Mina favoritfilmer på 00-talet

Jag ser många filmer varje år på bio, festivaler, TV och DVD. Det är svårt att välja den bästa. Jag har utgått från filmer som jag kan tänka mig se om och några av dessa har jag faktiskt sett mer än en gång. Vad som gör dem bra kan vara berättelsen, hur handlingen förs framåt, fotografens arbete eller bara att jag fortfarande tycker om filmen.

2000: Sånger från andra våningen (Roy Andersson)
2001: In the mood for love (Wong Kar Wai)

2002: The Man who wasn't there(Joel och Ethan Coen)
2003: The Station agent (Thom McCarthy)
2004: Lost in translation (Sophia Coppola)
2005: Järn 3:an (Kim Ki-duk)



2006: De andras liv (Florian Henckel von Donnersmarck)
2007: Darling (Johan Kling)
2008: De ofrivilliga (Ruben Östlund)
2009: 35 shots of rum (Claire Denis)

Min favoritmusik under 00-talet

Allt går i vågor och det gäller även musiklyssnandet. Under de 10 år som passerat har folkmusik, blues, världsmusik, country, pop, rock och metal sköljt över mig. I början av 2000-talet var det samlingsskivor som följde med musiktidningar som inspirerade. Idag är det strömmad radio som Jango med flera som breddar smaken. Nu ökar inte den fysiska CD-samlingen längre. MP3-filer laddas ner lagligt och finns i datorn, i spelaren eller på ett USB-minne. Det som känns lite sorgligt är att CD-samlingen glöms bort när det är så mycket enklare att välja spellista från RealPlayer. 

Min musiklista för 00-talet: 

Steve Earle: Transcendental blues (2000) - Americana 

P J Harvey: Stories from the city, stories from the sea (2000) - Rock 

Pantera: Reinventing steel (2000) - Metal 

Lucinda Williams: Essence (2001) - Americana 

Mark Lanegan: Field songs (2001) - Rock 

Slayer: God hates us all (2001) - Metal 

Audioslave: Same (2002) - Rock 

Kent: Vapen & ammunition (2002) - Rock 

Thåström: Mannen som blev en gris (2002) - Rock 

Magnus Carlson: Ett kungarike för en kram (2003) - Pop 

Lucinda Williams: World without tears (2003) - Americana 

Machine Head: Through the ashes of empires (2003) - Metal 

Mark Lanegan: Bubblegum (2004) - Rock 

Rachid Taha: Tékitoi (2004) - World 

Morrissey: You are the quarry (2004) - Pop 

Kent: Du & jag döden (2005) - Rock 

Thåström: Skebokvarnsv. 209 (2005) - Rock 

Nine Inch Nails: With teeth (2005) - Synth 

Stonesour: Come what(ever) may (2006) - Metal 

Deftones: Saturday night wrist (2006) - Rock 

Isobel Campbell & Mark Lanegan: Ballad of the broken seas (2006) - Rock 

Down: Over the under (2007) - Metal 

Säkert: Same (2007) - Pop 

Kent: Tillbaka till samtiden (2007) - Rock 

3 Doors Down: Same (2008) - Rock 

In Flames: A sense of purpose (2008) - Metal 

Glasvegas: Same (2008) - Pop 

Clutch: Strange cousins from the west (2009) - Rock 

Kent: Röd (2009) - Rock Thåström: Kärlek är för dom (2009) - Rock 

Morrissey: Years of refusal (2009) - Pop 

Lyssna på smakprov på Spotify 

Mark Lanegan - Don't forget me Steve Earle - Transcendental blues

In Flames - Hovet 11 december 2009

När svininfluensavaccinet ger mig en dunderförskylning så orkar jag bara lyssna på musik och njuta av In Flames.

In Flames spelning var en omtumlande, omskakande men helt fantastisk upplevelse.

Stockholms filmfestival 18-29 november 2009

Det är lika spännande varje år. Först väntan på att programkatalogen ska släppas någon gång i slutet av oktober. Sedan några timmar med att få ihop ett bra eget filmprogram. Bestämma om första eller sista helgen passar bäst. Boka biljetter. Boka hotell Bentley på Drottninggatan 77 som ligger nära festivalbiograferna Skandia, Saga, Sture och Grand.


Mina filmval 2009:
An Education. När kärleken gör att man måste väja akademisk karriär eller swinging London på 1960-talet.

Nick Hornsby har skrivit filmanus utifrån en novell. I början av filmen så fylls salongen av befriande skratt åt hans briljanta komiska tajming i dialogen. Jag rekommenderar varmt denna må-bra-film.

Fish Tank Brittisk diskbänksrealism.

Denna film var tippad som vinnare av Bronshästen men den gick till en mer udda grekisk film istället. Inga kommentarer. Detta brittiska drama om en dysfunktionell familj ger ändå lite framtidstro. Rolig och sorglig på en och samma gång. Rekommenderas.

Nothing Personal En sårad kvinna söker ensamheten i den irländska naturen.

Naturen som en spegel för en kvinnas inre trasiga liv. När hon möter en lika tillbakadragen äldre man i obygden uppstår en udda vänskap. Är man som jag vansinnigt förälskad i Irland så är det en vacker film. Men lite svår och konstnärlig kanske.


Coco Chanel & Igor Stravinsky En passionerad kärlekshistoria.

