Julpyssel

Jag har vuxit ifrån allt som heter längtan till julafton. Det var länge sedan mina ögon tindrade vid en uppklädd julgran och julklappar. Nu ser jag mest fram emot att vara ledig en längre sammanhängande period. Att ta de lugnt och njuta av livet utan julstress.

Jag håller ändå fast vid vissa "jultraditioner". Jag hänger upp den vita julstjärnan i köksfönstret och den elektriska adventsljusstaken placeras i sovrumsfönstret. Makens ljusstake tillverkad på en slöjdtimme på mellanstadiet förses med fyra antikljus. Jag bakar lussebullar till första advent. Veckan innan julafton bakar vi pepparkakor och lyssnar på en obskyr blandning av julmusik. Nu är det Spotifylistan som står för låtvalet. För länge sedan fanns ett kassettband, sedan en en mini-disc och sedan en CD.

Chiliplantorna får stå kvar eftersom de fortfarande ger frukt. Jag har klippt ner dem annars skymmer de hela köks- och vardagsrumsfönstret. Jag har redan skördat nästan 30 frukter i november.

Thåström DVD+CD som jordgubbarna smakade ...

Lilla julafton redan i november! För åtta månader seden njöt jag av två konserter med Thåström. Med DVD:n som jordgubbarna smakade... är det som att förflyttas bakåt i tiden. Att återuppleva allt igen. Jag var inte på spelningen i Stockholm eller Oslo som är bevarad i bild och ljud i en lyxig signerad förpackning.

Det gör inget. De trevliga minnena från Göteborg och Norrköping kommer över mig direkt.

Mark Lanegan band på Göta källare

I somras spelade Mark Lanegan på Way Out Westfestivalen. Jag ville åka men det fungerade inte tidsmässigt. Det sved lite i hjärtat när jag såg klippet från spelningen. Så bra och jag var inte där.

Mark Lanegan har varit min följeslagare sedan min grungeperiod på 1990-talet. Jag föll för Screaming Trees vackra Nearly lost you. Otaliga är de projekt där Marks mörka och skrämmande röst förgyller tillvaron. Utöver utsökta soloalbum är några favoriter Queen of the Stoneages album Songs for the deaf (2002) med den vackra Hangin' tree. The Gutter Twins och Twilight Singers med Greg Dulli från Afghan Whigs. Det mest osannolika samarbetet är det med Isobel Campbell som medverkat i Belle & Sebastian. Men Marks röst passar till hennes ljuvliga musik. Lyssna bara på (Do you wanna come) walk with me från Ballad of the broken seas (2006). Marks senaste soloablum Blues Funeral släpptes i början av året och nu när det närmar sig sitt slut så ligger den högt på min årsbästalista.

Jag har missat alla tidigare Sverigebesök av Mark Lanegan. Kanske finns det en tanke bakom det. Nyheten 2012 att Mark Lanegan med band är på höstturné i Europa med två spelningar i Sverige, Lund och Stockholm, var extra glädjande för min del. Datumen i november passade helt perfekt. Det blev en helg med Filmfestival och Mark Lanegan band på Göta källare på Söder i Stockholm.

Spelningen var på söndagen efter att jag sedan fredagen sett totalt sju filmer. Den sista slutade klockan 16:30 på söndagen. Jag var lite trött och väntan blev lång i en trång och varm "källare" packad med förväntansfulla besökare. Sådär 20 minuter efter utsatt tid stod bandet på scenen. Mark greppar mikrofonstativet med höger hand och den vänstra om mikrofonen. Samma pose i stort sett hela kvällen. Ögonen är lätt slutna och absolut ingen ögonkontakt med publiken. Han står stilla men rösten är omtumlande och långt ifrån statisk. The Gravedigger's song från nya skivan fyller lokalen och min trötthet är som bortblåst. Gitarristen med raggarfrissa är den som släpper loss på scenen och han har verkligen "twang" i sitt instrument. Den ena favoritlåten efter den andra fyller Göta källare och jag blir varm inombords. Mark är som Thåström, direkt på nästa låt. Inget onödigt mellansnack. Det räcker med tack till publiken två gånger och presentation av bandet.

En längre artikel om Mark Lanegan och hans musik finns i the Telegraph 1 mars 2012.

En annan fylligare artikel från 2008 finns i The Magnet

Stockholm filmfestival 2012

Filmvalet i år är jag supernöjd med. Inte en enda dålig film! Det var lite tungt att behöva ta sig ända till Filmhuset vid Gärdet för att se två filmer. Tur att mobiltelefonen har en kartfunktion. Tack vare den blev det publunch på Tudor Arms på Grevgatan. Trevligt ställe med god mat.

Varje gång jag är i Stockholm hamnar jag på Fotografiska. Nu lockade Christer Strömholms bilder. Jag blev inte besviken.



Bekas
Världspremiär
Regi: Karzan Kader
Sverige 2012

Två föräldralösa bröder, sådär 7 och 10 år, lever i kurdiska Irak på 1990-talet. De har en dröm att ta sig till Amerika för där finns Superman. Han är en hjälte som kan hjälpa dem till ett bättre liv. Charmigt äventyr mitt i fattigdom. Eloge till regissören som skapat en filmpärla med hjälp av amatörer, barn och djur.

