Crazy Heart - en film av Scott Cooper

Trailer

Skådespel: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, Robert Duvall
Regi: Scott Cooper
Manus efter roman av Thomas Cobb
Nominerad och har vunnit många priser bland annat för titellåten The Weary Kind av T-Bone Burnett och Ryan Bingham. Jeff Bridges för bästa manliga huvudroll.
Land: USA
År: 2009
Speltid: 109 min

Biopremiär: 5 mars 2010

Temat i Crazy Heart är inte nytt eller speciellt nyskapande. Äldre musiker som super, spelar sin musik på obskyra ställen i obygden och han är alltid pank. En gång i tiden var han en stor stjärna men nu är det hans skyddsling som fyller arenorna och spelar sin mentors gamla låtar. Det gör att bitterheten och cynismen skaver lite extra när nästa spelning är i en bowlinghall. Men som alltid så dyker det upp en kvinna som inte är som någon annan kvinna. Kärleken gör livet ännu mer komplicerat. Men den ger även tid till eftertanke.

Jeff Bridges är verkligen countrysångaren Bad Blake. Oborstad, trulig och utan charm men när han får till det på musikscenen är han lysande och hjärtlig. Maggie Gyllenhaal är kvinnan som har otur i kärlek men är lycklig med sin lille son. Hon låter kärleken styra henne ännu en gång när hon möter Bad. Musiken är "go" och fin country som gör hela filmen mysig. Det finns mer värme och humor än elände. Det är en riktigt må-bra-film.

Kent 7 augusti – Göteborg – Trädgårdsföreningen

Det var sista spelningen på sommarturnén i Sverige. Regnet hade gett vika och det var varmt och vindstilla. Kent spelade i Trädgårdsföreningen i Göteborg för 9000 personer. Jag stod inte som vanligt framför mixerbordet utan ungefär 10 meter närmare scenen. Men det kändes inte klaustrofobiskt eller otäckt på något sätt.

Publiken var dansant och närvarande. Det var ovanligt lite spring fram och åter. Kent spelade sina pärlor från de två senaset albumen Röd och Skisser från sommaren med lite kompletteringar från skivor under 2000-talet. Synthmattorna var tunga och dansvänliga speciellt på Töntarna och Ensamheten. Den sista låten var som vanligt Mannen i den vita hatten (16 år senare). Ikväll så var sista textraden omarrangerad och löd: "Men du och jag ska aldrig dö". Strax innan hade Joakim förklarat att efter allt de gjort 2010 så försvinner vi nu ett tag. Det kändes vemodigt.


Göteborg 7/8

1. Intro/Utan dina andetag
2. Det finns inga ord
3. Skisser för sommaren
4. Sjukhus
5. Musik non stop
6. Ensam lång väg hem
7. Romeo återvänder ensam
8. Ensamheten



9. Töntarna



10. Ismael
11. Gamla Ullevi
12. Idioter
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt
17. Dom andra
18. 747

19. M
20. Mannen i den vita hatten



tror att detta stämmer

Sommarförälskelse 2010

Förälskelser brukar med tiden gå över till ett mer normalt tillstånd av lycka och kärlek. Min flirt med den gröna ön Irland ger fortfarande efter 20 år en pirrig känsla inför varje nytt möte. Det kanske beror på att vi träffas bara vart fjärde år.

Irland är vackert, vänligt, vilt, välkomnande och även vemodigt ibland. Vädret är nyckfullt men det varierande landskapet lockar till äventyr som inte vädrets makter kan styra över.

I år har vi bland annat roat oss i Belfast, klättrat upp på toppen av Slieve Donard i Mournebergen, vandrat längs kilometerlång sandstrand i Murlough nature reserve och gått en Scenic trail i Glenariff Forest Park.
Nordirland