16:e Norrköping filmfestival Flimmer 3-12 oktober 2014

En heldag i Norrköping. Vackert höstväder med värme och solsken. Det är lite glest i den stora salongen på festivalbiografen CNEMA. Flimmer.nu med fullspäckat program.

Under the starry sky

Den 22-åriga Sophie lämnar Senegal för att återförenas med sin man i Turin, Italien. Där får hon veta att han rest iväg för att arbeta på ett bygge. Det visar sig att han åkt till New York med sin kusin. De besöker en butik som drivs av Sophies moster för att fråga om husrum. Det visar sig att mostern och hennes son rest till Senegal för att begrava maken.

Det är en film som utspelar sig i tre världsdelar. Det är några gripande människoöden vi får följa. Det är deras drömmar om ett bättre liv som står i centrum. Det är skildrat med värme, humor och humanism. Det känns skönt att se en film om migration där det finns hopp.

'71

Året är 1971. Platsen Belfast. Det är året innan den blodiga söndagen då IRA trappar upp sitt krig mot de brittiska soldaternas närvaro i Nordirland. Vi följer den unga och oerfarna Gary Hook när hans pluton skickas till Belfast för ett enklare uppdrag. Men något går fel och soldaterna retirerar. I tumultet som uppstår blir Gary lämnad kvar. Han är skadad, förvirrad och flyr för sitt liv.

Filmen är realistisk med inslag av thriller. Publiken upplever allt genom Garys ögon. Det är en rysligt spännande katten-på-råttan-lek. Inget är svart eller vitt. Det finns ingen du kan lita på.

Kommunal biograf

Det tar 28 minuter att med pendeltåg förflytta sig från ett resecentrum i en stad till ett annat i en annan stad. Fortfarande i samma län men ändå två olika världar. Nu blir det ofta inte av att besöka grannstaden och ta del av shopping, kultur, nöje och restauranger.

I lördags blev det en utflykt med besök på konstmuseet och GAN-utställningen, lunch på Stadsmuseets restaurang Knäppingen och film på den kommunala biografen CNEMA.

Att se film på en kommunal biograf har bara fördelar. Filmen börjar på utsatt tid och inte efter 15 minuters reklaminslag. Inga trailers på kommande filmer. De som köpt biljetter är där för att se filmen. Den sociala biten har de redan fixat före, som att träffas för att prata över en fika. Det finns ingen popcorn, läsk eller godis att köpa. Inget kvarlämnat skräp i salongen. Ingen lägger in eller tar ut snus under filmen. Ingen som lyser upp hela salongen med mobilen för att kolla SMS, tiden eller något annat.

Mannen från Le Havre

Aki Kaurismäki har ännu en gång skapat en tidlös historia med ett aktuellt tema. Nu om illegala flyktingar som smugglas in i Europa. Marcel är skoputsare i hamnstaden Le Havre men de flesta passerar snabbt förbi i sina tygskor. En pojke smiter undan när polisen öppnar en container på väg till London och finner en stor grupp afrikanska flyktingar. Marcel möter pojken och på "Kaurismäkiskt" vis så bestämmer han sig för att hjälpa honom.

Jag älskar den här typen av humor. Varje scen är komisk.

Shame

Den brittiska regissören Steve McQueen debuterade med Hunger (2008). Det är en påträngande skildring av IRA-aktivisten Bobby Sands hungerstrejk och sista dagar i Mazefängelset. Michael Fassbender gör en enastående rollprestation. Samarbetet har fortsatt i Steve McQueens nya film Shame.

Brandon har på ytan ett bra liv i New York men inombords är skammen över sitt sexmissbruk plågsamt. Han döljer det väl men när den yngre systern Sissy (Carey Mulligan) dyker upp och flyttar in i lägenheten så är missbruket svårt att kontrollera. Hon stökar inte bara till hemma hos honom utan även i hans privatliv. Det är lite som förklaras i filmen men syskonen har inte haft en bra uppväxt. Sissy säger i en scen : "We are not bad people. We just come from a bad place".

Det är starka scener och ibland långa utdragna sekvenser av Brandons förnedring. Hela filmen är långsam. Lika stillsam är Carey Mulligans tolkning av New York, New York på en trendig cocktail bar. Den berör både biobesökaren och Brandon.