Six points about Emma
Nordisk premiär
Regi: Roberto Perez Toledo
Spanien 2011

Emma är en ung och självständig kvinna. Hon är blind men vet att hon är vacker. Hon vill inte ha kärlek bara ett barn. Fast det säger hon inte till de som faller för hennes charm. När graviditetstestet ger negativt resultat är det dags för en ny man. Då dyker Germain upp och allt blir komplicerat. Romantisk komedi som utspelas i Spanien.

Francine
Nordisk premiär
Regi: Brian M. Cassidy & Melanie Shatzky
USA 2012

Amerikansk independentfilm med vackert foto, sparsam dialog och Melissa Leo i huvudrollen. Vardagsrealism och konstfilm i en vemodig blandning. Francine är kvinnan som lämnar fängelset och ska börja ett liv utanför murarna. Vi följer hennes trevande steg på olika arbetsplatser och misslyckade försök att umgås med andra. Hon har mycket lättare att förstå djurens känslor.

Pieta
Nordisk premiär
Regi: Kim Ki-duk
Sydkorea 2012

Sydkoreanska småföretagares utsatthet och en skuldindrivares hänsynslöshet. Kang-do är en ung man med brutala metoder att kräva in lån. Han ser till att de som har en skuld råkar ut för en arbetsplatsolycka och tar sedan försäkringspengarna. När en okänd kvinna dyker upp och säger att hon är hans mamma förändras allt. Starka känslor som kärlek, hat, hämnd och försoning kommer upp till ytan. Det mesta av våldet sker utanför kameravinkeln. Att inte se det är nästan värre än att se vad som egentligen händer.


Broken
Nordisk premiär
Regi: Rufus Norris
UK 2012

Engelsk diskbänksrealism i medelklassmiljö. I ett lugnt villaområde får vi följa tre olika familjers vardag. I centrum står elvaåriga "Skunk" som blir vittne till våldsamma handlingar mellan två av grannarna. Hon försöker ta in vad som hänt. Tim Roth spelar den förstående pappan som inte har alla svaren. Det är komedi och drama i ett.

Tito on ice
Världspremiär
Regi: Max Andersson & Helena Ahonen
Sverige 2012

Collagefilm med animationer blandade med vanlig film. Serietecknarna Max Andersson och Lars Sjunnesson ger sig ut på turné i forna Jugoslavien för att lansera "Bosnian Flat Dog". I sällskapet ingår även en mumifierad Tito-docka. Det blir en modern historielektion om kulturverksamhet i Slovenien, Bosnien och Serbien. Det är en uppfriskande och rolig film.

California solo
Nordisk premiär
Regi: Marshall Lewy
USA 2012

Musikfilm om en fd britpop-artist som nu arbetar på en grönsaksodling i Californien. Han dricker för mycket och kör i fyllan. När han hotas av utvisning börjar han reda upp sitt röriga förflutna. Det är en annorlunda berättelse om "musiker på dekis" där vardagslivet han lever känns äkta. Där skuldkänslor från förr leder till verklighetstrogen försoning med händelser från det tidigare musikerlivet. Skotten Robert Carlyle är utmärkt i rollen som fd popidol.

14:e Norrköping filmfestival Flimmer 5-14 oktober 2012

Valley of the Saints

Två unga män som är bästa vänner sedan barndomen planerar att fly från oroligheter och fattigdom i Kashmir. De försörjer sig på att visa turister runt i båt på den sakta döende sjön. Uppblossande demonstrationer för frihet gör att utegångsförbud införs och militären patrullerar gatorna. Ingen kommer in eller ut. Vännernas får skjuta upp sina flyktplaner. De blir ombedda att se efter så att inga turister är strandsatta på ett av hotellen. En ung kvinnlig miljöforskare har stannat kvar för att slutföra sitt projekt. Hennes närvaro gör att vänskapen sätts på prov.

Det är en historia berättad om dagens Kashmir utifrån tre personers vardag. Deras möte påverkar dem alla på ett eller annat sätt. Filmiskt är det mer en verklighetstrogen dokumentär än en spelfilm. Det vackra landskapet skymtar i fjärran. Det som visas är fallfärdiga hus, misär och miljöproblem. Ändå finns mänsklig värme och en stolthet bland de som inte har något val än att stanna.

Take this waltz

Sarah Polley har skrivit och regisserat detta annorlunda relationsdrama. Hon är kanadensisk skådespelare sedan barnsben och Take this waltz är hennes andra egna film. Titeln anspelar på en sång av Leonard Cohen. 28-åriga Margot är lyckligt gift men under en jobbresa möter hon Daniel. Hon håller tillbaka sina känslor för honom eftersom hon är gift. Det komiska är att det visar sig att de bor i samma stad, på samma gata och är nästan grannar. Det medför att Margot får svårare att hantera sina känslor.

Take this waltz är en annorlunda romantisk komedi. Lättsam, rolig, underfundig och allvarlig. Michelle Williams är perfekt i rollen som Margot.

Soundtrack of our lives - Garden 21 september

Jag är inget fan av Soundtrack of our lives. De har skrivit låtar som jag älskat och fortfarnde tycker om. Kanske inte så lätta att ta till sig. Jag hade inga förväntningar av avskedsspelningen i Linköping den 21 septermber 2012. Jag var förberedd och inlyssnad på hela deras karriär. Jag njöt av alla gamla godingar och även några från nya plattan.