Vackra miljöer och vackra skådespelare i detta drama som bygger på en sann kärlekshistoria. Regissören har skapat en film utifrån en notering i ett brev. Hyfsat hantverk som roar för stunden. Jag tittade mycket på den snygga interiören och kostymerna.

Five minutes of heaven Två irländare, en uppgörelse och 33 år har gått sedan oförrätten inträffade.

Ett vardagsdrama om ett trauma i barndomens Belfast. Kan man förlåta den som för "sakens skull" dödade din bror framför dina ögon? Det är en gripande film om att komma vidare för både offer och gärningsman. Klart sevärd.

The Countess En av värlshistoriens värsta seriemördare fanns på 1500-talet och hon var grevinna.

Skådespelerskan Julie Delfys regidebut är ett påkostat och spännande kostymdrama med endast ett irritationsmoment. Alla talar engelska i centraleuropeiska miljöer. Jag har lite svårt för det.

Maylene and the Sons of Disaster - förband till In Flames på Hovet 11 december

Metal med sydstatsgung.

Step Up (I'm on it) (2009) Video
Dry the River (2007) Video
Just a schock (2009)
Tough as John Jacobs (2006) Video
Darkest of kin (2007) Video

Jag har älskat dig så länge - film av Philippe Claudel

Trailer
Skådespelare: Kristin Scott Thomas (Juliette), Elsa Zylberstein (Lea)
Land: Frankrike 2008
Speltid: 115 min
Biopremiär: 6 mars 2009

Juliette har suttit 15 år i fängelse för mord och nu ska hon återanpassas till ett vanligt liv. Hon har enligt socialtjänstens råd kontaktat sin lillasyster Lea som hon inte träffat under alla dess år. Familjen har raderat minnet av Juliette och det är två främlingar som möts i början av filmen. Lea är universitetslärare, gift och har två adopterade flickor. Lea är ivrig att hjälpa sin syster men också att förstå och försonas med det förflutna. Hon förklarar för sin motsträvige man att Juliette stannar så länge det behövs.

Filmer om att börja ett nytt liv efter avtjänat fängelsestraff brukar ofta handla om kriminella som sedan misslyckas och dras in i brottets bana igen. Jag har älskat dig så länge är en film om en vanlig familj och där vardagen spelar en stor roll. Barn ska hämtas på dagis, matlagning, umgänge med vänner och småprat. Det är två systrar som en gång stod varandra nära och syskonkärleken finns kvar men det finns skuld och skam som inte bearbetats. Det är en film om försoning genom vilkorslös kärlek. Hur förklarar man för sin omgivning att det här är min storasyster och hon har avtjänat ett 15 år långt fängelsestraff för att ha dödat sin 6-årige son. Filmen är gripande men inte sentimental. Det är först i slutet som vi får en förklaring till mordet. Det är en film om att det är möjligt att få en andra chans.

Max Manus - film av Joachim Rönning och Espen Sandberg

Trailer m.m.

Skådespelare: Axel Hennie (Max), Agnes Kittelsen (Tikken), Nicolai Cleve Broch (Gregers), Ken Duken (Siegfried)
Speltid: 110 min
Biopremiär: 15 maj 2009

Max Manus är en klart sevärd film om Norges motstånd mot tyskarna under andra världskriget. Den bygger på verkliga händelser och personer. Max Manus kämpade i Finland mot ryssen men fick återvända till ett ockuperat Norge. Året är 1941 och det är unga och naiva män som tror att de genom att sprida skriftlig propaganda kan driva bort tyskarna. De grips av polisen och Max försöker fly genom att slänga sig ut genom ett fönster. Han hamnar på sjukhus och därifrån får han hjälp ut och tar sig till Skottland för att tränas i sabotage. Han vet att varje uppdrag är lika med döden. Han återvänder till Oslo två år senare och genomför ett antal sprängningar av fartyg och arkiv. Gestapos repressalier är skoningslösa mot både civila och motståndsmän. Max är en hjälte men priset är högt. Hans vänner dör våldsamt, hans nerver är skakiga och spriten dövar ångesten. När freden kommer känner han bara tomhet.

Den som vill se mer om motstånd under andra världskriget kan med fördel se den danska filmen Flammen & Citronen (2008). Den bygger också på verkliga händelser och personer. Här handlar det om två "hitmen" som får uppdrag att söka upp olika tyskar med höga befattningar i Köpenhamn och avrätta dem helt sonika. Det svåraste uppdraget blir att komma nära Gestapochefen Hoffmann. Thure Lindhardt och Mads Mikkelsen är Flammen och Citronen. De är varandras motpoler. Flammen är ung och övertygad antifascist. Citronen är deprimerad och ser hur motståndsrörelsen krossat hans äktenskap.

Regissör: Ole Christian Madsen
Biopremiär: 25 februari 2009
Speltid: 130 minuter

Trailer Flammen & Citronen

Musik non stop med Slipknot

Skivmässa i Linköping den 31 oktober och jag köpte två samlingsskivor med musik från radioprogrammet Bandit Rock. Just denna sång fastnade på min hjärna. Den vill inte försvinna.

Jag förhandsbokade genast Kents nya album Röd. Det släpps på fredag.

Afghan Whigs - retro

Ibland är det ganska skönt att idag upptäcka något som man glömde bort på den tid när det var på allas läppar. 1990-talet var för mig bland annat Sub Pop, Grunge och Seattle. Band som Nirvana, Soundgarden och Screaming Trees upptog min fulla koncentration. Afghan Whigs var bara ett namn men inget jag lyssnade på.

