Thåström - vinterturné 2010

Hur många gånger kan man se Thåström spela live? Om det var möjligt skulle jag kunna följa honom på alla spelningar under en hel turné. Jag minns Ebba Gröns spelning i Kärrgruveparken tidigt 1980-tal. På 1980-talet var det inga problem att åka Bergslagen runt för att höra Imperiet. Under Peace Love and Pitbulls-peioden tappade jag kontakten med Thåström och följde grungemusiken från USA:s västkust med stort intresse i stället. 1999 släpptes soloalbumet De är ni som e dom konstiga de är jag som e normal och sedan dess har jag hittat tillbaka till Thåströms musik.

Sista veckan på Göteborgs filmfestival och Thåströms spelning i Göteborg sammanföll till min glädje. Torsdagen den 4 februari var Lisebergshallen fullsatt och jag var där. Det var helt naturligt att även boka in Sporthallen i Linköping fredagen den 12 februari. Båda spelningarna var magiska med vemod, energi och enorm lycka.

I Linköping var Thåström ovanligt talför mellan låtarna till skillnad från sitt vanliga "Tack för de". Extranummer med Bruno K. Öijer som framförde TERROR och bandet kompade med tung industrimusik. Thåström slog på någon typ av fjäderklangslagverk. Det fungerade perfekt. Spelningen i Linköping var mer livlig än den i Göteborg. Thåström stod aldrig still. Han lyckades till och med under sitt maniska travande över scenen knuffa till gitarristen Ossler så att han damp i golvet.

I Göteborg framfördes Sönder Blvd, Var é vargen och Bara när jag blundar och i Linköping fick man istället höra Jag är en idiot, Ungefär så här och Bruno K. Öijer
.