All for sale, Confrontation camp, Instant repeater '99, Sister sourround, Second life replay, Faster than the speed of light och Throw it to the universe var några av mina favoriter som framfördes under konserten. Det var en helkväll med 60-tals beats á la Beatles och utsvävande psykedeliska äventyr.

Irland 2012

Första arbetsveckan är avklarad. Utförde mina arbetsuppgifter utan stress. Jobbigare är att jag inte kommer ihåg koden till kaffeautomaten för att få en liten kopp med extra styrka. I fredags fick jag tipset att prova 0034. Det får bli imorgon.

Första dagen klockan 9:00 ryckte jag till lite när min personlige tränare i datorn pockade på min uppmärksamhet. Hallå! Dags för pausgympa! Honom hade jag förträngt.

Det är nu en månad sedan jag flög Stockholm-Dublin. Jag bröt traditionen att bara åka till Irland vart fjärde år. De år då det är fotbolls EM eller VM. 2006 gjorde jag en rundtur i hela Nordirland. Det är två år sedan återbesöket till favoritställen på Nordirland med längre uppehåll i Belfast.

Jag har sedan 1990 besökt och gjort återbesök till många platser i Republiken Irland. I år var det dags igen. Den plats som jag verkligen gillar är Connemara på västkusten. Så det blev några dagar i Galway och Clifden. Det blev även en längre vistelse i Dublin. Insåg att här har det hänt mycket sedan jag sist besökte staden, 1998. Bara positiva saker.

Av de över 600 fotografier från två veckors vistelse har jag lyckas slimma ner till ett bildspel på 157 bilder. Pust! Det var svårt att inte ta många kort när det hände saker hela tiden. Jag var inte så selektiv i mitt turistande som jag lovade mig själv innan jag åkte. Hemma kan jag sitta ner och ta det lugnt utan problem. Är jag borta så måste jag ha upplevelser hela dagen. Det blir en hel del promenerande, konst- och museibesök, fika, picknick, restaurangbesök, kyrkor, varuhus, butiker etc.

Skeppsholmen 3-4 augusti 2012

Jag hinner knappt komma hem från Irland förrän det är dags att packa lilla ryggsäcken. Första helgen i augusti drar jag till Stockholm Music & Arts på Skeppsholmen. Det är trångt och otäckt på festivalområdet. Jag ser inte mycket av konsten eller andra aktiviteter. När jag hittat en bra plats framför scenen så lämnar jag den inte. Jag beundrar de som går iväg för att handla något att äta eller dricka. De har ett litet helvete att ta sig tillbaka till sin plats.

Frida Hyvönen blir mer eller mindre bortdriven från scenen av en rejäl regnskur. Dropparna studsar ilsket ner på marken. Min regnpocho, inköpt på Åhléns till Sweden Rock 2012, visar nu att den är värd varenda krona.

Marianne Faithfull ger ett osäkert intryck där hon står med solen i ögonen. Hon sneglar på texthäftet för de nya låtarna. Hon tittar på publiken hela tiden när gamla pärlor som Broken english, As tears go by och The Ballad of Lucy Jordan framförs. Det tänder publiken.

Har lyssnat mycket på Patti Smith genom åren men aldrig sett henne spela live. Hon knockar mig redan med inledningssången Dancing barefoot. Jag är som i trans av hennes utstrålning på scenen under hela konserten. Det kan inte bli bättre än så här.

När förberedelserna för Antony and the Johnsons börjar sker också ett skiftbyte bland publiken. Många +40 trängs för att komma ut och många ungdomar trängs för att komma in. Om det blir en festival på Skeppsholmen nästa år så måste de lösa logistiken för framkomligheten. Jag djupandas och följer med strömmen. Långsamt, långsamt framåt!

Den nya Ane Brun som lämnat den enkla musiken för det mer teatrala är inte riktigt min melodi.

Emmylou Harris är trogen sin country. Jag njuter av Orphan girl och My name is Emmett Till.

Avslutar festivalen med ökenblues från Mali. Tinariwen får Skeppsholmen att gunga.

Hinner inte mer än hem förrän det är dags för nästa utflykt. Stannar några nätter i lugn och rofull miljö i Tolvsbo, södra Dalarna. Här finns stora skogar och glittrande sjöar. Äter familjemiddag på anrika Karmansbo herrgård. Den smörstekta Hjälmargösen smälter i munnen. Ostar från Wernergårdens mejeri och Mats-Persgården avrundar måltiden fint.

Hemvägen går via Örebro.

Så var min semester slut ... redan!!?

Enligt NE.se är semester "arbetstagares årliga, av arbetsgivaren betalda ledighet för rekreation". Rekreation "återhämtande av krafter (genom vistelse i avkopplande miljö); (utvidgat) avkopplande aktivitet som främjar återhämtande av krafter."

Är jag utvilad? Nej! Jag är till bredden fylld av olika intryck och trött i fötterna!

Trädgårdsföreningen Göteborg 14-15 juli 2012

Festivalhelg i Göteborg. Svensk musik i toppform. På fredagen hade Lars Winnerbäck spelat men jag nöjde mig med underhållningen under lördagen och söndagen.

Jag hittade även till den trevliga gastropuben, "off" Avenyn, Flying Barrel. Det finns mycket spännande att uppleva bara man tar sig bort från huvudstråket.

