Insläpp kl 20 och konsert kl 21-22 och 22:25-23:25
Hög medelålder men även yngre, fullt framför scenen men ingen trängsel. Baren i ena hörnet så den störde inte musiken. Ovanligt nykter publik.
Stående publik och sådär 500 personer, kanske. Waterboys är Mike Scott sång, gitarr och piano, Brother Paul and James Hallawell, keyboards, Aongus Ralston basgitarr och Eamon Ferris trummar.
Mike Scott iförd svart cowboyhatt och glitter på kavajen. Kavajen en åkte av efter två låtar. Skjortan är mörk. Set 2 då är skjortan utbytt till en glittrande röd.
Det är nya och gamla låtar. Jag har mest koll på de äldre A Girl called Johnny, This is the sea, Fisherman's blues, Medicine Bow och The Whole of the moon. Vissa har arrangerats om så det tar en stund innan jag kommer på vilken sång det är. 1980-talskänslan finns där när keyboard och gitarren mal och manglar på. Det tar aldrig slut. Helt underbart.
Mycket nöjd med kvällens spelning.
Set 1:
Where the Action Is
Glastonbury Song
How Long Will I Love You?
Ladbroke Grove Symphony
A Girl Called Johnny
This Is the Sea
The Lake Isle of Innisfree (William Butler Yeats cover)
Lost Highway (Leon Payne cover)
When Ye Go Away
Edinburgh Castle (Mike Scott song)
The Pan Within (with Because the Night intro and outro)
Set 2:
My Wanderings in the Weary Land
Strange Boat
Fisherman's Blues
Rosalind (You Married the Wrong Guy)
Easy Rider, a song from the early 70's
Medicine Bow
Bright Lights, Big City (Jimmy Reed cover)
Be My Enemy
Long Strange Golden Road
In My Time on Earth
Encore:
And a Bang on the Ear
The Whole of the Moon