Sophie Zelmani, Arbis, 27 februari 2025

 Kvällsutflykt en helt vanlig torsdag i slutet av februari. Pendeln till Norrköping med dygnskort, lågpris och pensionär. Gäller innan klockan 15 på eftermiddagen. Kostnad 110:60 kr. 

Inga nya utställningar av intresse. Det blir en snabb promenad över bron och direkt höger mot Black Lion Inn. Öppnar klockan 15. Överraskad av att hela matsalen är full med pensionärer. Har PRO möte? Fördrink i baren.

Bokat bord på Knäppingen - spiseri och bryggeri till klockan 17. Ligger nära Arbis, bara en liten bit upp på Bredgatan. Är hungriga och tar in marinerade oliver (45 kr). Varmrätt Torskrygg - skaldjurskum, ostronskivling, hasselnötter, picklad jordärtskocka, gnocchi. Sidfläsk för den som önskar. (365kr). Hårda tider. Liten tallrik och 2-3 gnocchi. Men det smakar mycket gott. Jag tar efterrätt - nyfriterad munk bourbonglass, kaffekaramellsås, rostade pekannötter (135kr)

Sophie Zelmani med band spelar för sittande publik. Sköna stolar är utplacerade. Rad 6, nummer 10 och 11. Insläpp klockan 18 och på scen 19:30 - 21:30. (450kr)

Sophie har sin stol, sitt bord med brinnande ljus och ett glas rött. Det finns även vatten och senare även apelsinjuice. Småprat från scenen. Det blir två önskningar från publiken. Den ena låten får Sophie googla fram texten och låna trummisens glasögon.

Lågmält, vackert och ibland ett långt gitarrsolo. Musik som behövs när världsläget vacklar.

Ungefär så här:

Sophie Zelmani, Hörsalen, fredag 3 maj 2019

Sophie Zelmani debuterade 1995. Jag har följt henne sedan starten och blir alltid glad när hon släpper ny musik. Det tolfte albumet Sunrise släpptes i mars. Allt är sig likt. Lugna, melodiska låtar med spröd sång. Frågar du mig om Zelmanis största hit så tvekar jag. Jag har ingen koll på vad låtarna heter men när jag lyssnar på musiken kan jag säga flera hitar. Tidiga favoriter är till exempel Always you (1995), Excuse me (1998), Dreamer (1999), Going home (2002), To know you (2003), I'm the rain (2010.

Konserten är även den lugn och avslappnad. På scenen finns som alltid ett litet bord med ett vinglas på och ett tänt ljus. Sophie småpratar med publiken och med sina bandmedlemmar. Alla utom nykomlingen Albin har hon arbetat med under 20 år. Det är en kväll med hög mysfaktor. Musiken är som gjord för att framföras i den nyrenoverade och ståtliga Hörsalen. Två timmar med en blandad kompott av låtar från nya skivan och pärlor från den digra låtskatten.

Sophie Zelmani - sång, gitarr
Lars Halapi - gitarr, klaviatur
Thomas Axelsson - bas
Peter Korhonen - trummor
Albin Grahn - blås, klaviatur

Edit this setlist | More Sophie Zelmani setlists

Sophie Zelmani My song tour 6 maj 2017 Crusellhallen

Sophie Zelmani sjunger lågmält om vardagen. Olika teman om tankar, önskningar, minnen, drömmar, kärlek, längtan etc. Bandet är tajt och lyfter verkligen hennes spröda röst.



Videosnipet Dreamer

Videosnipet Memories

Videosnipet My song

Sophie Zelmani, Dynamo 1 november 2014

Regnet finns i luften. Många små, små droppar så paraply är ett måste. Det är inte normalt höstväder utan mer som en mycket dålig sensommardag. Det är skönt att ta plats i den lilla lokalen Dynamo. Framför scenen finns ett antal bord och stolar. Det fylls på med fler stolar lite vid sidan. En del hänger vid baren. Det är kanske 200 personer i publiken. Prick klockan 20 kliver Sophie Zelmani upp på scenen med sitt band. Där finns som alltid ett bord med ett glas vin och en bukett rosor. Musiken värmer och Sophies viskande röst ger tröst i höstmörkret. Det är många låtar från nya albumet Everywhere men även några av mina favoriter från förr, som Precious burden, Going home och Dreamer. 90 minuter senare är allt över. Bandet tackar för sig. Jag lämnar lokalen fortfarande insvept i Sophie Zelmanis melodiska popmusik.

'Jag vet exakt vad jag menar med mina låtar' - Kultur & Nöje - Norrköpings Tidningar

Hemsida
Facebook

Sophie Zelmani live 2010-11-04

Sophie Zelmanis musik är inte lättillgänglig. Jag lyssnar på hennes skivor och snart är tankarna någon annanstans. Trots det så upptäcker jag att jag nynnar på en av låtarna jag hörde tidigare. Jag har sett henne spela tidigare på Hultsfredsfestivalen och det glömmer jag inte. Hennes röst ger då som igår kväll ett lågmält intryck som andas längtan, drömmar, hopp, saknad. Gitarristen Halapi förstärker känslorna så att de når fram till publiken. Kanske är det november månad med mörker och kyla som gör att Sophie Zelmanis spelning värmde extra mycket. Jag känner mig glad och upprymd även idag.