Kent är som vanligt omtumlande. Över 10 000 biljetter och ett utsålt Trädgårdsföreningen. Jag hittade ett litet träd omgärdat av kravallstaket och där kändes det tryggt. Jag fick sträcka mig på tå för att se lite bättre. Kvällen var ljum och regnet höll sig borta. När allt var över läskade jag mig med en skopa glass, nämligen mangopassion. Precis som denna passionernade kväll.

Kent

1.Ögon/Klåparen
2.Ensam lång väg hem
3.400 slag
4.Petroleum
5.Skisser för sommaren
6.Tänd på
7.Sjukhus
8.Färger på natten
9.Berg & Dalvana
10.Jag ser dig
11.Låt dom komma
12.Isis & Bast
13.Kärleken väntar
14.Ingenting
15.Musik Non Stop
16.747

Encore:
17.999
18.Utan dina andetag
19.Det finns inga ord

Encore 2:
20.Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Söndagen var blåsig och hela scenen höll på att blåsa bort. Det var säkert +18 grader men det kändes som +14. Jag har aldrig sett så många vindtygsjackor under en julikväll. Scenen var öppen även bakåt så vinden kunde vina igenom.

Anna Ternheim är nervig som Thåström i sitt utspel inför den frusna publiken. Kanske är hennes musik mer glödande i en intimare lokal.

Anna Ternheim

1.Bow Your Head
2.To Be Gone
3.Walking Aimlessly
4.Tribute To Linn
5.What Have I Done
6.Lorelie-Marie
7.The Longer the Waiting (the Sweeter the Kiss)
(Josh Turner cover)
8.Damaged Ones
9.Black Sunday Afternoon
10.All Shadows
11.Let It Rain
12.Shoreline

Melissa Horn

Melissa glöder på scenen. Hon skämtar om en period av skrivkramp. Troligen mådde hon för bra då. Publiken skrattar till. Strax sjunger hon en av sina vemodiga melodier. Hon sprider värme men publiken fryser i snålblåsten. Det är många som dricker te eller kaffe. Fler och fler lämnar konserten innan den är slut.

Några av hennes sånger:
Destruktiv Blues
Jag Kan Inte Skilja På
Jag saknar dig mindre och mindre
Som Jag Hade Dig Förut
Lät Du Henne Komma Närmre

Munken in the Park 6-7 juli 2012

Det blev att ta lite flexledigt från jobbet för att i lugn och ro ta sig till grannstaden med pendeln. Munken in the Park är en trevlig tillställning och musiken som erbjuds är gratis. Kan det bli bättre. Kunde inte motstå strömmingsburgaren som serverades. Det var ett tungt upplägg med The Nomads, Year of the goat och Graveyard. Klarade mig undan regnet eftersom då var det dags för snacks på The Black Lion Inn. Jag var tillbaka till festivalen när Graveyard klev upp på scenen. Jag borde inte tycka om deras 70-talstunga hårdrock men jag gillar verkligen Uncomfortably Numb och The Siren.


Fredag 6/7
17.00-18.00 The Nomads
18.30-19.15 Year Of The Goat
19.45-20.30 Me And My Army
21.00-22.00 Graveyard
Inomhus 22.00 Factorybrains

Lördagen började med lite mat på Mimmis visthus. I bländande solljus klev Ebbot upp på den lilla scenen vid Saliga Munken och började starkt med Throw it to the universe. Pg.Lost är en ny musikalisk upptäckt för mig. De är hur bra som helst med sina hypnotiska, malande och tunga instrumentala stycken. Efter ytterligare ett tungt band, Entombed, var det dags att "tänka på refrängen." På vägen mot pendeln blev det ett stopp hos Pappa Grappa för en kula italiensk glass (mangosorbet).

Lördag 7/7
16.00-16.45 The Soundtrack Of Our Lives
17.00-17.45 Pg Lost
18.15-19.00 Entombed
19.30-20.15 Linnea Henriksson
21.00-22.00 Bob Hund
Inomhus 22.00 Vulkano
Dj-set Andreas Kleerup & Patrik Herrström

Filmer med klös!

Thriller

Brighton Rock (2010)
Regi Rowan Joffe med Sam Riley (Pinkie) och Andrea Riseborough (Rose).
Roman av Graham Greene 1938.
Musik Richard Hawley Storm aComing

Jag har inga minnen av att jag sett Brighton Rock (1947) med Richard Attenborough som Pinkie. Jag har inga problem med att handlingen flyttats fram till 1960-talet med mods och rockers. En bra grundhistoria klarar av lite remake. Det är en grym och våldsam historia. Den är bra men jag klarar nog bara av att se den en gång. Slutet med en suggestiv version av "Storm acoming" ger rysningar.

Tinker Tailor Soldier Spy (2011)
Regi Tomas Alfredson med Gary Oldman (Smiley).
Roman av John le Carré.

Snyggt är bara förtexten. En film att se flera gånger. Det krävs en hel del hjärnaktivitet och skarp blick för att hänga med i spionhistoriens kluriga intrig. Jag hinner bara reflektera över kläder, inredningar och yttre miljöer. Gary Oldman (Smiley) ger ett ansikte åt den sanna spionen långt ifrån den traditionella Hollywoodhjälten.

Komedier

Jag dödade min mamma (2009) och Hjärtslag (2010)
Regi, manus och skådespel Xavier Dolan.

Född 1989. Ung, begåvad och kaxig är ord som stämmer in på kanadensiske Xavier Dolan. Han lånar från de stora mästarna för att sedan skapa något alldeles eget. Dialogerna är fyndiga och hejdlöst humoristiska.

Han berättar med värme och ilska om att vara ung, den jobbiga processen in i vuxenlivet och hatkärleken till en "hopplös" förälder i Jag dödade min mamma. Om kärlek, vuxenlivet och vänskap som sätts på svåra prövningar behandlas med charm och värme i Hjärtslag till tonerna av sången Bang bang (spansk version) av Dalida.

Submarine (2010)
Regi Richard Ayoade
Musik Alex Turner från Arctic Monkeys

En annan småmysig film om ungdomar, den första kärleken och vägen in i vuxenlivet är den om 15-åriga Oliver Tate. Han är en modernare variant av Holden Caulfield (Catcher in the rye) eller Max Fischer (Rushmore). Oliver har det jobbigt med sig själv och vem han är samtidigt som föräldrarna har problem i äktenskapet.

Submarine är en tidlös film som skildrar ett tidlöst tema. Filmen ger sken av att utspela sig på 60-talet men i en annan scen känns miljön 80-tal för att i nästa sekund övergå till nutid. Det är en udda och småknasig historia med mycket hjärta. Alex Turners musik ger filmen ett vemodigt och lite sorgset intryck.

The Artist (2011)
Regi Michel Hazanavicius

En fransk film om Hollywood och stumfilmens övergång till talfilm. Kan det vara något att se? Jag var skeptisk. Den gör stor succé och kammar hem 5 Oscarstatyetter. Jag kan bara konstatera att berättelsen om stumfilmsstjärnan George Valentin och den nya talfilmsstjärnan Peppy Miller är riktigt rolig. Det är full fart mest hela tiden och inte en lugn stund för publiken att hämta andan. Den som kan sin filmhistoria blir rikt belönad med Hollywoodkänsla.

Drama

Play (2011)
Regi Ruben Östlund

Kortfilmen Scen nr: 6882 ur mitt liv (2005) och långfilmen De ofrivilliga (2008) gav mig mersmak av en regissör med känsla för psykologiska experiment. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar till mig Ruben Östlunds nya film. Det är så nära verkligheten att jag glömmer att det är spelfilm, inte en dokumentär gjord med med dold kamera. Jag blir en person i samma spårvagn som betraktar pojkgänget och deras psykningar av en passagerare utan att visa civilcurage. Historien är enkel. Två 12-åriga pojkar blir förjöljda av fem jämnåriga killar med invandrarbakgrund. Det rör sig om rån men utan våld eller egentliga hot. Rysligt välgjord film!

Poesi (2010)
Regi Chang-dong Lee

Sydkoreansk film är inte bara våldsamma kriminalskildringar med brutala poliser (Hämnarens resa, Lady Vengeance eller the Chaser). Poesi utspelar sig i en mindre stad och huvudpersonen är en 65-årig rar dam med ansvaret för sitt 16-åriga barnbarn. Hon börjar glömma namn på saker och en otäck händelse på pojkens skola får henne att fly verkligheten genom att anmäla sig till en poesikurs. Det är rörande att följa hur hon hanterar och bearbetar sin vardag när hon måste ta ställning och lösa ett dilemma som berör hennes eget liv.

Nader & Simin : en separation (2011)
Regi Asghar Farhadi

En vanlig familj med vardagliga problem. Hustrun vill att de flyttar utomlands för att ge tonårsdottern en bättre framtid än den i Iran. Mannen tar hand om sin pappa, som visar tecken på demens. Han vill inte resa. Det sliter på deras relation. Universiella problem bearbetas där kultur, arv och miljö inte spelar någon roll. Spänningen i vardagen gör denna film till en riktig nagelbitande rysare.

Asian Action

Reign of assassins
Regi Chaou-Bin Su

Michelle Yeoh är en lönnmördare som bedrar sina kumpaner och försöker starta ett nytt vanligt liv. Om du fortfarande tycker om "martial artsfilmer" som Hero, Flying daggers, Crouching tiger hidden dragon så är Reign of assassins ett säkert val. Här finns balettliknande fighter, humor och lite romantik.

Sweden Rock Festival 6-7-8-9 juni 2012

Så har 90-talet hittat till Sweden Rock. Jag är så nöjd med mitt festivalbesök. Onsdagen inleddes med nationalsång och Sabaton framför ett publiktätt Sweden stage. Lite senare kliver det amerikanska 90-talsbandet Fear Factory upp på samma scen. Tung metal med inslag av industrirock. Borde lyssna mer på dem.

Torsdagen var tuffare med favoritbandet Soundgarden först klockan 23:30 på Festivalscenen. Medan jag väntade njöt av 70-talsbluestung rock med Rival Sons, brasilanskt tunggung med Sepultura, progressiv rock med Mastodon och norsk black metal med Dimmu Borgir. Soundgarden delade med sig av sin digna musikskatt. Det var rysligt bra! Det var värt att komma isäng när solen går upp och fåglarna kvittrar. Vår transferbuss körde inte raka spåret till Åhus strand hotell utan först till Bromölla Camping och Bäckaskogs slott. Så klockan fyra kröp jag ner i sängen.

