Musikåret 2010

Jag tycker om att summera det år som varit när det gäller film, böcker, musik, händelser, upplevelser, minnen - listan kan göras oändlig. När jag vänder blad i kalendern och sista månaden dyker upp så börjar jag fundera i första hand på mina musikinköp. I tider av Spotify, YouTube och MySpace så blir inte skivköpen längre så prioriterade. Musikälskaren inom mig kan ändå inte låta bli att hänföras av favoritartisters nya alster eller falla pladask för en helt ny upptäckt. Vissa skivor köps som CD och andra köps i mp3-format, hela albumet eller bara de stjärnmärkta låtarna från Spotify. Den mesta musiken förblir ändå bara som en playlist för 2010 på just Spotify.

Nu har jag lyssnat och gjort mitt urval. Det är inte lätt när jag är en sådan kräsen musikälskare med bred smak. Det som är nytt med årets lista är att jag har börjat intressera mig för remastrade återutgivningar i lyxiga utgåvor eller bara känt sug efter musik jag missade på 1990-talet. Best of skivan med Afghan Whigs stillade inte min hunger utan hela bakkatalogen letades upp vid besök i olika skivbutiker. Det är 20 år sedan Morrissey gav ut Bona Drag och jag köper den remastrade utgåvan med sex outgivna spår och nytt omslag. Det känns lite skrämmande. Jag ser mig som den nyfikna och ständigt på jakt efter allt som är nyskapande. Lite retro är nog inte helt fel.

RETRO:
Morrissey - Bona Drag Remastred [20th Anniversary edition]
Morrissey - Southaw Grammar Legacy Edition
Morrissey - Maladjusted Legacy Edition
Afghan Whigs - 1965 (1998)
Afghan Whigs - Gentlemen (1993)
Afghan Whigs - Congregation (1992)
Afghan Whigs - Black Love (1996)

METAL:
Deftones - Diamond eyes
Godsmack - The Oracle
Stone Sour - Audio Secrecy

ROCK:
Kent - En plats i solen
Melissa Auf der Maur - Out of our minds

AMERICANA:
Malin Foxdal - Nattfjäril
Christian Kjellvander- The Rough and Ryne





Best of 2010 (Lugna melodier)
Best of 2010 (Lite tyngre melodier)

Hemligheten i deras ögon - film av Juan José Campanella

Trailer
Regi: Juan José Campanella
Skådespel: Ricardo Darín, Soledad Villamil, Pablo Rago, Javier Godino
Land: Argentina 2009
Speltid: 120 min
Biopremiär: 2 april 2010

Hemligheten i deras ögon fick årets Oscar för bästa utländska film. Det är en historia med många bottnar. Här finns drag av polisroman, en sorglig kärlekshistoria, politiska spel och åsidosatt rättvisa men även vänskap och försoning. Det är växlingar mellan 1970-tal och nutid och allt som verkar oklart får sakta sina förklaringar. Det är en tragisk film men den ger ändå intrycket att det aldrig är försent att uppleva kärlek oavsett vad som hänt i det förflutna.

Det är den pensionerade utredande åklagaren Esposito som skriver på en roman om ett mord 1974 som har förföljt honom under alla år. Det får honom att återvända till Buenos Aires och sin gamla arbetsplats. Han tar kontakt med sin dåvarande chef Irene. Tillsammans minns de och återupplever tiden för mordet och strax efteråt när deras liv får en dramatisk vändning samtidigt som det politiska läget i Argentina förvärras. Det är Espositos arbete med romanen som för handlingen framåt och även ger åskådaren tillbakablickar som förklarar vissa episoder i nutiden.

The Ghost writer - film av Roman Polanski

Trailer
Regi: Roman Polanski
Skådespel: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Timothy Hutton, Kim Cattrall
Land: UK 2010
Speltid: 120 min
Biopremiär: 16 april 2010

The Ghost writer är en thriller som håller kvar spänningen ända till slutet. Musiken finns där i bakgrunden och omedvetet förstärks den när intrigen tätnar. Det känns lite som en thriller från 1970-talet. Det händer egentligen inte så mycket till att börja med utan vår hjälte verkar mest bortkommen. Men snart inser han att något inte är som det ska vara. Sakta byggs stämningen upp ju fler ledtrådar han reder ut.

Det verkar vara ett enkelt arbete att ta över ansvaret för förre brittiske premiärministerns självbiografi när dennes spökskrivare hastigt dött. Hjälten - den nye spökskrivaren -är en vanlig man som ramlar över något som han börjar nysta i och förstår att det är något stort. En hemlighet som måste förbli hemlig. Hans frågor kan försätta både hans eget och andras liv i fara. Men journalisten inom honom måste bara ta reda på sanningen.

Vid European Film Awards den 4 december 2010 vann The Ghost Writer de stora filmpriserna.

Winner:
Alexandre Desplat for European Composer
Roman Polanski, Robert Harris for European Screenwriter
Roman Polanski for European Director
Albrecht Konrad for European Production Designer
Ewan McGregor for European Actor

En italiensk familj på gränsen till sammanbrott - film av Ferzan Ozpetek

Regissör: Ferzan Ozpetek
Skådespel: Ricardo Scamarico, Nicole Grimaudo, Alessandro Preziosi
Speltid: 110 min
Land: Italien 2010
Biopremiär: 2 juli 2010

Tommaso och Antonio är bröder. Antonio driver den familjeägda pastafabriken i Lecca, Apulien. Tommaso bor i Rom med sin pojkvän. Han har författardrömmar och tänker inte bli pastafabrikör. Familjen tror han är singel och studerar ekonomi. Det kommer bra till hands när det blir dags för honom att återvända för att hjälpa till med företaget och gifta sig med någon flicka från trakten. Tommaso ser sin chans att berätta att han är homosexuell när han kallas hem för ett viktigt affärsmöte angående fabrikens framtid. Han vet att när pappan får veta sanningen kommer han att be honom försvinna och aldrig visa sig igen. Han väljer den stora familjemiddagen med inbjudna gäster som ett bra tillfälle att komma ut ur garderoben. Men storebror hinner före och berättar sin hemlighet och kaos bryter ut. Tommaso blir tvungen stanna kvar på obestämd tid och även ta ansvar för pastafabriken. Snart tillkommer ytterligare komplikationer.

