Musikåret 2019

Jag har egentligen ingen riktig koll längre. Varje fredag får jag en Releaseradar från Spotify, algoritmerna slår fel för det mesta. Jag har en snäll make som meddelar mig om någon av mina favoritartiser har skivsläpp på gång. Jag har väntat på Mark Lanegans nya och den är hur bra som helst. Jag hittar ibland nya låtar via mitt Twitterflöde.

Best of Metal 2019


Best of 2019

Levande musikupplevelser 2019

Anna von Hausswolff
Support: Wave Changer
Arbis, Norrköping
lördag 16 februari
5 av 5




Tomas Andersson Wij
Jönköpings teater
lördag 16 mars
4 av 5



Sophie Zelmani
Hörsalen, Norrköping
fredag 3 maj
4 av 5



Gojira
Gröna Lund, Stockholm
tisdag 25 juni
5 av 5



Festival of the Midnight sun
Sjögestad motell
lördag 31 augusti 2019
3 av 5
Dalen, Children of the Sün, Franska Trion, Oblivious, Hellsingland Underground, Second Oracle, Skogen Brinner, Kebnekajse, Tears



Cajsastina Åkerström
Garden, Linköping
söndag 18 oktober 2019
3 av 5



Woodstock 50 år _ en svensk hyllningskonsert till världens första stora rockfestival
Mikael Rickfors, Dan Hylander, Py Bäckman, LaGaylia Frazier, Mats Ronander, Claes Yngström, Conny Bloom, Janne Åström
Crusellhallen, Linköping
lördag 2 november
3 av 5



Weeping Willows
De Geer, Norrköping
lördag 9 november
5 av 5




Mark Lanegan Band
Förband The Membranes 3 av 5
Debaser Strand, Stockholm
torsdag 14 november
5 av 5

Min favoritmusik under 10-talet

Hur lyssnade jag på musik under 10-talet?

CD, MP3-filer och DVD dominerar 2010-2013.
CD köper jag under 2014 och även sista MP3-ljudfil från CDON, lyssnar mest på Spotify och väljer spellistor som album.
Det blir ett 10-tal nya CD 2015.
Även en del CD under 2016 och en MP3-nedladdning från artistens hemsida.
Paradigmskifte 2017 då jag köper vinyl igen och några CD. Det var 1989 som jag övergick från vinyl till CD på allvar.
Spotify dominerar 2018-2019 och det blir endast en handfull album i LP-format av väl utvalda artister.

Spotify är 10-talets största källa för konsumtion och lyssnande av musik.
Att upptäcka nya artister och hålla sig informerad om skivsläpp av favoritmusiker har blivit för lättillgängligt. Jag känner en viss trötthet och det slutar med att jag återfaller till att lyssna på gamla godingar som The Cure, Kent, Mark Lanegan, Soundgarden, In Flames, The Afghan Whigs, Alice in Chains.

Youtube är också en källa för den nyfikne. Där finns officiella musikvideor, dåligt filmade konserter med mobilkamera eller proffsiga inspelningar från diverse arenor.

Instagram och Twitter ger ett ständigt flöde av nyheter om musik.

Jag hämtar varje månad Gaffa - tryckt tidning från Bengans skivbutik. Jag bläddrar och förundras över artister jag inte har en aning om och ändå kan de placera sig själva i kategorier som pop och rock.

Dessa har jag noterat som bästa album när jag gjort min årliga summering av musikåret:



2010
Kent - En plats i solen
Deftones - Diamond eyes
Godsmack - the oracle
Malin Foxdal - Nattfjäril
Christian Kjellvander - Rough & ryne
Melissa Auf der Maur - Out of our minds

2011
Cure - Bestival live 2011
Kajsa Grytt - Kvinna under påverkan
In Flames - Sound of a playground fading
Korn - path of totality
Machine Head - Unto the Locust
Staind - Staind
Twilight Singers - Dynamite steps
REM - Collapse into now
Maylene and the sons of disasters - IV

2012
Mark Lanegan - Blues Funeral
Kent - Jag är inte rädd för mörkret
Thåström - Beväpna dig med vingar

2013
Alice in Chains - The Devil put dionsaurs here
Depeche Mode - Delta Machine
Mazzy Star - Seasons of your day
Nick Cave and the Bad Seeds - Push the sky away
Mark Lanegan and Duke Garwood - Black pudding
Mark Lanegan - Imitations
Palms - Palms
Ossler - Stas

2014
Mark Lanegan band - Phantom radio
Morrissey - World peace is none of your business
Sophie Zelmani - Everywhere
Nina Persson - Animal heart
Afghan Whigs - Do to the beast
Weeping Willows - The time has come
Weeping Willows - Christmas time has come
Kent - Tigerdrottningen
Hello Saferide - The Fox the hunter and Hello Saferade
Slipnot - 5: the Gray chapter
In Flames - Siren chsrms
Foo Fighters - Sonic Highways