Men tack vare att idag så samarbetar Mark Lanegan (Screaming Trees) och Greg Dulli (Afghan Whigs) i musikprojektet The Gutter Twins. Det ledde mig tillbaka till en samlings-CD med Afghan Whigs: Unbreakable (2007).




The Gutter Twins

Twilight singers

The Afghan Whigs

Looking for Eric - film av Ken Loach

Trailer - Looking for Eric

Ken Loach är en brittisk regissör som sedan 1960-talet skapat för TV och filmindustrin. Hans filmer är politiska och samhällskritiska med mycket allvar men alltid med en stor dos humor. Det är på 1990-talet som jag tog hans filmer till mitt hjärta. Det var då som jag såg hans stora genombrott - Kes (1970) - på Cinemax filmstudio. Det kan ibland vara påfrestande att se när han skildrar hur den sociala skillnaden och fattigdomen gör att människor begår desperata handlingar som bara gör situationen värre.

Några av mina favoriter är Riff-Raff (1991), Ae fond kiss (2004), It's a free world (2007) och den senaste Looking for Eric (2009). De kan man se om och om igen. De tar upp tunga teman som arbetslöshet, fördomar, förbjuden kärlek, illegal arbetskraft, kriminella gäng, livskris men allt är inte hopplöst.

Looking for Eric är den mest lättsamma och underhållande av Ken Loach filmer. Socialrealismen finns där men de svåra situationerna får en helt osannolik lösning. Så långt ifrån "diskbänksrealism" som det är möjligt. Eric (Steve Evets) är en brevbäraren på gränsen till nervöst sammanbrott. Frun har lämnat honom med hennes två struliga tonårssöner som han inte har någon kontroll över. Han har tappat kontakten med sin dotter från sitt första äktenskap. Han är livstrött och självmordsbenägen. Han tar bilen och åker runt, runt i rondellen i fel färdriktning. Han får ingen hjälp av sjukvården men hans arbetskamrater ställer upp. De försöker få honom att skratta åt deras dåliga skämt. När inte det fungerar köper de en bok om psykologi för hemmabruk och provar olika metoder. Eric är fortfarande deprimerad. I en stund av ensamhet i sitt sovrom tittar Eric på en affisch med sin stora fotbollshjälte Eric Cantona. I nästa stund har han dykt upp och erbjuder sin tjänst som personlig tränare - livscoach. Det är befriande och mycket, mycket roligt. Man behöver inte vara fotbollsintresserad för att njuta av att se Eric Cantona spela sig själv.

Looking for Eric (UK 2009)

Regi: Ken Loach
Skådespel: Steve Evets, Eric Cantona, Stephani Bishop, Gerad Kearns
Speltid: 116 min

Biopremiär 2009-09-11

Fifty dead men walking - film av Kari Skogland

Trailer - Fifty dead men walking

Fifty dead men walking bygger på Martin McGartlands egna berättelse från 1980-talet när han var informatör till brittiska polisen i Belfast. Han levde i ständig fara att bli avslöjad av IRA men fortsatte ändå att rädda liv. Han visste vilken typ av tortyr som väntar en tjallare innan avrättningen. Jim Sturgess (Across the universe) spelar den unge och småkriminelle Martin som lever mitt i konfliktens Nordirland. Han har vänner som är involverade i IRA och det gör att han ändå har ett gott anseende. Fast hans sätt att tjäna sitt uppehälle på ses inte med blida ögon av IRA. Martin är dörrförsäljare av stulna kläder. Fergus (Ben Kingsley) är hans engelska kontakt och han blir den far Martin aldrig haft. Han är den som ställer upp för Martin när den högre ledningen inom polisen är beredd att offra informatören vid ett ingripande.

Jag är en trogen Irlandsvän. Efter ett besök 1990 var jag helt betagen. Sedan dess har jag åkt flera gånger till Irland. 2006 var jag på Nordirland för första gången och nästa år åker jag dit igen. Jag har sett många filmer som tar upp konflikten med Englands inblandning i Irlands historia. Men jag tror att jag ändå inte riktigt förstår hur djupt 600 års förtryck sitter i irländarnas själ. Jag har sett filmer som tar upp liknande teman som i Fifty dead men walking och där det finns en stark medmänsklighet som sträcker sig längre än till vilken kyrka man besöker. I faderns namn (1993) bygger på Gerry Conlons livsöde. Han satt oskyldigt fängslad för ett bomdåd utfört på 1970-talet. En annan sann historia skildras i En mors son (1997) där Hellen Mirren spelar en mor och där sonen är anhängare till IRA. Det är 1980-tal och de politiska fångarna har inlett en hungerstrejk. Hennes son är en av dem. I Cal (1984) är Helen Mirren en katolsk änka vars man dödats av IRA. Han var polis och protestant. Hon inleder ett kärleksförhållande med en ung man som har kontakter inom IRA. Nothing personal (1995) utspelar sig i Belfast 1975 under en förhandling om vapenvila. Här är det två unga mäns öden som skildras. De har växt upp tillsammans men som katolik och protestant. Bloody Sunday (2002) skildrar söndagen den 30/1 1972 när en fredlig marsch slutar i blodbad. U2 har förevigat händelsen med sången Sunday, Bloody Sunday. Hunger (2008) är den senaste filmen med IRA-tema. Den skildrar Bobby Sands sista veckor i livet under hungerstrejken i Mazefängelset 1981. Den har inte visats på en biograf nära mig men släpps på DVD 2009-09-23.

