3:10 till Yuma - film av James Mangold

När jag var barn lekte vi cowboys och indianer. Jag såg gamla vilda västernfilmer på tv. Jag lånade serietidningar av äldre lekkamrater och läste om kofösande män på de stora vidderna i Amerika. Jag minns flera tv-serier som visades på 1970-talet. Bonanza (1959-1973) eller bröderna Cartwright med pappa Ben, High Chaparral (1967-1971) med Manolito Montoya eller den mer komiska Alias Smith and Jones (1971-1973). När the Macahans visades som TV-film 1976 eller 1977 var mitt liv som “cowgirl” över men jag såg även den efterföljande serien med namnet How the west was won (1977-79) med stort nöje. Filmgenren var i stort sett död fram till början på 1990-talet då den nya western dök upp på biograferna. Den svårmodige mannen från vidderna får en mer psykologisk nyans och mer komplexa drag. Clint Eastwood spelar i och regisserar Unforgiven (1992) om en före detta revolverman som nu är änkling med två små barn och lever ett hårt farmarliv. Men en oförrätt måste redas ut och motvilligt övertalas han att göra detta sista uppdrag. Kevin Costner gör samma sak i Open range (2003) men där finns även en fin kärlekssaga inbäddad i historien. Gamla myter får även en ny tolkning som i Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (2007) med Brad Pitt som Jesse James och Casey Affleck som Robert Ford. Inget är längre svart eller vitt i den nya western.

3:10 to Yuma är en nyinspelning av klassikern från 1957 (Trailer till orginalversionen) där Glenn ford spelar bankrånaren (Ben Wade) och Van Heflin den krigsskadade farmaren (Dan Evans). Av kritiker anses den som den bästa i sin genre från 1950-talet. Där har novellen av Elmore Leonard blivit ett psykologiskt drama mellan de båda männen och deras olika syn på etik och moral. I James Mangolds nytolkning spelas Wade av Russel Crowe och Evans av Christian Bale. Det är två komplexa karaktärer där det inte finns någon ond skurk och god hjälte. Filmen är längre än orginalet och slutet är omgjort. Däremot har det psykologiska spelet mellan Wade och Evans behållits. I nyinspelningen finns mer action och våld. Kritiker menar att en western alltid speglar samtiden och i 3:10 to Yuma (2007) är det USA och Irakkriget. Jag ser filmen enbart som en underhållande western med bra handling och actionscener. Historien är enkel. Arizona 1880-tal. Barnkrånaren Wade och hans gäng stoppar en penningtransport. Wade grips efter ett besök i en stad. Den plågade och fattige farmaren Evans behöver pengar. Han går med på att ta bankrånaren till Contention och se till att han kommer med tåget till Yuma klockan 15:10. Det tåget har en fängelsevagn. Wade är lugn eftersom han vet att hans hänsynslösa gäng kommer att befria honom innan han når perrongen i Yuma.

3:10 to Yuma
US 2007
Regi: James Mangold
Skådespel: Christian Bale, Russel Crowe, Peter Fonda, Ben Foster

Speltid: 2 timmar

O'Horten - film av Bent Hamer

Jag saknar nordisk film på våra biografer. Det är inte ovanligt med danska eller norska tv-serier på bästa sändningstid. Men att se en långfilm under samma förutsättningar är inte lika vanligt. Bent Hamer är en egensinnig norsk filmskapare som gör film om hur det är att vara människa med en lätt ton av absurd komik. Jag såg Eggs (1995) på Cinemax - Linköpings filmstudio och blev helt betagen. Psalmer från köket (2003) uppmärksammades stort och visades på biografer i Sverige. Factotum (2005) är en Hollywoodfilm om Charles Bukowskies tidiga år som författare. Matt Dillon får den regihjälp han så ofta behöver och gör en stor rollprestation. O’Horten (2007) prisades över hela världen men gick direkt till DVD i sitt grannland. Bent Hamer är besläktad med regissörer som Aki Kaurismäki och Roy Andersson.

Odd Horten (Bård Owe) är en tillbakadragen man i sina bästa år som under 40 år som lokförare kört tåget mellan Oslo och Bergen. Han är pålitlig och uppskattad av sina arbetskamrater. Han har en tur till att avverka innan han blir pensionär. Lite motvilligt går han med på att uppvaktas på jobbet. I ett svagt ögonblick så övertalas han att följa med hem till en av arbetskamraterna på efterfest. Men först måste han avvika för att köpa tändstickor. Vad som händer är att en låst port leder till att han tar sig in genom ett fönster och det slutar med att han missar sin sista tur till Bergen. Nu följer en rad nästa overkliga händelser som får Odd att stanna upp och fundera över sitt stilla liv. Han kommer i kontakt med olika udda existenser i sin omgivning och han inser att det kanske ändå inte är för sent att ändra på sitt liv.


Direkt på DVD 2008-07-16

O’Horten
Norge 2007
Speltid: 90 min
Regi: Bent Hamer
Skådespel: Bård Owe, Espen Skjönberg, Ghita Nörby

Familjen Savage - film av Tamara Jenkins

Begreppet amerikansk independentfilm har förlorat sin charm sedan alla stora filmbolag har en egen avdelning för att producera dylika filmer. Men det görs fortfarande små pärlor som känns fjärran från Hollywood. De ser ut att vara inspelade med liten budget men rollistan innehåller kända skådespelare. För mig så gör det ingenting så länge berättelsen berör.

