Det här är mina bästa filmer 2014:
As the Palaces Burn
"As the Palaces Burn börjar som en gängse film i musikdokumentärgenren: Lamb of God, ett av de stora amerikanska banden i dagens metalvärld ger sig ut på turné. Vi får höra om deras fattiga bakgrund i Virginia och möta deras fans - som Indiens enda kvinnliga speedmetalsångerska. Men när bandet landar i Tjeckien för en festivalspelning arresteras sångaren Randy Blythe och åtalas för mord på ett fan som dött efter en konsert i Prag ett par år tidigare." (GIFF 2014, programhäfte)
Lamb of God firar 20-årsjubileum och en dokumentär om deras turbulenta liv ska göras. Det blir en annorlunda berättelse i och med att sångaren står anklagad för mord på ett fan i Prag 2010. En bra musikdokumentär.
Sådan far sådan son
Två pojkar förväxlas på BB och det går 6 år innan felet uppdagas. Nu ska familjerna "byta" tillbaka barnen. Det väcker starka känslor hos alla involverade. Pojkarna förstår inte varför de varje helg ska bo hos främmande människor. De gör som de blir tillsagda men längtan till sina föräldrar är ännu starkare. Det är en fin skildring av vad föräldraskap innebär. Hur stor roll spelar den biologiska kopplingen egentligen?
Wes Anderson har gjort det igen. En sanslöst rolig och fartfylld komedi. Ett äventyr i ett påhittat öststatsland på 1930-talet och vad som händer innan kriget. Vi får följa Gustave H., concierge, på det lyxiga Grand Budapest hotell. En rik dam, återkommande gäst, har dött och Gustave H. reser med den nye "Lobby boy" för att ta reda på fakta. Allt berättas i rasande tempo. När sagan överträffar verkligheten visas den i animerade scener. Det finns en tydlig vinkning till det tidiga Hollywood och genren "Screwball Comedy".
Det tog 20 år att få projektet Dallas Buyers Club till vita duken. In i det sista var finansieringen ett dilemma. Belöningen blev bland annat tre Oscarstayetter. Filmen bygger på den sanna historien om elektrikern Ron Woodroof från Texas som 1985 får diagnosen HIV och ges 30 dagar att leva. Han startar en "klubb" där en medlemsavgift ger fri tillgång till oprövade läkemedel. Givetvis får han hårt motstånd från de stora läkemedelsbolagen. I filmatiseringen har Ron hjälp av transvestiten Rayon, en ung HIV-positiv narkoman, och en kvinnlig läkare involverad i kliniska studier av det nya läkemedlet AZT. Det är en gripande film om synen på AIDS under 1980-talet.
'71
Året är 1971. Platsen Belfast. Det är året innan den blodiga söndagen då IRA trappar upp sitt krig mot de brittiska soldaternas närvaro i Nordirland. Vi följer den unga och oerfarna Gary Hook när hans pluton skickas till Belfast för ett enklare uppdrag. Men något går fel och soldaterna retirerar. I tumultet som uppstår blir Gary lämnad kvar. Han är skadad, förvirrad och flyr för sitt liv.
Filmen är realistisk med inslag av thriller. Publiken upplever allt genom Garys ögon. Det är en rysligt spännande katten-på-råttan-lek. Inget är svart eller vitt. Det finns ingen du kan lita på.
Dukhtar
Pakistan nutid. Det är spänt mellan de olika klanledarna. Den unga Allah giftes bort som 15-åring och har en 10-årig dotter med en åldrande man. Hans fyra vuxna söner har dödats i olika strider. Nu finns bara en utväg till förlikning. Han måste gifta bort sin 10-åriga dotter. Mor och dotter flyr genom smala gränder och vidare ut i det storslagna bergslandskapet. Maken skickar ut sina män för att hämta dottern och döda modern. Den kränkte klanledaren måste rädda sitt anseende och då återstår bara att döda båda. Det är en vardaglig men samtidigt väldigt spännande historia. I ett samhälle där kvinnors värde är lågt är det inte lätt att fly utan hjälp från någon mans välvilja.
Lilting
London nutid. I en drömliknade scen i ett rum där tiden står stilla i 1950-talet möter vi en äldre kinesisk kvinna. Hon väntar på besök från sin ende son. Han kommer lite sent eftersom han tagit bussen. Hon undrar varför bäste vännen, som han delar lägenhet med, inte erbjudit bilskjuts. Plötsligt öppnas dörren och en kvinna kommer in för att byta en glödlampa. Scenen vi sett är en dröm. Den åldrade kvinnan bor på ett vårdhem och sonen har nyligen omkommit i en olycka. Hon försöker förstå vad som hänt genom att återskapa det sista besöket. Samtidig försöker bäste vännen, sonens livskamrat, bearbeta sin sorg. Han söker upp mamman på hemmet. Det är en vacker och finstämd berättelse om sorgearbete där det gäller att ta sig över både kulturella och språkliga barriärer. En liten filmpärla.
Frost
Disney har gjort en animerad berättelse om två prinsessor i ett sagoslott. Förlagan är H.C Andersens Snödrottningen. Elsa har en kraft hon inte riktigt kan hantera. Lillasyster Anna är ovetande om den men när hon skadas i en av deras lekar bestämmer sig föräldrarna att Elsa ska hållas isolerad. Anna förstår inte varför hon inte får leka med sin syster. När prinsessorna är i tonåren dör föräldrarna i en olycka till havs. Åren går och Elsa fyller 18 år och det är dags för henne att krönas till drottning. Anna är överlycklig att slottet äntligen öppnas och hon får möjlighet att träffa andra människor och sin syster igen. Och kanske en prins. Vad som sedan händer är ett äventyr för hela familjen.
Inside Llewyn Davis
Bröderna Coen har skapat en lite nedstämd men humoristisk film om en kämpande folkmusiker i början av 1960-talet i New York. Vi följer Llewyn Davis under några underliga dagar när han tvingas göra olika vägval. Han möter motgångar och en del är självförvållande. Det är bitvis mycket underhållande och musiken är hur fin som helst.
Locke
Detta kammardrama utspelas under en natts bilfärd med en man och hans mobiltelefon. Det är en riktig nagelbitare. Sakta nystas bakgrunden upp till varför han gör de val han gör. Det är tunga beslut som måste fattas. Han riskerar allt - jobbet, familjen och sina arbetskamraters förtroende. Det är en man som en gång för alla ska göra rätt. Om jag måste välja EN favoritfilm 2014 är det utan tvekan Locke. Den är gripande, spännande, vackert foto, otäckt bra ljudeffekter och Tom Hardy är lysande.
The Selfish giant
Brittisk köksbänksrealism lever. Denna historia om två 13-åriga pojkar bosatta utanför Bradford, som inte passar in och stängs ute från skolan, är hjärtskärande. De försöker hitta sin plats i tillvaron genom att samla in metallskrot till en skum skrothandlare.
Några favoriter från 2013 som jag såg 2014:
Filmer som bygger på verkliga händelser är oftast lite extra intressanta. Är det en komedi så är jag med på tåget. Hur är det annars möjligt att berätta en historia om en ung ogift kvinna som tvingas föda sitt barn i ett nunnekloster, arbeta obetald i tvätteriet och sedan mot sin vilja tvingas adoptera bort barnet. Judi Dench är lysande som den enkla och djupt troende kvinnan som efter 50 år vill hitta sin förlorade son. Steve Coogan är också helt rätt som den före detta medarbetaren till Tony Blair med ett mycket cyniskt förhållande till världen. Dessa två individer ger sig ut på en fysisk och mental resa till USA för att leta reda på sanningen om ett stulet barn. Jag är helt såld. Humor och sorg i en perfekt kompott.
Cate Blanchett tog hem Oscarstatyetten för porträttet av den instabila Jasmine. FBI griper hennes rike man och han tar senare sitt liv i fängelset. Hon flyr utfattig till sin syster i San Francisco. Jasmine tror på möjligheten att börja ett nytt liv i Kalifornien. Systerns pojkvän är mer tveksam. Det är en något mörk och vemodig historia berättad av Woody Allen.
Stories we tell
Sarah Polley är skådespelare sedan tidiga barnaår. I vuxen ålder har hon även regisserat prisbelönta spelfilmer. Nu är det dags för en dokumentär. Hon fortsätter att berätta bra historier. Denna gång hennes egen familjs historia. Hon ber sin pappa och syskon att inför kameran prata om mamman. De känner sig alla obekväma. Det finns hemligheter och vem vet vad som händer när de kommer upp till ytan. Mammans liv berättas med hjälp av scener framförda av skådespelare. Vid en första anblick framstår dessa sekvenser som helt vanliga filmer från en familjs privata filmer. Det är en spännande och underhållande dokumentär.
Tim Burton har skapat en animerad film för Disney 30 år efter att samma bolag avfärdade kortfilmen med samma namn. Den var för skrämmande för att visas för barn. Frankenweeine är inget små barn ska se utan vuxet sällskap. Här finns den gamla skolans skräckkabinett med filmreferenser från bland annat Godzilla, Dracula och Frankenstein. Att den är filmad i svartvitt ger en känsla av 1950-tal. Inget fusk när det gäller att skapa olika miljöer. Samtidigt är dialogen väldigt rolig. Victor är en ensam 10-årig pojke. Han spelar in små filmer där hans hund Sparky alltid har huvudrollen. När Sparky blir överkörd är Victor otröstlig. Läraren i naturvetenskap visar experiment med elektricitet och hur den kan få en död groda att till synes bli levande igen. Det ger uppfinningsrike Victor en idé om att få tillbaka Sparky.
India är 18 år när hennes älskade pappa omkommer i en olycka. På begravningen dyker pappans bror upp. Han har rest världen runt och först nu kommit hem. Han är snygg och charmig. Men helt plötsligt försvinner personer som kände honom som barn. Detta är Chan-Wook Parks första amerikanska film. Han är känd för hämndtrilogin: Symphony for Mr. Vengance, Oldboy och Lady Vengance. Inget för den känslige cineasten. Stoker är en film i Hitchcocks skola men lite mer blodig. Kan även tolkas som en ung flickas väg in i vuxenvärlden. En absurd och knepig historia.
Detta är en dokumentär om en av alla de finska familjer som flyttade till Sverige på 1960-70-talen. Några flyttade hem till Finland igen på 1980-talet. Kai återvände i tonåren och har aldrig känt sig som en riktig finne. Nu är det dags att reda ut varför han känner sig så ledsen fast han är lyckligt gift och har en helt underbar liten son. Han och pappan åker med bil från Uleåborg genom Sverige till den gamla hemstaden Göteborg. Det blir många möten på vägen, samtal om utanförskap och längtan.
Musik av Månskensorkester med olika sångare. De dyker upp på olika ställen och framför melodier om den stora hemlängtan. Finskt vemod. Jag tycker verkligen om den "nya dokumentära" filmstilen. Verklighet och fiktion blandas på ett trovärdigt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar