Lokalen är vacker, scenen flödar i levande ljus och bänkarna har mjuka dynor men scenen kunde var mer upphöjd. Det är svårt att se artisterna mellan alla huvuden. Ljudet är utmärkt och artisterna lyses upp av två spotlights.
Sophie pratar lågmält om hur illa hon tycker om att prata. Hon uttrycker sina känslor genom att skriva låtar. Det har hon alltid gjort. Under den lite mer än 60 minuters showen får vi ta del av sorg, saknad, ilska, vemod, kärlek, önskningar, drömmar. Det är vackert och finstämt och passar in i kyrkolokalen.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar