Maylene and the Sons of Disaster - förband till In Flames på Hovet 11 december

Metal med sydstatsgung.

Step Up (I'm on it) (2009) Video
Dry the River (2007) Video
Just a schock (2009)
Tough as John Jacobs (2006) Video
Darkest of kin (2007) Video

Jag har älskat dig så länge - film av Philippe Claudel

Trailer
Skådespelare: Kristin Scott Thomas (Juliette), Elsa Zylberstein (Lea)
Land: Frankrike 2008
Speltid: 115 min
Biopremiär: 6 mars 2009

Juliette har suttit 15 år i fängelse för mord och nu ska hon återanpassas till ett vanligt liv. Hon har enligt socialtjänstens råd kontaktat sin lillasyster Lea som hon inte träffat under alla dess år. Familjen har raderat minnet av Juliette och det är två främlingar som möts i början av filmen. Lea är universitetslärare, gift och har två adopterade flickor. Lea är ivrig att hjälpa sin syster men också att förstå och försonas med det förflutna. Hon förklarar för sin motsträvige man att Juliette stannar så länge det behövs.

Filmer om att börja ett nytt liv efter avtjänat fängelsestraff brukar ofta handla om kriminella som sedan misslyckas och dras in i brottets bana igen. Jag har älskat dig så länge är en film om en vanlig familj och där vardagen spelar en stor roll. Barn ska hämtas på dagis, matlagning, umgänge med vänner och småprat. Det är två systrar som en gång stod varandra nära och syskonkärleken finns kvar men det finns skuld och skam som inte bearbetats. Det är en film om försoning genom vilkorslös kärlek. Hur förklarar man för sin omgivning att det här är min storasyster och hon har avtjänat ett 15 år långt fängelsestraff för att ha dödat sin 6-årige son. Filmen är gripande men inte sentimental. Det är först i slutet som vi får en förklaring till mordet. Det är en film om att det är möjligt att få en andra chans.

Max Manus - film av Joachim Rönning och Espen Sandberg

Trailer m.m.

Skådespelare: Axel Hennie (Max), Agnes Kittelsen (Tikken), Nicolai Cleve Broch (Gregers), Ken Duken (Siegfried)
Speltid: 110 min
Biopremiär: 15 maj 2009

Max Manus är en klart sevärd film om Norges motstånd mot tyskarna under andra världskriget. Den bygger på verkliga händelser och personer. Max Manus kämpade i Finland mot ryssen men fick återvända till ett ockuperat Norge. Året är 1941 och det är unga och naiva män som tror att de genom att sprida skriftlig propaganda kan driva bort tyskarna. De grips av polisen och Max försöker fly genom att slänga sig ut genom ett fönster. Han hamnar på sjukhus och därifrån får han hjälp ut och tar sig till Skottland för att tränas i sabotage. Han vet att varje uppdrag är lika med döden. Han återvänder till Oslo två år senare och genomför ett antal sprängningar av fartyg och arkiv. Gestapos repressalier är skoningslösa mot både civila och motståndsmän. Max är en hjälte men priset är högt. Hans vänner dör våldsamt, hans nerver är skakiga och spriten dövar ångesten. När freden kommer känner han bara tomhet.

Den som vill se mer om motstånd under andra världskriget kan med fördel se den danska filmen Flammen & Citronen (2008). Den bygger också på verkliga händelser och personer. Här handlar det om två "hitmen" som får uppdrag att söka upp olika tyskar med höga befattningar i Köpenhamn och avrätta dem helt sonika. Det svåraste uppdraget blir att komma nära Gestapochefen Hoffmann. Thure Lindhardt och Mads Mikkelsen är Flammen och Citronen. De är varandras motpoler. Flammen är ung och övertygad antifascist. Citronen är deprimerad och ser hur motståndsrörelsen krossat hans äktenskap.

Regissör: Ole Christian Madsen
Biopremiär: 25 februari 2009
Speltid: 130 minuter

Trailer Flammen & Citronen

Musik non stop med Slipknot

Skivmässa i Linköping den 31 oktober och jag köpte två samlingsskivor med musik från radioprogrammet Bandit Rock. Just denna sång fastnade på min hjärna. Den vill inte försvinna.

Jag förhandsbokade genast Kents nya album Röd. Det släpps på fredag.

Afghan Whigs - retro

Ibland är det ganska skönt att idag upptäcka något som man glömde bort på den tid när det var på allas läppar. 1990-talet var för mig bland annat Sub Pop, Grunge och Seattle. Band som Nirvana, Soundgarden och Screaming Trees upptog min fulla koncentration. Afghan Whigs var bara ett namn men inget jag lyssnade på.

Men tack vare att idag så samarbetar Mark Lanegan (Screaming Trees) och Greg Dulli (Afghan Whigs) i musikprojektet The Gutter Twins. Det ledde mig tillbaka till en samlings-CD med Afghan Whigs: Unbreakable (2007).




The Gutter Twins

Twilight singers

The Afghan Whigs

Looking for Eric - film av Ken Loach

Trailer - Looking for Eric

Ken Loach är en brittisk regissör som sedan 1960-talet skapat för TV och filmindustrin. Hans filmer är politiska och samhällskritiska med mycket allvar men alltid med en stor dos humor. Det är på 1990-talet som jag tog hans filmer till mitt hjärta. Det var då som jag såg hans stora genombrott - Kes (1970) - på Cinemax filmstudio. Det kan ibland vara påfrestande att se när han skildrar hur den sociala skillnaden och fattigdomen gör att människor begår desperata handlingar som bara gör situationen värre.

Några av mina favoriter är Riff-Raff (1991), Ae fond kiss (2004), It's a free world (2007) och den senaste Looking for Eric (2009). De kan man se om och om igen. De tar upp tunga teman som arbetslöshet, fördomar, förbjuden kärlek, illegal arbetskraft, kriminella gäng, livskris men allt är inte hopplöst.

Looking for Eric är den mest lättsamma och underhållande av Ken Loach filmer. Socialrealismen finns där men de svåra situationerna får en helt osannolik lösning. Så långt ifrån "diskbänksrealism" som det är möjligt. Eric (Steve Evets) är en brevbäraren på gränsen till nervöst sammanbrott. Frun har lämnat honom med hennes två struliga tonårssöner som han inte har någon kontroll över. Han har tappat kontakten med sin dotter från sitt första äktenskap. Han är livstrött och självmordsbenägen. Han tar bilen och åker runt, runt i rondellen i fel färdriktning. Han får ingen hjälp av sjukvården men hans arbetskamrater ställer upp. De försöker få honom att skratta åt deras dåliga skämt. När inte det fungerar köper de en bok om psykologi för hemmabruk och provar olika metoder. Eric är fortfarande deprimerad. I en stund av ensamhet i sitt sovrom tittar Eric på en affisch med sin stora fotbollshjälte Eric Cantona. I nästa stund har han dykt upp och erbjuder sin tjänst som personlig tränare - livscoach. Det är befriande och mycket, mycket roligt. Man behöver inte vara fotbollsintresserad för att njuta av att se Eric Cantona spela sig själv.

Looking for Eric (UK 2009)

Regi: Ken Loach
Skådespel: Steve Evets, Eric Cantona, Stephani Bishop, Gerad Kearns
Speltid: 116 min

Biopremiär 2009-09-11

Fifty dead men walking - film av Kari Skogland

Trailer - Fifty dead men walking

Fifty dead men walking bygger på Martin McGartlands egna berättelse från 1980-talet när han var informatör till brittiska polisen i Belfast. Han levde i ständig fara att bli avslöjad av IRA men fortsatte ändå att rädda liv. Han visste vilken typ av tortyr som väntar en tjallare innan avrättningen. Jim Sturgess (Across the universe) spelar den unge och småkriminelle Martin som lever mitt i konfliktens Nordirland. Han har vänner som är involverade i IRA och det gör att han ändå har ett gott anseende. Fast hans sätt att tjäna sitt uppehälle på ses inte med blida ögon av IRA. Martin är dörrförsäljare av stulna kläder. Fergus (Ben Kingsley) är hans engelska kontakt och han blir den far Martin aldrig haft. Han är den som ställer upp för Martin när den högre ledningen inom polisen är beredd att offra informatören vid ett ingripande.

Jag är en trogen Irlandsvän. Efter ett besök 1990 var jag helt betagen. Sedan dess har jag åkt flera gånger till Irland. 2006 var jag på Nordirland för första gången och nästa år åker jag dit igen. Jag har sett många filmer som tar upp konflikten med Englands inblandning i Irlands historia. Men jag tror att jag ändå inte riktigt förstår hur djupt 600 års förtryck sitter i irländarnas själ. Jag har sett filmer som tar upp liknande teman som i Fifty dead men walking och där det finns en stark medmänsklighet som sträcker sig längre än till vilken kyrka man besöker. I faderns namn (1993) bygger på Gerry Conlons livsöde. Han satt oskyldigt fängslad för ett bomdåd utfört på 1970-talet. En annan sann historia skildras i En mors son (1997) där Hellen Mirren spelar en mor och där sonen är anhängare till IRA. Det är 1980-tal och de politiska fångarna har inlett en hungerstrejk. Hennes son är en av dem. I Cal (1984) är Helen Mirren en katolsk änka vars man dödats av IRA. Han var polis och protestant. Hon inleder ett kärleksförhållande med en ung man som har kontakter inom IRA. Nothing personal (1995) utspelar sig i Belfast 1975 under en förhandling om vapenvila. Här är det två unga mäns öden som skildras. De har växt upp tillsammans men som katolik och protestant. Bloody Sunday (2002) skildrar söndagen den 30/1 1972 när en fredlig marsch slutar i blodbad. U2 har förevigat händelsen med sången Sunday, Bloody Sunday. Hunger (2008) är den senaste filmen med IRA-tema. Den skildrar Bobby Sands sista veckor i livet under hungerstrejken i Mazefängelset 1981. Den har inte visats på en biograf nära mig men släpps på DVD 2009-09-23.

Fakta om Fifty dead Men Walking

Fifty Dead Men Walking (2008)

Regi: Kari Skogland
Skådespel: Jim Sturgess, Ben Kingsley, Rose McGowan
Speltid: 117 min

Direkt på DVD 2009-07-29

Into the wild - film av Sean Penn

Trailer - Into the wild

1991 gjorde Penn sin regidebut med The Indian Runner. Manus bygger på låten Highway Patrolman av Bruce Springsteen från det lågmälda albumet Nebraska. I filmen gjorde jag min första bekantskap med Viggo Mortensen, David Morse och Patricia Arquette. Sean Penn har fortsatt med: The Crossing Guard från 1995 där David Morse spelar den berusade mannen som kör på och dödar en liten flicka. Jack Nicholson spelar pappan som svär att han ska döda rattfylleristen när han kommer ut från fängelset. The Pledge från 2001 har också Jack Nicholson i huvudrollen som polisen som arbetar sin sista dag innan pensioneringen. Då hittas en flicka mördad och han lovar mamman att hitta den skyldige. Han blir besatt av sitt löfte. 2007 kom den kritikerrosande Into The Wild med manus efter en bok av Jon Krakauer som bygger på den sanna historien om Christopher McCandless som efter sin universitetsexamen ger bort allt han äger och sina besparingar för en dröm om äventyret som ska ta honom ända till Alaska. Han är förberedd och får hjälp på vägen av människor han möter. Han når sitt mål och hittar en övergiven buss strax utanför nationalparkens gränser.

Emile Hirsch (Milk, Taking Woodstock) spelar den unge mannen med den stora frihetslängtan. Han är lysande i rollen som ungdomligt naiv och självsäker men med ett gott hjärta. Det är en vacker och spännande film. Alaska visar upp sig på både sin natursköna sida och sin nyckfulla vilda sida. Sean Penn är en av mina favoritskådespelare och en regissör som verkligen berör mig med sina filmer.

Fakta om Into the wild

Into the wild (USA 2007)

Regi och manus: Sean Penn
Manus efter bok av Jon Krakauer

Skådespel: Emile Hirsch (Chris), Jena Malone (Carine), William Hurt (Walt), Catherine Keener (Jan)
Speltid: 148 min

Biopremiär 2008-03-14

Couscous - film av Abdel Kechiche

Trailer

Couscous är filmen som kritiker hyllat, som prisats på de stora festivalerna och dragit rekordmånga besökare i Frankrike. Den är varm och vardaglig i sitt berättande med familjen i centrum. Det finns ingen egentlig huvudroll och inga kända skådespelare. De flesta är andra generationens arabiska invandrare från nordafrika. Det är två middagar som handlingen fokuseras kring. Där kommer glädjeämnen, problem, konflikter och känslor upp till ytan. Allt är så igenkännande. Sista delen är en riktig nagelbitare. Det är länge sedan jag var så engagerad och involverad i ett filmslut på vita duken.

Handlingen utspelar sig i franska hamnstaden Séte vid Medelhavet. Slimane är familjefadern och varvsarbetaren som närmar sig pensionering. När han blir av med arbetet så köper han en gammal pråm för avgångsvederlaget. Han tänker renovera den och öppna en flytande couscousrestaurang. Det är genom Slimane som vi får lära känna hans familj och framför allt kvinnorna. Han besöker sin fd fru för att erbjuda lite färsk fisk. Hon tackar nej och han går då till en av sina döttrar och blir bjuden på mat. Han tröstar barnbarnet som är en flicka. Han besöker sin äldste son för tala honom tillrätta eftersom han bedrar sin unga fru och försummar sitt nyfödda barn. Han går sedan till hotellet där han bor. Det drivs av hans nya kvinna och hennes 20-åriga dotter. Det är styvdottern som hjälper honom med att ansöka om lån och andra tillstånd hos olika myndigheter.

I slutändan är det familjemedlemar och vänner som ställer upp för att fixa till pråmen. Slimane bjuder sedan in alla viktiga personer i kommunen på gratismiddag. Han hoppas de ska inse att det verligen behövs en bra couscousrestaurang i den finare delen av hamnen. Det är nu som filmen blir en riktig rysare. När huvudrätten - fiskcouscousen - ska serveras så är den försvunnen. Gästerna är på plats och har avslutat förrätterna. De väntar på sin gratismiddag.

Fakta om Couscous

La graine et le mulet (Frankrike 2007)

Regi och manus: Abdel Kechiche
Habib Boufares (Slimane), Hafsia Herzi (Rym), Farida Benkhetache (Karima)
Speltid: 153 min

Biopremiär 2008-09-26

Brustna omfamningar - film av Pedro Almódovar

Trailer Brustna omfamningar

Jag tycker mycket om Pedro Almódovars filmer. När jag tänker efter varför så är svaret inte enkelt. Det jag ofta minns från hans filmer är starka färger, snygg inredning, udda skådespelare och spännande kameravinklar. Handlingen minns jag inte mycket av efteråt. Ändå måste jag se allt han gör. Mina favoriter är den komiska Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988) och den allvarliga Allt om min mamma (1999). Just nu känns det som melodramen Brustna omfamningar (2009) kan läggas till den listan.

Det är en passionerad historia som växlar mellan 1994 och 2008. Det är starka känslor mellan en skådespelerska (Penélope Cruz), en förmögen affärsman (José Luis Gómez) och en filmregissör (Lluís Homar). Pedro Almódovar har gjort en film som inte gör hans beundrare besvikna. Han använder skådespelare vi känner igen. Miljöerna är färgstarka och inget är lämnat åt slumpen. Allt är en njutning för ögat. Här finns drama, komedi, thriller och Douglas Sirks melodramiska ande finns i många av scenerna. Det är en film om en filminspelning. Det är underhållande och spännande i två timmar. Men det är inte för berättelsen som jag kommer att minnas Brustna omfamningar utan för scenografi och skådespeleri.

Fakta om Brustna omfamningar
Los Abrazos Rotos (2009)

Regi och manus: Pedro Almódovar
Skådespel: Penélope Cruz, Lluís Homar, Blanca Portillo, José Luis Gómez, Tamar Novas
Speltid: 2 tim 6 min

Biopremiär 2009-08-14