31 maj 2013

Olle Ljungström med band i Crusellhallen 28 maj 2013



En helt vanlig tisdagkväll besöker Olle Ljungström med orkester Linköping. På grund av sjukdom är den ursprungliga spelningen den 8 maj framflyttad till den 28 maj. Det är många stolar i tråkiga Crusellhallen som gapar tomma.

Strax efter utsatt tid kommer bandet in på scenen. De är uppklädda i kostym och med en rockig attityd. Olle smyger in lite efter de andra, även han i kavaj. Med vemod öppnar de med Du sköna värld. Den känns trevande och osäker. Ljudet i Crusellhallen är alltid dåligt när rockmusik framförs. Samma sorgsna känsla finns i nästa melodi, En förgiftad man. Alla arrangemangen är helt nya och det tar en stund innan jag känner igen låtarna. Jag som anser mig vara en Olle-kännare. Även Anna Karina och Släng in en clown från nya skivan har fått ett nytt sound. Olle bjuder på sig själv och rör sig över hela scenen. Han försöker få igång oss som sitter så snällt och visar vår uppskattning med applåder. När fjärde sången, En apa som liknar dig, fyller salongen släpper alla spänningar. Konserten avslutas med en uppsluppen Norrländska präriens gudinna.

Extranumren Jag spelar vanlig och Världen är så mycket bättre nu går i dur och ger en känsla av hopp. Det är en skön kväll med Olle men alldeles för kort, bara lite över en timme.

Spellista enligt mitt minne, kanske inte i rätt ordning:
Du sköna nya värld
En förgiftad man
Du var min enda drog
Som man bäddar
Anna Karina
Överallt
En apa som liknar dig
Nåt för dem som väntar
Vi låtsas att det regnar
Släng in en clown
Jag och min far
Det betyder ingenting
Norrländska präriens gudinna

Extranummer:
Jag spelar vanlig
Världen är så mycket bättre nu

25 maj 2013

The Temperance Movement på Backstage 24 maj 2013



Bandet har inte räknat med bilköer när de lämnar Stockholm. Spelningen blir ca 1 timme försenad men strax innan klockan 21:30 är de redo. Fem unga män från London med en EP i bagaget. De har existerat som band omkring ett år. De ser ut som killar gjorde på 70-talet med skägg och bångstyrigt hår. Musiken är också tidigt 70-tal. Lite blues, rock och soul. De är som en mix av Black Crowes, Free och Rolling Stones. Sångaren låter som en ung Rod Stewart och han rör sig som en ung Mick Jagger. De förvaltar sina influenser väl för The Temperance Movement låter som ett nytt och fräscht band. Jag tycker mycket om EP:n Pride och spelningen på Backstage ger mersmak.

De ursäktar förseningen och tackar för publikens tålamod. Vi är ca 150 i lokalen. När de börjar med Be Lucky är allt förlåtet. Musiken är medryckande och svängig. Sångaren är nervig och intensiv. Deras spelglädje smittar av sig på oss andra. Efter lite mer än en timme är allt över. Nu är det bara att vänta på nästa album och en ny turnéplan med stopp i Linköping.

Video - Live i studio.

12 maj 2013

Kristi Himmelsfärdshelg 9-12 maj 2013



Fyra dagars ledighet. Vårstädning på vinden. Det var inte så länge sedan sist men ganska stökigt ändå. Jag trodde jag skulle hitta något jag "förlagt" på vinden. Men allt jag fann var en hel del "bra-att-ha-saker" som jag inte visste att jag placerat där. Det fanns kablar, sladdar och kartonger till prylar jag inte äger längre. Ibland vet jag inte hur jag tänker. Nu är det fint och organiserat på bästa bibliotekarievis.

Konstrundan Omberg blev en tur till Ladugård 206, Vadstena och Hästholmen. Konstaterade att Ladugård 206 har "vänt blad" och öppnat igen. Inredningsbutik och mat lite åt det italienska hållet. Personligen imponerade inte prylbutiken. Pastabuffé med olika såser och mackor erbjöds och kakorna på disken såg goda ut. Det var för tidigt för fika så det får bli återbesök en annan gång.

Det blev shopping i Vadstena. Nya somriga servetter från Marimekko på Signerat. Goda saker att stoppa i munnen på Stig In.

Ett stop längs konstrundan, nummer 22, på Hästholmen. I hamnmagasinet visade en fotograf "ljusets kraft" över bygden och en konstnär har målat en bild varje dag under ett år. De skiftade i färg för att spegla dagsformen. Kul idé.

I Hästholmen var det dags för fika på 31:ans Glass & Kök. Det blev italiensk glass, två kulor blåbär och saffran. Gudomligt gott. Kanske var det den andliga musikunderhållningen som gav den extra pikanta smaken. Även om musiken framfördes inomhus så fanns en högtalare vid uteserveringen.

Precis bredvid fiket ligger en liten handelsträdgård. Farligt. Jag kom ut med en mörkröd pelargon med en dekal om att jag just valt årets pelargon - Tango.