Monsters - film av Gareth Edwards

Information om filmen

Trailer

Monster är en skräckfilm eller mer ett drama med science fictioninslag. Den har en atmosfär av vardaglighet och igenkännande så det otäcka hotet blir något normalt. På TV-skärmar visas reportage från katastrofplatser och militärer i pansarvagnar finns i bakgrunden. Jag köper historien att ett amerikanskt rymdskepp som hittat utomjordiska organismer på Jupiter störtat på tillbakavägen och nu är Mexiko och delar av södra USA en kontaminerad zon. Varje år är det inte bara orkansäsong utan även en tid när utomjordingarna rör på sig. Då ger sig befolkningen av och allt blir öde. Vi får följa ett ungt par som måste ta sig genom den förbjudna zonen för att komma till USA.

Hon är en globetrotter som skadat sig i Mexiko. Han är frilansfotograf som arbetar för hennes fars tidning. Han lovar sin arbetsgivare att hjälpa dottern och se till att hon hinner med sista färjan till USA. Det uppstår vissa problem och de måste välja den farliga vägen genom zonen där "monstren" migrerar och ödelägger allt i sin väg. Det blir en yttre och en inre resa för dem båda. De kommer närmare hotet men de upplever det med skräckblandad förtjusning. De har ett öppet sinne och Monsters är ingen film där stora hjältedåd utförs.

Det är drömlika scener med dessa gigantiska livsformer i spöklika städer och täta regnskogar. Det är en lågbudgetfilm men den är snyggt och proffsigt gjord av den debuterande brittiske Gareth Edwards. Han arbetar annars med specialeffekter inom film.

Monsters har vissa likheter med District 9

Vackra lögner - film av Pierre Salvadori

Information om filmen

Trailer

Officiell hemsida

En trio bra franska skådespelare - Sami Bouajila, Nathalie Baye och Audrey Tautou - är grundstommen i denna romantiska komedi. Den passar in i mallen för otaliga amerikanska och brittiska alster i samma genre. Det är förvecklingar, missförstånd, små lögner för att dölja sanningen, komiska vändningar i handlingen och ett lyckligt slut.

Någonstans läste jag att i Vackra lögner döljer sig både Freud och Austen. Filmen fokuserar mer på relationen mor-dotter än den unge mannens försynta försök att visa sin kärlek. Audrey Tautous rollkaraktär heter Emilie, likheten med Emma finns där, och hon försöker få sin mamma att blir förälskad igen efter att ha blivit lämnad av sin man för en yngre kvinna.

Startskottet till alla missförstånd och förvecklingar är ett anonymt kärleksbrev som Emilie får. Hon ignorerar det utan att veta att det är den unge hjälpredan på hennes frisörsalong som är författaren. Efter en misslyckad lunch med sin sorgsna och svikna mamma, som fortfarande fyra år efter sin separation bara vill lida och inte gå vidare med sitt liv, bestämmer sig Emilie för att agera. Hon plockar upp kärleksbrevet från papperskorgen och med hjälp av sin dator skriver hon av det och skickar det anonymt till mamman.

Det är en lättsam och trevlig film. Handlingen utspelar sig på en frisörsalong och där finns biroller som bidrar till att skapa komiska situationer. Humorn är finstämd och skapar mer fniss än gapskratt.

Cinemax - Linköpings filmstudio firar 40 år

Den 8 oktober var det film och mingel på Länsmuseet när Cinemax firade 40 år. Det var visning av den allra första filmen Det brinner min sköna (1967). Tjeckisk komedi av Milos Forman.

Mina minnen från Cinemax filmvisningar på Filmstaden tar sin början lördagen den 20 oktober 1990 med Miraklet i Valby (1989) en svensk-dansk ungdomsfilm. Mitt medlemskap den hösten gav mig möjlighet att se ett antal filmer med namn som I vargens käftar, Ängel och Arkitektens mage. Lite av charmen med filmstudiokonceptet är att du ser filmer som du normalt inte skulle välja att se annars.

Att se klassiker är också något du kan uppleva på Cinemax. Redan på våren 1991 såg jag Truffauts De 400 slagen (1959). Andra klassiker i storbildsformat som visats är Ringaren i Notre Dame (1939), Paradisets barn (1943-44), Z - han lever (1968) och Kes - falken (1965).

Om jag får frågan vilken är din favoritfilm så är svaret Brända av solen (1994). Givetvis såg jag den på Cinemax, närmare bestämt den 28 september 1996. Den har allt en "bioupplevelse" kräver!

