Första mötet med Deftones musik måste vara omkring 2000 när jag ser videon Change (in the house of flies) på någon musikkanal på TV. Andra mötet är 2006 på Hultsfredsfestivalens största scen Hawaii. Jag faller i trans när en brutal men öm tolkning av Sades superhit Ordinary Love når mitt hjärta.
Deftones musik har tyngd, melodi, dubbeltydiga texer, ansträngd men samtidigt uttrycksfull sång. Men vilken typ av metal? Rap/metal/Nu Metal. Nej, det går inte att placera musiken i något fack. Det händer hela tiden spännande vändningar och oväntat experimenterande i varje nytt album. De som ändå vill genrebestämma typ Wikipedia anger att "Defteones är ett amerikanskt band som spelar alternativ metal".
Efter 2 år med en pandemi som stoppar alla typer av kulturevenemang är det äntligen fritt fram med en sommarturné med otaliga spelningar i Europa. I Sverige blir det ett stopp på Gröna Lund. Det är kanske inte den bästa arenan med alla åkattraktioner och förvirrade barnfamiljer som försöker ta sig igenom publikhavet.
Det är en konsert med ett smörgårdsbord av de bästa låtarna från hela karriären med fokus på det lite äldre materialet. Endast inledande Pompeij och avslutade Ohms kommer från senaste albumet från 2020.
Sångaren Chino Moreno har andra aktiva och vilande musikprojekt vid sidan av Deftones. Jag lyssnar gärna på Team Sleep, Crosses och Palms. Dessa samarbeten är mer melodiska, instrumentala och med sparsam sång.
Solen skiner på bandet, de grå lite regntunga molnen är som bortblåsta. Himlen är blå och det är en varm och skön sommarkväll. Måsarna svävar hungriga över folkhavet. Då finns inget bättre än 90 minuter brutal och vacker metal från Amerika.
