Trailer
Couscous är filmen som kritiker hyllat, som prisats på de stora festivalerna och dragit rekordmånga besökare i Frankrike. Den är varm och vardaglig i sitt berättande med familjen i centrum. Det finns ingen egentlig huvudroll och inga kända skådespelare. De flesta är andra generationens arabiska invandrare från nordafrika. Det är två middagar som handlingen fokuseras kring. Där kommer glädjeämnen, problem, konflikter och känslor upp till ytan. Allt är så igenkännande. Sista delen är en riktig nagelbitare. Det är länge sedan jag var så engagerad och involverad i ett filmslut på vita duken.
Handlingen utspelar sig i franska hamnstaden Séte vid Medelhavet. Slimane är familjefadern och varvsarbetaren som närmar sig pensionering. När han blir av med arbetet så köper han en gammal pråm för avgångsvederlaget. Han tänker renovera den och öppna en flytande couscousrestaurang. Det är genom Slimane som vi får lära känna hans familj och framför allt kvinnorna. Han besöker sin fd fru för att erbjuda lite färsk fisk. Hon tackar nej och han går då till en av sina döttrar och blir bjuden på mat. Han tröstar barnbarnet som är en flicka. Han besöker sin äldste son för tala honom tillrätta eftersom han bedrar sin unga fru och försummar sitt nyfödda barn. Han går sedan till hotellet där han bor. Det drivs av hans nya kvinna och hennes 20-åriga dotter. Det är styvdottern som hjälper honom med att ansöka om lån och andra tillstånd hos olika myndigheter.
I slutändan är det familjemedlemar och vänner som ställer upp för att fixa till pråmen. Slimane bjuder sedan in alla viktiga personer i kommunen på gratismiddag. Han hoppas de ska inse att det verligen behövs en bra couscousrestaurang i den finare delen av hamnen. Det är nu som filmen blir en riktig rysare. När huvudrätten - fiskcouscousen - ska serveras så är den försvunnen. Gästerna är på plats och har avslutat förrätterna. De väntar på sin gratismiddag.
Fakta om Couscous
La graine et le mulet (Frankrike 2007)
Regi och manus: Abdel Kechiche
Habib Boufares (Slimane), Hafsia Herzi (Rym), Farida Benkhetache (Karima)
Speltid: 153 min
Biopremiär 2008-09-26
29 augusti 2009
16 augusti 2009
Brustna omfamningar - film av Pedro Almódovar
Trailer Brustna omfamningar
Jag tycker mycket om Pedro Almódovars filmer. När jag tänker efter varför så är svaret inte enkelt. Det jag ofta minns från hans filmer är starka färger, snygg inredning, udda skådespelare och spännande kameravinklar. Handlingen minns jag inte mycket av efteråt. Ändå måste jag se allt han gör. Mina favoriter är den komiska Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988) och den allvarliga Allt om min mamma (1999). Just nu känns det som melodramen Brustna omfamningar (2009) kan läggas till den listan.
Det är en passionerad historia som växlar mellan 1994 och 2008. Det är starka känslor mellan en skådespelerska (Penélope Cruz), en förmögen affärsman (José Luis Gómez) och en filmregissör (Lluís Homar). Pedro Almódovar har gjort en film som inte gör hans beundrare besvikna. Han använder skådespelare vi känner igen. Miljöerna är färgstarka och inget är lämnat åt slumpen. Allt är en njutning för ögat. Här finns drama, komedi, thriller och Douglas Sirks melodramiska ande finns i många av scenerna. Det är en film om en filminspelning. Det är underhållande och spännande i två timmar. Men det är inte för berättelsen som jag kommer att minnas Brustna omfamningar utan för scenografi och skådespeleri.
Fakta om Brustna omfamningar
Los Abrazos Rotos (2009)
Regi och manus: Pedro Almódovar
Skådespel: Penélope Cruz, Lluís Homar, Blanca Portillo, José Luis Gómez, Tamar Novas
Speltid: 2 tim 6 min
Biopremiär 2009-08-14
Jag tycker mycket om Pedro Almódovars filmer. När jag tänker efter varför så är svaret inte enkelt. Det jag ofta minns från hans filmer är starka färger, snygg inredning, udda skådespelare och spännande kameravinklar. Handlingen minns jag inte mycket av efteråt. Ändå måste jag se allt han gör. Mina favoriter är den komiska Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988) och den allvarliga Allt om min mamma (1999). Just nu känns det som melodramen Brustna omfamningar (2009) kan läggas till den listan.
Det är en passionerad historia som växlar mellan 1994 och 2008. Det är starka känslor mellan en skådespelerska (Penélope Cruz), en förmögen affärsman (José Luis Gómez) och en filmregissör (Lluís Homar). Pedro Almódovar har gjort en film som inte gör hans beundrare besvikna. Han använder skådespelare vi känner igen. Miljöerna är färgstarka och inget är lämnat åt slumpen. Allt är en njutning för ögat. Här finns drama, komedi, thriller och Douglas Sirks melodramiska ande finns i många av scenerna. Det är en film om en filminspelning. Det är underhållande och spännande i två timmar. Men det är inte för berättelsen som jag kommer att minnas Brustna omfamningar utan för scenografi och skådespeleri.