En italiensk familj på gränsen till sammanbrott är en komedi med allvarliga teman och ett av dem är homosexualitet och katolsk tro. Här finns hemligheter från förr som finns med som tillbakablickar genom hela filmen. Här finns udda karaktärer som alla bär på sina egna hemligheter. Det är en film som passar bra att njuta av när vädret är trist under helgen.

Det turkiska badet (1997) av Ferzan Ozpetek har visats i Sverige. Jag såg den på en visning på filmstudion Cinemax och berördes av historien om mannen som åker från Rom till Istanbul för att sälja sin nyligen avlidna fasters hamam.

Ricardo Scamarico som spelar Tommaso har gjort ett hjärtskärande porträtt av en illegal invandrare i Eden à l'Ouest (2009). Det är ett inlägg i EU:s flyktingdebatt fylld med humor utan att det allvarliga temat förminskas. Han har även ena huvudrollen i Min bror är enda barnet (2007) om två italienska bröder som växer upp på 1960-1970-talet när politik var ett hett ämne. De är helt olika och kommer inte överens men när det verkligen gäller så är blod tjockare än vatten.

Miraklet i Lourdes - film av Jessica Hausner

Trailer
Regi: Jessica Hausner
Land: Frankrike 2009
Speltid: 95 min
Skådespel: Sylvie Testude, Elina Löwensohn, Léa Seydoux
Biopremiär: 1 april 2010

Jessica Hausner är en österrikisk manusförfattare och filmregissör. Tidigare har jag sett hennes lågmälda skräckrysare Hotel (2004). Efteråt så var inte en weekend på ett ensligt hotell i skogen med en swimmingpool i bottenvåningen mitt första val.

Miraklet i Lourdes (2009) är ett drama utan skräckinslag men den är berättad i ett lugnt tempo och med knastertorr humor. Att ha kännedom om den katolska vallfartsorten Lourdes är en fördel för att hänga med i filmens handling lite bättre.

Christine är en ung kvinna med MS. Hon är förlamad och sitter i rullstol. Hon känner sig ensam och för att bryta den vardagliga tristessen följer hon med på kulturella eller religösa resor. Efter någon dag i Lourdes vaknar hon och känner sig botad. Hon reser sig upp ur sängen och alla i ressällskapet är övertygade om att ett mirakel skett.

European Film Awards den 4 december 2010:
Winner:
Sylvie Testud for European Actress

Christian Kjellvander - live 2 december 2010

Christian Kjellvander med sitt band av skickliga musiker framförde många låtar från det nya fantastiska albumet The Rough and the rynge. Några av mina favoriter från tidigare skivor värmde extra mycket i mitt hjärta som Poppies and peonies, Two souls, Paige och Homeward rolling soldier.

Christian Kjellvanders musik på skiva är lågmäld men när den spelas för publik kan den bli både energisk och högljudd. Men det är bara positivt. Jag tycker om när det finstämda helt plötsligt blir stökigt och gitarrer plågas på ett monotont sätt men rysligt bra (läs Neil Young). Melodierna är mjuk och melodisk Americana och hans texter är som de ska vara i den genren. Melankoliska och svårmodiga där själen gör ont och hjärtat blöder.

Bright star - film av Jane Campion

Trailer
Regissör: Jane Campion
Skådespel: Abby Cornish, Ben Whishaw, Kerry Fox
Speltid: 115 min
Land: UK / Australien 2009
Biopremiär: 25 december 2009

För mig är Jane Campion alltid förknippad med Pianot (1993). Om den stumma kvinnan som strandsätts i ett ogästvänligt Nya Zealand med sin dotter och sitt piano. När jag läser på lite mer så hittar jag flera starka kvinnoporträtt av Jane Campion. Det är filmer jag sett och tyckt om men regissörens namn har jag glömt. En ängel vid mitt bord (1990) om författaren Janet Frame där Kerry Fox spelar den vuxna Janet och Porträtt av en dam (1996) efter en roman av Henry James med Nicole Kidman som Isabel Archer.

Bright Star är en film som får mig att tappa andan med jämna mellanrum. Eller mer som att jag glömmer bort att andas. Allt är så genomtänkt med bild- och färgkomposition, val av kläder, övrig rekvisita, miljöer, årstidsväxlingar, skådespeleri och känslor. Att det sedan är Fanny Brawne som är huvudpersonen i en film om den store poeten Keats gör filmen bara bättre. Det är ur hennes perspektiv vi följer deras trevande förälskelse. Vi vet alla att kärleken aldrig kommer att få en chans att spira. Keats dör 25 år gammal i tbc i Rom. Ändå finns det en spänning genom hela filmen ända till det oundvikliga slutet.

Fanny Brawne har likheter med en ung Victoria.

Stockholms filmfestival 2010

En helg i Stockholm är alltid trevligt. Speciellt kul är att gå på filmfestival. Det är som att resa i dubbel bemärkelse. Först till Stockholm! Sedan ut i världen sittande i en skön biofotölj tillsammans med andra trevliga "resenärer". I år blev det bara fyra filmer men även teater med mycket bra musik 27Club och besök på Fotografiska museet. Filmresan gick till Japan 1940-tal Caterpillar, Taipei Pinoy Sunday, New Orleans Welcome to the Rileys och New York Happythankyoumoreplease. Nöjd med mitt filmval. Lite drama, komedi, drama och komedi.

Sophie Zelmani live 2010-11-04

Sophie Zelmanis musik är inte lättillgänglig. Jag lyssnar på hennes skivor och snart är tankarna någon annanstans. Trots det så upptäcker jag att jag nynnar på en av låtarna jag hörde tidigare. Jag har sett henne spela tidigare på Hultsfredsfestivalen och det glömmer jag inte. Hennes röst ger då som igår kväll ett lågmält intryck som andas längtan, drömmar, hopp, saknad. Gitarristen Halapi förstärker känslorna så att de når fram till publiken. Kanske är det november månad med mörker och kyla som gör att Sophie Zelmanis spelning värmde extra mycket. Jag känner mig glad och upprymd även idag.

