Christian Kjellvander - live 2 december 2010

Christian Kjellvander med sitt band av skickliga musiker framförde många låtar från det nya fantastiska albumet The Rough and the rynge. Några av mina favoriter från tidigare skivor värmde extra mycket i mitt hjärta som Poppies and peonies, Two souls, Paige och Homeward rolling soldier.

Christian Kjellvanders musik på skiva är lågmäld men när den spelas för publik kan den bli både energisk och högljudd. Men det är bara positivt. Jag tycker om när det finstämda helt plötsligt blir stökigt och gitarrer plågas på ett monotont sätt men rysligt bra (läs Neil Young). Melodierna är mjuk och melodisk Americana och hans texter är som de ska vara i den genren. Melankoliska och svårmodiga där själen gör ont och hjärtat blöder.

Bright star - film av Jane Campion

Trailer
Regissör: Jane Campion
Skådespel: Abby Cornish, Ben Whishaw, Kerry Fox
Speltid: 115 min
Land: UK / Australien 2009
Biopremiär: 25 december 2009

För mig är Jane Campion alltid förknippad med Pianot (1993). Om den stumma kvinnan som strandsätts i ett ogästvänligt Nya Zealand med sin dotter och sitt piano. När jag läser på lite mer så hittar jag flera starka kvinnoporträtt av Jane Campion. Det är filmer jag sett och tyckt om men regissörens namn har jag glömt. En ängel vid mitt bord (1990) om författaren Janet Frame där Kerry Fox spelar den vuxna Janet och Porträtt av en dam (1996) efter en roman av Henry James med Nicole Kidman som Isabel Archer.

Bright Star är en film som får mig att tappa andan med jämna mellanrum. Eller mer som att jag glömmer bort att andas. Allt är så genomtänkt med bild- och färgkomposition, val av kläder, övrig rekvisita, miljöer, årstidsväxlingar, skådespeleri och känslor. Att det sedan är Fanny Brawne som är huvudpersonen i en film om den store poeten Keats gör filmen bara bättre. Det är ur hennes perspektiv vi följer deras trevande förälskelse. Vi vet alla att kärleken aldrig kommer att få en chans att spira. Keats dör 25 år gammal i tbc i Rom. Ändå finns det en spänning genom hela filmen ända till det oundvikliga slutet.

Fanny Brawne har likheter med en ung Victoria.

Stockholms filmfestival 2010

En helg i Stockholm är alltid trevligt. Speciellt kul är att gå på filmfestival. Det är som att resa i dubbel bemärkelse. Först till Stockholm! Sedan ut i världen sittande i en skön biofotölj tillsammans med andra trevliga "resenärer". I år blev det bara fyra filmer men även teater med mycket bra musik 27Club och besök på Fotografiska museet. Filmresan gick till Japan 1940-tal Caterpillar, Taipei Pinoy Sunday, New Orleans Welcome to the Rileys och New York Happythankyoumoreplease. Nöjd med mitt filmval. Lite drama, komedi, drama och komedi.

Sophie Zelmani live 2010-11-04

Sophie Zelmanis musik är inte lättillgänglig. Jag lyssnar på hennes skivor och snart är tankarna någon annanstans. Trots det så upptäcker jag att jag nynnar på en av låtarna jag hörde tidigare. Jag har sett henne spela tidigare på Hultsfredsfestivalen och det glömmer jag inte. Hennes röst ger då som igår kväll ett lågmält intryck som andas längtan, drömmar, hopp, saknad. Gitarristen Halapi förstärker känslorna så att de når fram till publiken. Kanske är det november månad med mörker och kyla som gör att Sophie Zelmanis spelning värmde extra mycket. Jag känner mig glad och upprymd även idag.

Thirst - film av Chan-wook Park

Trailer

Regi: Chan-wook Park
Land: Sydkorea 2009
Speltid: 127 minuter
Biopremiär: 19 februari 2010
Skådespel: Kang-ho Son (Sang-hyeon), Ok-bin Kim (Tae-ju), Hae-sook Kim(Lady Ra)

Skräck är inte min favoritgenre. Mina filmreferenser är få och jag är kräsen när det gäller vad jag ser. Chan-wook Park är en regissör jag gärna ser trots att hans filmer kan vara både våldsamma och blodiga. Det är själva berättelsen, bildkompositionen och den svarta humorn som gör filmerna så bra. Thirst (2009) bygger på Zolas roman Thérése Raquin. Park skrev manuset redan för 10 år sedan innan han gjorde JSA: Joint Security Area (2000), som blev hans stora genombrott. Hämndtrilogin med Hämnarens resa (2002), Old Boy (2003) och Lady Vengeance (2005) blev hans nästa projekt. I sin genre anses de som mästerverk. Det är som sagt en smaksak. Även i komedin I'm a Cyborg, but that's OK (2007) finns en våldsam och blodig scen som en drömsekvens.

I Thirst är det den godhjärtade katolske prästen som går med på ett experiment för att hitta botemedlet till en dödlig virussjukdom. Han blir smittad och dör men den blodtransfusion han får gör att han likt Lasarus stiger upp från de döda. Han får även andra egenskaper som han har lite svårare att hantera. Blodtörst och ett begär efter en barndomsväns fru. Det är inte lätt att vara en vampyr med ett samvete.

Om du sett Låt den rätte komma in kan du med fördel se Thirst. Om du är ett fan av New Moon, Twilight och True Blood och känner för lite mer av vuxna vampyrer är Thirst nästa steg.

Thirst vann juryns pris i Cannesfestivalen förra året.

Gainsbourg - film av Joann Sfar

Trailer

Regi: Joann Sfar
Skådespel: Eric Elmosnino, Lucy Gordon, Laetitia Casta
Land: Frankrike 2010
Speltid: 127 min

Biopremiär 2010-04-09

En film om en musiker följer ofta samma intrig. Barndomsminnen, de kämpiga åren innan det stora genombrottet, framgång, motgång och sedan insikt eller hastig död. Gainsbourg är inget undantag men den är berättad mer som en saga med fantasifulla inslag. Vad är egentligen myt eller verklighet? Det komiska och farsartade tar överhand. Regissören är serietecknare så en del inslag är animerade.

Jag blev inspirerad av filmen och letade efter musik av Serge Gainsbourg (1928-1991) i min skivsamling. Jag hittade bara översättningar till engelska från 1990-talet.
Video med Mick Harvey och Anita Lanes tolkning av Harley Davidson. Mick Harvey gav ut två album med översättningar av Serge Gainsbourg sånger. Intoxicated man (1995) med de lite mer kända låtarna som Harley Davidson och Bonnie & Clyde och Pink elephants (1997) med ett mer udda urval. Att jag har Intoxicated man i min skivsamling beror nog på att Anita Lane medverkar. Steve Wynn har spelat in en typisk 90-tals amerikansk gitarrmalande version av Bonnie & Clyde på sitt album Dazzling display (1991). Det är många som har inspirerats av Serge Gainsbourg. Hur stor han var i Frankrike är det lite svårt att förstå för oss andra. Utanför Frankrike blev han känd för sin duett med Jane Birkin Je t'aime .. moi non plus (1969).

Den fantastiska räven - film av Wes Anderson

Trailer

Biopremiär: 31 mars 2010

Regi: Wes Anderson
Manus efter bok av Roald Dahl
Röster: George Clooney, Meryl Streep, Bill Murray, Willem Defoe
Land: USA/UK 2009
Speltid: 87 min

Wes Anderson gör underfundiga filmer med en humor som har beskrivits som "den skämtfria humorn." Den som tycker om skämt som leder till gapskratt ska nog välja en annan regissör. Även om Den fantastiska räven är en animerad film med dockor så känner man igen hans stil med snabbt tempo och musikinslag. Han återkommer ständigt till temat relationen mellan far-son. Han ger alltid Bill Murray en roll och i Den fantastiska räven är han rösten till en grävling. Wes Andersons tidigare filmer Rushmore (1998), The Royal Tenenbaums (2001) och The Darjeeling Limited (2007) är värda att ses både en och flera gånger.

Den fantastiska räven är en matinéfilm för hela familjen. Den kaxige Herr Räv är fd hönstjuv men nu har han fru och en son och lever ett stilla liv som journalist. Han är uttråkad! Han är ju ett vilt djur. För att få lite mer spänning i tillvaron köper han ett "hus" på en kulle med utsikt över tre bondgårdar. Han kan inte låta bli att planera den sista stora kuppen. Att stjäla från dessa tre välbevakade gårdar. Äventyret kan börja.

Crazy Heart - en film av Scott Cooper

Trailer

Skådespel: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, Robert Duvall
Regi: Scott Cooper
Manus efter roman av Thomas Cobb
Nominerad och har vunnit många priser bland annat för titellåten The Weary Kind av T-Bone Burnett och Ryan Bingham. Jeff Bridges för bästa manliga huvudroll.
Land: USA
År: 2009
Speltid: 109 min

Biopremiär: 5 mars 2010

Temat i Crazy Heart är inte nytt eller speciellt nyskapande. Äldre musiker som super, spelar sin musik på obskyra ställen i obygden och han är alltid pank. En gång i tiden var han en stor stjärna men nu är det hans skyddsling som fyller arenorna och spelar sin mentors gamla låtar. Det gör att bitterheten och cynismen skaver lite extra när nästa spelning är i en bowlinghall. Men som alltid så dyker det upp en kvinna som inte är som någon annan kvinna. Kärleken gör livet ännu mer komplicerat. Men den ger även tid till eftertanke.

Jeff Bridges är verkligen countrysångaren Bad Blake. Oborstad, trulig och utan charm men när han får till det på musikscenen är han lysande och hjärtlig. Maggie Gyllenhaal är kvinnan som har otur i kärlek men är lycklig med sin lille son. Hon låter kärleken styra henne ännu en gång när hon möter Bad. Musiken är "go" och fin country som gör hela filmen mysig. Det finns mer värme och humor än elände. Det är en riktigt må-bra-film.

Kent 7 augusti – Göteborg – Trädgårdsföreningen

Det var sista spelningen på sommarturnén i Sverige. Regnet hade gett vika och det var varmt och vindstilla. Kent spelade i Trädgårdsföreningen i Göteborg för 9000 personer. Jag stod inte som vanligt framför mixerbordet utan ungefär 10 meter närmare scenen. Men det kändes inte klaustrofobiskt eller otäckt på något sätt.

Publiken var dansant och närvarande. Det var ovanligt lite spring fram och åter. Kent spelade sina pärlor från de två senaset albumen Röd och Skisser från sommaren med lite kompletteringar från skivor under 2000-talet. Synthmattorna var tunga och dansvänliga speciellt på Töntarna och Ensamheten. Den sista låten var som vanligt Mannen i den vita hatten (16 år senare). Ikväll så var sista textraden omarrangerad och löd: "Men du och jag ska aldrig dö". Strax innan hade Joakim förklarat att efter allt de gjort 2010 så försvinner vi nu ett tag. Det kändes vemodigt.


Göteborg 7/8

1. Intro/Utan dina andetag
2. Det finns inga ord
3. Skisser för sommaren
4. Sjukhus
5. Musik non stop
6. Ensam lång väg hem
7. Romeo återvänder ensam
8. Ensamheten



9. Töntarna



10. Ismael
11. Gamla Ullevi
12. Idioter
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt
17. Dom andra
18. 747

19. M
20. Mannen i den vita hatten



tror att detta stämmer

Sommarförälskelse 2010

Förälskelser brukar med tiden gå över till ett mer normalt tillstånd av lycka och kärlek. Min flirt med den gröna ön Irland ger fortfarande efter 20 år en pirrig känsla inför varje nytt möte. Det kanske beror på att vi träffas bara vart fjärde år.

Irland är vackert, vänligt, vilt, välkomnande och även vemodigt ibland. Vädret är nyckfullt men det varierande landskapet lockar till äventyr som inte vädrets makter kan styra över.

I år har vi bland annat roat oss i Belfast, klättrat upp på toppen av Slieve Donard i Mournebergen, vandrat längs kilometerlång sandstrand i Murlough nature reserve och gått en Scenic trail i Glenariff Forest Park.
Nordirland