Filmtips #2 2017

The Assassin
Hou Hsiao-Hsien
Taiwan/HK/Kina 2015, 105 min
Historiskt drama, Martial arts

Kina under Tangdynastin, 800-talet.
En ung kvinna återvänder till sin aristokratiska familj. Hon har uppfostrats av en släkting och är nu en skicklig lönnmördare. Hennes uppdrag är att döda sin kusin. Mötet med familjen väcker minnen hos henne. Hon tvekar inför det hon måste göra.

Det är en vacker och poetisk berättelse om en ung kvinnas vägval i livet. Det är Hou Hsia-Hsiens första film i genren wuxia, men den innehåller väldigt lite stridskonst. Han är mer intresserad av människorna och hur de levde under Tangdynastin, som blomstrade kulturellt.



The Revenant
Alejandro G. Iñárritu
USA/Hong Kong/Taiwan 2015, 156 min
Drama, Äventyr, Thriller

USA 1820-tal Mellanvästern
Det här är en historia med verklighetsbakgrund. Stigfinnaren och äventyraren Hugh Glass, skadas svårt i en björnattack och lämnas att dö i vildmarken av de andra pälsjägarna. Under extrema umbäranden och med enbart tanken på hämnd som drivmotor börjar Hugh jakten på de män som övergav honom.

Det är en film om överlevnad och hämnd. Snyggt filmat med häftiga och realistiska scener, speciellt ett indianöverfall filmad i en enda tagning och så den omtalade björnattacken. En suggestivt och närgånget berättargrepp. Vid Oscarsgalan 2016 vann Alejandro G. Iñáritu regipriset, Emmanuel Lubezki bästa foto och Leonardo di Caprio bästa manliga huvudroll.



Sherlock
TV-serie, säsong 4 UK 2017
Crime, Drama, Deckare

Säsong 4 har 3 90-minutersavsnitt. Handlingen börjar kännas lite urvattnad i första avsnittet. En mycket uttråkad Sherlock löser diverse fall samtidigt som han twittrar. Men så dyker det upp ett hot mot Mary Watson. Då skärper han till sig. Avsnittet får en oväntad och våldsam vändning.

Fortsättningen av säsongen blir mörk och lite skruvad. Nu är det Sherlock som måste rädda John Watson samtidigt som familjehemligheter kommer upp till ytan och bidrar till extra stress.



Cardinal
TV-serie, säsong 1 Kanada 2017
Crime

Filmatisering av Giles Blunts första roman, Fruset offer, om kriminalkommisarie John Cardinal i den fiktiva Kanadensiska småstaden Algonquin Bay. Det är vinter och en tonårsflicka hittas död i ett övergivet gruvschakt. När isen tinats visar hon tecken på tortyr.

Den oerfarna men målmedvetna Lise Delorme beordras att assistera Cardinal i detta komplicerade fall. Hennes egentliga uppdrag är att hitta bevis på att Cardinal tagit emot mutor. De drar inte riktigt jämnt men Delorome är envis. Samspelet mellan de två poliserna är en fröjd att se. När allt kommer omkring så visar sig serien handla om mer saker än en död flicka. Själva mordintrigen är lite väl rå och magstark.




Efter stormen
Hirokazu Koreeda
Japan 2016, 117 min
Drama

Japan nutid.
Detta familjedrama utspelar sig under några dagar när den ena efter den andra tyfonen drar förbi. Ryota är en prisad författare med flerårig skrivkramp. Han arbetar som privatdetektiv och är i ständigt behov av pengar för att betala underhåll till sin son och spelskulder. Ex-frun har träffat en ny man och ser helst att sonen inte träffar sin strulige pappa. Och så har vi en pigg farmor som försöker få sin son att återförenas med fru och barn.

Det är ett långsamt berättat vardagligt drama. Det utspelar sig i den äldre kvinnans lägenhet när en tyfon drar fram och den lilla familjen måste övernatta. Då ges möjlighet till att prata om kärlek, föräldraskap och drömmar. Det är en fin film om relationer, att förstå andras känslor och att hitta tillbaka till sig själv.

Koreeda är en mästare på att skildra trasiga familjerelationer på ett vardagligt sätt. Jag kan rekommendera Systrarna (2015), Sådan far, sådan son (2013), Still walking (2008) och Barnen som inte fanns (2004).

Göteborgs filmfestival 2017

Konstnär: Helene Billgren (1996)

2016 hade festivalen drygt 130 000 besök och kunde då erbjuda 450 filmer (1031 visningar) från sammanlagt 84 länder.

I år firar filmfestivalen 40 år. Jag är inne på min 22:a festival. 1996 inleder vi helgen med en fransk matfilm Lilla Marguery. Vi bor på hotell Poseidon, minglar i foajén på Draken och fikar på Hagabiografen.

2017 inleder vi helgen med en norsk film om en självupptagen adoptivpappa som ångrar sig och åker till Colombia för att lämna tillbaka sin son. Vi bor på hotell Poseidon, minglar i foajén på Draken och fikar med semla på något mysigt fik.

Handle with care
Arild Andresen | 100min | Norge

Självupptagen adoptivpappa ångrar sig och åker till Colombia för att lämna tillbaka sin son i ett starkt drabbande drama om faderskap och internationell adoption.

För fem år sedan vann Arild Andresen Dragon Award Best Nordic Film med Kompani Orheim. Nu är han tillbaka med en film som tar sig an ett tabubelagt ämne som inte lämnar någon oberörd. För vad gör en förälder som inte kan känna något för sitt barn? Handle with Care anknyter till de senaste årens stora debatt om internationell adoption, men är framför allt ett starkt porträtt av den plågade offshore-arbetaren Kjetil som ger sig ut på en känslofylld resa med en pojke som ibland förstår lite mer än han borde.

- Jonas Holmberg

Jag tycker om denna film om en far och hans lille sons yttre och inre resa för att hitta och lära känna varandra. Allvar och humor blandas fint.

By the time it gets dark
Anocha Suwichakornpong | 105min | Thailand, Nederländerna, Frankrike, Qatar

Själfullt och vackert om Thailands problematiska nutidshistoria och hur den format filmens karaktärer.

En filmregissör intervjuar en aktivist och författare, vars liv kom att förändras radikalt efter massakern vid Thammasat University 1976; alltjämt ett öppet sår i landets historia där upp mot hundra studenter dödades och flera tusen arresterades. Vi möter även en servitris som byter jobb på löpande band och två filmstjärnor vars vägar tar olika riktningar. Med ett utsökt foto och stor ömhet skildrar Anocha Suwichakornpong sina karaktärer, vars liv hänger löst samman och fördjupas allteftersom berättelsen utvecklas.
- Tobias Åkesson

Klockan 10 efter hotellfrukost och nersjunken i sköna biografstolar är det lite svårt att ha full koncentration på bioduken. Det är fina bilder och långsamt tempo. Jag är lite splittrad angående den här poetiska filmen.

Den okända flickan
Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne | 107min | Belgien, Frankrike

En ung läkare i Liège får samvetskval och blir besatt privatspanare i bröderna Dardennes första, formsäkra steg in i deckargenren.

Franska stjärnskottet Adèle Haenel spelar doktor Jenny Davin, som vägrar låta sin assistent öppna dörren till läkarmottagningen som just har stängt. Nästa dag meddelar polisen att den som ringde på var en papperslös prostituerad flicka på flykt från en våldsam man. Flickan är nu död, och utan bekräftad identitet. Plågad av skuldkänslor inleder Jenny ett eget sökande efter mördaren, trots att hon just undervisat sin assistent om hur känslomässigt engagemang försämrar omdömet. Bröderna Dardenne blandar mästerligt sin stilbildande socialrealism med genremotiv och moralfilosofi i en klarsynt och tankeväckande film.

- Jonas Holmberg

Bröderna Dardenne är en av mina favoritfilmskapare. Deras berättelser fastnar på min näthinna och i hjärtat. Detsamma gäller för denna film. Så spännande berättat om helt vanliga människor och deras känslor.

Rift
Erlingur Óttar Thoroddsen | 107min | Island

Bland de mest vidunderliga isländska miljöer utspelas en förtätad psykologisk thriller i spillrorna av ett förhållande.

Månader efter att de brutit upp väcks Gunnar sent om natten av ett telefonsamtal från sin före detta pojkvän, Einar. Einar säger att han ibland får en känsla av att han inte är ensam där han befinner sig i familjens sommarhus i Rökkur, en ensligt och avlägsen plats bland de hisnande isländska vidderna. Gunnar blir orolig och kör dit för att träffa honom, vilket blir inledningen på ett rörande porträtt av ett par som ännu inte kommit över varandra. Erlingur Óttar Thoroddsen manövrerar skickligt bland suggestiva stämningar i ett drama som rör sig i det outtalade.
- Tobias Åkesson

Skräckfilm är inte min favoritgenre. Jag förstår inte varför någon går in i ett hus och går från rum till rum och där finns bara något otäckt runt hörnet. Det här är en suggestivt berättad historia om en relation som är över och hur den bearbetas med hjälp av skräcktemat.

Certain women
Kelly Reichardt | 107min | USA

Tre självständiga kvinnor i Montana, tre livsvägar som vidrör varandras, starkt och behärskat berättat av indieregissören Kelly Reichardt med hjälp av lysande skådespelerskor.
Laura Dern spelar en stressad försvarsadvokat som hamnar i en gisslansituation, Michelle Williams en mamma som vill bygga sitt drömhem men utsätter sitt äktenskap för prövningar och Lily Gladstone en ensam bonde som knyter starka band med en juridikstuderande (Kristen Stewart). Stilsäkert och lågmält förenar Reichardt (Wendy and Lucy) den naturliga skönheten i det lilla med det magnifika i det stora, hon slår an en förtätad ton med tveklös precision. Det är fängslande att se en av den amerikanska filmens skickligaste regissörer göra storverk.

- Niclas Goldberg

Wendy och Lucy är en film jag bär med mig. Kvinnan som mitt i USA:s ekonomiska kris letar efter sin försvunna hund är lätt att relatera till. Certain women är spretigare med fler huvudpersoner vars liv korsar varandras väg utan att något möte sker. Det är fina kvinnoporträtt om starka kvinnor. Men jag saknar ett riktigt slut, där regissören knyter ihop berättelsen.

The Together project
Sólveig Anspach | 83min | Frankrike, Island

Charmig fransk-isländsk komedi om en man som låtsas att han inte kan simma för att komma nära lärarinnan i den lokala simhallen.

Samir (Samir Guesmi) jobbar som kranförare i Montreuil, en kväll när han är på den lokala baren möter han den charmiga och tuffa Agathe (Florence Loiret-Caille) som han blir handlöst förälskad i. Övertygad om att hon är den stora kärleken bestämmer han sig för att bli en av hennes elever. Problemet är bara att han redan kan simma och att hon hatar lögnare. Sanningen uppdagas och en rasande Agathe åker till Island för att medverka på det internationella badvaktskonventet. Samir följer såklart efter. Den hyllade isländska regissören Solveig Anspach hann precis avsluta The Together Project innan hon gick bort hösten 2015.

- Cia Edström

Fransk må-bra-film med exotisk touch av Island. Helt oemotståndligt och charmigt. Bättre avslut på en filmhelg i Göteborg är svårt att hitta. Romantisk komedi med extra allt.