Turen är med oss och spelschemat visar sig vara perfekt med en bonusakt för mig. Inga krockar eller långt att gå till nästa scen. Flamingo och Azalea, bara att vända sig om för nästa band.
19:40-20:50 The Hives
20:55-22:55 Nick Cave and the Bad Seeds
23:00-01:00 The Cure
Mat: Vegetarisk smålandsrulle, orginalet från Byfolket. Bara ett stenkast från Flamingo.
Resan mot Göteborg startar redan på torsdagen. I Nordstan fylldes det på med produkter från Body Shop. Incheckning på hotellet vid klockan 14, rum 607. Rum inåt gården med eftermiddagssol. Litet men med AC.
Varmt augustiväder men blåsigt. Under fredagen väntas temperatur på upp mot 30 grader.
Eftermiddag och kväll blir det barhäng på Ringön. Vega bryggeri öppnar klockan 14. Ivans pilsnerbar och Två Feta grisar bryggpub klockan 16. Chips och APA på Vega. Ett fåtal sitter vid uteserveringen i blåsten. Rejäl middag på Ivans, spetskål och O/O Narangi. Efterrätt på Två Feta Grisar, stout och porter.
Fredag - mycket varmt, sol i slöjmoln. Spårvagn 2 mot Linnéplatsen strax innan klockan 11 för att byta biljett mot armband. Allt går smidigt
Dags för lite kultur. Design på Röhsska. Sen lunch på Lilla Åstol, Feskekörka. Mycket folk och rörigt men lugnt där vi blev placerade.
Säger hej till bio Draken som önskar trevlig sommar. Febrila vägarbeten utanför. Tar vägen förbi Andra Långgatans skivbörser, Linné och Skivhandel. Sommargågata med uteserveringar. Vägen genom Haga för att ta oss till hotellet.
Under kvällen förväntades en temperatur på 20 till 22 grader. Det blir att lämna jackan på rummet. Åter spårvagn 2 till Linnéplatsen och nu är det mer folk och fart utanför entrén. Allt går som på räls och sakta tar vi oss igenom folkhavet mot scen Azalea och Flamingo. Vårt mål är att äta en smålandsrulle, tunnbröd med kikärtsröra, sallad mm från Byfolket. Originalet från 1983. Lång kö som korsar de som lämnar en annan avslutad spelning. Men väntan blir inte så lång. Smålandsrullen smakar nostalgi (Hultsfredsfestivalen). Vi hittar till och med en sittplats.
När hjärnan och kroppen vant sig vid allt spring och pladder, som hör en en festival till, så är det bara att njuta och gilla läget.
The Hives är Fagerstas stolthet. Rock med humor och ös. Still going strong since 1993. Alltid roliga att se live. Howlin' Pelle Almqvist kan det där med mellansnack och linda publiken runt sitt lillfinger. Jag är mycket nöjd med deras show.
Efter denna exploderande krutdunk är det bara att vända sig om och hitta en bra plats framför nästa scen. Det blir på vänster sida nära en bar. Det hörs dunkande techno i fjärran. Nick Cave and the Bad Seeds kliver på scenen 5 minuter innan utsatt tid. Den rockiga "Get ready for love" dränker alla andra ljud. Bakom bandet fyller en gospelkör på 3 kvinnor och en man lite extra dynamik till musiken.
Att se Nick Cave är som att stå öga mot öga med en väckelsepredikant. Även om Nick enbart fokuserar på publiken längst fram känner jag av hans närvaro. Han kräver mycket av den hängivna skaran, som att de "bär" honom på sina bara händer. Det är musik med mörker och sorg men även hopp. Spelningen avslutas stillsamt med Nick ensam vid pianot sjungande "Into my arms". Det blir inte bättre än så här.
The Cure har fått en deadline klockan 01:00. Då stänger festivalen för natten. Jag vänder mig om och står kvar nära baren. Nu är det riktigt mörkt. Mäktiga "Alone" från senaste albumet drar igång. Jag får rysningar. Det blandas låtar från en över 40-årig karriär. Lite kärlek, hemligheter, krig och elände. Avslutar med den sorgliga "Endsong" med textraden:
"I'm outside in the dark
wondering how I got so old"
Där känner jag igen mig. Efter att ha stått i nästan fem timmar så är fötter, rygg och ben i uppror. De sju extranumren måsta jag tyvärr hoppa över.
En spelning med the Cure är aldrig tråkig. Vi har hängt ihop sedan jag första gången hör "Jumping someone else'e train" på radion någon gång 1980. Det blir allvar när jag ser videon till "Let's go to bed" 1983.
