Jag har egentligen ingen relation till John Holms musik. Hans lovordade debut Sordin (1972), efterföljaren Lagt kort ligger (1974) och Veckans affärer (1976) passerade utanför min radar. Jag dyrkade Björn Skifs under tidigt 1970-tal. Lättsam pop var min melodi - Sweet, Harpo, Osmonds och David Cassidy. Albumet Bolla och rulla (1974) med Pugh är nog det närmaste jag kommer John Holms musik under den tiden. Mitt första minne av en av hans låtar är när Abcess Exil 1986 ger ut maxisingeln med sin tolkning av Ett fönsterbord mot parken. Idag uppskattar jag musiker med texter som berör.
Kvällens spelning har endast ståplatser enligt arrangören. Men framför scenen finns massor av stolar. Bara att gilla läget och slå sig ner. Även bandet sitter ner. Det är Jesper Whilborg på gitarr och Alexander Gunnarsson på percussion. På några av låtarna även Alex Holm på munspel och kör. Det är trevande och tekniken krånglar lite i början. Men publiken lyssnar och tar in vartenda ord. Medelåldern är hög. Det är lätt att tycka om de nervigt sköra låtarna. De är tidlösa och berör fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar