annanstans. Trots det så upptäcker jag att jag nynnar på en av låtarna jag hörde tidigare. Jag har sett henne spela tidigare på Hultsfredsfestivalen och det glömmer jag inte. Hennes röst ger då som igår kväll ett lågmält intryck som andas längtan, drömmar, hopp, saknad. Gitarristen Halapi förstärker känslorna så att de når fram till publiken. Kanske är det november månad med mörker och kyla som gör att Sophie Zelmanis spelning värmde extra mycket. Jag känner mig glad och upprymd även idag.

Final NIN Concert Coming to Film

Final NIN Concert Coming to Film



Förra året gjorde Nine Inch Nails sin avskedsturné. Nu verkar det som den blir en DVD - "filmed by the fans, made by the fans, for the fans". Givetvis har bildkvalitén förbättrats och ljudet har mixats i stereo och 5.1 surround sound. Något att se fram emot.

Soundgarden Reunion

Äntligen lite musik bakom orden att grungebandet från Seattle ska återförenas. Nu är det bara att vänta på turnépaket, nya låtar och allt gammalt samlat i fin box. Tyvärr så sjunger Chris Cornell inte lika bra som på 1990-talet. Men när det gäller favoritband från förr så är i alla fall jag mycket förlåtande.

Deftones och Godsmack - artister med ny musik att se fram emot i maj

Deftones släpper sitt nya album Diamond eyes den 4 maj. Singeln med samma namn har funnits ute sedan januari och den blir bara bättre och bättre för varje lyssning. Videon är vacker.

Godsmack har sitt nya album Oracle ute samma datum men bara i USA. Den första videon föll inte i min smak. Bilder på män som pucklar på varandra i något som ska vara en sport förtar upplevelsen av musiken. På hemsidan under News står: "The video features some tough-as-nails UFC fighters throwing punches and kicks to the sounds of Godsmack's killer drums and bone-crushing riffs." På Spotify finns låten Love-Hate-Sex-Pain som är hur bra som helst.

Melissa Auf der Maur - OOOM

Jag har varit lite ofokuserad ett bra tag men nu känns det som jag är i fas med mig själv. Samma dag som Melissa Auf der Maur släppte sin nya skiva - Out of our mind - visste jag om det. Jag lyssnade på den på Spotify. Om och om igen eftersom hennes nya musik kräver uppmärksamhet och koncentration. Jag fastnade givetvis för titelsången och den snygga videon. Just nu är The One min favorit. I morgon kanske jag hellre lyssnar på The Key eller den nästan helt instrumentala The Hunt som borde finnas som ljudspår i en spännande thriller.



I en artikel i GP 2010-04-06 berättar hon om sitt soloprojekt som blev en CD, en film och ett seriealbum. Hon säger bland annat: "-Det har aldrig varit lika intressant att göra konst som i dag. Vi hålls tillbaka av ekonomiska begränsningar, men har total frihet. Det är perfekt för mig, jag behöver utmaningar, säger hon."


Followed the waves från debutskivan Auf der Maur (2004) är lite tuffare och med mer traditionell grungekänsla. Men den är lika bra idag.

Kent i Cloetta Center 10 mars 2010

Konserten med Kent var mycket efterlängtad. De lyckades skapa en klubbkänsla i en islada - LHC:s hemmaplan Cloetta Center. Rockiga gitarrer, tunga basriff, metalliska synthar och sångtexter som berör djupt in i själen. De bjöd på många fina låtar från sin nästan 20-åriga karriär. Det gör i alla fall mig lycklig länge, länge, länge!! Jag kan bara hålla med inlägget av Bigmouth strikes again. Till skillnad från gnällig lokalpressrecensent var i alla fall vi på samma konsert.

När ljusen släcks strax innan klockan 21 och tonerna till Taxmannen får publiken att jubla så ger det mig en skön känsla från magen upp till hjärtat.

Kent - vårturné 2010

Turnén startade den 25 februari och den 10 mars spelar Kent i Linköping. Biljetten till spelningen i Linköping har varit inköpt sedan länge. CD-boxen 1991-2008 står framme nära "köksstereon". Den senaste skivan Röd ligger bredvid. På Spotify finns spellistan med mina favoritlåtar.

Bra låt och häftig video från albumet Tillbaka till samtiden (2007): Ingenting


Ny singel och video från albumet Röd (2009): Idioter

Compact living - omflyttningar

Jag flyttade den sedan tidigare komprimerade CD-samlingen, i fodral men utan plastaskar, från fin hylla till IKEA-boxar som placerades i bokhyllan. Digipack finns nu i den fina hyllan. Omorganisationen krävde att jag först bläddrade igenom skivorna för att få dem i rätt ordning i boxarna.

Precis som utrycket "nursing your whiskey" borde man vårda sin skivsamling lika ömt.

Jag upptäckte album som jag inte visste jag ägde. När kom CD-samlingen med Peace, Love and Pitbulls: 1992-1997 in i mitt hem? Varför lyssnar jag inte på alla skivor jag köpt med Kristin Hersh eller Maria McKee? Jag minns de två spelningar med Louise Taylor på Irland 1998 men jag hade glömt bort hennes musik. Jag äger till och med ett signerat exemplar av hennes album Ride.

Frågan är om jag kommer att bläddra igenom boxarna då och då för att friska upp mitt minne och återupptäcka mina gamla musikfavoriter. Jag är skeptisk!



Louise Taylor