Familjen Savage är en sådan liten filmpärla. Den är rolig, allvarlig och intressant. Allt i en fin blandning. Temat är inte det enklaste att åskådliggöra på ett trovärdigt sätt. Men här finns både värme och vemod. Nämligen gamla föräldrar som inte längre kan ta hand om sig själva och vuxna barn som måste fatta svåra beslut.

Wendy (Laura Linney) och Jon (Philip Seymour Hoffman) är två medelålders syskon som inte har speciellt bra kontakt med varandra. De bär på tråkiga barndomsminnen och livet blev inte riktigt vad de tänkt sig. De måste helt plötsligt ta ansvar för sin pappa när han inte längre får stanna på det lyxiga pensionärshemmet i Arizona. Han visar tecken på demens. De åker tillsammans för att hämta hem den far som de inte träffat på många år. Wendy och Jon kommer varandra närmare även om de har olika åsikter om vad som är bäst för den gamle.

Laura Linney är en av mina favoritskådespelare. Hon visar prov på att klara av alla typer av kvinnoporträtt, mer drama än komedi, i filmer som Breach (2007), Jindabyne (2006), The Squid and the whale (2004), Kinsey (2004), Love actually (2003), Mystic river (2003) och The life of David Gale (2003).

Om Philip Seymour Hoffman finns i rollistan så blir jag blir intresserad. Här är några av mina favoritfilmer där han har stora eller små roller. Doubt - Tvivel (2008), Before the devil knows you’re dead (2007), Mission: impossible 3 (2006), Capote (2005), Along came Polly (2004), Almost famous (2000), State and main (2000), The Talanted Mr Ripley (1999), Magnolia (1999), Flawless (1999), Happiness (1998).

Familjen Savage
Originaltitel: The Savages
USA 2007
Speltid: 113 min

Officiell hemsida:

Regi: Tamara Jenkins
Skådespel: Laura Linney, Philip Seymour Hoffman, Philip Bosco

Honeydripper - film av John Sayles

John Sayles gör inte filmer med en huvudrollsinnehavare utan oftast låter han ett helt samhälle vara i centrum. Han uppmärksammades stort för Lone Star (1996) där en gammal mordgåta får sin lösning. Allt utspelar sig i en håla i Texas som gränsar till Mexiko. Övergång mellan dåtid och nutid växlas i snygga kameraåkningar. Sunshine State (2002) är en annan favorit om skildringen av kommande förändringar i ett litet by längs Floridas norra kust. Dottern återvänder för att hjälpa sina föräldrar med det juridiska. Tonen är lite mörkare i Limbo (1999), ”Gränslandet” på svenska, om en liten stad i Alaska där en familj stöter på problem under en seglingssemester. Alla filmerna har ett fint berättande och kameramannen ger åskådaren minnesvärda bilder.

Honeydripper visades aldrig på svenska biografer och det är synd. Det är en varm och humoristisk film i typisk John Sayles stil. Den utspelar sig i Harmony, Alabama, 1950. Handlingen kretsar kring Tyrone som äger ett musikhak som inte inbringar några pengar. Han håller fast vid traditionell blues och anlitar alltid den ålderstigna sångerskan Bertha Mae Spivey. Hon sjunger gudomligt men grannkrogen drar mer publik med sin jukebox. När skulderna blir för stora finns bara en sak att göra. Tyrone måste få in pengar annars förlorar han sitt ställe. Han frångår sina principer och anlitar en modern bluesgitarrist från New Orleans som har ström till sitt instrument. Men ingen har sagt att det ska bli enkelt. Filmen bygger på motgångar som blir medgångar som föder nya motgångar. Det är charmen med hela filmen. Det känns i hjärtat att allt kommer att ordna sig i slutet.

Honeydripper
USA 2007
Direkt på DVD 2008-12-03

Speltid: 2 timmar

Regi: John Sayles
Skådespel: Danny Glover, Gary Clark Jr, Yaya DaCosta, Lisa Gay Hamilton, Vondie Curtis Hall

Things we lost in the fire - film av Susanne Bier

Susanne Bier är känd för sina närgångna filmer med starka känslor och relationer som utsätts för stora påfrestningar. Hon har regisserat skådespelare som Mads Mikkelsen, Rolf Lassgård, Connie Nielsen och Paprika Steen i filmer som Bröder och Älskar dig för evigt. Det har resulterat i filmer som verkligen berör och med trovärdiga rollprestationer. Det har utspelat sig på hemmaplan i Danmark. Things we lost in the fire är Susanne Biers första Hollywoodfilm. Den behandlar också ett starkt tema som sorg. Skådespeleriet är utsökt. Jag tycker om den men det saknas något. Kan det vara något danskt? Filmen är klart sevärd om man vill bli sentimentalt berörd och vet att den är gjord efter en trygg mall utan överraskningar. Det är en film om att sann vänskap övervinner allt.

Audrey (Halle Berry) och Brian (David Duchovny) är lyckligt gifta och har två barn tillsammans. En kväll åker mannen för att köpa glass men det är polisen som kommer för att meddela att det skett en olycka och att Brian är död. Sorgen och ensamheten gör att Audrey tar kontakt med Jerry (Benicio Del Toro) som var makens bäste vän sedan barndomen. Hon har förbjudit honom att besöka familjen eftersom han är heroinmissbrukare. Brian har ändå hållit kontakten genom åren. Nu ber hon Jerry flytta in hos henne som en del i sorgearbetet för dem båda.

Things we lost in the fire
USA 2007
Speltid: 1 tim 53 min

Regi: Susanne Bier
Skådespel: Halle Berry, Benicio Del Toro, David Duchovny, Alison Lohman

Nine Inch Nails - The Great Destroyer Stockholm 2007-08-07