2015
Thåström - Den morronen
Beth Hart - Better than home
Ebba Forsberg - Om jag lämnar
Waterboys - Modern blues
Mark Lanegan - Houston
Graveyard - Innocenses and decadence
Lamb of God - VII Sturm und drang
Truls Mörck - Truls Mörck
Stone Sour - Meanwhile in Burbank
Chris Cornell - Higher truth

2016
Gojira - Magma
Metallica - Hardwired
Christian Kjellvander - A village : Natural light
Nick Cave and the Bad Seeds - Skeleton Tree
Suede - Night thoughts
Kent - Då som nu för alltid
Weeping Willows - Tomorrow Became Today

2017
Afghan Whigs - In Spades
Anna Stadling - Efter stormen
Mark Lanegan - Gargoyle
Ossler - Evig himmelsk fullkomning
Säkert - Däggdjur
Thåström - Centralmassivet
Sophie Zelmani - My song

2018
500 mil - Åska
Alice in Chains - Rainier fog
Thomas Andersson Wij - Avsändare okänd
Neko Case - Hell-on
Christina Kjellvander - Wild Hxmans
Mark Lanegan - With animals
Säkert - Arktiska oceanen

2019
Nick Cave & the Bad Seeds - Ghosteen
Lana Del Rey - Norman fucking Rockwell
Mark Lanegan - Somebodys knocking
LLoyd Cole - Guesswork
In Flames - I, the Mask
Mark Morton - Anesthetic
Rival Sons - Feral roots
Sophie Zelmani - Sunrise

Stockholm filmfestival 2019

Mitt program under Stockholm filmfestival november 2019

Dag ETT

Anländer till Stockholm.
Lunch på Stockholm Fisk
Lite shopping
Incheckning hotell Scandic Klara, vid Hötorget, rum 346 med utsikt över Drottninggatan.
Nationalmuseum. Tillfällig utställning om det omskakande året 1989. Politik, mode, kultur, konst. Spännande.
Debaser Strand, Mark Lanegan Band. Somebody´s knocking tour. Ja, jag blev helt knockad.


Dag TVÅ

Dags för filmfestivalen




Heroes Don't Die
av Aude Léa Rapin

"Efter en rad tillfälligheter blir Alices vän Joachim övertygad om att han, en 30-åring från Paris, är en reinkarnation av Zoran, en man som dog i Bosnien 1983. Vännerna åker dit och gör en dokumentär om sökandet efter mannens existens. Mitt i ett land tyngt av krigstrauma tar interna konflikter över när det tafatta teamet kämpar med sitt omöjliga uppdrag. Med franska stjärnan Adèle Haenel i rollen som den lättretliga men älskvärda Alice, gör Aude Léa Rapin en lysande tragikomisk debutfilm om unga vuxna som famlar sig fram i livet."

Mina intryck:
En fin film om kärlek och att vilja minnas någon som när som helst kan dö. Då kan man spela med när denna någon tror sig vara en man som dog 1983, även blanda fakta och fiktion, ljuga lite. En rörande film om kärlek och krigsminnen.

Betyg en stark 3 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Les héros ne meurent jamais
Skådespelare: Adèle Haenel, Jonathan Couzinié, Antonia Buresi, Hasija Borić, Vesna Stilinović
Manus: Aude Léa Rapin, Jonathan Couzinié
Producent: Sylvie Pialat, Benoît Quainon
Foto: Paul Guilhaume
Status: Nordisk premiär



Brittany Runs a Marathon
av Paul Downs Colaizzo

"27-åriga Brittanys liv har stannat upp. Efter ett avgörande läkarbesök bestämmer hon sig för att göra en positiv förändring: börja springa. Uppbackad av sina nyfunna vänner siktar hon på det till synes omöjliga – att medverka i ett av de mest prestigefulla maratonloppen i världen, New York City Marathon. Jillian Bell, dubbelt aktuell i årets upplaga av Stockholm filmfestival, strålar i denna autentiska och roliga dramakomedi om självförverkligande och motgångar i härlig New York-miljö."

Mina intryck:
Rolig och välspelad komedi om en ung kvinna som hittar en väg till ett hälsosammare liv och vågar tro på sig själv. Målet är att springa New York maraton.

Betyg en lysande 3 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Brittany Runs a Marathon
Skådespelare: Jillian Bell, Utkarsh Ambudkar, Michaela Watkins, Lil Rel Howrey, Micah Stock, Mikey Day, Alice Lee, Dan Bittner, Peter Vack, Patch Darragh
Manus: Paul Downs Colaizzo
Producent: Matthew Plouffe, Tobey Maguire, Margot Hand
Foto: Seamus Tierney
Musik: Duncan Thum
Status: Nordisk premiär




Matthias & Maxime
av Xavier Dolan

"En oskyldig kyss väcker förtryckta känslor till liv. Tio år efter debuten »Jag dödade min mamma« är Xavier Dolan redan festivalaktuell med sin åttonde långfilm, en hyllning till vänskapen.

I »Matthias & Maxime« återvänder den unge filmskaparen till Quebec för en ömsint och humoristisk historia om manlig vänskap och dolda känslor.

Dolan spelar själv rollen som Maxime, som kämpar med att ta hand om sin alkoholiserade mamma, samtidigt som hans stora flytt närmar sig. Om bara någon vecka lämnar han allt och reser till Australien i två år. Hans bäste vän Matthias, som lever ett bekvämt liv med juristjobb och flickvän, tycker att det känns sådär. Under en sista helg med polarna övertalas Matt och Max till att medverka i en studentfilm, där en kyss-scen väntar. Maxime tvekar inte, men hos Matthias väcker kyssen en del oväntade och obekväma känslor till liv. Är de två menade att bli mer än vänner? Och är det för sent att ta reda på det?

Med avslappnad stämning och smart, fyndig dialog, skildrar Xavier Dolan livet för millennials runt 30. Outtalad längtan skildras med liv och energi. En hyllning till vänskapen och kärleken, och till alla oss som någon gång känt oss vilsna i livet."

Mina intryck:
En fin film och två barndomsvänner och deras kompisgäng. Där dolda eller förträngda känslor till sist kräver att de tas upp till ytan och bearbetas.

Betyg en känslosam 3 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Matthias et Maxime
Skådespelare: Gabriel D'Almeida Freitas, Xavier Dolan
Manus: Xavier Dolan
Producent: Xavier Dolan, Nancy Grant
Foto: André Turpin
Musik: Jean-Michel Blais
Status: Svensk premiär



Vivarium
av Lorcan Finnegan

"Lorcan Finnegans andra långfilm är en thriller med inslag av skräck och sci-fi, där den amerikanska förortsidyllen förvrängs till ett helvete. Åldrande, föräldraskap och grannsamvaro är till synes harmlösa teman som i »Vivarium« utgör ramen för den mardröm som möter ett ungt par på husvisning.

Prisvinnande skådespelarna Imogen Poots och Jesse Eisenberg imponerar som läraren Gemma och trädgårdsmästaren Tom, ett ungt par som är redo att ta nästa steg i sin relation och skaffa ett boende tillsammans. De kliver in på en fastighetsbyrå där de möter den underliga försäljaren Martin som övertalar dem att åka och kolla på ett hus i ”förortsidyllen” Yonders.

Väl där öppnar han, bokstavligt talat, dörren till förortens helvete.

När Martin går upp i rök får Gemma och Tom själva försöka hitta vägen hem från huset de strandats vid. De sätter sig i bilen och börjar köra, förbi rad efter rad av mintgröna hus, i en labyrint av repetitivt vansinne. Men hur de än kör förs de hela tiden tillbaka till hus nummer 9. När det sedan dyker upp två lådor – en med mat och en med ett spädbarn och lappen »uppfostra barnet för att friges« – förstår de att de inte bara övergetts, utan att de faktiskt hålls till fångna.

Lorcan Finnegans tolkning av förortslivet får det att krypa längs ryggraden. Hans unika sätt att skildra slitningarna som förekommer i alla relationer, det ofrånkomliga åldrandet och människans sätt att utelämna – och stänga in – sig själv skapar en obehaglig verklighet som många, på ett överraskande sätt, ändå kan relatera till."

Mina intryck:
En skruvad komedi med inslag av skräck och science fiction. En ryslig historia om ett par fast i en parallell värld med ett barn som ger kalla kårar längs ryggraden.

Betyg en rysligt stark 4 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Vivarium
Skådespelare: Jesse Eisenberg, Imogen Poots, Jonathan Aris, Senan Jennings, Eanna Hardwicke
Manus: Garret Shanley
Producent: Brendan McCarthy, John McDonnell
Foto: MacGregor
Musik: Kristian Eidnes Anderson
Status: Nordisk premiär


Dag TRE



The Audition
av Ina Weisse

"När violinläraren Anna Bronsky upptäcker att en av hennes elever, Alexander, besitter en stor talang blir hon besatt av att få honom att bli en stjärna. Men ju mer energi hon lägger på Alexander, desto mer fallerar hennes eget liv samman. Med en utomordentlig skådespelarinsats av Nina Hoss, som prisades med Silversnäckan på San Sebastiáns filmfestival, studerar Ina Weisses rörande dramafilm »The Audition« psyket på en kvinna som sakta tappar sitt fäste."

Mina intryck:
Nina Hoss tilldelades filmfestivalens pris för bästa kvinnliga skådespelare. Hon är hudlös och med små medel visar hon starka känslor. Ett familjedrama där alla påverkas av hennes metoder för att få den unge violinisten att spela perfekt.

Betyg en musikalisk 4 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Das Vorspiel
Skådespelare: Nina Hoss, Simon Abkarian, Jens Albinus
Manus: Daphne Charizani
Producent: Pierre-Olivier Bardet, Felix von Boehm
Foto: Judith Kaufmann
Status: Svensk premiär




The Whistlers
av Corneliu Porumboiu

"Den rumänske kultregissören Corneliu Porumboiu, vars underfundiga filmfestivalhits förbryllat och fascinerat åskådare det senaste årtiondet, gör här sin första renodlade genrefilm. En korrupt polis reser till Kanarieöarna och brottas där med gangsterledare, (icke-korrupta) poliser och – allra främst – ett svårbegripligt ursprungsspråk baserat på visslingar i denna lekfulla och humoristiska deckare med plot-twists kors och tvärs."

Mina intryck:
Korruption och kriminell verksamhet går hand i hand i denna knepiga "polis-tjuv-film". Både komiska inslag och våldsamheter med en huvudrollsinnehavare som agerar tvärt emot alla tänkbara moraliska regler. Jag har svårt att ta till mig innehållet.

Betyg en svag 3 (av 5)


Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: La Gomera
Skådespelare: Vlad Ivanov, Catrinel Marlon, Rodica Lazar, Antonio Buil, Agustí Villaronga, Sabin Tambrea, Julieta Szonyi, George Pisterneanu
Manus: Corneliu Porumboiu
Producent: Marcela Mindru Ursu, Patricia Poienaru, Sylvie Pialat, Benoit Quainon, Janine Jackowski, Jonas Dornb
Foto: Tudor Mircea
Musik: Evgueni Galperine
Status: Nordisk premiär

Bokat bord på Man in the Moon, klockan 15:30. Så att vi orkar gå på galavisning på Skandiabiografen.



Jojo Rabbit - Avslutningsfilm
av Taika Waititi

"10-årige Johannes är som vilken annan pojke som helst... förutom att han en hängiven liten nazist med Führern som sin stora idol. Men när han upptäcker att hans kära mor gömmer en judisk flicka på vinden, hamnar »Jojo« i en knepig sits. Nyzeeländske komedikungen Taika Waititi (»Hunt for the Wilderpeople«, »Thor: Ragnarök«) tar sig an andra världskriget och spelar själv en skruvad version av Adolf Hitler, en låtsaskompis som bara Jojo kan se. Waititis »anti-hat-satir« är en skrattfest som för tankarna till Chaplins mästerverk »Diktatorn«, när den effektivt hånar världshistoriens dummaste ideologi utan att blunda för krigets fasor."

Mina intryck:
Vansinnigt roligt, men allvaret finns där hela tiden. En skrattfest och även en väckarklocka. Det pågår krig och rasistiska ideologier runt om i världen hela tiden.

Betyg en stor humanistisk 5 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Jojo Rabbit
Skådespelare: Roman Griffin, Davis Thomasin Mckenzie, Taika Waititi, Sam Rockwell, Scarlett Johansson, Rebel Wilson, Stephen Merchant, Alfie Allen
Manus: Taika Waititi
Producent: Carthew Neal, Taika Waititi, Chelsea Winstanley
Foto: Mihai Malaimare Jr.
Musik: Michael Giacchino
Status: Nordisk premiär




The Specials
av Olivier Nakache, Éric Toledano

"Bruno (Vincent Cassel) och Malik (Reda Kateb) jobbar med autistiska barn och tonåringar i Paris förort samtidigt som de utbildar unga till att bli vårdtagare för de extremfall som vägrats hjälp av vården. Regissörsduon bakom braksuccén »En oväntad vänskap« lyckas återigen skildra extraordinära karaktärer i denna hjärtligt rörande och verklighetsbaserade dramakomedi.

»The Specials« presenterades som avslutningsfilm i Cannes och hyllades där framförallt för sina otroliga skådespelarprestationer. Berättelsen uppmanar oss att tro på mänsklighetens godhet och uppmärksammar dem som gör samhället till en bättre plats. Vinnare av publikens pris i San Sebastián och ett absolut måste på årets festival!"

Mina intryck:
En film med ett stort hjärta om en frivilligorganisation som ger allt för att andra med sämre möjligheter ska få ett fint liv. Här är det barn och ungdomar med svår autism som får hjälp att göra saker utanför hemmet eller sjukhuset.

Betyg bultande hjärta 5 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Hors normes
Skådespelare: Vincent Cassel, Reda Kateb, Helene Vincent, Bryan Mialoundama, Alban Ivanov, Benjamin Lesieur, Marco Locatelli, Catherine Mouchet
Manus: Olivier Nakache, Eric Toledano
Producent: Nicolas Duval Adassovsky
Foto: Antoine Sanier
Status: Nordisk premiär

Dag FYRA



The Nightingale
av Jennifer Kent

"Näktergalen sjunger om hämnd och ond bråd död i Jennifer Kents återkomst till vita duken. Vem blir vi när hämnd är det enda vi har kvar? Sorg, grymhet och återupprättelse skildras med känslig hand i en uppgörelse med både kolonialism och kvinnoförtryck i 1820-talets Tasmanien.

Aisling Franciosi är en naturkraft i rollen som irländska Clare som skickats till straffkolonin vid världens ände och fråntagits allt hon haft att leva för. Tillsammans med den aboriginske spåraren Billy ger de sig ut på en omskakande hämndodyssé.

I debuten »The Babadook« förtäckte Kent skickligt ett drama om sorg och monstren inom oss bakom skynket av en spökrysare om en mystisk sagobok. Med kompromisslös råhet och svärta, långt mörkare än bläcket i Kents onda barnbok, tar hon nu sig an ett av historiebokens verkligt vidriga och komplexa kapitel."

Mina intryck:
Här fick jag bitvis blunda och hålla för öronen. Våldet är brutalt precis som livet var i den brittiska fångkolonin på Tasmanien. Det är en film om hämnd, mot en personlig och ett folks tragedi. Det är en klart sevärd film även om 136 minuter känns väl långt.

Betyg hämnd 4 (av 5)

Produktionsår: 2018
Ursprunglig titel: The Nightingale
Skådespelare: Aisling Franciosi, Baykali Ganambarr, Sam Claflin
Manus: Jennifer Kent
Producent: Kristina Ceyton, Bruna Papandrea, Steve Hutensky, Jennifer Kent
Foto: Radek Ladczuk
Musik: Jed Kurzel
Status: Nordisk premiär



La Belle Époque
av Nicolas Bedos

"Har du drömt om att åka tillbaka i tiden? Vad säger du om jag säger att det nu är möjligt? Det är vad Victor får höra av entreprenören Antoine som har återskapande av historiska perioder som specialitet. Victor, som är i 60-årsåldern, väljer att åka tillbaka 40 år i tiden, till veckan då han mötte sitt livs kärlek. Regissören Nicolas Bedos smarta dramakomedi visades på Cannes i år och är en genomcharmig berättelse om livet, kärleken och det oundvikliga åldrandets höst."

Mina intryck:
Daniel Auteuil är i sitt esse. Rolig och underhållande film om ett annorlunda sätt att se tillbaka på sitt liv och sin stora kärlek.

Betyg en romantisk 4 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: La Belle Époque
Skådespelare: Daniel Auteuil, Guillaume Canet, Doria Tillier, Fanny Ardant, Pierre Arditi, Denis Podalydès
Manus: Nicolas Bedos
Producent: François Kraus, Denis Pineau-Valencienne. Co-producers: François Fontès, René Kraus
Foto: Nicolas Bolduc
Musik: Nicolas Bedos, Anne-Sophie Versnaeyen
Status: Nordisk premiär




The Best Years of a Life
av Claude Lelouch

"1966 vann Claude Lelouchs »En man och en kvinna« både Guldpalmen i Cannes och biobesökarnas hjärtan världen över. Nu återvänder den Oscarvinnande regissören och det titulära kärleksparet – mer än 50 år senare – för en värmande och intim nostalgitripp i Frankrike. När den åldrade racerföraren återförenas med sin forna älskare kommer deras gemensamma minnen till liv i en universell berättelse om att åldras och att älska."

Mina intryck:
Jean-Louis Trintignant är 89 år och perfekt för rollen som den demente racerföraren. Han minns sin stora kärlek och hans fantasi har inga gränser. Det är rörande och lite sorgligt på samma gång. En varm och lättsam berättelse om kärlek och vänskap.

Betyg kärleksfull 4 (av 5)

Produktionsår: 2019
Ursprunglig titel: Les plus belles années d'une vie
Skådespelare: Jean-Louis Trintignant, Anouk Aimée, Antoine Sire, Marianne Denicourt, Souad Amidou, Monica Bellucci
Manus: Valérie Perrin, Claude Lelouch
Producent: Samuel Hadida, Victor Hadida, Claude Lelouch
Foto: Robert Alazraki
Musik: Francis Lai, Calogero
Status: Nordisk premiär

Dag FEM

Måndagmorgon.

Hotellfrukost och sedan tåget hem.
Jag har semester för att ta det lugnt och smälta alla intryck och filmupplevelser.

Mark Lanegan Band Debaser 14 november

Höstmörker och blött i luften. Strax innan klockan 20:30 är Mark Lanegan med band på scenen. Mark håller ett fast tag om mikrofonstativet, som alltid. Inte mycket till ljusshow och väldigt lite ljus på sångaren, som alltid. Det blir en hel del låtar från nya albumet Somebody´s Knocking. Dansanta synthtoner med inslag av 1980-talets deppiga band (Joy Division och The Cure). Jag är glad att få höra några av mina favoriter från tidigare skivor, Ode to Sad Disco och Torn Red Heart. Mark var ovanligt pratsam, tackade publiken och presenterade bandet två gånger. En fantastisk kväll.




Ungefär så här:

Knuckles
Disbelief Suspension
Nocturne
Hit the City
Sister
Stitch It Up
Night Flight to Kabul
Bleeding Muddy Water
Deepest Shade (The Twilight Singers cover)
Ode to Sad Disco
Harborview Hospital
Penthouse High
One Hundred Days
Dark Disco Jag
Name and Number
Death Trip to Tulsa
Torn Red Heart
Come to Me
Playing Nero
Beehive
The Killing Season

Weeping Willows, De Geerhallen, lördag 9 november 2019

Konceptkonsert om klimatet, så hela nya albumet After Us spelas från början till slut. Efter en kort paus så slänger de in ett gäng nya och gamla godingar. Bandet är förstärkt med blås och stråkar. Det blir även vackra toner från Sara Menke när hon spelar på vattenglas. Weeping Willows vet hur de ska underhålla sin publik. De levererar sorgsna låtar om jordens undergång och krossade hjärtan med en ärlighet som inga andra artister just nu. Jag har sett Weeping Willows många gånger, i olika uppsättningar och varje gång blir jag lika lycklig och varm inombords.

Musik i högtalarna innan bandet går på scenen, Willow Weep for Me (Frank Sinatra song)

Butterfly
Let Go
Save Us From Ourselves
I Travel With You
Judgement Day
Another Future
Endless Sleep
There's No Hiding Place
Tombstones (With Sara Menke)
After Us

20 minuters paus

The World is Far Away
I'd Do Anything for You
Go Find Your Happiness
While I'm Still Strong
The Burden
Tomorrow Became Today
My Love Is Not Blind
Too Late for Us
Lovers Never Say Goodbye (With Sara Menke)
Wait for Love to Grow
(We're in) Different Places
So It's Over

Extranummer

Touch Me (Slow version)
Broken Promise Land

Bandet har lämnat scenen men Magnus dröjer sig kvar. Elvis röst hörs i högtalarna. Magnus lyssnar in och sjunger sedan för oss som är kvar i salongen. Allt vi hör är musiken, kören och Magnus röst istället för Elvis. En kul grej.

Cajsastina Åkerström Garden söndag 13 oktober 2019

Det är en varm höstkväll. I ett nästan fullsatt Garden, med sittande publik, firar Cajsastina Åkerström 25 år som artist. I sitt låtskrivande inspireras hon av livet, film och litteratur. Det är små ögonblick i vardagen. Lättsamt, igenkännande och underfundigt. Med sig har hon på gitarr Peter Kvint, contrabas Backa Hans Eriksson och piano Jakob Ellerstedt. Nya och gamla låtar blandas. Cajsastina småpratar med publiken om sitt skapande. Hon delar med sig av små personliga berättelser och anekdoter. Hon är mer pop än visa. Två timmar med hög mysfaktor.

Filmtips #7

Film stars don't die in Liverpool
Regissör: Paul McGuigan
Utgivningsår: 2017, UK
Biografi, drama, romantik

Liverpool 1980-tal. Filmen bygger på Peter Turners självbiografi om vänskapen och kärleken till den betydligt äldre Hollywoodstjärnan Gloria Grahame (1923-1981). Hon har sin storhetstid bakom sig och han kämpar för att få roller. De möts på en teaterscen i London.

Annette Bening och Jamie Bell har huvudrollerna som det något udda kärleksparet. Hon en utagerande diva och han en jordnära ung engelsman från Liverpool. Lättsam, rak berättelse och underhållande för stunden. Klart sevärd om du gillar Annette Bening.


Goodbye Christopher Robin
Regissör: Simon Curtis
Utgivningsår: 2017, UK
Biografi, barnbok, drama

London 1920-tal. Här får vi berättelsen om hur författaren A.A. Milne (1882-1956) inspireras av sin egen son till att skriva böckerna om Nalle Puh och hans vänner.

Det är en film om hur en pappa närmar sig sin lille son och hur de skapar en världssuccé utifrån sina äventyr tillsammans. Men det är en succé som blir traumatisk för pojken när han blir äldre. En fin liten film om glädje, sorg och försoning.


The Journey
Regissör: Nick Hamm
Utgivningsår: 2016, UK
94 min
Politik, drama, the Troubles

Skottland 2006. Storbritanniens premiärminister Tony Blair har bjudit in till fredsförhandlingar för Nordirland. Det verkar inte bli något avtal och Demokratiska partiets ledare Ian Paisley måste till Belfast för att fira sin 50-åriga bröllopsdag. Då ser Sinn Feins ledare Martin McGuiness till att de båda delar bil till flygplatsen. MI5 har även de ett finger med i det politiska spelet.

Det är ett tajt kammarspel vi blir åskådare till under bilresan, som får oanade konsekvenser för Nordirland. En filmpärla för den med intresse för Irlands politiska historia.


Mary Shelley
Regissör: Haifaa Al-Mansour
Utgivningsår: 2017, UK
Längd: 120 min
Historiskt drama, biografi

London 1814. Det här är den sanna historien om 16-åriga Mary Wollstonecraft Godwin (1797-1851), med författardrömmar, som blir förälskad i den 21-årige poeten Precy Byssehe Shelley. Det är ingen romantisk saga utan en kärlek som får utstå stora påfrestningar. Vi följer Marys liv fram tills hon får erkännandet för att vara den som skrivit skräckromanen "Frankenstein, eller den moderne Prometheus".

Det är en fin rollprestation av Elle Fanning som Mary. Historien är traditionellt berättad med feministiskt inslag och den känns modern. Kanske tänkt att locka en yngre publik. Klart sevärd.


Maudie
Regissör: Aisling Walsh
Utgivningsår: 2016, Kanada
Längd: 115 min
Biografi, drama, konstnärskap

Nova Scotia 1930-tal och fram till 1970-tal. Filmen bygger på den kanadensiska folkkonstnären Maud Lewis (1903-1970) liv tillsammans med den bryske fiskhandlaren Everett Lewis. Hon är självlärd i måleri och motiven är landskap, katter, blommor och fåglar. Hon målar på allt inklusive väggarna i den torftiga bostaden. Hon har svår ledgångsreumatism men det hindrar inte hennes skapande. I grannskapet är hennes små vykort omtyckta.