Medlemmar kan påverka filmvalen och jag har verkligen tagit den chansen. Jag har föreslagit asiatiskt, brittiskt, irländskt, nordiskt och amerikansk independent som intresserar mig. Under åren har olika teman och udda filmländer gett mig mycket nöje. Det har visats många franska filmer och en hel del med Daniel Auteuil, kortfilmer och även Stefan Jarls Mods-trilogi. Några spännande länder jag har besökt sittande i en biografsalong är Burkina Faso, Kuba, Tunisien, Thailand, Brasilien, Turkiet, Marocko och Tunisien. Även storslagna filmer har hittat vägen till den stora duken hos Cinemax. 2002 såg jag Dessa vackra hästar (2000) med Matt Damon och Indian runner (1991) med Viggo Mortensen.

Från 1995-2000 var jag engagerad i styrelsen. 1995 firade Cinemax 25 år och filmen 100 år. Det firades med en jubileumsserie med filmer gjorda mellan 1918 och 1978. Den började med Berg-Ejvind och hans hustru
och slutade med Maria Brauns äktenskap. Tyvärr så lockade dessa filmer inte någon stor publik.

1997 inledde Cinemax ett samarbete med Länsmuseet. Det fanns önskemål från medlemmar om att se film mitt i veckan. Det blev onsdagar klockan 19:00 och som första film visades en klassiker, nämligen Fellinis Amarcord (1974).

Ett annat knep för att locka fler besökare var att öka till fyra serier á fyra filmer. Två på Filmstaden och två på Länsmuseet. Tanken var att det skulle tilltala de som inte vill binda kostnaden på ett kort med åtta filmer. Testet genomfördes från hösten 1998 till hösten 1999 utan speciellt bra resultat. Medlemsantalet ökade inte. Under våren 2000 visades tre serier men till hösten var det tillbaka till ruta ett med två serier. 2001 ändrades kvällstiden till 18:30 och 2006 från onsdag till torsdag. Publiken började hitta tillbaka till Cinemax och det märktes extra tydligt efter nedläggningen av Royal den 18 januari 2007.

I augusti 2007 började jag prenumerera på DVD via Lovefilm och få dem hemskickade. Snart såg jag en-två filmer i veckan sittande i mitt vardagsrum. Hösten 2008 öppnade studenterna sina visningar på Forumteatern för allmänheten. Där går det att köpa medlemskort och enstaka biljetter till visningarna. Mitt medlemskap i Cinemax blev lite mer sporadiskt. Det visade sig att programmen i stort överensstämde med filmer jag nyligen sett på DVD. Hösten 2011 är jag efter 1 1/2-års frånvaro åter medlem både på Filmstaden och Länsmuseet. Det går inte att komma ifrån det att "film är bäst på bio" eller i alla fall när den visas på stor duk.

Flimmer Norrköpings filmfestival 2011

Norrköping tar ett stort kliv framåt och blir ännu bättre kulturstad. Ny fin kommunal biograf - CNEMA. Flimmer flyttar in och visar sina filmer i tre salonger. De har fyndiga namn som Huvudrollen, Birollen och Statisten. Jag ägnade hela förra söndagen åt att se film.

Film nummer ett Oranges and Sunshine (2010) med Emily Watson i rollen som Margaret Humphfreys. Hon är socialarbetaren som på 1980-talet avslöjar att brittiska staten under lång tid omhändertagit barn och sedan skickat dem till Australien. Barnen fick veta att deras föräldrar dött och i Australien så skiner solen och det finns apelsiner till frukost. Gripande och fint berättat om en modig kvinna.

Film nummer två Never let me go (2010) är också en film om barn som far illa. På ytan verka den utspela sig på en vanlig internatskola med glada barn som lever väl. Men små detaljer avslöjar en annan mörkare värld i en nära framtid. Barnens liv har ett enda syfte och det är att när de blir unga vuxna ge sina organ och sedan dö. Det är en vemodig historia om vännerna Ruth, Kathy och Tommy. Om vänskap, svek, kärlek och försoning.

Film nummer tre The Kate Logan affair (2010). Kanadensisk action i en vanligtvis stilla och lugn stad. En fransk försäkringstjänsteman på konferens blir stoppad av en ung och oerfaren kvinnlig polis. Det är ett missförstånd men polisen oroar sig för att mannen kontaktar hennes chef. Hon vill inte förlora sitt jobb. Hon söker upp honom igen. Ännu en film om att det bästa är att hålla sig till sanningen för annars så blir allt kaos. Lite stelt och tråkigt skådespeleri.