Fakta om Brustna omfamningar
Los Abrazos Rotos (2009)
Regi och manus: Pedro Almódovar
Skådespel: Penélope Cruz, Lluís Homar, Blanca Portillo, José Luis Gómez, Tamar Novas
Speltid: 2 tim 6 min
Biopremiär 2009-08-14
Etiketter:
Brustna omfamningar,
Drama,
DVD,
Filmtips,
Pedro Almódovar,
thriller
9 augusti 2009
Synecdoche, New York - film av Charlie Kaufman
Trailer Synecdoche, New York
Charlie Kaufman har skrivit manus till filmer som Being John Malkovich, Adaptation och Eternal sunshine of the spotless mind. För att få sina skruvade berättelser till vita duken har han samarbetat med lika egensinniga regissörer som Spike Jonze och Michel Gondry. Resultaten har blivit lyckade komedier med en ådra av mörkt djup. Jag njuter och blir förvirrad på en och samma gång. Nu har Charlie Kaufman tagit ett steg till och filmatiserat sitt manus själv. Synecdoche, New York handlar om den medelålders teaterregissören Caden som lever ett förortsliv med konstnärshustrun Adele och fyraåriga dotter Olive. När frun åker till Berlin med sina tavlor för en tillfällig utställning tar hon med sig dottern men lämnar mannen kvar. Han väntar men hon återvänder inte. Han saknar sin dotter. Ensamheten gör att han söker sällskap hos kvinnor i sin närhet. Ett prestigefullt pris ger honom möjligheten att sätta upp en enorm teaterproduktion i en hangarliknande byggnad. Han saknar sin familj och tänker återskapa viktiga episoder i sitt liv. Han vill göra ett mästerverk som lever vidare när han inte finns kvar längre. Varje dag repeterar en stor grupp skådespelare och nästa dag fortsätter repetitionerna. Någon i ensemblem frågar försynt när ska vi spela för en publik. Det har gått 17 år sedan vi började med pjäsen. Caden har inget svar eftersom frågan är om vi någonsin blir klara med våra liv. Det är först mot slutet när Caden är gammal som filmen får en mer allvarlig ton. Humorn blir mer tragikomisk.
Det finns mycket humor och dråpliga repliker i Synecdoche, New York som i allt Charlie Kaufman skriver. Under första hälften av filmen är det lätt att följa handlingen även om tidslinjen bryts hela tiden och det är svårt att se om det är sex månader som passerat eller 17 år.
Fakta om Synecdoche, New York
Regi och manus: Charlie Kaufman
Skådespel: Philip Seymour Hoffman (Caden), Catherine Keener (Adele), Samantha Morton (Hazel), Michelle Williams (Claire)
Speltid: 118 min
Biopremiär 2009-02-06
Charlie Kaufman har skrivit manus till filmer som Being John Malkovich, Adaptation och Eternal sunshine of the spotless mind. För att få sina skruvade berättelser till vita duken har han samarbetat med lika egensinniga regissörer som Spike Jonze och Michel Gondry. Resultaten har blivit lyckade komedier med en ådra av mörkt djup. Jag njuter och blir förvirrad på en och samma gång. Nu har Charlie Kaufman tagit ett steg till och filmatiserat sitt manus själv. Synecdoche, New York handlar om den medelålders teaterregissören Caden som lever ett förortsliv med konstnärshustrun Adele och fyraåriga dotter Olive. När frun åker till Berlin med sina tavlor för en tillfällig utställning tar hon med sig dottern men lämnar mannen kvar. Han väntar men hon återvänder inte. Han saknar sin dotter. Ensamheten gör att han söker sällskap hos kvinnor i sin närhet. Ett prestigefullt pris ger honom möjligheten att sätta upp en enorm teaterproduktion i en hangarliknande byggnad. Han saknar sin familj och tänker återskapa viktiga episoder i sitt liv. Han vill göra ett mästerverk som lever vidare när han inte finns kvar längre. Varje dag repeterar en stor grupp skådespelare och nästa dag fortsätter repetitionerna. Någon i ensemblem frågar försynt när ska vi spela för en publik. Det har gått 17 år sedan vi började med pjäsen. Caden har inget svar eftersom frågan är om vi någonsin blir klara med våra liv. Det är först mot slutet när Caden är gammal som filmen får en mer allvarlig ton. Humorn blir mer tragikomisk.
Det finns mycket humor och dråpliga repliker i Synecdoche, New York som i allt Charlie Kaufman skriver. Under första hälften av filmen är det lätt att följa handlingen även om tidslinjen bryts hela tiden och det är svårt att se om det är sex månader som passerat eller 17 år.
Fakta om Synecdoche, New York
Regi och manus: Charlie Kaufman
Skådespel: Philip Seymour Hoffman (Caden), Catherine Keener (Adele), Samantha Morton (Hazel), Michelle Williams (Claire)
Speltid: 118 min
Biopremiär 2009-02-06
Etiketter:
Charlie Kaufman,
Dramakomedi,
DVD,
Filmtips,
komedi,
Synecdoche New York
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


