Skeppsholmen 3-4 augusti 2012

Jag hinner knappt komma hem från Irland förrän det är dags att packa lilla ryggsäcken. Första helgen i augusti drar jag till Stockholm Music & Arts på Skeppsholmen. Det är trångt och otäckt på festivalområdet. Jag ser inte mycket av konsten eller andra aktiviteter. När jag hittat en bra plats framför scenen så lämnar jag den inte. Jag beundrar de som går iväg för att handla något att äta eller dricka. De har ett litet helvete att ta sig tillbaka till sin plats.

Frida Hyvönen blir mer eller mindre bortdriven från scenen av en rejäl regnskur. Dropparna studsar ilsket ner på marken. Min regnpocho, inköpt på Åhléns till Sweden Rock 2012, visar nu att den är värd varenda krona.

Marianne Faithfull ger ett osäkert intryck där hon står med solen i ögonen. Hon sneglar på texthäftet för de nya låtarna. Hon tittar på publiken hela tiden när gamla pärlor som Broken english, As tears go by och The Ballad of Lucy Jordan framförs. Det tänder publiken.

Har lyssnat mycket på Patti Smith genom åren men aldrig sett henne spela live. Hon knockar mig redan med inledningssången Dancing barefoot. Jag är som i trans av hennes utstrålning på scenen under hela konserten. Det kan inte bli bättre än så här.

När förberedelserna för Antony and the Johnsons börjar sker också ett skiftbyte bland publiken. Många +40 trängs för att komma ut och många ungdomar trängs för att komma in. Om det blir en festival på Skeppsholmen nästa år så måste de lösa logistiken för framkomligheten. Jag djupandas och följer med strömmen. Långsamt, långsamt framåt!

Den nya Ane Brun som lämnat den enkla musiken för det mer teatrala är inte riktigt min melodi.

Emmylou Harris är trogen sin country. Jag njuter av Orphan girl och My name is Emmett Till.

Avslutar festivalen med ökenblues från Mali. Tinariwen får Skeppsholmen att gunga.

Hinner inte mer än hem förrän det är dags för nästa utflykt. Stannar några nätter i lugn och rofull miljö i Tolvsbo, södra Dalarna. Här finns stora skogar och glittrande sjöar. Äter familjemiddag på anrika Karmansbo herrgård. Den smörstekta Hjälmargösen smälter i munnen. Ostar från Wernergårdens mejeri och Mats-Persgården avrundar måltiden fint.

Hemvägen går via Örebro.

Så var min semester slut ... redan!!?

Enligt NE.se är semester "arbetstagares årliga, av arbetsgivaren betalda ledighet för rekreation". Rekreation "återhämtande av krafter (genom vistelse i avkopplande miljö); (utvidgat) avkopplande aktivitet som främjar återhämtande av krafter."

Är jag utvilad? Nej! Jag är till bredden fylld av olika intryck och trött i fötterna!

Trädgårdsföreningen Göteborg 14-15 juli 2012

Festivalhelg i Göteborg. Svensk musik i toppform. På fredagen hade Lars Winnerbäck spelat men jag nöjde mig med underhållningen under lördagen och söndagen.

Jag hittade även till den trevliga gastropuben, "off" Avenyn, Flying Barrel. Det finns mycket spännande att uppleva bara man tar sig bort från huvudstråket.

Kent är som vanligt omtumlande. Över 10 000 biljetter och ett utsålt Trädgårdsföreningen. Jag hittade ett litet träd omgärdat av kravallstaket och där kändes det tryggt. Jag fick sträcka mig på tå för att se lite bättre. Kvällen var ljum och regnet höll sig borta. När allt var över läskade jag mig med en skopa glass, nämligen mangopassion. Precis som denna passionernade kväll.

Kent

1.Ögon/Klåparen
2.Ensam lång väg hem
3.400 slag
4.Petroleum
5.Skisser för sommaren
6.Tänd på
7.Sjukhus
8.Färger på natten
9.Berg & Dalvana
10.Jag ser dig
11.Låt dom komma
12.Isis & Bast
13.Kärleken väntar
14.Ingenting
15.Musik Non Stop
16.747

Encore:
17.999
18.Utan dina andetag
19.Det finns inga ord

Encore 2:
20.Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Söndagen var blåsig och hela scenen höll på att blåsa bort. Det var säkert +18 grader men det kändes som +14. Jag har aldrig sett så många vindtygsjackor under en julikväll. Scenen var öppen även bakåt så vinden kunde vina igenom.

Anna Ternheim är nervig som Thåström i sitt utspel inför den frusna publiken. Kanske är hennes musik mer glödande i en intimare lokal.

