Konserten med Kent var mycket efterlängtad. De lyckades skapa en klubbkänsla i en islada - LHC:s hemmaplan Cloetta Center. Rockiga gitarrer, tunga basriff, metalliska synthar och sångtexter som berör djupt in i själen. De bjöd på många fina låtar från sin nästan 20-åriga karriär. Det gör i alla fall mig lycklig länge, länge, länge!! Jag kan bara hålla med inlägget av Bigmouth strikes again. Till skillnad från gnällig lokalpressrecensent var i alla fall vi på samma konsert.
När ljusen släcks strax innan klockan 21 och tonerna till Taxmannen får publiken att jubla så ger det mig en skön känsla från magen upp till hjärtat.
1 kommentar:
Med den recensionen skulle man kanske ge pojkarna en ny chans?!
Skicka en kommentar