Visar inlägg med etikett Ossler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ossler. Visa alla inlägg

1 maj 2022

Ossler med band 30 april 2022, Skylten

 

En liten tapper skara firar Valborg utan brasa och mösspåtagning. På Skylten är det punk, grymma gitarriff och svärta i låttexter som gäller. Ossler är på turné med nytt fantastiskt album Regn av glas (2021). Musiken får en extra dimension av att spelas live. Allt är underbart.

Putin får sig en känga med låten Ner i säcken från albumet Ett brus (2009). 

...
Ner
Gå ner i säcken i gen för jag vill aldrig se den mannen igen
Gå ner
....

18 februari 2018

Ossler Växjö teater 17 februari 2018



Pelle Ossler är på vinterturné med Henrik Meierkord, cello och Micke Nilzén, synt. Eftersom jag har förhinder när de gästar Linköping får jag hitta annat bra spelställe. Växjö teater passar bäst. Det tar knappt två timmar att ta sig dit med tåg. Hotell Esplanad erbjuder B&B. Chapter House mysig stämning, god mat och brett ölsortiment. Växjö teater är en fantastisk byggnad från 1849. Allt är inom gångavstånd från stationen.

Rök och ljus förstärker Osslers toner i moll. Tiden lider inleder tungt med stråke på gitarren. Den ännu inte inspelade Novembermoln avslutar. Första extranummer blir Skönhet i förfall. Allt är bra. Ljud, lokal, låtval och stämning. Publiken är kanske ett 60-tal men vi njuter alla av 90 minuter magi.



9 augusti 2017

Ossler Skottvångs grufva 2 augusti 2017



Mitt ute i den sörmländska skogen finns Skottvångs grufva. Kulturhistorisk och hemtrevlig oas, enligt hemsidan. Jag kan bara hålla med. Mysigt ställe med god mat och intima spelningar. Pelle Ossler med elgitarr och två cellister, Henrik Meierkord och Pär Lönn. Ena halvan av Kalashnikov Quartet. Avskalat och nervigt. Hur bra som helst. 90 minuter magiskt framförande.


foto:ampet



1 minut Helsingborg

1 minut Slaget om Verdun

1 minut Partisanen

1 minut Större än du tror










7 mars 2015

Thåström Saab Arena 6 mars 2015

Äntligen är väntan över. Thåström med band gästar hemstaden. Spelningen är i en tråkig ishall och jag är lite skeptisk till hur det påverkar upplevelsen. Jag har noterat att enbart ståplatsbiljetter är till försäljning. Min tanke går till de som av olika anledningar behöver sitta ner. Jag tänker också att få biljetter sålts och hallen kommer att eka tomt. Så fel jag har. Någon har tänkt till. Svarta skynken döljer läktarna och skapar en känsla av konsertlokal. Vid långsidorna finns barhäng. Publiken fyller ut arenan utan att det känns trångt och otrevligt. Mysig stämning.

Bandet kliver på scenen strax efter klockan åtta. Thåström i vit kostym, svart skjorta och hatt. Scenen är avskalad. Ljudbilden och ljusshowen är mäktig. Dimman lägger sig över scenen och bandet står där i motljuset som siluetter. Låtarna är omarrangerade och går i lite långsammare tempo. Det är ibland svårt att redan vid intro känna igen en melodi. Det är hårt och vackert men utan industriskrammel. Ossler får leva ut med sina gitarrer. Även Thåström spelar gitarr på några låtar.

St Ana katedral blir min favorit ikväll. Så tung och stökig. Helt enkelt underbart i rött ljus och dimma. När den vemodiga Brev till 10:e våningen tonar ut kommer kvällens överraskning. Thåström börjar sjunga Men bara om min älskade väntar. In på scenen kliver Lars Winnerbäck och publiken jublar. Det blir en fin duett.

Efter två underbara timmar är det över. För mig är det inte slut på riktigt eftersom jag nästa fredag åker till Norrköping för att se Thåström med band spela igen.



24 november 2013

Ossler på l'Orient 23 november 2013


Trots smärta i ryggen genomför Pelle Ossler spelningen på l'Orient. Han meddelar att det blir en förkortad version av turnén. Han sitter ner men det hindrar inte musiken att nå ut till den lilla publiken på knappt 100 personer. Bandet öppnar med vemodiga Skönhet i förfall. Musiken är vacker, mörk och intensiv med Osslers ostyriga gitarrspel. Texterna innehåller ord som mörker, faller, instängda och lider. Att lyssna på nedstämd och lite sorglig musik kan kännas precis tvärtom.



Järnet, den lokala trubaduren Josephine Magnusson, värmde upp förstärkt med bas och trummor.