Nick Cave och jag har ett långvarigt förhållande. Det sträcker sig över 30 år och innefattar bandet the Bad Seeds.
Tre gånger har jag sett dem spela live. Hultsfredsfestivalen 1997 då står jag nära scenen och det är glest i publiken, kanske för alla stora vattenpölar. Speciellt minne är duetten Where the wild roses grow med en motvillig Blixa Bargeld ,som ersättare för Kylie Minouge. Andra gången 2015 i Stockholm, Waterfront, på urusla platser högt upp i lokalen. Men upplevelsen är total glädje och Nicks närvaro och bandets nerviga spel når ända upp till mig.
15 juni intar Nick Cave & the Bad Seeds kalkbrottet i Dalhalla, utanför Rättvik. Vattengraven vid scenen är tömd och där är nu ståplatser. Det finns en ramp från scenen och ut till publiken. Jag sitter lite längre upp i mitten. Nick är mer ute bland publiken än på scenen. Säkerhetsvakterna blir varje gång lika överraskade när Nick klättrar över barriärer, ålar sig fram i publikhavet och tar sig upp till den sittande publiken.
Gamla och nya låtar blandas och framförs lugnt eller med nervigt skrammel. Det är en trollbindande konsert på en magisk arena mitt i skogen.
Recension GAFFA