Fakta om Fifty dead Men Walking

Fifty Dead Men Walking (2008)

Regi: Kari Skogland
Skådespel: Jim Sturgess, Ben Kingsley, Rose McGowan
Speltid: 117 min

Direkt på DVD 2009-07-29

Into the wild - film av Sean Penn

Trailer - Into the wild

1991 gjorde Penn sin regidebut med The Indian Runner. Manus bygger på låten Highway Patrolman av Bruce Springsteen från det lågmälda albumet Nebraska. I filmen gjorde jag min första bekantskap med Viggo Mortensen, David Morse och Patricia Arquette. Sean Penn har fortsatt med: The Crossing Guard från 1995 där David Morse spelar den berusade mannen som kör på och dödar en liten flicka. Jack Nicholson spelar pappan som svär att han ska döda rattfylleristen när han kommer ut från fängelset. The Pledge från 2001 har också Jack Nicholson i huvudrollen som polisen som arbetar sin sista dag innan pensioneringen. Då hittas en flicka mördad och han lovar mamman att hitta den skyldige. Han blir besatt av sitt löfte. 2007 kom den kritikerrosande Into The Wild med manus efter en bok av Jon Krakauer som bygger på den sanna historien om Christopher McCandless som efter sin universitetsexamen ger bort allt han äger och sina besparingar för en dröm om äventyret som ska ta honom ända till Alaska. Han är förberedd och får hjälp på vägen av människor han möter. Han når sitt mål och hittar en övergiven buss strax utanför nationalparkens gränser.

Emile Hirsch (Milk, Taking Woodstock) spelar den unge mannen med den stora frihetslängtan. Han är lysande i rollen som ungdomligt naiv och självsäker men med ett gott hjärta. Det är en vacker och spännande film. Alaska visar upp sig på både sin natursköna sida och sin nyckfulla vilda sida. Sean Penn är en av mina favoritskådespelare och en regissör som verkligen berör mig med sina filmer.

Fakta om Into the wild

Into the wild (USA 2007)

Regi och manus: Sean Penn
Manus efter bok av Jon Krakauer

Skådespel: Emile Hirsch (Chris), Jena Malone (Carine), William Hurt (Walt), Catherine Keener (Jan)
Speltid: 148 min

Biopremiär 2008-03-14

Couscous - film av Abdel Kechiche

Trailer

Couscous är filmen som kritiker hyllat, som prisats på de stora festivalerna och dragit rekordmånga besökare i Frankrike. Den är varm och vardaglig i sitt berättande med familjen i centrum. Det finns ingen egentlig huvudroll och inga kända skådespelare. De flesta är andra generationens arabiska invandrare från nordafrika. Det är två middagar som handlingen fokuseras kring. Där kommer glädjeämnen, problem, konflikter och känslor upp till ytan. Allt är så igenkännande. Sista delen är en riktig nagelbitare. Det är länge sedan jag var så engagerad och involverad i ett filmslut på vita duken.

Handlingen utspelar sig i franska hamnstaden Séte vid Medelhavet. Slimane är familjefadern och varvsarbetaren som närmar sig pensionering. När han blir av med arbetet så köper han en gammal pråm för avgångsvederlaget. Han tänker renovera den och öppna en flytande couscousrestaurang. Det är genom Slimane som vi får lära känna hans familj och framför allt kvinnorna. Han besöker sin fd fru för att erbjuda lite färsk fisk. Hon tackar nej och han går då till en av sina döttrar och blir bjuden på mat. Han tröstar barnbarnet som är en flicka. Han besöker sin äldste son för tala honom tillrätta eftersom han bedrar sin unga fru och försummar sitt nyfödda barn. Han går sedan till hotellet där han bor. Det drivs av hans nya kvinna och hennes 20-åriga dotter. Det är styvdottern som hjälper honom med att ansöka om lån och andra tillstånd hos olika myndigheter.

I slutändan är det familjemedlemar och vänner som ställer upp för att fixa till pråmen. Slimane bjuder sedan in alla viktiga personer i kommunen på gratismiddag. Han hoppas de ska inse att det verligen behövs en bra couscousrestaurang i den finare delen av hamnen. Det är nu som filmen blir en riktig rysare. När huvudrätten - fiskcouscousen - ska serveras så är den försvunnen. Gästerna är på plats och har avslutat förrätterna. De väntar på sin gratismiddag.

Fakta om Couscous

La graine et le mulet (Frankrike 2007)

Regi och manus: Abdel Kechiche
Habib Boufares (Slimane), Hafsia Herzi (Rym), Farida Benkhetache (Karima)
Speltid: 153 min

Biopremiär 2008-09-26

Brustna omfamningar - film av Pedro Almódovar

Trailer Brustna omfamningar

Jag tycker mycket om Pedro Almódovars filmer. När jag tänker efter varför så är svaret inte enkelt. Det jag ofta minns från hans filmer är starka färger, snygg inredning, udda skådespelare och spännande kameravinklar. Handlingen minns jag inte mycket av efteråt. Ändå måste jag se allt han gör. Mina favoriter är den komiska Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988) och den allvarliga Allt om min mamma (1999). Just nu känns det som melodramen Brustna omfamningar (2009) kan läggas till den listan.

Det är en passionerad historia som växlar mellan 1994 och 2008. Det är starka känslor mellan en skådespelerska (Penélope Cruz), en förmögen affärsman (José Luis Gómez) och en filmregissör (Lluís Homar). Pedro Almódovar har gjort en film som inte gör hans beundrare besvikna. Han använder skådespelare vi känner igen. Miljöerna är färgstarka och inget är lämnat åt slumpen. Allt är en njutning för ögat. Här finns drama, komedi, thriller och Douglas Sirks melodramiska ande finns i många av scenerna. Det är en film om en filminspelning. Det är underhållande och spännande i två timmar. Men det är inte för berättelsen som jag kommer att minnas Brustna omfamningar utan för scenografi och skådespeleri.

Fakta om Brustna omfamningar
Los Abrazos Rotos (2009)

Regi och manus: Pedro Almódovar
Skådespel: Penélope Cruz, Lluís Homar, Blanca Portillo, José Luis Gómez, Tamar Novas
Speltid: 2 tim 6 min

Biopremiär 2009-08-14

Synecdoche, New York - film av Charlie Kaufman

Trailer Synecdoche, New York

Charlie Kaufman har skrivit manus till filmer som Being John Malkovich, Adaptation och Eternal sunshine of the spotless mind. För att få sina skruvade berättelser till vita duken har han samarbetat med lika egensinniga regissörer som Spike Jonze och Michel Gondry. Resultaten har blivit lyckade komedier med en ådra av mörkt djup. Jag njuter och blir förvirrad på en och samma gång. Nu har Charlie Kaufman tagit ett steg till och filmatiserat sitt manus själv. Synecdoche, New York handlar om den medelålders teaterregissören Caden som lever ett förortsliv med konstnärshustrun Adele och fyraåriga dotter Olive. När frun åker till Berlin med sina tavlor för en tillfällig utställning tar hon med sig dottern men lämnar mannen kvar. Han väntar men hon återvänder inte. Han saknar sin dotter. Ensamheten gör att han söker sällskap hos kvinnor i sin närhet. Ett prestigefullt pris ger honom möjligheten att sätta upp en enorm teaterproduktion i en hangarliknande byggnad. Han saknar sin familj och tänker återskapa viktiga episoder i sitt liv. Han vill göra ett mästerverk som lever vidare när han inte finns kvar längre. Varje dag repeterar en stor grupp skådespelare och nästa dag fortsätter repetitionerna. Någon i ensemblem frågar försynt när ska vi spela för en publik. Det har gått 17 år sedan vi började med pjäsen. Caden har inget svar eftersom frågan är om vi någonsin blir klara med våra liv. Det är först mot slutet när Caden är gammal som filmen får en mer allvarlig ton. Humorn blir mer tragikomisk.

Det finns mycket humor och dråpliga repliker i Synecdoche, New York som i allt Charlie Kaufman skriver. Under första hälften av filmen är det lätt att följa handlingen även om tidslinjen bryts hela tiden och det är svårt att se om det är sex månader som passerat eller 17 år.

Fakta om Synecdoche, New York

Regi och manus: Charlie Kaufman
Skådespel: Philip Seymour Hoffman (Caden), Catherine Keener (Adele), Samantha Morton (Hazel), Michelle Williams (Claire)

Speltid: 118 min

Biopremiär 2009-02-06

Asian action

När sommaren inte riktigt vill infinna sig kanske det är idé att söka värme och spänning på annat håll. Varför inte uppleva Kina och Sydkorea från sina mest dramatiska sidor med hjälp av filmens värld.

Trailer Confession of pain


Männen bakom succétrilogin Infernal affairs har gjort ytterligare en polisfilm. Hei (Tony Leung Chiu Wai) och Bong (Takeshi Kanseshiro) är kollegor och vänner. När Bongs gravida flickvän tar livet av sig så tappar han fotfästet. Alkohol och ensamhet på barer blir hans tröst. Han arbetar nu som privatdeckare. Hei har precis gift sig med dottern till en miljardär. När svärfadern hittas brutalt mördad i sin lyxvilla kontaktar Hei sin före detta kollega. Han behöver hjälp med att lösa detta fall som visar sig även innebära ett hot mot hustrun. Det är spännande och ibland brutalt. Bong kämpar med sitt alkoholmissbruk och sina tvivel när han misstänker att Heis fru kan vara involverad i mordet. Hans tankar kretsar fortfarande kring varför flickvännen tog sitt liv. Han är besatt att lösa denna gåta. Handlingen tar några vändningar innan detta drama får sin lösning. Det är överraskande och klurigt.

Confession of pain
Seung sing (Hong Kong 2006)

Regi: Andrew Lau och Alan Mak
Skådespel: Tony Leung Chiu Wai (Hei), Takeshi Kanseshiro (Bong), Jinglei Xu (Susan)

Speltid: 110 min

Direkt på DVD 2009-01-07

Trailer Eye in the sky


Regidebutanten Yau Nai Hoi fick hjälp av veteranen av action Johnnie To för att göra polisdramat Eye in the sky. Den nominerades till många priser men det är för klippningen den prisats. Det är en film med lite action eftersom den handlar om en specialstyrka som i första hand övervakar kriminella för att förhindra brott. Det finns en sambandscentral och sedan fältagenter ute på gatorna. Polisen Po (Kate Tsui) har anmält sitt intresse för att ingå i gruppen och när filmen börjar följer vi hennes examensprov. Hon har en erfaren mentor med agentnamnet ”Dog Head” (Simon Yao). Hon får godkänt och rekryteras som ”Piggy”. Direkt dras gruppen in i ett uppdrag när en juvelbutik utsätts för rån. Det är den brutale Chang (Tony Leung Kai Fai) som gäckar polisen med att inneha samma goda förmåga till att observera sin omgivning. ”Piggy” blir tveksam om hon passar för denna typ av jobb när kollegor utsätts för våld och hon inte får avslöja sig utan måste fortsätta sin bevakning. Hon kämpar med sina tvivel men hennes mentor stöder henne fullt ut. Han kan se henne som en blivande ”jakthund”.

