Tredje gången gillt. 1996 Hultsfredsfestivalen, 2008 Hovet och 2016 Globen. The Cure startade sin Europaturné i fredags i Helsingfors. I söndags fylldes Globen, Stockholm, av förväntansfulla fans i alla åldrar. The Twilight Sad från Glasgow värmde upp publiken med passande vemod.
Spelschemat från premiärkvällen är omändrat. I Finland bjöd the Cure på mina favoriter Let´s go to bed, One hundred years och The Love cats. I Globen får publiken istället The Baby screams, The Caterpillar och Sinking. Det är inget jag saknar eller blir ledsen över. Jag känner mig som 22 år igen denna söndagkväll. Det framförs 35 låtar från en snart 40-årig karriär med en diger låtskatt. TRE timmar färgsprakande lycka. Underbar ljussättning och bildskärmsprojicering.
När vemodiga Disintegration med gitarrmangel tar slut går bandet av scenen. Första extranumret är en ny låt It can never be the same. Andra extranumret är Shake dog shake och nu är det lite mer stökigt med mycket gitarrer. Tredje extranumret inleds med Lullaby. Då får jag blunda lite när spindeln kryper över bildskärmen. Avslutningen blir poppig och dansvänlig med Why can´t I be you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar