Årets första konsert

Christian Kjellvander, 24 januari 2014, Babettes kafferi, i kyrksalen, "udda scenen" enligt inledande ord av arrangören.

Det är fullsatt i kyrksalen denna kyliga fredagskväll. Christian Kjellvander är inte ensam på scenen utan förstärkt med en gitarrist. Ljussättningen är ett fast vitt sken från några vanliga "lampor". Duon på scenen ser nästan lite spöklika ut. När första ackorden till The Mariner från nya albumet the Pitcher drar igång försvinner den känslan. Ljudet i lokalen är vackert. Melodin är vemodig i sitt framförande enbart med akustisk gitarr och elgitarr. Sedan följer ytterligare två av mina absoluta favoriter, The Valley och Poppies and peonies.

Det är en lagom blandning nytt och gammalt material som framförs under 90 minuter, som Two souls, Transatlantic, The Island, The Zenith sunset, Portugal and Drunken hands. Musiken är i fokus. Den talar för sig själv. Inget onödigt mellansnack.

Det är med värme inombords jag lämnar Babettes Kafferi. Kylan ute bekommer mig inte. Ibland är det bara så att för att må riktigt bra krävs lite upplevd känsla av sorg, elände och vemod. Christian Kjellvanders musik förmedlar detta.

Årets första skivköp

Mark Lanegan samlings-CD Has God seen my shadow?: an anthology 1989-2011. Jag har lyssnat på den i lite mer än en vecka nu. Inte hela tiden men väldigt intensivt vid varje tillfälle. En nyupptäckt favoritlåt är Kimiko's dreamhouse från albumet Field songs (2001).

Den tidigare outgivna A song while waiting ger mig gåshud. En upprepande vemodig gitarrslinga och Marks sorgsna röst är allt som behövs.

Musik 2014

Nytt år. Ny musik. Längtan efter nya album. Några skivsläpp att se fram emot snart: Kent, In Flames, Crosses, Mark Lanegan, Weeping Willows och Nina Persson.

Mark Lanegan Has God seen my shadow : an anthology 1989-2011