Thirst - film av Chan-wook Park

Trailer

Regi: Chan-wook Park
Land: Sydkorea 2009
Speltid: 127 minuter
Biopremiär: 19 februari 2010
Skådespel: Kang-ho Son (Sang-hyeon), Ok-bin Kim (Tae-ju), Hae-sook Kim(Lady Ra)

Skräck är inte min favoritgenre. Mina filmreferenser är få och jag är kräsen när det gäller vad jag ser. Chan-wook Park är en regissör jag gärna ser trots att hans filmer kan vara både våldsamma och blodiga. Det är själva berättelsen, bildkompositionen och den svarta humorn som gör filmerna så bra. Thirst (2009) bygger på Zolas roman Thérése Raquin. Park skrev manuset redan för 10 år sedan innan han gjorde JSA: Joint Security Area (2000), som blev hans stora genombrott. Hämndtrilogin med Hämnarens resa (2002), Old Boy (2003) och Lady Vengeance (2005) blev hans nästa projekt. I sin genre anses de som mästerverk. Det är som sagt en smaksak. Även i komedin I'm a Cyborg, but that's OK (2007) finns en våldsam och blodig scen som en drömsekvens.

I Thirst är det den godhjärtade katolske prästen som går med på ett experiment för att hitta botemedlet till en dödlig virussjukdom. Han blir smittad och dör men den blodtransfusion han får gör att han likt Lasarus stiger upp från de döda. Han får även andra egenskaper som han har lite svårare att hantera. Blodtörst och ett begär efter en barndomsväns fru. Det är inte lätt att vara en vampyr med ett samvete.

Om du sett Låt den rätte komma in kan du med fördel se Thirst. Om du är ett fan av New Moon, Twilight och True Blood och känner för lite mer av vuxna vampyrer är Thirst nästa steg.

Thirst vann juryns pris i Cannesfestivalen förra året.

Gainsbourg - film av Joann Sfar

Trailer

Regi: Joann Sfar
Skådespel: Eric Elmosnino, Lucy Gordon, Laetitia Casta
Land: Frankrike 2010
Speltid: 127 min

Biopremiär 2010-04-09

En film om en musiker följer ofta samma intrig. Barndomsminnen, de kämpiga åren innan det stora genombrottet, framgång, motgång och sedan insikt eller hastig död. Gainsbourg är inget undantag men den är berättad mer som en saga med fantasifulla inslag. Vad är egentligen myt eller verklighet? Det komiska och farsartade tar överhand. Regissören är serietecknare så en del inslag är animerade.

Jag blev inspirerad av filmen och letade efter musik av Serge Gainsbourg (1928-1991) i min skivsamling. Jag hittade bara översättningar till engelska från 1990-talet.
Video med Mick Harvey och Anita Lanes tolkning av Harley Davidson. Mick Harvey gav ut två album med översättningar av Serge Gainsbourg sånger. Intoxicated man (1995) med de lite mer kända låtarna som Harley Davidson och Bonnie & Clyde och Pink elephants (1997) med ett mer udda urval. Att jag har Intoxicated man i min skivsamling beror nog på att Anita Lane medverkar. Steve Wynn har spelat in en typisk 90-tals amerikansk gitarrmalande version av Bonnie & Clyde på sitt album Dazzling display (1991). Det är många som har inspirerats av Serge Gainsbourg. Hur stor han var i Frankrike är det lite svårt att förstå för oss andra. Utanför Frankrike blev han känd för sin duett med Jane Birkin Je t'aime .. moi non plus (1969).

Den fantastiska räven - film av Wes Anderson

Trailer

Biopremiär: 31 mars 2010

Regi: Wes Anderson
Manus efter bok av Roald Dahl
Röster: George Clooney, Meryl Streep, Bill Murray, Willem Defoe
Land: USA/UK 2009
Speltid: 87 min

Wes Anderson gör underfundiga filmer med en humor som har beskrivits som "den skämtfria humorn." Den som tycker om skämt som leder till gapskratt ska nog välja en annan regissör. Även om Den fantastiska räven är en animerad film med dockor så känner man igen hans stil med snabbt tempo och musikinslag. Han återkommer ständigt till temat relationen mellan far-son. Han ger alltid Bill Murray en roll och i Den fantastiska räven är han rösten till en grävling. Wes Andersons tidigare filmer Rushmore (1998), The Royal Tenenbaums (2001) och The Darjeeling Limited (2007) är värda att ses både en och flera gånger.

Den fantastiska räven är en matinéfilm för hela familjen. Den kaxige Herr Räv är fd hönstjuv men nu har han fru och en son och lever ett stilla liv som journalist. Han är uttråkad! Han är ju ett vilt djur. För att få lite mer spänning i tillvaron köper han ett "hus" på en kulle med utsikt över tre bondgårdar. Han kan inte låta bli att planera den sista stora kuppen. Att stjäla från dessa tre välbevakade gårdar. Äventyret kan börja.

Crazy Heart - en film av Scott Cooper

Trailer

Skådespel: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, Robert Duvall
Regi: Scott Cooper
Manus efter roman av Thomas Cobb
Nominerad och har vunnit många priser bland annat för titellåten The Weary Kind av T-Bone Burnett och Ryan Bingham. Jeff Bridges för bästa manliga huvudroll.
Land: USA
År: 2009
Speltid: 109 min

Biopremiär: 5 mars 2010

Temat i Crazy Heart är inte nytt eller speciellt nyskapande. Äldre musiker som super, spelar sin musik på obskyra ställen i obygden och han är alltid pank. En gång i tiden var han en stor stjärna men nu är det hans skyddsling som fyller arenorna och spelar sin mentors gamla låtar. Det gör att bitterheten och cynismen skaver lite extra när nästa spelning är i en bowlinghall. Men som alltid så dyker det upp en kvinna som inte är som någon annan kvinna. Kärleken gör livet ännu mer komplicerat. Men den ger även tid till eftertanke.

Jeff Bridges är verkligen countrysångaren Bad Blake. Oborstad, trulig och utan charm men när han får till det på musikscenen är han lysande och hjärtlig. Maggie Gyllenhaal är kvinnan som har otur i kärlek men är lycklig med sin lille son. Hon låter kärleken styra henne ännu en gång när hon möter Bad. Musiken är "go" och fin country som gör hela filmen mysig. Det finns mer värme och humor än elände. Det är en riktigt må-bra-film.

Kent 7 augusti – Göteborg – Trädgårdsföreningen

Det var sista spelningen på sommarturnén i Sverige. Regnet hade gett vika och det var varmt och vindstilla. Kent spelade i Trädgårdsföreningen i Göteborg för 9000 personer. Jag stod inte som vanligt framför mixerbordet utan ungefär 10 meter närmare scenen. Men det kändes inte klaustrofobiskt eller otäckt på något sätt.

Publiken var dansant och närvarande. Det var ovanligt lite spring fram och åter. Kent spelade sina pärlor från de två senaset albumen Röd och Skisser från sommaren med lite kompletteringar från skivor under 2000-talet. Synthmattorna var tunga och dansvänliga speciellt på Töntarna och Ensamheten. Den sista låten var som vanligt Mannen i den vita hatten (16 år senare). Ikväll så var sista textraden omarrangerad och löd: "Men du och jag ska aldrig dö". Strax innan hade Joakim förklarat att efter allt de gjort 2010 så försvinner vi nu ett tag. Det kändes vemodigt.


Göteborg 7/8

1. Intro/Utan dina andetag
2. Det finns inga ord
3. Skisser för sommaren
4. Sjukhus
5. Musik non stop
6. Ensam lång väg hem
7. Romeo återvänder ensam
8. Ensamheten



9. Töntarna



10. Ismael
11. Gamla Ullevi
12. Idioter
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt
17. Dom andra
18. 747

19. M
20. Mannen i den vita hatten



tror att detta stämmer

Sommarförälskelse 2010

Förälskelser brukar med tiden gå över till ett mer normalt tillstånd av lycka och kärlek. Min flirt med den gröna ön Irland ger fortfarande efter 20 år en pirrig känsla inför varje nytt möte. Det kanske beror på att vi träffas bara vart fjärde år.

Irland är vackert, vänligt, vilt, välkomnande och även vemodigt ibland. Vädret är nyckfullt men det varierande landskapet lockar till äventyr som inte vädrets makter kan styra över.

I år har vi bland annat roat oss i Belfast, klättrat upp på toppen av Slieve Donard i Mournebergen, vandrat längs kilometerlång sandstrand i Murlough nature reserve och gått en Scenic trail i Glenariff Forest Park.
Nordirland

Det vita bandet - film av Michael Haneke

Trailer

Här finns mer om filmen t ex skådespelare.

Första gången jag hörde talas om Michael Haneke var med Bennys video (1992). Jag lovade mig själv att aldrig utsätta mig för hans provocerande och cyniska filmberättande. Jag fortsatte att ta del av hans karriär med skräckblandad förtjusning men jag höll mitt löfte. Genom att läsa artiklar om hans filmer så kunde jag bara konstatera att de är för otäcka. Han gör kameran till en av skådespelarna som lite på avstånd registrerar men inte ingriper. Vi se något men hör inte vad som sägs och efter ett tag kommer skuldkänslan. Han vänder på perspektivet och gör offer till gärningsmän. Men i slutändan är det du som ser filmen som är roten till allt ont i världen. Försök att sova efter en sådan tung börda.

Nu har jag brutit mitt löfte och under kort tid sett två av Michael Hanekes filmer. Jag har överlevt men obehagskänslan finns fortfarande kvar. Jag såg Dolt hot (2005). En familj som får videoband hemskickade men de innehåller inga direkta hot. Filmen har likheter med David Lynch Lost Highway som jag tyckte om när det visades på biografen 1997. Jag kan bara erkänna att Dolt hot är en film som lever kvar längre i minnet och den är utmärkt att diskutera långt in på småtimmarna. Den är spännande och otäck precis som jag föreställde mig en film av Michael Haneke.

Det vita bandet har nominerats till otaliga priser och vunnit nästan lika många. Den utspelar sig i en liten nordtysk protestantisk by strax innan första världskriget. På ytan är allt idylliskt där baronen förser bönderna med arbete som ger mat på bordet och prästen ger andlig spis. Läraren tar hand om skolgången för små som stora barn. Men så inträffar en rad olyckshändelser som först inte verkar ha något gemensamt. Men läraren börjar ana att det finns ett sammanhang och att några av byns barn kan vara inblandade.

Filmen är i svartvitt och det är läraren som ger oss sin version av vad som hände. Han berättar den för oss som en gammal man. Den avslöjar hot, förtryck och våld bland invånarna i denna lilla by. Men det är inget som det pratas högt om. Alla bara blundar eller vänder bort blicken. Vad händer med dessa hunsade barn när de blir vuxna? Kan dessa händelser vara grunden till att nazismen fick så stort genomslag i Tyskland? Det är en film som ställer många frågor men inte ger några svar.

Om man klarar av att se andra halvan av Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. När barnen är inlåsta på prästgården. Då kan Det vita bandet vara en film för dig.

Midsommarhelg

Det blir jul, påsk, midsommar eller vilken annan helg som helst oavsett om man storstädar, köper mat till ett helt kompani eller låter bli. Jag köpte hem lite god mat i alla fall. Om vädret är vackert blir sinnet glatt. Precis som denna midsommar. Om man har något att längta efter så blir mycket här i livet betydligt ljusare och sinnet mer lättsamt.

Kents nya skiva bara låg där på hallgolvet när jag kom hem från jobbet i torsdags. Hela midsommarhelgen har den gjort mig lycklig. Att veta att den 7/8 spelar de i Göteborg och jag kommer att vara där. Det gör mig också lycklig. Deftones nya skiva Diamond eyes är raka motsatsen till Kents lättsamma dansanta melodier. Ändå är det enligt min mening Deftones mest lättillgängliga skiva. De spelar på Hultsfredsfestivalen den 8/7 och jag kommer att vara där. Det gör mig lycklig. Att datumen för Kents och Deftones spelningar är "spegelvända" betyder säkert något men det tänker jag inte fördjupa mig i just nu.

