Musikåret 2017

Musik fortsätter att vara strömmad. Nytt för i år är att jag köpt två album i vinyl. Afghan Whigs In Spades (vit) och Mark Lanegan Gargoyle. CD Thåström Centralmassivet från Ginza, signerat exemplar.

Trender 2017. Lucinda Williams spelar in This sweet old world (1992) igen inklusive bonuslåtar. Artister tolkar andra artister. Oväntade covers av t ex In Flames med Wicked games och Mustasch Änglahund. Shelby Lynne och Alison Moorer gör en fin version av Into my armas. Ellen Sundberg tar sig an Kjell Höglund med När tåget lämnar perrongen. Lydia Lunch tar hem första priset med albumet Under the covers.

Vårkänslor - ny musik 2017 - utgivning februari till juni 2017

3 februari 2017
Säkert! Däggdjur (SME)
Här finns texterna för oss som köper musik på Spotify.
En av mina favoritlåtar är Snooza

10 februari 2017
Tinariwen Elwan (Anti)
Oväntat samarbete med Kurt Vile och Mark Lanegan på den här låten.

17 februari 2017
Son Volt Notes Of Blue (BOR)
Americana och 1990-tal med sköna gitarrslingor

3 mars 2017
KSMB Ond saga (SPD)
1981 lyssnade jag oavbrutet på "Sex noll två" och "Jag är ingenting". Svensk punk dör aldrig.

10 mars 2017
Soundgarden – Ultramega OK Reissue (Soundgarden/Sub Pop)
Återutgivning av grunge från 1988 är aldrig fel.

17 mars 2017
Depeche Mode Spirit (Columbia Records)
Mitt absolut favorit brittiska synthband

24 mars 2017
Jesus & Mary Chain Damage Joy (WMS)
Jag hörde melodierna i oväsendet när singeln Upside down släpptes 1984.

Ossler Evigt himmelsk fullkomning
Albumet Stas (2013) är beroendeframkallande. Lyssna bara på Skönhet i förfall.

31 mars 2017
Aimee Mann Mental Illness
Filmen Magnolia (1999) öppnade mina öron för hennes musik. Vem blir inte berörd av Save me.

Mastodon Emperor Of Sand
Albumet Leviathan (2004) är ett konceptalbum helt baserat på boken Moby Dick.

28 april 2017
Juliana Hatfield Pussycat
Sent 1980-tal och tidigt 1990-tal var det gott om bra lo-fi indie rock. Den är fortfarande bra.

Mark Lanegan Band Gargoyle
Rösten som fortfarande får nackhåren att resa sig av välbehag. Kärleken började redan tidigt 1990-tal med grungebandet Screeming Trees.

5 maj 2017
The Afghan Whigs In Spades
2010 var året jag tog igen alla missade år när det gäller Afghan Whigs.

Blondie Pollinator (WMS)
Heart of glass från LP:n Parallel Lines (1978) snurrade varmt på skivspelaren.

9 juni 2017
Lady Antebellum Heart Break
Glad pop country behövs i dessa mörka tider.

Nickelback – Feed The Machine (BMG)
Varför hatar alla Nickelback? Ibland är jag på humör för lite kommersiell postgrunge rock.

Ny musik 2016 "Att-lyssna-på-listan" so far

8 januari
David Bowie Blackstar


15 januari
The Temperance Movement White Bear

22 januari
Megadeth Dystopia
Tindersticks The Waiting room
Suede Night Thoughts

19 februari
Wolfmother Victorious

26 februari
Ricky Warwick When Patsy Cline was crazy
Bonnie Raitt Dig In deep
Ebbot Lundberg & the Indigo children For the ages to come


11 mars
Freddie Wadling Efter regnet
Killswitch Engage Incarnate
Weeping Willows Tomorrow became today
3 Doors Down Us and the night


1 april
Pet shop boys Super
Black Stone Cherry Kentucky

8 april
Deftones Gore


15 april
PJ Harvey The Hope six demolation project
Paul Young Good thing

22 april
Brända Barn Över bron
Takida A Perfect world

Graveyard Backstage 15 april 2016

Factory Brains värmer upp inför den lilla publik som dyker upp klockan 20. Bandet bjuder på ungt och energiskt ös. Den rockiga Coffee break och den lite lugnare Down the river fattar jag tycke för.

När det är dags för Graveyard är golvet framför scenen fyllt av beundrare. En hel del 30-plusare. Det finns ett stadigt kravallstaket mellan bandet och publiken. Undrar om det är standard när ett band klassas som "hårdrock". För mig är musiken mer blues och psykedelisk med ostyriga gitarrer. Graveyard spelar många låtar från det nya albumet Innocence and decadence. Jag borde inte gilla deras musik men den blir bara bättre och bättre för varje gång jag tar mig tid att lyssna ordentligt. De är även ett band jag gärna ser spela live.

