Thåström Trädgår'n 16 mars 2012

Att fira sin födelsedag i Göteborg är alltid trevligt. Att den infaller sista kvällen av Thåströms tre spelningar på Trädgår'n är mycket trevligt. Speciellt när det är en fredag. Weekend på hotell i Göteborg är extremt trevligt. God mat på mysiga Restaurang Familjen. Också det trevligt.

Under konserten stod jag så jag både såg och hörde bra. Bakom scenen hängde en backdrop som hämtad från en expressionistisk film. Efter ett kort intro började första tonerna i Beväpna dig med vingar. Thåström vandrar fram och åter på scenen. Han viftar med händerna och det ser ut som han försöker hypnotisera mikrofonstativet. Innan han på sitt karaktäristiska sätt fattar tag i mikrofonen och häver sig över stativet. Först då börjar han sjunga.

Ljussättningen är ett kallt strålkastarsken med projektering från scenen ut mot publiken. Det är först när tonerna till St. Ana katedral drar igång som ljusskenet blir varmt rött. Så passande när refrängen är "Det var nån som sa du spart en liten bit rött kvar". I Låt dom regna byter gitarristen och basisten sina instrument mot slagverk. Ljudbilden är tung och metalliskt. I Främling överallt är Thåström ensam med sin akustiska gitarr.

Spelningen var verkligen till belåtenhet. Låtvalet var bra med koncentration på nya albumet Beväpna dig med vingar.


Intro
Beväpna dig med vingar
Miss Huddinge -72
Dansbandssångaren
Aldrig nånsin komma ner
Nere på maskinisten
...Ingen neråtsång
Smaken av dig
Kriget med mig själv (Imperiet cover)
Främling överallt
Axel Landquist Park
Låt dom regna
Kort biografi med litet testamente
En vacker död stad
St Ana katedral
Samarkanda

Encore:
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Rock'n'Roll e död (Imperiet cover)
Sönder Boulevard

Encore 2:
Du ska va president (Imperiet cover)
Fanfanfan

Israel Nash Gripka - Backstage 3 mars 2012

Solsken och vår i luften. Den tuffa vintern verkar vara ett avslutat kapitel. Mina batterier är laddade till max. Nu börjar en ny säsong med artister på turné. Levande musik är skönt för en trött själ. Trygg Americana med rötter hos musiker som Neil Young, John Fogerty och Bob Dylan är aldrig fel. Israel Nash Gripka är en ny bekanskap. Han presenterades för mig i december med den medryckande Louisiana på "blandbandet" The best of Bernt - julskivan 2011 "new ones". Snart stod det klart att Israel Nash Gripka turnerar världen över och ett av hans stopp är i en lokal nära mig.

När jag lyssnat lite mer på hans musik så var det något med rösten som kändes lite jobbig. Musiken och texterna är helt OK. När han spelar sina låtar tillsammans med ett band så tonas den gnälliga rösten ner lite. Den bäddas in i bas, trummor och gitarrer. Hans tolkningar av andras låtar är inget som jag går igång på. De sticker inte ut och blir mest plågsamma att lyssna på. Det finns ett undantag och det är Neil Youngs Revolution Blues. Den är en pärla. Israel Nash Gripka är inte en nyskapande artist utan trogen den traditionella moderna countryn.

Live är Israel Nash Gripka hur bra som helst. Både med sitt band och ensam med den akustiska gitarren. Han är en hejare på att underhålla publiken med små historier mellan låtarna. Spelningen på Backstage var intim med en hägiven publik. Favoritlåtar som Antebellum, Four winds, Drown, Louisinana, Baltimore och Fool's gold framfördes med äkta spelglädje. Drown avslutades med en orgie i gitarrmangel. Den rätta typen av solo där jag hör att det finns ett naturligt slut. Frågan är bara när? Jag är glad att jag tog mig tid att njuta av lite levande musik denna lördagkväll.