Eye in the sky
Gun chung (Hong Kong 2007)

Regi: Yau Nai Hoi
Producent: Johnnie To och Siuming Tsui
Skådespel: Simon Yao (Wang “Dog Head“), Kate Tsui (Po “Piggy”), Tony Leung Kai Fai (Chang)

Speltid: 90 min

Direkt på DVD 2009-03-18

Trailer Typhoon



Typhoon är ytterligare en film som på ett modernt synsätt skildrar traumat med ett delat Korea. Trenden började redan 1999 med Shiri. (Trailer) där för första gången Nordkoreaner skildrades som vanliga människor. Året efter kom JSA: joint security area (Trailer) Båda var vid respektive premiär de dyraste produktionerna i Sydkoreas filmhistoria. Publiken strömmade till biograferna, i alla fall de som var yngre än 40 år.

Typhoon slog nytt rekord med en budget på 15 000 000 US dollar. Det är storslaget och ibland bombastiskt. Det är mycket action. Det är en film om hämnd som är så stark att den hotar med att utlåna hela Sydkorea. Nordkoreanen Sin och hans syster är de enda som överlever av hela deras släkt när de på 1980-talet söker asyl till Sydkorea. Politiska intriger gör att alla familjemedlemmar skickas tillbaka och när de försöker fly öppnar gränspoliserna eld. Efter en tid skiljs syskonen åt när de tappar bort varandra på en järnvägsstation. Den vuxne Sin (Dong-Kun Jang) bygger på sitt hat mot Sydkorea och leder sina båtpirater med hjärnhand för att sätta sin plan i verket att utplåna Sydkorea. Han letar även efter sin syster. När ett amerikanskt fartyg med kärnvapen kapas och det framgår att det är Sin så måste han bara stoppas. Militären ger uppdraget till officeraren Sejong (Lee Jung-iae). Han inser att de måste hitta systern för att kunna komma åt Sin. Ju mer Sejong får veta om Sins bakgrund inser han att under andra förhållanden i en annan tid hade de kunnat vara vänner.

Typhoon
Tae-poon (Sydkorea 2005)

Regi: Kwak Kyung-taek
Skådespel: Lee Jung-iae (Sejong), Dong-Kun Jang (Sin), Lee Mi-yen (Sins syster)

Speltid: Internationell utgåva 105 min (Sydkorea 125 min)

Direkt på DVD 2009-02-04



Av dessa tre filmer som skildrar konflikten Nord- och Sydkorea är JSA: Joint security area min favorit. Det är en politisk thriller med en mordutredning som innehåller mörka hemligheter. Eftersom skottlossningen som är början till dramat sker på den demilitariserade 38:e breddgraden på gränsen mellan de två länderna krävs en neutral utredare. Det blir FN-länerna Sverige och Schweiz som utser major Sophie. Hennes mor är från Schweiz och fadern från Korea. Det blir hennes första besök till Korea.

Konsert i Långholmsparken, Stockholm, 3 juli 2009

En helkväll med bra musik.

Stockholm - Långholmen 20090703

Släpp aldrig in dom
Jeffrey Lee Pierce
Långa tåg av längtan
Främling överallt
Miss Huddinge-72
Alla vill till himlen
Kärlek är för dom (Duett med Anna Ternheim)
Älska dig själv
Aldrig nånsin komma ner
Fanfanfan
Var e vargen
Vacker död stad
Kort Biografi med litet testamente
-------------------
Långtbort
Die Mauer
------------------
The Haters
Brev till 10e våningen

Anna Ternheims vackra pianotolkning av Broder Daniels "Shoreline"

Mysige Wadling värmde varmt med bland annat cover på XTC "Making plans for Nigel" och Radiohead "Creep".

I väntan på Thåström, Ternheim och Wadling. Spelar den 3 juli, Långholmsparken, Stockholm

Minns Thåströms spelning den 14 mars på Cirkus.

Sthlm Cirkus - 20090314

Kort Biografi med litet testamente
Axel Lanquist park
Saker som hon gör
Den druckne matrosens sång
Ungefär så här
The Haters
Över sundet
Långt bort
Kärlek är för dom
FanFanFan
Aldrig nånsin komma ner
J.L.P
Var é vargen
Alla vill till himlen
Om Black Jim
-------------------
Höghus låghus dårhus
Varför är du så tyst?
-------------------
Döden i Schlager-sm
Främling överallt
Du ska va president