De avslutar med det vackra och sorgsna "relationsdramat" Uncomfortably numb. Första extranumret är ännu en lugn och fin låt, Stay for a song. Sångaren börjar med att stå själv på scenen med sin gitarr.

Årets album - fortsättning

Årets album till och med augusti

Chris Cornell
American songbook


Dave Gahan & the Soulsavers
Balsam för sorgsna själar


Ghost
Poppig tung 70-talshårdrock


Graveyard
Blues rock metal


Samlingsalbum Mad Season-tributekonsert
Grungehyllning


Slayer
Tunga riff som alltid


Anna Ternheim
Vackert och vemodigt


Turnpike Troubadours
Modern country och spelglädje

In Flames Club tour 20 oktober 2015, Garden

2012 när In Flames var ute på klubbspelningar var jag inte tillräckligt snabb att köpa biljetter. Det ordnade sig ändå eftersom det blev en tur till Norrköping och Flygeln. En riktigt trevlig lokal. Då var det en väldigt intim konsert. Kanske lite för trångt för att jag skulle slappna av och lyssna på musiken fullt ut.

2015 är jag mer på och får biljetter till Garden, en tisdagskväll. Garden är en tråkig lokal men den fyller sin funktion som liten arena. Alla i publiken får plats utan att det känns för fullsatt. Jag njuter från intro till sista låten. Ljusshowen är mäktig och snygg. Ljudet är perfekt. Jag "upptäckte" och uppskattade In Flames sent i och med albumet Come clarity, 2006. Jag går inte igång lika hårt på skivsläppen på 1990-talet.




Intro
(Jester's Door)
Superhero of the Computer Rage
Enter Tragedy (Sounds of a playground fading, 2011)
Darker Times (Sounds of a playground fading, 2011)
Siren Charms (Siren charms,2014)
Black & White
Square Nothing
Disconnected (A sense of purpose, 2008)
Leeches (album Come Clarity, 2006)
Like You Better Dead
Bullet Ride
Jotun
Food for the Gods
Ordinary Story
Crawl Through Knives (album Come Clarity, 2006)
Satellites and Astronauts
The Hive
Take This Life (album Come Clarity, 2006)

Encore:
Cloud Connected
Where the Dead Ships Dwell (Sounds of a playground fading, 2011)
Deliver Us (Sounds of a playground fading, 2011)
Paralyzed (Siren charms,2014)
My Sweet Shadow

Årets album - so far

Beth Hart
Sjunger blues så att nackhåren reser sig.



Waterboys
Lika bra som på det tidiga 80-talet.



Thåström
Årets bästa album.



Ebba Forsberg
Fina tolkningar av Tom Waits med text av Mikael Wiehe



The Leather Nun
Mogen comeback



Mark Lanegan
Gästartister och olika mixar på senaste albumet.



Stone Sour
Cover EP



Allison Moorer
Country när den är som bäst.



Truls Mörck
Soloalbum från Graveyardmedlem



Heather Nova
En lysande stjärna med många fina skivor i bagaget.

Munken i Parken 2015

Alltid lika trevligt med festligheter i stadskärnan. Norrköpings Munken in the Park bjuder på gott och blandat när det gäller musikunderhållning. Weeping Willows and Year of the Goat lockade mina öron.

Från Munken in the Park

Robert Plant - Dalhalla - 14 juni 2014

Förband North Mississippi Allstar. Tung blues från Mississippi värmer upp publiken. Rock 'n' roll med boogie woggie sound från den Amerikanska södern. Inget jag lyssnar på hemma men i ett kalkstensbrott i Dalarna fungerar det utmärkt.


Robert Plant and the Sensational Space Shifters
Rock, blues, trad arr., västafrikanska rytmer och mycket spelglädje. Going to California, Satan your Kingdom must come down och avslutande Rock 'n' roll är mina favoritögonblick.

Robert Plant Dalhalla

Sweden Rock Festival 6-7-8-9 juni 2012

Så har 90-talet hittat till Sweden Rock. Jag är så nöjd med mitt festivalbesök. Onsdagen inleddes med nationalsång och Sabaton framför ett publiktätt Sweden stage. Lite senare kliver det amerikanska 90-talsbandet Fear Factory upp på samma scen. Tung metal med inslag av industrirock. Borde lyssna mer på dem.

Torsdagen var tuffare med favoritbandet Soundgarden först klockan 23:30 på Festivalscenen. Medan jag väntade njöt av 70-talsbluestung rock med Rival Sons, brasilanskt tunggung med Sepultura, progressiv rock med Mastodon och norsk black metal med Dimmu Borgir. Soundgarden delade med sig av sin digna musikskatt. Det var rysligt bra! Det var värt att komma isäng när solen går upp och fåglarna kvittrar. Vår transferbuss körde inte raka spåret till Åhus strand hotell utan först till Bromölla Camping och Bäckaskogs slott. Så klockan fyra kröp jag ner i sängen.