Det var något magiskt med datumen. Hultsfredsfestivalen ställs in.

Kent - nytt album 30 juni

Skisser för sommaren

Två nya låtar från kommande albumet En plats i solen. Dansanta melodier som hör sommaren till. Enkla men underfundiga texter. Kent är pålitliga till skillnad från sommaren 2010.

A serious man - film av Joel och Ethan Coen

Regi: Joel och Ethan Coen
Skådespel och annat om A serious man finns här

Trailer

Året är 1967. Larry Gopnik är en god judisk familjefar och fysikprofessor i en stad i mellanvästern. Lyckligt gift med Judith. Livet är gott. Det är vad han tror i alla fall.

Snart visar det sig att den rasistiske grannen klipper hans gräsmatta. Frun vill skilja sig. Hon har en ny älskare, en god vän till familjen. Larry tvingas flytta in på hotell. Den fasta lärartjänsten som bara väntar på honom verkar i fara. Han söker svar hos rabbier men frågorna blir bara fler. Han drivs sakta mot ett sammanbrott.

Bröderna Coen är mina favoriter när det gäller filmberättande. Det är bara deras "remake" på Lady killers (2004) som jag avstår från att se. A serious man är en liten pärla med okända skådespelare, perfekt medelklassmiljö från 1967, knastertorr humor och inga raka svar. Jag njuter av varje minut åt denna skruvade historia.

Avsked - film av Yojiro Takita

Trailer
Orginaltitel: Okuribito
Regisör: Yôjirô Takita
Skådespel: Masahiro Motoki, Ryoko Hirosue, Tsutomu Yamazaki
Land: Japan 2008
Oscar för bästa utländska film 2009
Speltid: 123 min
Biopremiär: 2010-01-15

Avsked är en film om ett så känsligt ämne som döden. Vi ska alla dö men helst pratar vi inte om det. I Japan var det tidigare familjen som genomförde en cermoni som förberedde den döde för resan till andra sidan. Men i vår stressade tid finns det företag som tar hand om det. Familjen är närvarande när den avlidne tvättas, sminkas och läggs i kistan innan det sista avskedet.

Daigo spelar cello i en orkester i Tokyo. Han är lyckligt gift med Mika. Orkestern läggs ner och de flyttar till Daigos hemstad Yamagata i norra Japan. Daigo hittar ett välbetalt arbete som han tror är på en resebyrå. Han skäms när han inser att det är en typ av begravningsbyrå. Han säger inget till sin fru men när hon får reda på vad han gör skäms hon ännu mer. Hon vill att han slutar annars flyttar hon. Daigo tycker mer och mer om sitt jobb och vill fortsätta.

Det är en film om tro, hopp och kärlek. Om att komma hem, ta itu med en saknad och smärta som funnits med från barndomen och in i vuxenlivet. Att försonas med sitt förflutna. Att förlåta en far som försvann ur ens liv för 30-år sedan. Allt är berättat med värme och humor. Tempot är lugnt och vacker cellomusik skapar en fin stämning. Trots temat är det faktiskt en film som ialla fall får mig att må bra.

Séraphine - film av Martin Provost

Trailer


Regissör: Martin Provost
Skådespel: Yolande Moreau, Ulrich Tukur, Anne Bennet
Speltid: 120 min
Land: Belgien, Frankrike 2008
Biopremiär: 26 juni 2009

Filmatiseringar av kända konstnärers liv och öden finns det gott om. Vanligtvis om kreativa men självdestruktiva män som Pollock (2001), Basquiat (1996) eller Vincent & Theo (1990). När det gäller kvinnliga konstnärer så hamnar Frida (2002) i den kategorin. Séraphine är filmen om den okända och självlärda konstnären Séraphine de Senlis (1864-1942). Hennes liv var mer sorgligt än självdestruktivt.

Som ung var hon hushållerska i ett kloster. Att hon började måla härrör från den tiden. Det var hennes skyddsängel som manade henne till det. Det är 1914 och den medelålders Séraphine arbetar hos en familj i Senlis. På nätterna målar hon små tavlor med naiva naturmotiv. Konstkritikern Wilhelm Uhde hyr in sig hos familjen och Séraphine blir hans hushållerska. Det är av slump han ser en av hennes tavlor. Han blir helt betagen. Han uppmuntrar Séraphine till att måla mer för att förbättra sin speciella teknik. Men kriget närmar sig och när han flyr Frankrike får han bara med sig en tavla av Henri Rousseau. 1927 korsas deras vägar igen. Nu är hennes tavlor stora men med samma naturmotiv.

Det är en gripande film om ett udda kvinnoöde och hur ödets nycker gör att hon aldrig får det erkännande hon är värd. Hur hennes liv istället övergår i galenskap och isolering. Hon får i alla fall uppleva några goda år på 1920-talet och då blomstrar hennes måleri. Det är en film som sätter konstnärsskapet i fokus.

Bioupplevelser

Jag ser fortfarande många filmer men de flesta i DVD-format sittande avslappnad i TV-soffan. Att gå på kommersiell biograf tar emot. Filmerna jag vill se kommer aldrig dit. Det luktar illa av popcorn och det ligger skräp på golvet. Besökarna pratar under filmen och prasslar med godispåsar. Att betala nästan 100 kronor för att sitta i en liten sliten box är heller inte kul. Inte ens alla storfilmer får premiärvisning i salongen som tar 302 personer.

I helgen så trotsade jag alla negativa tankar och valde två filmer för att försöka få tillbaka den gamla goda bioupplevelsen. Det lyckades nästan. Det blev ett drama i en liten salong och äventyr / action i den stora salongen. Senast jag var på bio var i febrari i år.

Trailer
Orginaltitel: A single man
Regissör: Tom Ford
Skådespel: Colin Firth, Julianne Moore, Matthew Goode, Nicholas Hoult
Land: USA 2009
Speltid: 101 min
Biopremiär: 19 februari 2010

Kläddesignern Tom Ford debuterar som filmregissör med Christopher Isherwoods roman A single man från 1964. Det är Los Angeles 1962 och Kubakrisen är aktuell. Handlingen kretsar kring medelålders George som är professor i engelska och en dag i hans liv som han bestämt ska bli den sista. Han är förkrossad av sorg sedan hans älskade Jim omkommit i en bilolycka. De hade varit tillsammans i 16 år och han fick inte ens gå på begravningen. Den var endast för de närmast anhöriga.