3:10 till Yuma - film av James Mangold

När jag var barn lekte vi cowboys och indianer. Jag såg gamla vilda västernfilmer på tv. Jag lånade serietidningar av äldre lekkamrater och läste om kofösande män på de stora vidderna i Amerika. Jag minns flera tv-serier som visades på 1970-talet. Bonanza (1959-1973) eller bröderna Cartwright med pappa Ben, High Chaparral (1967-1971) med Manolito Montoya eller den mer komiska Alias Smith and Jones (1971-1973). När the Macahans visades som TV-film 1976 eller 1977 var mitt liv som “cowgirl” över men jag såg även den efterföljande serien med namnet How the west was won (1977-79) med stort nöje. Filmgenren var i stort sett död fram till början på 1990-talet då den nya western dök upp på biograferna. Den svårmodige mannen från vidderna får en mer psykologisk nyans och mer komplexa drag. Clint Eastwood spelar i och regisserar Unforgiven (1992) om en före detta revolverman som nu är änkling med två små barn och lever ett hårt farmarliv. Men en oförrätt måste redas ut och motvilligt övertalas han att göra detta sista uppdrag. Kevin Costner gör samma sak i Open range (2003) men där finns även en fin kärlekssaga inbäddad i historien. Gamla myter får även en ny tolkning som i Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (2007) med Brad Pitt som Jesse James och Casey Affleck som Robert Ford. Inget är längre svart eller vitt i den nya western.

3:10 to Yuma är en nyinspelning av klassikern från 1957 (Trailer till orginalversionen) där Glenn ford spelar bankrånaren (Ben Wade) och Van Heflin den krigsskadade farmaren (Dan Evans). Av kritiker anses den som den bästa i sin genre från 1950-talet. Där har novellen av Elmore Leonard blivit ett psykologiskt drama mellan de båda männen och deras olika syn på etik och moral. I James Mangolds nytolkning spelas Wade av Russel Crowe och Evans av Christian Bale. Det är två komplexa karaktärer där det inte finns någon ond skurk och god hjälte. Filmen är längre än orginalet och slutet är omgjort. Däremot har det psykologiska spelet mellan Wade och Evans behållits. I nyinspelningen finns mer action och våld. Kritiker menar att en western alltid speglar samtiden och i 3:10 to Yuma (2007) är det USA och Irakkriget. Jag ser filmen enbart som en underhållande western med bra handling och actionscener. Historien är enkel. Arizona 1880-tal. Barnkrånaren Wade och hans gäng stoppar en penningtransport. Wade grips efter ett besök i en stad. Den plågade och fattige farmaren Evans behöver pengar. Han går med på att ta bankrånaren till Contention och se till att han kommer med tåget till Yuma klockan 15:10. Det tåget har en fängelsevagn. Wade är lugn eftersom han vet att hans hänsynslösa gäng kommer att befria honom innan han når perrongen i Yuma.

3:10 to Yuma
US 2007
Regi: James Mangold
Skådespel: Christian Bale, Russel Crowe, Peter Fonda, Ben Foster

Speltid: 2 timmar

O'Horten - film av Bent Hamer

Jag saknar nordisk film på våra biografer. Det är inte ovanligt med danska eller norska tv-serier på bästa sändningstid. Men att se en långfilm under samma förutsättningar är inte lika vanligt. Bent Hamer är en egensinnig norsk filmskapare som gör film om hur det är att vara människa med en lätt ton av absurd komik. Jag såg Eggs (1995) på Cinemax - Linköpings filmstudio och blev helt betagen. Psalmer från köket (2003) uppmärksammades stort och visades på biografer i Sverige. Factotum (2005) är en Hollywoodfilm om Charles Bukowskies tidiga år som författare. Matt Dillon får den regihjälp han så ofta behöver och gör en stor rollprestation. O’Horten (2007) prisades över hela världen men gick direkt till DVD i sitt grannland. Bent Hamer är besläktad med regissörer som Aki Kaurismäki och Roy Andersson.

Odd Horten (Bård Owe) är en tillbakadragen man i sina bästa år som under 40 år som lokförare kört tåget mellan Oslo och Bergen. Han är pålitlig och uppskattad av sina arbetskamrater. Han har en tur till att avverka innan han blir pensionär. Lite motvilligt går han med på att uppvaktas på jobbet. I ett svagt ögonblick så övertalas han att följa med hem till en av arbetskamraterna på efterfest. Men först måste han avvika för att köpa tändstickor. Vad som händer är att en låst port leder till att han tar sig in genom ett fönster och det slutar med att han missar sin sista tur till Bergen. Nu följer en rad nästa overkliga händelser som får Odd att stanna upp och fundera över sitt stilla liv. Han kommer i kontakt med olika udda existenser i sin omgivning och han inser att det kanske ändå inte är för sent att ändra på sitt liv.


Direkt på DVD 2008-07-16

O’Horten
Norge 2007
Speltid: 90 min
Regi: Bent Hamer
Skådespel: Bård Owe, Espen Skjönberg, Ghita Nörby

Familjen Savage - film av Tamara Jenkins

Begreppet amerikansk independentfilm har förlorat sin charm sedan alla stora filmbolag har en egen avdelning för att producera dylika filmer. Men det görs fortfarande små pärlor som känns fjärran från Hollywood. De ser ut att vara inspelade med liten budget men rollistan innehåller kända skådespelare. För mig så gör det ingenting så länge berättelsen berör.

Familjen Savage är en sådan liten filmpärla. Den är rolig, allvarlig och intressant. Allt i en fin blandning. Temat är inte det enklaste att åskådliggöra på ett trovärdigt sätt. Men här finns både värme och vemod. Nämligen gamla föräldrar som inte längre kan ta hand om sig själva och vuxna barn som måste fatta svåra beslut.

