31 december 2010
Musikåret 2010
Jag tycker om att summera det år som varit när det gäller film, böcker, musik, händelser, upplevelser, minnen - listan kan göras oändlig. När jag vänder blad i kalendern och sista månaden dyker upp så börjar jag fundera i första hand på mina musikinköp. I tider av Spotify, YouTube och MySpace så blir inte skivköpen längre så prioriterade. Musikälskaren inom mig kan ändå inte låta bli att hänföras av favoritartisters nya alster eller falla pladask för en helt ny upptäckt. Vissa skivor köps som CD och andra köps i mp3-format, hela albumet eller bara de stjärnmärkta låtarna från Spotify. Den mesta musiken förblir ändå bara som en playlist för 2010 på just Spotify.
Nu har jag lyssnat och gjort mitt urval. Det är inte lätt när jag är en sådan kräsen musikälskare med bred smak. Det som är nytt med årets lista är att jag har börjat intressera mig för remastrade återutgivningar i lyxiga utgåvor eller bara känt sug efter musik jag missade på 1990-talet. Best of skivan med Afghan Whigs stillade inte min hunger utan hela bakkatalogen letades upp vid besök i olika skivbutiker. Det är 20 år sedan Morrissey gav ut Bona Drag och jag köper den remastrade utgåvan med sex outgivna spår och nytt omslag. Det känns lite skrämmande. Jag ser mig som den nyfikna och ständigt på jakt efter allt som är nyskapande. Lite retro är nog inte helt fel.
RETRO:
Morrissey - Bona Drag Remastred [20th Anniversary edition]
Morrissey - Southaw Grammar Legacy Edition
Morrissey - Maladjusted Legacy Edition
Afghan Whigs - 1965 (1998)
Afghan Whigs - Gentlemen (1993)
Afghan Whigs - Congregation (1992)
Afghan Whigs - Black Love (1996)
METAL:
Deftones - Diamond eyes
Godsmack - The Oracle
Stone Sour - Audio Secrecy
ROCK:
Kent - En plats i solen
Melissa Auf der Maur - Out of our minds
AMERICANA:
Malin Foxdal - Nattfjäril
Christian Kjellvander- The Rough and Ryne
Best of 2010 (Lugna melodier)
Best of 2010 (Lite tyngre melodier)
Etiketter:
Afghan Whigs,
listor,
Morrissey,
musik,
Video
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


3 kommentarer:
På tal om retro. Med anledning av att basisten Mick Karn (Japan) gick bort för ett par dagar sedan så lyssnade jag på albumet Tin drum. Det har 30 år på nacken men känns lika aktuellt och nyskapande idag som 1981. Vart tar tiden vägen?
Jag håller med - vart tar tiden vägen? Jag började det nya året med att lyssna på Lloyd Cole and the Commotions. Snart 30 år sedan albumet Rattlesnakes. Håller lika fint idag som 1984.
1965 var också himla länge sen. Har du sett den väldigt rara bilden på http://true-to-you.net/ ?
Skicka en kommentar