Sally Hawkins (Maud) och Ethan Hawke (Everett) är trovärdiga i sina rollprestationer. Men det är Maud som vi får lära känna. Hennes utanförskap, frihetslängtan, smärta och målarglädje. Men det är en spelfilm där sanningen är "förskönad". Hennes livssituation i verkliga livet var mycket värre. Jag blir berörd av detta konsstärskap.


Remember
Regissör: Atom Egoyan
Utgivningsår: 2015, Kanada
Länge: 94 min
Drama, Thriller, Förintelsen

USA nutid. Zev överlevde Auschwitz och fick ett nytt liv i USA. Nu är han 90 år och nyligen änkling med början till demens. Med hjälp av en vän och ett brev ger han sig iväg från vårdboendet för att söka upp nazisten som mördade hans familj. Det är dags för hämnd.

Det är en långsamt berättad historia med bra skådespeleri och fyndig dialog. Spännande och berörande. Den skiljer sig från andra liknande "roadmovies" om jakten på hämnd. Det är också en av Atom Egoyans bättre filmer på många år, kanske sedan den nervkittlande Felicias resa (1999)


Ted - för kärlekens skull
Regissör: Hannes Holm
Utgivningsår: 2018, Sverige
Längd: 120 min
Biografi, musik, drama, psykisk ohälsa

Sverige 1970-tal till 1990-tal. Det här är filmen om den hyllade popidolen Ted Gärdestad (1956-1997). Hans lättsamma melodier med optimistiska texter av storebror Kenneth får tonårshjärtan att bulta. Det är annat än den samtida proggmusikens socialrealism.

En varm och gripande film om en konstnärssjäl med psykisk ohälsa.


Tårtgeneralen
Regissör: Filip Hammar
Utgivningsår: 2018, Sverige
Längd: 101 min
Biografi, småstadsliv, dramakomedi

Köping, Sverige 1980-tal. När Jan Guillou i en TV-sändning uttrycker att Köping är Sveriges tråkigaste stad får en av ortens invånare nog. En otursförföljd och alkoholiserad mångsysslare, Hasse P, bestämmer att världens längsta smörgåstårta ska visa "hela världen" att Köping är långt ifrån tråkig.

Det är en genuint godhjärtad film. Lättsam och rolig med allvarlig underton, som en bra komedi ska vara. Mikael Persbrandt är helt oemotståndlig som Hasse P, "Tårtgeneralen".

Gojira Gröna Lund 25 juni 2019

Tung tisdag med fransk metal på Gröna Lund. Molnen är blygrå och ovan oss cirklar måsfåglar. Skrik från karusellåkare överröstas och kanske hörs trummorna ända till Skansen. Min favoritlåt Stranded kommer som nummer tre. Häftig ljusshow och eldkastare. Vi är 5800 lyckliga i publiken.

Edit this setlist | More Gojira setlists

Sophie Zelmani, Hörsalen, fredag 3 maj 2019

Sophie Zelmani debuterade 1995. Jag har följt henne sedan starten och blir alltid glad när hon släpper ny musik. Det tolfte albumet Sunrise släpptes i mars. Allt är sig likt. Lugna, melodiska låtar med spröd sång. Frågar du mig om Zelmanis största hit så tvekar jag. Jag har ingen koll på vad låtarna heter men när jag lyssnar på musiken kan jag säga flera hitar. Tidiga favoriter är till exempel Always you (1995), Excuse me (1998), Dreamer (1999), Going home (2002), To know you (2003), I'm the rain (2010.

Konserten är även den lugn och avslappnad. På scenen finns som alltid ett litet bord med ett vinglas på och ett tänt ljus. Sophie småpratar med publiken och med sina bandmedlemmar. Alla utom nykomlingen Albin har hon arbetat med under 20 år. Det är en kväll med hög mysfaktor. Musiken är som gjord för att framföras i den nyrenoverade och ståtliga Hörsalen. Två timmar med en blandad kompott av låtar från nya skivan och pärlor från den digra låtskatten.

Sophie Zelmani - sång, gitarr
Lars Halapi - gitarr, klaviatur
Thomas Axelsson - bas
Peter Korhonen - trummor
Albin Grahn - blås, klaviatur

Edit this setlist | More Sophie Zelmani setlists

Filmtips #6

Den 12:e mannen
Regissör: Harald Zwart
Utgivningsår: 2017, Norge
Längd: 130 min
Historiskt drama, krig, thriller

1943, Nordnorge. De är 12 motståndsmän på uppdrag att sabotera för tyskarna. De blir förrådda och endast en av dem lyckas fly. Det är den sanna historien om Jan Baalsrud dramatiska flykt undan Gestapo för att ta sig till Sverige.

Det är smärtsamt att följa den farliga flykten i ett kallt vinterlandskap. Där den tyske Gestapochefen är övertygad om att den 12:e mannen lever och ska fångas in till varje pris. Spännande och hemsk film på samma gång, men väl värd att se.