Fredagen var ingen höjdardag när det gäller intressanta artister för min del. Blue Öyster Cult spelade "Godzilla" och "Don´t fear the reaper" som även jag känner igen. Ugly Kid Joe var glada och pigga punkiga 40-åringar på scenen. Publiken gick igång på hitlåten "Cat´s in the cradle". Även jag. Kultbandet Pentagram med sin doom metal var mycket gitarrgnissel. Sångaren var smått galen i sitt utspel och jag fick stundtals blunda för att klara av att lyssna på musiken. Motorhead har aldrig varit min melodi. Det blev ändå en liten dos innan bussfärden till hotellet. "Hemma" före midnatt!

Lördagen var funky med Electric Boys, psykedeliskt tung och svänging med Orange Goblin, 70-talsrock med Bad Company och mina nya favoriter, prog metal bandet Symphony X. Avslutade festivalen för vår del gjorde Lynyrd Skynyrd med sin sydstadsrock. Inte illa att få orginalversionen av "Simple man". Annars gillar jag Deftones och Shinedown tolkningar.

Konstrunda

Biltur på landet. Var ute i god tid och kom till Östergötlands ullspinneri innan alla andra. När vi efter besöket baxade ut bilen väntade någon tålmodigt på att fylla igen parkeringsluckan. Lunch på Väderstads centralkrog. Om stekt strömming och potatismos finns på menyn glömmer jag bort att jag är vegetarian. Jag bara njuter! Över Skänninge och förbi Fornåsa och Klockrike för att komma fram till Maspelösa och Boställets vedugnsbageri. Kaffe och rabarberbulle. Vi kunde inte motstå att köpa med oss kanelbullar och ett valnötsbröd.

Ny liveversion av Jag Ser Dig

När himlen är blygrå och regntung är en liveversion av en Kentlåt precis vad jag behöver.

Kent - #JÄIRFM

Tiden går så fort. Den långa väntan är över. Kents ny album Jag är inte rädd för mörkret låg och väntade i postboxen när jag kom hem. Vacker i DigiPack med egyptiska motiv. Jag har redan smyglyssnat på singeln (999) och ytterligare några spår: Petroleum, Isis & Bast, Jag ser dig och Tänd på på Spotify. Jag ser dig är min nya favorit just nu. Hela skivan är vemodig, vacker och med igenkännande texter. Melodier som värmer ett fruset hjärta denna kalla vår. Musik som borde få den mest inbitna Kentskeptiker att kapitulera och falla in i den stora beundrarskaran.

In Flames - Flygeln 9 april 2012

Som jag längtat till annandag påsk. Äntligen dags för turnéstart för In Flames och deras klubbspelningar i Norden. Under våren dyker de upp på flertalet orter i Sverige för en intimare kontakt med sina fans. Först ut är Norrköping. De spelar i ett utsålt Flygeln, publik 1500.

De börjar med lite äldre material och fortsätter med Where the dead ships dwell från senaste albumet Sounds of a playground fading. De blandar in lite fler låtar de inte spelat live på länge. De har en guldgruva att ta ifrån sedan debuten 1993 med Lunar strain. Jag njuter av Trigger, The quiet place, Liberation, Cloud connected, Only for the weak och Deliver us. Spellistan innehåller 19 låtar och avslutas värdigt med My sweet shadow.

Thåström Trädgår'n 16 mars 2012

Att fira sin födelsedag i Göteborg är alltid trevligt. Att den infaller sista kvällen av Thåströms tre spelningar på Trädgår'n är mycket trevligt. Speciellt när det är en fredag. Weekend på hotell i Göteborg är extremt trevligt. God mat på mysiga Restaurang Familjen. Också det trevligt.

Under konserten stod jag så jag både såg och hörde bra. Bakom scenen hängde en backdrop som hämtad från en expressionistisk film. Efter ett kort intro började första tonerna i Beväpna dig med vingar. Thåström vandrar fram och åter på scenen. Han viftar med händerna och det ser ut som han försöker hypnotisera mikrofonstativet. Innan han på sitt karaktäristiska sätt fattar tag i mikrofonen och häver sig över stativet. Först då börjar han sjunga.

Ljussättningen är ett kallt strålkastarsken med projektering från scenen ut mot publiken. Det är först när tonerna till St. Ana katedral drar igång som ljusskenet blir varmt rött. Så passande när refrängen är "Det var nån som sa du spart en liten bit rött kvar". I Låt dom regna byter gitarristen och basisten sina instrument mot slagverk. Ljudbilden är tung och metalliskt. I Främling överallt är Thåström ensam med sin akustiska gitarr.

Spelningen var verkligen till belåtenhet. Låtvalet var bra med koncentration på nya albumet Beväpna dig med vingar.


Intro
Beväpna dig med vingar
Miss Huddinge -72
Dansbandssångaren
Aldrig nånsin komma ner
Nere på maskinisten
...Ingen neråtsång
Smaken av dig
Kriget med mig själv (Imperiet cover)
Främling överallt
Axel Landquist Park
Låt dom regna
Kort biografi med litet testamente
En vacker död stad
St Ana katedral
Samarkanda

Encore:
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Rock'n'Roll e död (Imperiet cover)
Sönder Boulevard

Encore 2:
Du ska va president (Imperiet cover)
Fanfanfan

Israel Nash Gripka - Backstage 3 mars 2012

Solsken och vår i luften. Den tuffa vintern verkar vara ett avslutat kapitel. Mina batterier är laddade till max. Nu börjar en ny säsong med artister på turné. Levande musik är skönt för en trött själ. Trygg Americana med rötter hos musiker som Neil Young, John Fogerty och Bob Dylan är aldrig fel. Israel Nash Gripka är en ny bekanskap. Han presenterades för mig i december med den medryckande Louisiana på "blandbandet" The best of Bernt - julskivan 2011 "new ones". Snart stod det klart att Israel Nash Gripka turnerar världen över och ett av hans stopp är i en lokal nära mig.

När jag lyssnat lite mer på hans musik så var det något med rösten som kändes lite jobbig. Musiken och texterna är helt OK. När han spelar sina låtar tillsammans med ett band så tonas den gnälliga rösten ner lite. Den bäddas in i bas, trummor och gitarrer. Hans tolkningar av andras låtar är inget som jag går igång på. De sticker inte ut och blir mest plågsamma att lyssna på. Det finns ett undantag och det är Neil Youngs Revolution Blues. Den är en pärla. Israel Nash Gripka är inte en nyskapande artist utan trogen den traditionella moderna countryn.

Live är Israel Nash Gripka hur bra som helst. Både med sitt band och ensam med den akustiska gitarren. Han är en hejare på att underhålla publiken med små historier mellan låtarna. Spelningen på Backstage var intim med en hägiven publik. Favoritlåtar som Antebellum, Four winds, Drown, Louisinana, Baltimore och Fool's gold framfördes med äkta spelglädje. Drown avslutades med en orgie i gitarrmangel. Den rätta typen av solo där jag hör att det finns ett naturligt slut. Frågan är bara när? Jag är glad att jag tog mig tid att njuta av lite levande musik denna lördagkväll.

Kommunal biograf

Det tar 28 minuter att med pendeltåg förflytta sig från ett resecentrum i en stad till ett annat i en annan stad. Fortfarande i samma län men ändå två olika världar. Nu blir det ofta inte av att besöka grannstaden och ta del av shopping, kultur, nöje och restauranger.

I lördags blev det en utflykt med besök på konstmuseet och GAN-utställningen, lunch på Stadsmuseets restaurang Knäppingen och film på den kommunala biografen CNEMA.

Att se film på en kommunal biograf har bara fördelar. Filmen börjar på utsatt tid och inte efter 15 minuters reklaminslag. Inga trailers på kommande filmer. De som köpt biljetter är där för att se filmen. Den sociala biten har de redan fixat före, som att träffas för att prata över en fika. Det finns ingen popcorn, läsk eller godis att köpa. Inget kvarlämnat skräp i salongen. Ingen lägger in eller tar ut snus under filmen. Ingen som lyser upp hela salongen med mobilen för att kolla SMS, tiden eller något annat.

Mannen från Le Havre

Aki Kaurismäki har ännu en gång skapat en tidlös historia med ett aktuellt tema. Nu om illegala flyktingar som smugglas in i Europa. Marcel är skoputsare i hamnstaden Le Havre men de flesta passerar snabbt förbi i sina tygskor. En pojke smiter undan när polisen öppnar en container på väg till London och finner en stor grupp afrikanska flyktingar. Marcel möter pojken och på "Kaurismäkiskt" vis så bestämmer han sig för att hjälpa honom.

Jag älskar den här typen av humor. Varje scen är komisk.

Shame

Den brittiska regissören Steve McQueen debuterade med Hunger (2008). Det är en påträngande skildring av IRA-aktivisten Bobby Sands hungerstrejk och sista dagar i Mazefängelset. Michael Fassbender gör en enastående rollprestation. Samarbetet har fortsatt i Steve McQueens nya film Shame.

Brandon har på ytan ett bra liv i New York men inombords är skammen över sitt sexmissbruk plågsamt. Han döljer det väl men när den yngre systern Sissy (Carey Mulligan) dyker upp och flyttar in i lägenheten så är missbruket svårt att kontrollera. Hon stökar inte bara till hemma hos honom utan även i hans privatliv. Det är lite som förklaras i filmen men syskonen har inte haft en bra uppväxt. Sissy säger i en scen : "We are not bad people. We just come from a bad place".

Det är starka scener och ibland långa utdragna sekvenser av Brandons förnedring. Hela filmen är långsam. Lika stillsam är Carey Mulligans tolkning av New York, New York på en trendig cocktail bar. Den berör både biobesökaren och Brandon.

Filmåret 2011

Lite värdelöst vetande eller som det egentligen kallas - statistik:

Antal filmer jag sett på DVD eller biograf 2011:
96

Antal TV-serier jag sett på DVD 2011:
8

Antal länder som producerat filmer jag sett 2011:
22

Antal filmer jag sett på kommersiell biograf 2011:
14

Antal filmer jag sett på filmklubb eller filmfestival 2011:
27

Antal filmer och TV-serier jag sett producerade 2011: 15, 2010: 62 och 2009 och tidigare: 27

Antal filmer på DVD som jag sett hemma 2011:
De flesta!!

Allt detta till samma kostnad som en weekend i London, flyg + 2-stjärnigt hotell utanför stadskärnan, för två personer under lågsäsong.

