Solsken och vår i luften. Den tuffa vintern verkar vara ett avslutat kapitel. Mina batterier är laddade till max. Nu börjar en ny säsong med artister på turné. Levande musik är skönt för en trött själ. Trygg Americana med rötter hos musiker som Neil Young, John Fogerty och Bob Dylan är aldrig fel. Israel Nash Gripka är en ny bekanskap. Han presenterades för mig i december med den medryckande Louisiana på "blandbandet" The best of Bernt - julskivan 2011 "new ones". Snart stod det klart att Israel Nash Gripka turnerar världen över och ett av hans stopp är i en lokal nära mig.
När jag lyssnat lite mer på hans musik så var det något med rösten som kändes lite jobbig. Musiken och texterna är helt OK. När han spelar sina låtar tillsammans med ett band så tonas den gnälliga rösten ner lite. Den bäddas in i bas, trummor och gitarrer. Hans tolkningar av andras låtar är inget som jag går igång på. De sticker inte ut och blir mest plågsamma att lyssna på. Det finns ett undantag och det är Neil Youngs Revolution Blues. Den är en pärla. Israel Nash Gripka är inte en nyskapande artist utan trogen den traditionella moderna countryn.
Live är Israel Nash Gripka hur bra som helst. Både med sitt band och ensam med den akustiska gitarren. Han är en hejare på att underhålla publiken med små historier mellan låtarna. Spelningen på Backstage var intim med en hägiven publik. Favoritlåtar som Antebellum, Four winds, Drown, Louisinana, Baltimore och Fool's gold framfördes med äkta spelglädje. Drown avslutades med en orgie i gitarrmangel. Den rätta typen av solo där jag hör att det finns ett naturligt slut. Frågan är bara när? Jag är glad att jag tog mig tid att njuta av lite levande musik denna lördagkväll.