Alla tiders kvinnor
Regissör: Mike Mills
Utgivningsår: 2016, USA
Längd: 119 min
Dramakomedi

Kalifornien, 1979. En lite äldre ensamstående mamma med en 15-årig son, som försöker förstå vem han är och hur hon ska hjälpa honom bli en bra man. Hon ber om hjälp av de två unga kvinnor som hyr rum i hennes stora hus.

Annette Bening är strålande i rollen som mamman som verkligen tar sig an ungdomskulturen under sent 70-tal, punken framförallt. Det är en varm och fin historia om mor-son-relation berättad med humor och utmärkt dialog.



The Favourite
Regissör: Yorgos Lanthimos
Utgivningsår: 2018, UK
Längd: 1149 min
Biografi, Komedi, Historia

England, 1700-tal. Drottning Anne är sjuklig och överlåter alla beslut till sin bästa väninna Sarah. När Abigail dyker upp som ny tjänare i hovet så sätts vänskapen på stora påfrestningar. Det uppstår obalans i maktspelet om vem som är drottningens favorit.

Ett annorlunda kostymdrama. Fräck dialog och udda kameravinklar. Mysko musik. Tre briljanta skådespelare - Olivia Colman, Emma Stone, Rachel Weisz. Historien är mer rak än hans tidigare filmer. Jag gillar ändå hans skruvade berättarform med skräckblandad förtjusning, som The Lobster (2015) och Dogtooth (2009)



Korparna
Regissör: Jens Assur
Utgivningsår: 2017, Sverige
Längd: 107 min
Drama

1970-tal, Sverige. Den hårt kämpande bonden inser att tonårssonen är mer intresserad av fåglar än jordbruk.

Det är en tung historia. Dialogen är minimal. Fotot utsökt. Reine Brynolfsson bär upp rollen som den plågade arrendebonden i varje filmruta. Sonen ser på avstånd hur pappan mer och mer går mot sin undergång.


La La Land
Regissör: Damien Chazelle
Utgivningsår: 2016, USA
Längd: 122 min
Drama, Kärlek, Musikal

Nutid, Los Angeles. En ung skådespelerska kämpar för att få en roll i Hollywood och en hardcore jazzpianist försöker öppna en äkta jazzklubb. De möts och kärlek uppstår. Tillsammans försöker de stödja varandra att nå sina drömmar.

Ryan Gosling och Emma Stone matchar varandra fint som ett förälskat par. Att de mitt i en scen tar till dans stör mig faktiskt inte så mycket som jag först trodde. Allt utspelas i nutid men dansnumren känns som hämtade från en film från 1940-talet.


Okänd soldat
Regissör: Aku Louhimies
Utgivningsår: 2017, Finland
Längd: 180 min
Historiskt drama, Krig

Juni 1941, Karelen. Handlingen är baserad på Vainö Linnas roman med samma namn. Hur en infanteristyrka ska ta tillbaka delar av Karelen som förlorades till Sovjetunionen 1939.

Krigets vansinne. Där befälen kräver resultat medan soldaterna offrar sina liv. Mitt i allt elände finns humor, vänskap och mod.



Roma
Regissör: Alfonso Cuarón
Utgivningsår: Mexico, USA, 2018
Längd: 135 min
Drama

1970-tal, Mexiko city. Vi följer en välbärgad familj och deras tjänstefolk under en turbulent tid.

Allt är berättat med känslan av att det vi ser är en dokumentär. Det är svartvitt foto och en stillastående kamera som observerar vardagen. Tempot är långsamt men i vissa scener finns mitt i stillheten ett hot. Jag tilltalas av det vardagliga berättandet.




The Party
Regissör: Sally Potter
Utgivningsår: 2017, UK
Längd: 71 min
Komedi, Drama

London, nutid. Janet har precis blivit invald i parlamentet och bjuder in sina närmaste vänner. Gästerna anländer och allt ser ut att gå enligt planerna. Då meddelar maken att han har två saker att tillkännage. Det blir startskottet till en rad olika kaotiska händelseförlopp. Bruno Ganz gör en av sina sista roller som en jordnära guru.



Thelma
Regissör: Joachim Trier
Utgivningsår: 2017, Norge
Längd: 116 min
Drama, Skräck, Fantasy

Thelma har vuxit upp med strängt religiösa föräldrar i en liten by på norska västkusten. När hon börjar studera i Oslo öppnar sig en ny värld. Och nya känslor, inte minst för väninnan Anja. Samtidigt har hon börjat få märkliga, återkommande anfall som läkarna inte hittar någon orsak till. Men när Thelma kopplar ihop anfallen med sina känslor så väcker det oanade krafter till liv.

Långfilmsdebut med Repris (2006) ett drama om vänskap, kärlek, litteratur och Oslo. Den hyllade uppföljaren Oslo, 31 augusti (2011) som bygger på Pierre Drieu la Rochelles roman Tag mitt liv från 1931. Louder than bombs (2015) spelades in i USA, om familjelögner. Jag berörs mer av hans norska filmer.