Årets bästa filmer!

Om jag måste välja mina årets tre bästa filmer så är valet inte lätt. Om jag får välja de mest minnesvärda är det utan tvekan Melancholia, von Tries dystopi, Winter's bone, om ung kvinnas utsatthet och Monsters, utomjordisk smitta i Mexiko.

Sorgsna teman, vackert foto, lågmälda skådespelare och suggestiva ljudbilder sitter kvar längre i minnet än rapp dialog, dråpliga scener, snabba klipp och vardagliga miljöer.







Nu några dagar in på det nya året så minns jag med glädje andra favoriter under 2011.

Komedi:

Flickorna från Dagenham

Four lions

The Trip

Midnatt i Paris

The Adjustment bureau

Medan åren går

Western:

True grit

Drama:

Honung

Trädet

Navals hemlighet

King's speech

Never let me go

Thriller:

Contagion

2011 musikåret

Musikfestivaler

De största festivalupplevelserna:

Clutch på Sweden Rock, Sweden stage, Norje.
Morrissey på Green stage, nya Hultsfredsfestivalen
Kajsa Grytt på Munken i Parken, Norrköping
Weeping Willows på Stadsmuseets bakgård, Norrköping.
Neurosis på High Voltage, Metal Hammer stage, London

Årets första konsert Eldkvarn, deras jubileumsturné 40 år.

Säkert! på Flygeln i Norrköping ytterligare ett höjdargig.

Dåliga platser och onyktra bänkgrannar gjorde Defenders of the Faith III-turnén med In Flames, Trivium + Support, Hovet Stockholm, till en liten besvikelse. Det var inget fel på spelningen men där jag satt högst upp på sidokanten nådde aldrig bandens spelglädje. Fel synvinkel för att uppskatta den maffiga ljusshowen och den tunga ljudmattan irrade bort sig någonstans på vägen. Jag såg ialla fall att publiken framför scenen roade sig kungligt.

2011 var året när min skivsamling inte ökade nämnvärt däremot fylldes nätverkshårddisken till bredden med MP3-filer. Musiktjänsten Spotify och musiksystemet Sonos har gett mig strömmad musik i kök och / eller vardagsrum. Vad jag inte kunde motstå i fysisk form var Morrissey : Very best of Morrissey CD + DVD i snygg digipack och boxen med the Smiths : Complete 1984-1988 (8 CD med orginalomslag).

Årets bästa album MP3:

Cure - Bestival Live 2011, över tre timmar med bandets 30-åriga karriär.
Foo Fighters - Waisting light. Rockmelodier som fastnar.
Kajsa Grytt - En kvinna under påverkan. Läste även hennes självbiografi, Boken om mig själv, med stort nöje.
In Flames - Sound of a playground fading. Popig metal är aldrig fel.
Korn - The path of totality. Dubstep + nu-metal = sant.
Machine Head - Unto the locust. Metal med barnkör (!!) i en låt, som är helt OK.
Screaming Trees - Last Words. Sista skivinspelningen lika fräsch som när den gjordes 1998-1999.
Staind - Staind. Sorgsen melodisk rock.
Anna Ternheim - The night visitor. Med influenser från Nashville.
Twilight Singers - Dynamite steps. Stökig rock.
REM - Collapse into now. Popiga lyckliga melodier.
Maylene and the Sons of disaster - IV. Årets sista nedladdning. Bluestung rock från sydstaterna.

Årets bästa låtar MP3 och Spotify:

P.J Harvey - The words that maketh murder.
Melissa Horn - Jag saknar dig mindre och mindre.
Trivium - Watch the world burn.
Arctic Monkeys - Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair.
Strokes - Machu Picchu.
Theory of a deadman - Lowlife
The Chapman Family - Kids.
3 Doors down - When you´re young
Black Spiders - Kiss tried to kill me.
Decemberists - Down by the water.

Soul kitchen - film av Fatih Akin

Information om filmen


Trailer

Zinos, med grekisk bakgrund, driver en sylta - Soul Kitchen - i en slummig del av Hamburg. Han har en skara nöjda stammisar som inte är så kräsna när det gäller mat. När flickvännen planerar att ta ett jobb i Shanghai vill Zinos gärna följa med. Han behöver bara någon som kan se efter resturangen. Att be en "galen" kock om hjälp är bara en av många missöden. Stammisarna flyr. Mitt i allt elände dyker Zinos halvkriminelle bror upp och erbjuder sina tjänster.

Det är en lite småknasig historia med många sidospår. Missförstånd och bisarra situationer avlöser varandra i ett rasande tempo. Ibland är humorn väldigt farsartad i stil med Chalie Chaplin. I stort är det en mysig film där alla lösa trådar samlas ihop och allt ordnar upp sig till det bästa. En hel del bra musik spelas på Soul Kitchen.

Andra bra filmer av Fathih Akin:

Mot väggen (2004) två självmordskandidater ingår skenäktenskap för att överleva.

Crossing the Bridge - The Sound of Istanbul (2005) musikdokumentär där Alexander Hacke från Einstürzende Neubauten utforskar musiklivet i Istanbul, från gatumusiker till turkiska megastjärnor.


Vid himlens utkant (2007) om en man som rannsakar sig själv och sitt liv med att resa från Bremen till Istanbul.