Anna Ternheim

1.Bow Your Head
2.To Be Gone
3.Walking Aimlessly
4.Tribute To Linn
5.What Have I Done
6.Lorelie-Marie
7.The Longer the Waiting (the Sweeter the Kiss)
(Josh Turner cover)
8.Damaged Ones
9.Black Sunday Afternoon
10.All Shadows
11.Let It Rain
12.Shoreline

Melissa Horn

Melissa glöder på scenen. Hon skämtar om en period av skrivkramp. Troligen mådde hon för bra då. Publiken skrattar till. Strax sjunger hon en av sina vemodiga melodier. Hon sprider värme men publiken fryser i snålblåsten. Det är många som dricker te eller kaffe. Fler och fler lämnar konserten innan den är slut.

Några av hennes sånger:
Destruktiv Blues
Jag Kan Inte Skilja På
Jag saknar dig mindre och mindre
Som Jag Hade Dig Förut
Lät Du Henne Komma Närmre

Munken in the Park 6-7 juli 2012

Det blev att ta lite flexledigt från jobbet för att i lugn och ro ta sig till grannstaden med pendeln. Munken in the Park är en trevlig tillställning och musiken som erbjuds är gratis. Kan det bli bättre. Kunde inte motstå strömmingsburgaren som serverades. Det var ett tungt upplägg med The Nomads, Year of the goat och Graveyard. Klarade mig undan regnet eftersom då var det dags för snacks på The Black Lion Inn. Jag var tillbaka till festivalen när Graveyard klev upp på scenen. Jag borde inte tycka om deras 70-talstunga hårdrock men jag gillar verkligen Uncomfortably Numb och The Siren.


Fredag 6/7
17.00-18.00 The Nomads
18.30-19.15 Year Of The Goat
19.45-20.30 Me And My Army
21.00-22.00 Graveyard
Inomhus 22.00 Factorybrains

Lördagen började med lite mat på Mimmis visthus. I bländande solljus klev Ebbot upp på den lilla scenen vid Saliga Munken och började starkt med Throw it to the universe. Pg.Lost är en ny musikalisk upptäckt för mig. De är hur bra som helst med sina hypnotiska, malande och tunga instrumentala stycken. Efter ytterligare ett tungt band, Entombed, var det dags att "tänka på refrängen." På vägen mot pendeln blev det ett stopp hos Pappa Grappa för en kula italiensk glass (mangosorbet).

Lördag 7/7
16.00-16.45 The Soundtrack Of Our Lives
17.00-17.45 Pg Lost
18.15-19.00 Entombed
19.30-20.15 Linnea Henriksson
21.00-22.00 Bob Hund
Inomhus 22.00 Vulkano
Dj-set Andreas Kleerup & Patrik Herrström

Sweden Rock Festival 6-7-8-9 juni 2012

Så har 90-talet hittat till Sweden Rock. Jag är så nöjd med mitt festivalbesök. Onsdagen inleddes med nationalsång och Sabaton framför ett publiktätt Sweden stage. Lite senare kliver det amerikanska 90-talsbandet Fear Factory upp på samma scen. Tung metal med inslag av industrirock. Borde lyssna mer på dem.

Torsdagen var tuffare med favoritbandet Soundgarden först klockan 23:30 på Festivalscenen. Medan jag väntade njöt av 70-talsbluestung rock med Rival Sons, brasilanskt tunggung med Sepultura, progressiv rock med Mastodon och norsk black metal med Dimmu Borgir. Soundgarden delade med sig av sin digna musikskatt. Det var rysligt bra! Det var värt att komma isäng när solen går upp och fåglarna kvittrar. Vår transferbuss körde inte raka spåret till Åhus strand hotell utan först till Bromölla Camping och Bäckaskogs slott. Så klockan fyra kröp jag ner i sängen.

Fredagen var ingen höjdardag när det gäller intressanta artister för min del. Blue Öyster Cult spelade "Godzilla" och "Don´t fear the reaper" som även jag känner igen. Ugly Kid Joe var glada och pigga punkiga 40-åringar på scenen. Publiken gick igång på hitlåten "Cat´s in the cradle". Även jag. Kultbandet Pentagram med sin doom metal var mycket gitarrgnissel. Sångaren var smått galen i sitt utspel och jag fick stundtals blunda för att klara av att lyssna på musiken. Motorhead har aldrig varit min melodi. Det blev ändå en liten dos innan bussfärden till hotellet. "Hemma" före midnatt!

Lördagen var funky med Electric Boys, psykedeliskt tung och svänging med Orange Goblin, 70-talsrock med Bad Company och mina nya favoriter, prog metal bandet Symphony X. Avslutade festivalen för vår del gjorde Lynyrd Skynyrd med sin sydstadsrock. Inte illa att få orginalversionen av "Simple man". Annars gillar jag Deftones och Shinedown tolkningar.