The Cure Avicii Arena, Stockholm 10 oktober 2022

Biljetterna är inköpta sedan lång tid tillbaka. Förväntningen är stor men inte megastor. Jag har lyssnat en del på min Spotify spellista The Cure 40 år. Inför det projektet tog jag mig an alla The Cure album från Three Imaginary boys (1979) till Wish (2008). Jag blir inte besviken av utbudet under kvällens show på 2 timmar och 35 minuter. 

Tyngdpunkten ligger på skivorna Disintegration (1989), The Head in the Door (1985) och Pornography (1982). Under den perioden var jag ett hardcore fan.

Tre nya alster framfördes från det mycket efterlängtade kommande nya albumet. Mörka, dystra och sorgsna toner men så underbart bra. Alone är en av dem och öppnar konserten med ett långt intro och en tålmodig Robert Smith som väntar på sin tur att börja sjunga.

"This is the end of every song that we sing

The fire burned out to ash and the stars grown dim with tears

Cold and afraid, the ghosts of all that we´ve been

We toast, with bitter dregs, to our emptiness"

När avgrunden och deppigheten i musiken blir för övermäktig slänger bandet in en glad och trallvänlig popsång. Det fungerar och livet blir färgfilm igen när tonerna av Lovesong, Shake dog shake, The Walk och Friday I´m in love fyller hela arenan. Då dansar även delar av publiken.

Med Boys don´t cry tackar Robert Smith, trummisen Jason Cooper, basisten Simom Gallup, klaviatur Perry Bamonte, synth Roger O´Donnell och gitarrist Reeves Gabrels för sig. Innan Robert Smith lämnar scenen lovar han att vi ses igen. 

Jag lämnar arenan på små lätta moln och rosig av lycka. 

Publiken: ca 8800.

Festival of the Midnight Sun, Skylten 2-3 september 2022

 

Så blir den framflyttade tvådagarsfestivalen äntligen av. Pop, rock, blues, jazz och annat tunggung samsas på parkeringen utanför Skylten. Två mindre scener på framsidan av tegelbyggnaden och en större på baksidan. Artister med tyngd i sin musik får spela inomhus.

På fredagen inleder det lokala bandet Dalen med ljuv pop på svenska från Kisa. De hoppar in för Contact som måste ställa in på grund av sjukdom. Perfekt start klockan 18:00. Det är lugnt på området men det fylls på med besökare i alla åldrar. 

Simons rosteri & bageri är på plats med sin serveringsvagn. Mörkrostat bryggkaffe och till det en söt mandelcroissant. Det finns gott om sittplatser på festivalområdet. Solen lyser från blå himmel med stråk av vita moln. 

Truls Mörck är tidigare basist i ett av mina favoritband Graveyard. På skiva är hans musik melodisk och kan kännas lite tråkig. Live är det en helt annan sak. Han skapar magiska toner med sin gitarr. Ljusshower förstärker den psykedeliska inlevelsen. Nu kommer jag att lyssna på hans musik med nya känslor.

Äntligen får jag se Abramis Brama live. Tung svensk rock med vibbar från tidigt 1970-tal och givetvis koskälla. Det är fullt framför scenen.

På lördagen blir det bönburgare till lunch hos Kalvefalls. Efteråt lite jazzig instrumentala toner med Trummor & Orgel. En bra start på en mulen dag med risk för minimalt med regn. Det kommer några ofarliga droppar.

Sedan blir det dags för lite tyngre sound inne i Skylten. Den lilla svarta scenen med mörka gardiner som stänger ute det mesta av dagsljuset. Craneium från Åbo, Finland, är en ny bekantskap för mig av stonerrock med malande gitarriff. Det ger mersmak.

Äntligen får jag se Siena Root live. Nu med Zubaida Solid på sång och klaviatur. Oj, vilken underbar röst. Musik med rötter i 1960-tal och tidigt 1970-tal, tungt och psykedeliskt.

Göteborgsbandet Cities of Mars är en glad överraskning med sin cosmic doom. Metal när den är som bäst. Tunga riff. Bas, gitarr, trummor och sång. Bassisten och gitarristen delar på sången.

Sista band för mig blir återförenade Lolita Pop från Örebro. De avslutar sin sommarturné i Linköping. Härlig pop med rötter i 1980-talet. Jag blir genast ung vuxen igen.

Jag har bara beröm till arrangörerna som fixat en så avspänd och helt perfekt festival. Tack för att jag slipper hip hop. Tekniken fungerar och artisterna avlöser varandra från en scen till en annan. Det finns gott om sittplatser. Mat och dryck som bara måste falla de flesta i smaken. Helt underbart att cykla 15 minuter för att ta mig dit och hem.

Jag ser fram emot festivalen 2023.

Filmtips sommaren 2022

 

Vodeville - all film på ett ställe, välj dina filmtjänster.
IMDb - läs mer om filmen och se trailer.

The Power of the Dog
2021, 2 timmar och 6 minuter
Regi: Jane Campion
Drama, western

Montana, 1925. Två bröder driver en välmående ranch. Deras åldrade föräldrar bor i den närbelägna staden. Storebror Phil (Benedict Cumberbatch) är karismatisk och dominant. Den yngre George (Jesse Plemons) är tystlåten och undergiven. Ordningen i deras tillvaro rubbas när George väljer att gifta sig med Rose (Kirsten Dunst). När hon och hennes feminina tonårsson Peter (Kodi Smit-McPhee) flyttar in i det gemensamma hushållet börjar Phil systematiskt håna och trycka ner nykomlingarna. Men sedan händer något oväntat och det verkar som Phil mjuknat.

