Festivalsommar avslutning

Det har gått en vecka sedan Weeping Willows spelade på Stadsmuseets innergård i Norrköping. Det var en stilla sommarkväll och perfekt för lite musik med mycket "hjärta och smärta". Värmde upp scenen gjorde Linköpingsbandet La Fleur Fatale. Lättsam melodisk pop. De påpekade att en spelning som denna aldrig kunde hända i Linköping. Jag får nog hålla med. Hela kvällen var mycket trevlig.

Festivalsommar #5

Tältturné med Takida och Europe. Förband vid Cloetta Center var det lokala bandet Close Quarters.

Är uppvuxen med Europes 80-talshårdrock och blir lätt nostalgisk av Rock the night, Carrie, Open your heart , Superstitious och Final countdown. Det är spelglädje på scenen och publiken är sommarvarm och med på noterna hela tiden.

En annan ådra i mitt musikintresse är att vara nyfiken på allt nytt. Därför passerade inte Takida mina öron ohörda när de dök upp i mitten på 00-talet. Under kvällen spelar de en kavalkad av låtar från sin pågående karriär. Favoriter som Losing, Curly Sue, Handlake village och Evil eye. Tufft på ytan med den nya hårdrockens tyngd men det finns stråk av något mjukt i melodierna och texterna.

Festivalsommar #4

Så var det dags för festivalbesök igen. Nu i ett sommarvarmt Victoria Park i London. Andra året för tvådagars High Voltage Festival. Absolut ingen camping, inget nattsudd utan bara hårdrock. Tre scener - en för gammal hårdrock, en för progmusik och en för ny hårdrock. Lite av varje för en blandad publik där ändå medelåldern var runt +50. Kände mig nästan som en rockstjärna med mitt VIP-pass. Busstransfer från lyxiga Crowne Plaza hotel i Docklands till Victoria Park och artistingången. Det var bara att gå in utan att köa och ingen säkerhetskontroll. Direkt bakom stora scenen låg ett trevligt VIP-område.

Upplägget på de olika scenerna var också tilltalande. De tidiga banden spelade 30 minuter och sedan ett uppehåll på 30 minuter. Det gav lite andrum och utan stress upplevde jag sju band per dag. Mina favoriter öste på Metal Hammer scenen - nya band som lyssnat på tidig 70-tals och 80-tals hårdrock. Några favoriter att lyssna mer på: Furyon, Gentleman's Pistols och Attica Rage. Neurosis har manglat sin metal sedan 1985 och de är verkligen tunga.

Setlist 23-24 juli 2011.

Vårt weekendpaket gav även tillfälle till upplevelser i city, som besök på Tate Modern och deras stora Miróutställning. Mycket sevärd! Ett annat favoritmuseum är National Portrait Gallery. Nu visades orginalfoton från 1920-tal till 1960-tal av Hollywoodstjärnor. Snyggt!

Festivalsommar #3

Morrissey spelar på Hultsfredsfestivalen 2011. Då är det bara att bli på festivalhumör. Biljetter och boende, hotell i Vimmerby, bokades tidigt. Väder och vind rår bara moder natur över. Regn och blåst gör att för min del blir det festivalbesök endast på lördagen. Jag har lite svårt att gå omkring länge och behöver med jämna mellanrum vila både ben och rygg. Normalt är det svårt att hitta sittplatser på festivaler. Nu är det inga problem och mitt favoritställe blir ett mysigt område med "knit art" i träden och bänkar runt stammarna. På Sweden Rock bar jag med en liten hopfällbar pall. Räddaren i nöden.

På nya Hultsfred är det gott om utrymme, många lediga sittplatser och obefintliga köer till mat eller toaletter. Varför scenerna döpts om till olika färger förstår jag inte. Jag är tvungen att notera Teaterladan, Hawaii, Pampas och Stora dans i mitt spelschema för att komma i tid till de spelningar jag är intresserade av.

Jag förstår heller inte varför alla journalister visar sig på sin mest negativa sida och bara jämför med "gamla" Hultsfred och skriver att "här regnar festivalen bort". Det är en ny festival med andra förutsättningar. Alla som besökt Hultsfred tidigare vet att området är stort och det krävs 20.000 personer för att fylla ut bara scenen framför Hawaii. Även om hela området nu är mindre så hjälper det inte om besökarna är ca 10.0000 totalt.

Jag lyssnar lite på Stefan Sundström, Thorsten och Kenny, och Bob Hansson.

Min fulla uppmärksamhet får Nashville Pussy,Kebnekajse, White Lies, Magnus Carlsson & the Moon Ray Quintet och givetvis Morrissey.

Kebnekajse är imponerande och suggestiva. White Lies lite tråkiga på scen men de har bra låtar. Magnus Carlsson & the Moon Ray Quintet är skickliga musiker med stor jazz- och soulkänsla Morrissey är helt underbar. I know it's over får mig att inse att det är dags att åter börja lyssna på Smiths mer regelbundet. Meat is murder får en vegetarian sedan snart 30 år tillbaka att på allvar börja att fundera över att sluta kompromissa med fiskrätter i vissa situationer.

Morrissey setlist Hultsfred 2011:

1.Panic
(The Smiths song)
2.First Of The Gang To Die
3.I Want The One I Can't Have
(The Smiths song)
4.You're The One For Me, Fatty
5.Everyday Is Like Sunday
6.Ouija Board, Ouija Board
7.People Are The Same Everywhere
8.You Have Killed Me
9.There Is A Light That Never Goes Out
(The Smiths song)
10.I'm Throwing My Arms Around Paris
11.Satellite of Love
(Lou Reed cover)
12.I Know It's Over
(The Smiths song)
13.Action Is My Middle Name
14.Alma Matters
15.Shoplifters Of The World Unite
(The Smiths song)
16.Meat Is Murder
(The Smiths song)
17.Irish Blood, English Heart
18.This Charming Man
(The Smiths song

Festivalsommar #2

När vardagsrummet ser ut som en krigszon, sovrummet som en depå inför en stundande katastrof och köket som ett skyddsrum är det skönt att bara ge sig iväg på äventyr. Under lördagen spenderade jag dagen i grannstaden och njöt av gratis musikunderhållning på en liten parkeringsplats. För tredje året i rad arrangeras Munken in the Park.

Lördag 9 juli

14.00 Northern UpBeat
14.45 Zau Glück
15.30 Camela Leierth
16.45 Eric Gadd
18.00 Kajsa Grytt
19.15 Niclas Frisk Chinatown – Acoustic Deli
20.30 Sahara Hotnights

Kvällen avslutades med en svalkande dryck på Black Lion Inn och sedan övernattning på hotell. Efter frukost med livliga barn, som varit eller är på väg till Kolmården, var det bara att ge sig in i krigszonen igen. Golvlister, element, dörr- och fönsterkarmar i vardagsrummet tvättades och målades. Arbetet underlättades av att från stereon strömmade musik av Morrissey. Dags att börja lyssna in sig på nya artister inför nästa festivalbesök.

Festivalsommar

Sweden Rock festival firar 20 år och även jag blev glatt överraskad och njöt av mina tre dagar i Norje, Blekinge. Jag är egentligen inget fan av "hårdrock" utan mer en som tycker om "metal". 2011 kom så vändningen och även jag noterade att Clutch, Down och Black Label Society besökte Sweden Rock. Då är det bara att kapitulera.

Jag är inget fan av "All inclusive" heller. Men att bo på ****-stjärnigt hotell vid havet, få biljett och busstransfer direkt till festivalområdet är ingen dum idé. Att jag har fel ålder för att orka med att stanna uppe till sent flera kvällar i rad är en annan femma. Återhämtningen tog en vecka!

Jag erkänner att detta var mitt tredje besök på Sweden Rock. Jag är som alla andra som tycker om tung musik en snäll människa. Jag följde med en riktig "hårdrockare" 1994 (Deep Purple, Mountain, Uriah Heep) och 1999 (Budgie, David Lee Roth, Deep Purple, Dio).

Upperdog - film av Sara Johnsen

Vinterkyss (2005) är norska Sara Johnsens starka debutfilm med svenska Annika Hallin i huvudrollen. Det är ett sorgedrama i vintrig miljö med en kriminalgåta som extra krydda.

Upperdog (2009) är hennes senaste film med en skildring av det moderna Norge utifrån fyra personers liv. Deras vägar korsas och allt skildras med komisk lätthet. Hon väjer inte för tunga ämnen som arbetskraftsinvandring, krigstjänstgöring i Afghanistan, utlandsadoption och skuld. Hon använder sig av komedins filmspråk utan att förminska allvaret i berättelsen. Det blir ett nedslag i samtiden med trovärdiga porträtt av unga människors vardag.

Norsk film visas allt för sällan på en biograf nära mig. Jag fick vänta på DVD-utgåvan med release 16 mars 2011.

Trailer

Du kommer att möta en lång mörk främling - film av Woody Allen

Trailer

Woody Allen fortsätter att göra en film om året. De senaste sex har haft Europa som inspelningsplats. Han får storstjärnor att medverka. I övrigt ändrar han inte mycket i sitt berättande eller formspråk. Handlingen rör sig kring ett antal personer, deras känslor, relationer och förvecklingar i vardagslivet. Jag ser hans filmer med stort nöje och det gäller även för Du kommer att möta en lång mörk främling. Jag ser fram emot den ny Midnatt i Paris som visades på årets festival i Cannes.

Helen och Alfie har varit gifta länge när Alfie får åldersnoja och lämnar sin fru. Deras dotter Sally längtar efter att bilda familj men ekonomin tillåter inte det med en man som tror han är författare. Sally börjar arbeta i ett galleri och blir lite förälskad i chefen. Den skrivande mannen spanar in den nyinflyttade unga kvinnan i huset mittemot. Helen söker upp ett medium för att få svar på frågan om hon någonsin kommer att bli lycklig igen. Alfie trivs inte som ungkarl och börjar leta en ny kärlek. Så fortsätter förvecklingarna och det blir bara värre. Det är ett drama med komiska inslag. Precis som en typisk film av Woody Allen. Stor njutning för stunden.

The American - film av Anton Corbinjn

Trailer

En trailer ska locka en presumtiv åskådare att ta steget att se just den filmen. Glöm aldrig att den lilla filmsnutten är spridda scener som klippts ihop för att skapa ett intresse för en bred publik. Så är det med The American. Vill du ha häftig action med specialeffekter? Välj någon av filmerna om Jason Bourne istället. Känner du för en långsamt berättad thriller med nästan ingen dialog som utspelar sig i ett vackert italienskt landskap? Då är The American det rätta valet.

För min del är det Anton Corbijn som gör att jag ser The American. Jag tycker om hans fotografier, videor och hans debut som långfilmsregissör med Control. Även The American tilltalar mig i sitt filmspråk med stilla scener komponerade som en tavla av Edward Hopper. Musiken är diskret men spänningsskapande. George Clooney är perfekt som medelålders jagad yrkesmördare som inser att nu är det dags att börja ett nytt liv. Den lilla action som finns utspelas i ett öde snörikt landskap i Sverige och trånga gränder i en italiensk by. Det kanske är så här det är att vara yrkesmördare - ensamt, tyst, väntan, stressigt, tråkigt, enformigt, kärlekslöst?

Mao's last dancer - film av Bruce Beresford

Trailer

Mao's last dancer bygger på den verkliga historien om Li Cunxin som under Kinas kulturrevolution blir utvald att studera balett i Peking. Han är 11 år och inte speciellt intresserad av dans. Han längtar hem men med år av hård träning blir han duktig. Ett amerikanskt balettsällskap från Houston kommer i början av 1980-talet på besök och Li får följa med för att studera balett i USA under några månader. Kulturkrocken är ofantlig.

Jag har sett många filmer "based on a true story" och denna är en i mängden. Den är sevärd och det bjuds på fina dansscener från Våroffer och Svansjön. Det är en film om målmedvetenhet, mod och en längtan att själv välja hur du vill leva ditt liv.