Twilight Singers - ny musik 2011

Afghan Whigs var för mig förra årets nyupptäckt av musik från förr. I alla fall från 1990-talet. I år är det dags att vidareutveckla musikresan till vad som hände sedan. Ur askan efter Afghan Whigs steg projektet Twilight Singers. Fyra album har passerat mig helt ovetande. Nu snurrar de på Spotify om och om igen. I februari släpps femte skivan Dynamite steps.

Twilight as played by the Twilight singers (2000)
Där är det bara första spåret The Twilite kid som blivit en favorit.
Blackberry bell (2003)
Kräver lite mer lyssnande.
She loves you (2004)
Tolkningar av andras låtar och den är riktigt bra.
Powder burns (2006)
Favoriten nummer ett med pärlan My time - Has come.
Dynamite steps (2011)
Blackbird and the fox nya singeln med gästartist Ani DiFranco. Den kan bli en favorit efter några fler lyssningar.


På skivbolaget Sub Pop:s hemsida står att läsa om nya albumet:
"Here, the weary nighttime decadence of New Orleans rubs up against the oppressive sunshine of Los Angeles and the desolation of Joshua Tree’s desert vistas. Dynamite Steps explores the thin line between life and death, mortality and immortality, resignation and celebration—that mythical moment when your life flashes before your eyes, drawn out here over the course of eleven songs. The album’s forty-three minutes prove an unflinching odyssey through the dark side, but one that’s ultimately redemptive in its scope and power."

Classic Rock listar Dynamite Steps som nummer 17 på vad de lyssnat på denna månad.

PJ Harvey - ny musik 2011

Även om Polly Jean och jag inte har varit helt överens om hennes musikutveckling de senaste 10 åren så är jag alltid nyfiken på hennes nya alster. Den "senaste" för mig är den rockiga och råa Stories from the city, stories from the sea (2000). Duetten This mess we're in med Thom Yorke är så fin. Nu är det snart dags för nionde albumet - Let England shake. Laura Snapes har lyssnat och jag tror det kan bli en spännande musikupplevelse.

White Lies - ny musik 2011

Idag släpper det brittiska bandet White Lies sitt andra album. Jag har bara läst en recension. Där står skrivet att det är sant att rocken verkligen är död. Det är bara att lyssna på White Lies album Ritual. Inte så att det är deras fel men att just många nya band under 00-talet försöker återuppliva rocken genom att använda sig av gamla influenser. För White Lies del band som Teardrop Explodes, Echo and the Bunnymen och Joy Division. Men hallå - är det inte så musikutvecklingen fungerar? Jag började lyssna på the Doors därför att band som Echo and the Bunnymen och Lolita Pop hänvisade till the Doors när det gäller musikinspiration.

När jag första gången hörde låtar från White Lies första album To lose my life (2009) blev jag både glad och nostalgisk. Att höra en sångare som sjunger som en blandning av Julian Cope och Ian McCullough kändes bara positivt. Melodier som låter 80-tal kändes också rätt. Inte nyskapande men helt rätt. Jag köpte download av Death, E.S.T, Farwell to the fairground och To lose my life.

Jag kommer att agera på samma sätt med Ritual. Jag plockar russinen ur kakan och njuter av lite nostalgi.

Eldkvarn på jubileumsturné 40 år

Jag var ett troget fan av Eldvarn under sent 1970-tal och under 1980-talet. Jag vårdar ömt min vinyl av Musik för miljonärer (1980). Jag har alltid varit extra förtjust i Pojkar, pojkar, pojkar. Jag har diffusa minnen av Rockpalais 1979, Stockholm. Idag tror jag att det var Eldkvarn som trollband mig med just den låten just då. När Olof Palme sköts i Stockholm 1986 var jag på Rockmagasinet i Örebro och Eldkvarn rockade som mest på scenen vid den tidpunkten. Under 2000-talet så återupptäckte jag Eldvarn. Så Eldkvarn och jag har band som binder oss samman för tid och evighet.

Gårdagens spelning var en fröjd för vintertrötta själar. Publiken gick igång direkt vid Vägen till paradiset. Sedan var det en kavalkad av låtar som berättar om livet, kärleken, svek, försoning, barndomsminnen, att resa för att komma hem. Jag var riktigt uppspelt när konserten var över.

Låtlista i urval:
Alice
Vägen till paradiset
Kungarna från Broadway
Kärlekens tunga
Ta min hand
Pojkar, pojkar, pojkar
Blues för Bodil Malmsten
Fulla för kärlekens skull
Somliga går med trasiga skor
Mina stjärnor har slocknat
Chevrolet
Be-Bop-A-Lula-Land
Lilla Sofie
Barn av sommarnatten

Eldkvarn på Facebook

Glasvegas - ny musik 2011

Det gamla året är summerat, listat och utvärderat till bristningsgränsen. Då är det dags att se framåt och njuta av allt nytt. I DN 2011-01-09 läste jag ett längre inslag om Glasvegas, om arbetet med nya albumet och den nya trummisen - Jonna Löfgren direkt från Musikskolan i Piteå. I NME 2011-01-10 står att titeln blir 'EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\'. Flood (U2, Depeche Mode) har producerat och den släpps under våren. Det är deras andra album. Uppföljaren till den kritikerrosade självbetitlade CDn från 2008. Enligt sångaren James Allan är den nya skivan mer vuxen som att gå från Disney till Levi´s. Vad han nu kan mena med det.

Filmåret 2010

I år har jag sett över 100 filmer. Majoriteten har levererats i form av två DVD:r med posten en gång i veckan med uppehåll under sommaren. Mina besök till den lokala biografen kan jag räkna på mina tio fingrar. När jag ser film på stora dukar är det i första hand på festivaler och medlemsvisningar. Jag skäms lite när jag tänker på att till min videobutik gick jag bara en gång i år. Att inte gå på bio innebär att jag ser många av 2009 års filmer först under 2010. Så två av mina favoriter 2010 blir diskvalificerade nämligen Bright star och A serious man.

DRAMA:
En enda man
Hämnden
Svinalängorna

KOMEDI:
Up in the air
Miraklet i Lourdes

ACTION / THRILLER:
Shutter island
Inception
The Ghost writer