An evening with Greg Dulli, Södra teatern, 16 februari 2016

Greg Dulli med vänner åker på turné med en låtskatt som går tillbaka 30 år. Uppvärmning sköter vännen Manuel Agnelli från Afterhours, Milano. Han har hjälp av violinisten Rodrigo D'Erasmo. De börjar med en avskalad cover av Bruce Springsteen, State trooper. Innan de lämnar scenen framförs en känslig version av kärleksballaden There´s many ways. Under Gregs spelning dyker även dessa två musiker upp bredvid Greg.

Greg Dulli är på strålande humör. Han delar med sig av sånger från Afghan Whigs, Gutter Twins och Twilight Singers. Det svänger, är vackert och helt underbart. Candy cane crawl sjunger han sittande vid pianot och den är till minne av det brittiska bandet Viola Beach, som omkom nyligen vid broöppningen i Södertälje. Extranumret Teenage wristband är extra stökigt. Sista låten blir Greg ensam med gitarr och en fin tolkning av David Bowies Modern love.

Ny musik våren 2011

Dags att summera lite. Hur blev det med all ny musik som sköljt över mig under början på året. Det känns skönt att bara vara på hugget igen. Att ha koll på vad som händer i musikvärlden. Spotify hjälper mig att verkligen lyssna in mig på alla nya skivsläpp. Jag stjärnmarkerar i Spotify, maken laddar ner lagligt från CDON och uppdaterar musikbiblioteket på nätverkshårddisken. Jag trycker på play på fjärrkontrollen och hela huset fylls med ny musik inom några minuter. Fantastiskt!

PJ Harvey har med Let England shake skapat en liten musikalisk pärla. För mig är det åtta låtar som jag lyssnar mest på. Favoriter är popiga The Glorious land och The words that maketh murder

White Lies och deras Ritual är ingen höjdarskiva men fem russin har jag plockat. Favoriter är Bigger than us och Bad love.

Twilight Singers är mitt musikprojekt i år och jag gillar verkligen deras Dynamit steps. Hela albumet går på "repeat" någon gång varje vecka.

Glasvegas har med Floods hjälp skapat ett överproducerat andra album. EUPHORIC///HEARTBREAK\\\ har ändå fem låtar som jag gärna lyssnar på. Favoriter är Euphoria, take my hand och Lots sometimes.

R.E.M har skapat en spretig skiva med sin Collapse into now. Den har lite av alla musikinfluenser de använt sig av under sin långa karriär. Jag njuter av garagerockiga Alligator Aviator Autopilot Antimatter och folkmusikinspirerade Blue med gästsång av Patti Smith. Den låten får mig att tänka på Jackie Leven.

Foo Fighters Wasting light har jag precis sparat som favorit i min Spotifylista.

Twilight Singers - ny musik 2011

Afghan Whigs var för mig förra årets nyupptäckt av musik från förr. I alla fall från 1990-talet. I år är det dags att vidareutveckla musikresan till vad som hände sedan. Ur askan efter Afghan Whigs steg projektet Twilight Singers. Fyra album har passerat mig helt ovetande. Nu snurrar de på Spotify om och om igen. I februari släpps femte skivan Dynamite steps.

Twilight as played by the Twilight singers (2000)
Där är det bara första spåret The Twilite kid som blivit en favorit.
Blackberry bell (2003)
Kräver lite mer lyssnande.
She loves you (2004)
Tolkningar av andras låtar och den är riktigt bra.
Powder burns (2006)
Favoriten nummer ett med pärlan My time - Has come.
Dynamite steps (2011)
Blackbird and the fox nya singeln med gästartist Ani DiFranco. Den kan bli en favorit efter några fler lyssningar.


På skivbolaget Sub Pop:s hemsida står att läsa om nya albumet:
"Here, the weary nighttime decadence of New Orleans rubs up against the oppressive sunshine of Los Angeles and the desolation of Joshua Tree’s desert vistas. Dynamite Steps explores the thin line between life and death, mortality and immortality, resignation and celebration—that mythical moment when your life flashes before your eyes, drawn out here over the course of eleven songs. The album’s forty-three minutes prove an unflinching odyssey through the dark side, but one that’s ultimately redemptive in its scope and power."

Classic Rock listar Dynamite Steps som nummer 17 på vad de lyssnat på denna månad.