Wendy (Laura Linney) och Jon (Philip Seymour Hoffman) är två medelålders syskon som inte har speciellt bra kontakt med varandra. De bär på tråkiga barndomsminnen och livet blev inte riktigt vad de tänkt sig. De måste helt plötsligt ta ansvar för sin pappa när han inte längre får stanna på det lyxiga pensionärshemmet i Arizona. Han visar tecken på demens. De åker tillsammans för att hämta hem den far som de inte träffat på många år. Wendy och Jon kommer varandra närmare även om de har olika åsikter om vad som är bäst för den gamle.

Laura Linney är en av mina favoritskådespelare. Hon visar prov på att klara av alla typer av kvinnoporträtt, mer drama än komedi, i filmer som Breach (2007), Jindabyne (2006), The Squid and the whale (2004), Kinsey (2004), Love actually (2003), Mystic river (2003) och The life of David Gale (2003).

Om Philip Seymour Hoffman finns i rollistan så blir jag blir intresserad. Här är några av mina favoritfilmer där han har stora eller små roller. Doubt - Tvivel (2008), Before the devil knows you’re dead (2007), Mission: impossible 3 (2006), Capote (2005), Along came Polly (2004), Almost famous (2000), State and main (2000), The Talanted Mr Ripley (1999), Magnolia (1999), Flawless (1999), Happiness (1998).

Familjen Savage
Originaltitel: The Savages
USA 2007
Speltid: 113 min

Officiell hemsida:

Regi: Tamara Jenkins
Skådespel: Laura Linney, Philip Seymour Hoffman, Philip Bosco

Honeydripper - film av John Sayles

John Sayles gör inte filmer med en huvudrollsinnehavare utan oftast låter han ett helt samhälle vara i centrum. Han uppmärksammades stort för Lone Star (1996) där en gammal mordgåta får sin lösning. Allt utspelar sig i en håla i Texas som gränsar till Mexiko. Övergång mellan dåtid och nutid växlas i snygga kameraåkningar. Sunshine State (2002) är en annan favorit om skildringen av kommande förändringar i ett litet by längs Floridas norra kust. Dottern återvänder för att hjälpa sina föräldrar med det juridiska. Tonen är lite mörkare i Limbo (1999), ”Gränslandet” på svenska, om en liten stad i Alaska där en familj stöter på problem under en seglingssemester. Alla filmerna har ett fint berättande och kameramannen ger åskådaren minnesvärda bilder.

Honeydripper visades aldrig på svenska biografer och det är synd. Det är en varm och humoristisk film i typisk John Sayles stil. Den utspelar sig i Harmony, Alabama, 1950. Handlingen kretsar kring Tyrone som äger ett musikhak som inte inbringar några pengar. Han håller fast vid traditionell blues och anlitar alltid den ålderstigna sångerskan Bertha Mae Spivey. Hon sjunger gudomligt men grannkrogen drar mer publik med sin jukebox. När skulderna blir för stora finns bara en sak att göra. Tyrone måste få in pengar annars förlorar han sitt ställe. Han frångår sina principer och anlitar en modern bluesgitarrist från New Orleans som har ström till sitt instrument. Men ingen har sagt att det ska bli enkelt. Filmen bygger på motgångar som blir medgångar som föder nya motgångar. Det är charmen med hela filmen. Det känns i hjärtat att allt kommer att ordna sig i slutet.

Honeydripper
USA 2007
Direkt på DVD 2008-12-03

Speltid: 2 timmar

Regi: John Sayles
Skådespel: Danny Glover, Gary Clark Jr, Yaya DaCosta, Lisa Gay Hamilton, Vondie Curtis Hall

Things we lost in the fire - film av Susanne Bier

Susanne Bier är känd för sina närgångna filmer med starka känslor och relationer som utsätts för stora påfrestningar. Hon har regisserat skådespelare som Mads Mikkelsen, Rolf Lassgård, Connie Nielsen och Paprika Steen i filmer som Bröder och Älskar dig för evigt. Det har resulterat i filmer som verkligen berör och med trovärdiga rollprestationer. Det har utspelat sig på hemmaplan i Danmark. Things we lost in the fire är Susanne Biers första Hollywoodfilm. Den behandlar också ett starkt tema som sorg. Skådespeleriet är utsökt. Jag tycker om den men det saknas något. Kan det vara något danskt? Filmen är klart sevärd om man vill bli sentimentalt berörd och vet att den är gjord efter en trygg mall utan överraskningar. Det är en film om att sann vänskap övervinner allt.

Audrey (Halle Berry) och Brian (David Duchovny) är lyckligt gifta och har två barn tillsammans. En kväll åker mannen för att köpa glass men det är polisen som kommer för att meddela att det skett en olycka och att Brian är död. Sorgen och ensamheten gör att Audrey tar kontakt med Jerry (Benicio Del Toro) som var makens bäste vän sedan barndomen. Hon har förbjudit honom att besöka familjen eftersom han är heroinmissbrukare. Brian har ändå hållit kontakten genom åren. Nu ber hon Jerry flytta in hos henne som en del i sorgearbetet för dem båda.

Things we lost in the fire
USA 2007
Speltid: 1 tim 53 min

Regi: Susanne Bier
Skådespel: Halle Berry, Benicio Del Toro, David Duchovny, Alison Lohman

Nine Inch Nails - The Great Destroyer Stockholm 2007-08-07