Det är en snygg film med ett tema som berör. Miljöer, kläder och detaljer doftar 1960-tal. Det är stiliserade scener där endast George verkar vara i rörelse. Färgtonen är dovt grå som speglar en sorgsen man. Den övergår i gladare färger när George tänker på Jim. Colin Firth och Julianne Moore har väl aldrig varit bättre.

Trailer
Regissör: Ridley Scott
Skådespel: Russel Crowe, Cate Blanchett, Max von Sydow, Mark Strong
Land: USA/UK 2010
Speltid: 148 min
Biopremiär: 12 maj 2010

Det är inte första gången legenden om Robin Hood filmatiserats. För mig är det Walt Disneys version från 1973 som dyker upp i mitt minne. Sedan är det Kevin Costner och Mary Elizabeth Mastrantonio som Robin och Marion från 1991. Skillnaden med versionen från 2010 är att nu får vi veta historien bakom legenden. Om det är någon som kan skapa ett storslaget epos med äventyr, action och romantik så är det Ridley Scott. Om man inte hakar upp sig på detaljerna så är det en matinéföreställning för hela familjen. Stridsscenerna är kanske inte lämpliga för de mindre barnen. Det finns även lite humor och komik invävd i detta historiska drama.

Young Victoria - film av Jean Marc Vallée

Trailer

Regissör: Jean Marc Vallée
Speltid: 100 min
Skådespel: Emily Blunt, Paul Bettany, Rupert Friend, Miranda Richardson
Land; UK/USA 2009
Biopremiär: 2009-10-16

Young Victoria skildrar den blivande drottning Viktoria av Storbritannien (1819-1901) åren innan och efter hennes kröning 1837. Givetvis har hennes förälskelse i sin kusin Albert av Sachsen-Coburg-Gotha fått extra mycket utrymme. Det är en kostymfilm som tilltalar alla som vill se en ung kvinna som finner sin egen väg trots att familjen vill styra och forma henne som en schackpjäs. Ungdomlig revolt är alltid sevärt på bioduken. Jag har lite svårt att hänga med i det politiska maktspelet som ändå är det som driver berättelsen framåt. Men som helhet är det en fin filmatisering om en historisk person som har gjorts levande och mänsklig.

1997 gjordes filmen Hennes Majestät Mrs. Brown om Viktoria och hennes påstådda romans med sin betjänt Brown. Den är både rolig och romantisk.

Final NIN Concert Coming to Film

Final NIN Concert Coming to Film



Förra året gjorde Nine Inch Nails sin avskedsturné. Nu verkar det som den blir en DVD - "filmed by the fans, made by the fans, for the fans". Givetvis har bildkvalitén förbättrats och ljudet har mixats i stereo och 5.1 surround sound. Något att se fram emot.

How to Destroy Angels: "A Drowning"

How to Destroy Angels: "A Drowning"

Trent Reznor från NIN har ett nytt musikprojekt på gång tillsammans med sin fru Mariqueen Maandig. Den första singeln A Drowning är en suggestiv men lågmäld synthpärla. Mariqeen sjunger med viskande stämma som Hope Sandeval eller Sophie Zelmani. Det tycker jag om. Utgivning av en EP planeras till sommaren.

Soundgarden Reunion

Äntligen lite musik bakom orden att grungebandet från Seattle ska återförenas. Nu är det bara att vänta på turnépaket, nya låtar och allt gammalt samlat i fin box. Tyvärr så sjunger Chris Cornell inte lika bra som på 1990-talet. Men när det gäller favoritband från förr så är i alla fall jag mycket förlåtande.

Deftones och Godsmack - artister med ny musik att se fram emot i maj

Deftones släpper sitt nya album Diamond eyes den 4 maj. Singeln med samma namn har funnits ute sedan januari och den blir bara bättre och bättre för varje lyssning. Videon är vacker.

Godsmack har sitt nya album Oracle ute samma datum men bara i USA. Den första videon föll inte i min smak. Bilder på män som pucklar på varandra i något som ska vara en sport förtar upplevelsen av musiken. På hemsidan under News står: "The video features some tough-as-nails UFC fighters throwing punches and kicks to the sounds of Godsmack's killer drums and bone-crushing riffs." På Spotify finns låten Love-Hate-Sex-Pain som är hur bra som helst.

Melissa Auf der Maur - OOOM

Jag har varit lite ofokuserad ett bra tag men nu känns det som jag är i fas med mig själv. Samma dag som Melissa Auf der Maur släppte sin nya skiva - Out of our mind - visste jag om det. Jag lyssnade på den på Spotify. Om och om igen eftersom hennes nya musik kräver uppmärksamhet och koncentration. Jag fastnade givetvis för titelsången och den snygga videon. Just nu är The One min favorit. I morgon kanske jag hellre lyssnar på The Key eller den nästan helt instrumentala The Hunt som borde finnas som ljudspår i en spännande thriller.



I en artikel i GP 2010-04-06 berättar hon om sitt soloprojekt som blev en CD, en film och ett seriealbum. Hon säger bland annat: "-Det har aldrig varit lika intressant att göra konst som i dag. Vi hålls tillbaka av ekonomiska begränsningar, men har total frihet. Det är perfekt för mig, jag behöver utmaningar, säger hon."


Followed the waves från debutskivan Auf der Maur (2004) är lite tuffare och med mer traditionell grungekänsla. Men den är lika bra idag.

The Damned United - film av Tom Hooper

Trailer

Regissör: Tom Hooper
Roman: David Peace
Speltid: 90 min
Skådespel: Michael Sheen, Timothy Spall, Colm Meaney
Land: UK/USA 2009
Biopremiär: 16 oktober 2009

Filmen bygger på en roman av David Peace om den sanna historien om Brian Clough. Han tog Derby från botten till toppen av fotbollsligan med hjälp av sin "vapendragare" Peter Taylor. Brian blev troligen av den orsaken helt otippad erbjuden platsen som tränare av Leeds United 1974. Efter 44 dagar får han sparken. Han ersatte den legendariske Don Revie som älskades av sina spelare och de erkände aldrig sin nya tränare. Frågan är varför Brian tog på sig detta omöjliga uppdrag. Filmen ger oss svaret med stor brittisk humor.

The Damned United är egentligen inte en film om fotboll utan om den lilla människan som vill bli omtyckt, uppskattad och sedd av andra människor. När detta inte inträffar är det lätt att reptilhjärnan tar över. Det blir liksom ingen ordning på ens liv. Man sårar de som är på ens sida och blir mer förödmjukad av alla andra. Det finns andra bra filmer där fotboll speglar livet. Mina favoriter är Looking for Eric, Fever Pitch och Skruva den som Beckham.

Kent i Cloetta Center 10 mars 2010

Konserten med Kent var mycket efterlängtad. De lyckades skapa en klubbkänsla i en islada - LHC:s hemmaplan Cloetta Center. Rockiga gitarrer, tunga basriff, metalliska synthar och sångtexter som berör djupt in i själen. De bjöd på många fina låtar från sin nästan 20-åriga karriär. Det gör i alla fall mig lycklig länge, länge, länge!! Jag kan bara hålla med inlägget av Bigmouth strikes again. Till skillnad från gnällig lokalpressrecensent var i alla fall vi på samma konsert.

När ljusen släcks strax innan klockan 21 och tonerna till Taxmannen får publiken att jubla så ger det mig en skön känsla från magen upp till hjärtat.

District 9 - film av Neill Blomkamp

Trailer

Regissör: Neill Blomkamp
Speltid: 105 min
Skådespel: Sharlto Copley, David James, Jason Cope
Land: Nya Zeeland / USA 2009
Biopremiär: 28 augusti 2009

1982 stannar ett enormt rymdskepp inte över New York eller Los Angeles utan Johannesburg. Utomjordingarna är inte fientligt inställda bara undernärda. De tas om hand och flyttas till ett flyktingläger - District 9. Mer än 20 år senare är de fortfarande kvar men nu har invånarna i Johannesburg tröttnat och en evakuering förbereds. MNU (Multi-National United) ansvarar för projektet och tjänstemannen Wikus van der Merwe ska se till att allt går rätt till. Men något går fel och han utsätts för ett utomjordiskt virus.

District 9 är filmad som ett nyhetsinslag och börjar med dokumentära bilder från när rymdskeppet upptäcktes. Olika personer får träda fram och ge sina minnen och synpunkter på vad som hände då och vad som Wikus råkade ut för. Det är mycket handkamera och även bilder från övervakningskameror. Allt varvas med riktiga actionscener. Det är underhållande men samtidigt finns där en svidande samhällskritik. Parallellerna till apartheidtiden i Sydafrika och dagens flyktingproblematik i världen med läger som funnits i årtionden känns påtagliga. Humor och allvar blandas och likheter med filmer som Independence Day, Arkiv X, Men in Black och Evolution finns.

Kent - vårturné 2010

Turnén startade den 25 februari och den 10 mars spelar Kent i Linköping. Biljetten till spelningen i Linköping har varit inköpt sedan länge. CD-boxen 1991-2008 står framme nära "köksstereon". Den senaste skivan Röd ligger bredvid. På Spotify finns spellistan med mina favoritlåtar.

Bra låt och häftig video från albumet Tillbaka till samtiden (2007): Ingenting


Ny singel och video från albumet Röd (2009): Idioter

9 - animerad film av Shane Acker

Trailer


Regissör: Shane Acker
Speltid: 76 min
Land: USA 2009
Röster: Christopher Plummer, Martin Landau, Elijah Wood, John C. Reilley
Biopremiär: 4 december 2009

Den lilla trasdockan 9 vaknar till liv och hela världen är i spillror. Det finns bara ruiner och inga människor. Men snart möter han fler av sin egen sort och får reda på att maskinerna tog över och utplånade allt liv. Nu finns bara några trasdockor kvar som gömmer sig undan Odjuret. 9 uppmanar alla att inte vara rädda utan ta reda på varför de jagas av Odjuret. I sitt sökande efter svar råkar han sätta igång en maskin som skapar nya maskiner som bara har till uppgift att jaga trasdockor.

Jag njuter av de hjältemodiga dockorna som kämpar i en värld lik den i Terminatorfilmerna, Världarnas krig eller Wall-E. Tim Burtons ande svävar omkring i denna animerade saga om vänskap, mod och civilkurage. Kanske inte något för de allra yngsta. Maskinerna är hårda och dockorna mjuka och sårbara.

Compact living - omflyttningar

Jag flyttade den sedan tidigare komprimerade CD-samlingen, i fodral men utan plastaskar, från fin hylla till IKEA-boxar som placerades i bokhyllan. Digipack finns nu i den fina hyllan. Omorganisationen krävde att jag först bläddrade igenom skivorna för att få dem i rätt ordning i boxarna.

Precis som utrycket "nursing your whiskey" borde man vårda sin skivsamling lika ömt.

Jag upptäckte album som jag inte visste jag ägde. När kom CD-samlingen med Peace, Love and Pitbulls: 1992-1997 in i mitt hem? Varför lyssnar jag inte på alla skivor jag köpt med Kristin Hersh eller Maria McKee? Jag minns de två spelningar med Louise Taylor på Irland 1998 men jag hade glömt bort hennes musik. Jag äger till och med ett signerat exemplar av hennes album Ride.

Frågan är om jag kommer att bläddra igenom boxarna då och då för att friska upp mitt minne och återupptäcka mina gamla musikfavoriter. Jag är skeptisk!



Louise Taylor

Thåström - vinterturné 2010

Hur många gånger kan man se Thåström spela live? Om det var möjligt skulle jag kunna följa honom på alla spelningar under en hel turné. Jag minns Ebba Gröns spelning i Kärrgruveparken tidigt 1980-tal. På 1980-talet var det inga problem att åka Bergslagen runt för att höra Imperiet. Under Peace Love and Pitbulls-peioden tappade jag kontakten med Thåström och följde grungemusiken från USA:s västkust med stort intresse i stället. 1999 släpptes soloalbumet De är ni som e dom konstiga de är jag som e normal och sedan dess har jag hittat tillbaka till Thåströms musik.

Sista veckan på Göteborgs filmfestival och Thåströms spelning i Göteborg sammanföll till min glädje. Torsdagen den 4 februari var Lisebergshallen fullsatt och jag var där. Det var helt naturligt att även boka in Sporthallen i Linköping fredagen den 12 februari. Båda spelningarna var magiska med vemod, energi och enorm lycka.

I Linköping var Thåström ovanligt talför mellan låtarna till skillnad från sitt vanliga "Tack för de". Extranummer med Bruno K. Öijer som framförde TERROR och bandet kompade med tung industrimusik. Thåström slog på någon typ av fjäderklangslagverk. Det fungerade perfekt. Spelningen i Linköping var mer livlig än den i Göteborg. Thåström stod aldrig still. Han lyckades till och med under sitt maniska travande över scenen knuffa till gitarristen Ossler så att han damp i golvet.

I Göteborg framfördes Sönder Blvd, Var é vargen och Bara när jag blundar och i Linköping fick man istället höra Jag är en idiot, Ungefär så här och Bruno K. Öijer
.

Up in the air - film av Jason Reitman

Trailer

Skådespelare: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick, Jason Bateman
Land: USA
Speltid: 109 min
Biopremiär: 15 januari 2010

Ryan Bingham arbetar på ett företag som tar hand om det praktiska när något annat företag måste reducera sin personalstyrka. Han flyger kors och tvärs över USA i mer än 300 dagar per år och avskedar folk. Han anlitar alltid samma flygbolag och målet är att samla ihop så många poäng att det i km motsvarar en resa till månen. Tiderna förändras och en nyanställd ung kvinna på firman introducerar ett mer kostnadseffektivt arbetssätt. Varför uppsöka företaget personligen när du kan upprätta en videolänk. Det finns ny teknik som kan underlätta jobbet. Företaget är intresserade av idén men inte Ryan.

Ryan är medelålders, singel och har tappat kontakten med släkt och vänner i och med alla resor. Han ser flygplatser, kabinpersonal och hotell som sina nära och kära. Han protesterar mot det nya arbetsättet. Han blir då beordrad att visa den nyanställda hur han jobbar och bevisa att det är viktigt att finnas i samma rum som den som just fått sparken. Motvilligt låter han den unga kvinnan följa med på hans nästa uppdrag.

Up un the air är en film för vuxna. Jag finner den mycket underhållande och komisk. Jag tror inte de som nyss förlorat sina jobb på Volvo har samma åsikt. Mot slutet av filmen får Ryan sig en tankställare och då blir stämningen lite mer allvarlig. Han börjar ifrågasätta sin livsstil. Up in the air var nominerad till flera Golden Globe men fick bara en för bästa långfilmsmanus. Det är inte lätt att vinna priser när Avatar är en av motståndarna.

Jag kan även tipsa om två av Jason Reitmans tidigare filmer som är sevärda och underhållande. Han kan verkligen skämta om sådant som inte är något att skratta åt egentligen.
Juno (2007) om tonårsgraviditet och
Thank you for smoking (2005) om en lobbyist på ett tobaksföretag.

Still walking - film av Hirokazu Koreeda

Trailer

Skådespelare: Hiroshi Abe, Yoshi Harada, Yui Natsukawa, You
Land: Japan
Speltid: 114 min
Biopremiär: 2009-07-17

Det är sommar och dags för den årliga familjemiddagen för att minnas den äldsta sonen som omkom när han för 12 år sedan räddade en pojke från att drunkna. Syskonen med familjer reser till sina gamla föräldrar men de finner dessa sammankomster mer och mer påfrestande. Den äldste sonen var mest älskad och den som skulle övertagit pappans läkarstation. Pojken som räddades är nu i 20-årsåldern och han bjuds varje år in på mat. Han är överviktig, klumpig och utan ambitioner.

Still walking är verkligen en stilla vandring under ett dygn när alla i familjen träffas för att umgås. Det är som vilken söndagsmiddag som helst och det gör hela historien väldigt igenkännande. Det är inte tråkigt även om det inte händer något dramatiskt. Det finns spänningar under ytan. Vem har sagt att vardagliga händelser inte kan vara både roande och underhållande?

Mina bästa filmtips 2009

Jag vill gärna rekommendera några av de filmer som jag såg i en "riktig" biografsalong under 2009. Här är mina bästa filmer 2009:

Låt den rätte komma in (Sverige 2008) Skräck, vampyrer, mobbning.

Flamman och Citronen (Danmark 2008) Krig, motståndsrörelse.

Waltz with Bashir (Israel 2008) Animerad dokumentär, kriget i Libanon.

35 shots of rum (Frankrike 2008) Drama, familjerelationer, att bli vuxen.

The Wrestler (USA 2008) Drama, sport,
en andra chans, familjerelationer.

Revolutionary road (USA 2008) Drama, 1950-tal, relationer, drömmar om förändring.

Slumdog millionaire (UK 2008) Drama, Fattigdom, drömmar om förändring, kärlek, frågesport

Milk (USA 2008) Drama, politik, homosexualitet.

The Reader (UK 2008)Krig, Tyskland, drama, kärlek.

Public enemies (USA 2008) Action, gangster, FBI,1930-tal, verklighetsbakgrund.

Flickan (Sverige 2009) Drama, uppväxtskildring, 1980-tal, sommar.

Looking for Eric (UK 2009) Komedi, livskris, relationer, sport, vänskap, hämnd, familjeproblem.

The Horse boy (USA 2009) Dokumentär, autism, hästar, Mongoliet.

Wendy & Lucy (USA 2008) Drama, fattigdom, drömmar om förändring.

Fish Tank (UK 2009) Drama, diskbänksrealism, fattigdom, uppväxtskildring, drömmar om förändring.

An education (UK 2009) Drama, komedi, uppväxtskildring, 1960-tal, kärlek, utbildning.