Ibland är det ganska skönt att idag upptäcka något som man glömde bort på den tid när det var på allas läppar. 1990-talet var för mig bland annat Sub Pop, Grunge och Seattle. Band som Nirvana, Soundgarden och Screaming Trees upptog min fulla koncentration. Afghan Whigs var bara ett namn men inget jag lyssnade på.
Men tack vare att idag så samarbetar Mark Lanegan (Screaming Trees) och Greg Dulli (Afghan Whigs) i musikprojektet The Gutter Twins. Det ledde mig tillbaka till en samlings-CD med Afghan Whigs: Unbreakable (2007).
The Gutter Twins
Twilight singers
The Afghan Whigs
6 oktober 2009
4 oktober 2009
Looking for Eric - film av Ken Loach
Trailer - Looking for Eric
Ken Loach är en brittisk regissör som sedan 1960-talet skapat för TV och filmindustrin. Hans filmer är politiska och samhällskritiska med mycket allvar men alltid med en stor dos humor. Det är på 1990-talet som jag tog hans filmer till mitt hjärta. Det var då som jag såg hans stora genombrott - Kes (1970) - på Cinemax filmstudio. Det kan ibland vara påfrestande att se när han skildrar hur den sociala skillnaden och fattigdomen gör att människor begår desperata handlingar som bara gör situationen värre.
Några av mina favoriter är Riff-Raff (1991), Ae fond kiss (2004), It's a free world (2007) och den senaste Looking for Eric (2009). De kan man se om och om igen. De tar upp tunga teman som arbetslöshet, fördomar, förbjuden kärlek, illegal arbetskraft, kriminella gäng, livskris men allt är inte hopplöst.
Looking for Eric är den mest lättsamma och underhållande av Ken Loach filmer. Socialrealismen finns där men de svåra situationerna får en helt osannolik lösning. Så långt ifrån "diskbänksrealism" som det är möjligt. Eric (Steve Evets) är en brevbäraren på gränsen till nervöst sammanbrott. Frun har lämnat honom med hennes två struliga tonårssöner som han inte har någon kontroll över. Han har tappat kontakten med sin dotter från sitt första äktenskap. Han är livstrött och självmordsbenägen. Han tar bilen och åker runt, runt i rondellen i fel färdriktning. Han får ingen hjälp av sjukvården men hans arbetskamrater ställer upp. De försöker få honom att skratta åt deras dåliga skämt. När inte det fungerar köper de en bok om psykologi för hemmabruk och provar olika metoder. Eric är fortfarande deprimerad. I en stund av ensamhet i sitt sovrom tittar Eric på en affisch med sin stora fotbollshjälte Eric Cantona. I nästa stund har han dykt upp och erbjuder sin tjänst som personlig tränare - livscoach. Det är befriande och mycket, mycket roligt. Man behöver inte vara fotbollsintresserad för att njuta av att se Eric Cantona spela sig själv.
Looking for Eric (UK 2009)
Regi: Ken Loach
Skådespel: Steve Evets, Eric Cantona, Stephani Bishop, Gerad Kearns
Speltid: 116 min
Biopremiär 2009-09-11
Ken Loach är en brittisk regissör som sedan 1960-talet skapat för TV och filmindustrin. Hans filmer är politiska och samhällskritiska med mycket allvar men alltid med en stor dos humor. Det är på 1990-talet som jag tog hans filmer till mitt hjärta. Det var då som jag såg hans stora genombrott - Kes (1970) - på Cinemax filmstudio. Det kan ibland vara påfrestande att se när han skildrar hur den sociala skillnaden och fattigdomen gör att människor begår desperata handlingar som bara gör situationen värre.
Några av mina favoriter är Riff-Raff (1991), Ae fond kiss (2004), It's a free world (2007) och den senaste Looking for Eric (2009). De kan man se om och om igen. De tar upp tunga teman som arbetslöshet, fördomar, förbjuden kärlek, illegal arbetskraft, kriminella gäng, livskris men allt är inte hopplöst.
Looking for Eric är den mest lättsamma och underhållande av Ken Loach filmer. Socialrealismen finns där men de svåra situationerna får en helt osannolik lösning. Så långt ifrån "diskbänksrealism" som det är möjligt. Eric (Steve Evets) är en brevbäraren på gränsen till nervöst sammanbrott. Frun har lämnat honom med hennes två struliga tonårssöner som han inte har någon kontroll över. Han har tappat kontakten med sin dotter från sitt första äktenskap. Han är livstrött och självmordsbenägen. Han tar bilen och åker runt, runt i rondellen i fel färdriktning. Han får ingen hjälp av sjukvården men hans arbetskamrater ställer upp. De försöker få honom att skratta åt deras dåliga skämt. När inte det fungerar köper de en bok om psykologi för hemmabruk och provar olika metoder. Eric är fortfarande deprimerad. I en stund av ensamhet i sitt sovrom tittar Eric på en affisch med sin stora fotbollshjälte Eric Cantona. I nästa stund har han dykt upp och erbjuder sin tjänst som personlig tränare - livscoach. Det är befriande och mycket, mycket roligt. Man behöver inte vara fotbollsintresserad för att njuta av att se Eric Cantona spela sig själv.
Looking for Eric (UK 2009)
Regi: Ken Loach
Skådespel: Steve Evets, Eric Cantona, Stephani Bishop, Gerad Kearns
Speltid: 116 min
Biopremiär 2009-09-11
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)