Fredagen var ingen höjdardag när det gäller intressanta artister för min del. Blue Öyster Cult spelade "Godzilla" och "Don´t fear the reaper" som även jag känner igen. Ugly Kid Joe var glada och pigga punkiga 40-åringar på scenen. Publiken gick igång på hitlåten "Cat´s in the cradle". Även jag. Kultbandet Pentagram med sin doom metal var mycket gitarrgnissel. Sångaren var smått galen i sitt utspel och jag fick stundtals blunda för att klara av att lyssna på musiken. Motorhead har aldrig varit min melodi. Det blev ändå en liten dos innan bussfärden till hotellet. "Hemma" före midnatt!

Lördagen var funky med Electric Boys, psykedeliskt tung och svänging med Orange Goblin, 70-talsrock med Bad Company och mina nya favoriter, prog metal bandet Symphony X. Avslutade festivalen för vår del gjorde Lynyrd Skynyrd med sin sydstadsrock. Inte illa att få orginalversionen av "Simple man". Annars gillar jag Deftones och Shinedown tolkningar.

Festivalsommar #5

Tältturné med Takida och Europe. Förband vid Cloetta Center var det lokala bandet Close Quarters.

Är uppvuxen med Europes 80-talshårdrock och blir lätt nostalgisk av Rock the night, Carrie, Open your heart , Superstitious och Final countdown. Det är spelglädje på scenen och publiken är sommarvarm och med på noterna hela tiden.

En annan ådra i mitt musikintresse är att vara nyfiken på allt nytt. Därför passerade inte Takida mina öron ohörda när de dök upp i mitten på 00-talet. Under kvällen spelar de en kavalkad av låtar från sin pågående karriär. Favoriter som Losing, Curly Sue, Handlake village och Evil eye. Tufft på ytan med den nya hårdrockens tyngd men det finns stråk av något mjukt i melodierna och texterna.

Festivalsommar #4

Så var det dags för festivalbesök igen. Nu i ett sommarvarmt Victoria Park i London. Andra året för tvådagars High Voltage Festival. Absolut ingen camping, inget nattsudd utan bara hårdrock. Tre scener - en för gammal hårdrock, en för progmusik och en för ny hårdrock. Lite av varje för en blandad publik där ändå medelåldern var runt +50. Kände mig nästan som en rockstjärna med mitt VIP-pass. Busstransfer från lyxiga Crowne Plaza hotel i Docklands till Victoria Park och artistingången. Det var bara att gå in utan att köa och ingen säkerhetskontroll. Direkt bakom stora scenen låg ett trevligt VIP-område.

Upplägget på de olika scenerna var också tilltalande. De tidiga banden spelade 30 minuter och sedan ett uppehåll på 30 minuter. Det gav lite andrum och utan stress upplevde jag sju band per dag. Mina favoriter öste på Metal Hammer scenen - nya band som lyssnat på tidig 70-tals och 80-tals hårdrock. Några favoriter att lyssna mer på: Furyon, Gentleman's Pistols och Attica Rage. Neurosis har manglat sin metal sedan 1985 och de är verkligen tunga.

Setlist 23-24 juli 2011.

Vårt weekendpaket gav även tillfälle till upplevelser i city, som besök på Tate Modern och deras stora Miróutställning. Mycket sevärd! Ett annat favoritmuseum är National Portrait Gallery. Nu visades orginalfoton från 1920-tal till 1960-tal av Hollywoodstjärnor. Snyggt!

Festivalsommar

Sweden Rock festival firar 20 år och även jag blev glatt överraskad och njöt av mina tre dagar i Norje, Blekinge. Jag är egentligen inget fan av "hårdrock" utan mer en som tycker om "metal". 2011 kom så vändningen och även jag noterade att Clutch, Down och Black Label Society besökte Sweden Rock. Då är det bara att kapitulera.

Jag är inget fan av "All inclusive" heller. Men att bo på ****-stjärnigt hotell vid havet, få biljett och busstransfer direkt till festivalområdet är ingen dum idé. Att jag har fel ålder för att orka med att stanna uppe till sent flera kvällar i rad är en annan femma. Återhämtningen tog en vecka!

Jag erkänner att detta var mitt tredje besök på Sweden Rock. Jag är som alla andra som tycker om tung musik en snäll människa. Jag följde med en riktig "hårdrockare" 1994 (Deep Purple, Mountain, Uriah Heep) och 1999 (Budgie, David Lee Roth, Deep Purple, Dio).