Det är en härlig nyhet att filmfestivalen blir av på plats och digitalt. 100 filmer från hela världen visas på tre av huvudstadens biografer - Skandia, Park och Sture.
Festivalen är igång 10 till 21 november. Delar av programmet erbjuds via digital plattform och kan ses i hela Sverige.
Några dagar under andra veckan blir min festival på plats. Bokar boende på Scandic Park, Humlegården. Senast jag var till Stockholm var den 7 februari 2020. Då i tjänsten på en Nationell gallringskonferens - teori & praktik.
En månad senare uppgraderar Folkhälsomyndigheten COVID-19 till mycket hög nivå, 5 av 5. WHO uppgraderar viruset till en pandemi. Stockholm filmfestival hösten 2020 blir helt digital. Jag tar del av filmer i mitt vardagsrum. Inte samma känsla som att vara på plats men det fungerar.
Filmer jag ska så på årets festival i Stockholm listas nedan. Så här presenteras de i korthet i programmet. Jag återkommer med omdömen när jag sett dem.
Läs om filmerna och se smakprov på IMDb eller besök Stockholm filmfestivals hemsida
Om dödshjälp, trasiga familjerelationer berättat med glädje och magisk realism.
En varm och lättsam dramakomedi om ett tungt ämne. Francois Ozon är rätt person för detta. En festivalfavorit.
Small body av Laura Samani, 89 minuter, 2021, Italien
Om religiösa föreställningar och mystik i början av 1900-talet i Italien.
Spännande och gripande om en ung kvinna som vill ge sin dödfödda dotter ett namn men kyrkan säger nej. Hon ger sig ut på en vandring från havet och norrut till en kyrka som kan väcka barnet till liv för ett sista andetag. Allt som behövs för att döpas.
Petite maman av Céline Sciamma, 72 minuter, 2021, Frankrike
Om att bli vuxen i en drömsk berättelse om relationen mellan mor och dotter.
Med lite magi lär mor och dotter känna varandra när de båda är 9 år. Mamman är alltid ledsen och dottern undrar varför. Mormor har dött och huset på landet ska tömmas. Den lilla flickan springer ut i skogen för att leka och möter en jämnårig flicka. En fin berättelse om vänskap och förtroende.
I koltrastens land av Blerta Basholli, 84 minuter, 2021, Kosovo
Om kvinnor som trotsar konservativa förhållningsregler för att försörja familjen.
De äldre männen i byn håller hårt på gamla traditioner hur kvinnor får röra sig i samhället. Det är en berättelse som bygger på verkliga händelser. En stark film om hur samarbete och uthållighet kan tänja på föråldrade synsätt och skapa välstånd.
Next door av Daniel Brühl, 92 minuter, 2021, Tyskland
Om självförakt som skådespelare i ett gentrifierat Östberlin.
Ett kammarspel där sanningar kommer upp till ytan och känslor sätts i brand. Allt framfört med humor och värme.
Ahed´s knee av Nadav Lapid, 109 minuter, 2021, Israel
Om konflikter och kriser i metaformat. Frihetens död i Israel och att bearbeta sin mammas bortgång.
Öken, suddiga bilder, närbilder och hög musik. Jag förstår inte bildspråket eller meningen med filmen. En man på gränsen till sammanbrott eller bara en provocerande filmskapare?
Drömmannen av Maria Schrader, 105 minuter, 2021, Tyskland
Om längtan efter kärlek och forskning om det går att bli kär i en maskin.
En festivalfavorit. Alma har motvilligt gått med på att testa en mänsklig robot som är helt programmerad på att göra henne lycklig. Tom är snäll och väldigt romantisk. Det här är en uppgraderad typ av romantisk komedi. Rolig och allvarlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar