SMHI håller vad de lovat. Sol, uppehåll, +20 grader och lite blåst. Det är vad som behövs för att få till en trevlig tillställning i en liten park mitt i Norrköping. Vi tar pendeln till grannstaden och går sakta mot ölpuben Gull-Olle som lovat förfest med musik. Det är Fredrik och Puritanerna med sin skitiga "neoblues" på svenska som underhåller. Texterna är underfundiga men gitarrerna är inte i min smak.
Spelningen börjar klockan 19 och i välkomstbrevet står "kom i tid". Är det något som hörsammas i Sverige idag. Nej, vi köar runt kaktusparken och ett kvarter. Människorna är lugna och glada även om de som kommer från "fel" håll muttrar lite. I den lilla parken med de många träden är det fullt framför scenen och vi uppmanas att ta några steg framåt för att ge plats åt eftersläntrarna. Nästan 20 minuter efter utsatt tid är Eldkvarn på plats. Carla står under hela konserten. Plura sätter sig på stolen efter inledningslåten. Tony Thorén sitter ner med sin bas. Markus Krunegård gästar på "Någonting måste gå sönder".
Medelåldern på publiken är hög men de kan sin Eldkvarn. Det är en fin kväll och musiken värmer extra. Jag får känslan av att bandet växlat ner sina låter. Det finns en melankoli i arrangemanget. Det är bara när Carla sjunger sina låtar som gitarren gnisslar i ett snabbare tempo.