Jane Campion tog hem Oscar 2022 för bästa regi. Filmen har nominerats och vunnit otaliga priser över hela världen. Det är en spännande berättelse om mörka hemligheter och dolda begär. Otroligt vackert foto. 

Kodi Smit-McPhee är pojken som Viggo Mortensen skyddar i filmen Vägen (2009). Jag kan varmt rekommendera denna dystopiska berättelsen.

There is No Evil
2020, 2 timmar och 31 minuter
Regi: Mohammad Rasoulof
Drama

Iran, nutid. Den iranske regissören visar genom fyra episodfilmer hur en förtryckande regim hindrar människors val i deras vardag. Det gemensamma temat är dödsstraff men skildrat utifrån den som ska verkställa domen. 

Det är suggestivt berättat och så gripande att jag tidvis glömmer bort att andas. Allt fokus på den lilla människan som försöker följa sin moraliska kompass men där den styrande makten har en annan agenda.

Vinnare av bland annat Guldbjörnen i Berlin 2020. Regissören greps och fängslades i 12 månader för "propaganda mot regimen" kort efter att han fått priset. I juli 2022 frihetsberövades han igen på grund av ett inlägg på sociala medier.

The Dead Don't Die
2019, 1 timme och 44 minuter
Skräck, zombies, humor
Regi: Jim Jarmusch

Centerville, USA, nutid. Vad händer när de döda verkligen inte vill vara döda? Det är vad den lugna lilla staden Centerville får uppleva. Märkliga saker rapporteras in och några poliser försöker reda ut vad som är på gång. De inser efter ett tag sanningen. Snabbt måste de mobilisera för att försvara sig själva. 

När Jim Jarmusch skapar en sanslöst underhållande zombiekomedi är jag med på banan. Kända skådespelare som Adam Driver, Bill Murray, Danny Glover, Chloë Sevigny och Tilda Swinton får spela ut alla sina komiska sidor. 

Promising Young Woman 
2020, 1 timme och 53 minuter
Drama, thriller, crime
Regi: Emerald Fennell

Los Angeles, USA, nutid. Cassie närmar sig 30 men bor fortfarande hos sina föräldrar. Hon arbetar på ett litet kafé och har inga ambitioner att ändra sin vardag. Hon var en lovande ung kvinna med sikte på läkarutbildning men ett trauma gör att hon får ett sammanbrott och avbryter sina studier. På natten lever hon ett annat liv för att kämpa mot sina demoner. Men något ändras och hon börjar tro på framtiden. Då får hon kännedom om något som förhoppningsvis kan läka de själsliga såren och hon kan börja leva igen.

Carey Mulligan är som alltid briljant i sina rolltolkningar och även som Cassie. Det är en annorlunda men mycket spännande berättelse om att hämnas något i det förflutna.

Judy 
2019, 1 timme och 58 minuter
Drama, musikal, biografi, romantik
Regi: Rupert Goold

London, UK, 1968. Det är 30 år sedan Judy Garland var stjärnan i Trollkarlen från Oz (1939). Nu är hon i London för att sjunga i ett antal slutsålda föreställningar på nattklubben Talk of the Town. Det är en skör och alkoholiserad kvinna som möter sina fans. I korta tillbakablickar visas hennes hårt hållna liv som barnstjärna. Hennes fruktlösa försök att bara vara sig själv.

Renée Zellweger gör ett trovärdigt porträtt av en kvinna som försöker vara en god mor, maka och lysande artist. 

Ammonite
2020, 2 timmar
Regi: Francis Lee
Drama, bygger på historisk person, romantik

Lyme Regis, Dorset, UK, 1840-tal. Filmens innehåll bygger löst på den kända paleontologen Mary Anning (Kate Winslet). Hon försörjer sig själv och sin gamla mor genom att sälja fossiler till turister. Det ger inte mycket pengar. Mary blir av en rik man erbjuden en större summa om hon hjälper has unga hustru Charlotte (Saoirse Ronan) att återhämta sig från en personlig tragedi. Motvilligt får Charlotte flytta in i huset men Mary är till en början kylig och avvisande. De kommer från olika samhällsklasser men snart inser de att de har något gemensamt.

Det är en känslomässig och fin film om kärlek och vänskap. Kate Winslet och Saoirse Ronan är två underbara skådespelare och de gör som alltid minnesvärda rollprestationer.

Don´t Look Up
2021, 2 timmar och 18 minuter
Regi: Adam McKay
Drama, komedi, sci-fi

Boston, Massachussets, USA, nutid. Astronomerna Kate (Jennifer Lawrence) och Randall (Leonardo DiCaprio) upptäcker en megastor komet med destination mot jorden. De ger sig ut på en turné för att informera och varna om konsekvenserna. Varken vanligt folk på gatan eller politiker i maktens korridorer tar deras konkreta fakta om katastrofen på allvar. 

På filmaffischen står texten "baserad på högst sannolika händelser". Det är en vansinnigt rolig film om jordens undergång. Meryl Streep gör en president men drag av Donald Trump.

Supernova
2020, 1 timme och 35 minuter
Regi: Harry Mcqueen
Drama, romantik

Lake Distrikt, Cumbria, UK, nutid. Sam (Colin Firth) och Tusker (Stanley Tucci) har varit ett par i över 20 år. När Tusker får en demensdiagnos bestämmer de sig för att ta husbilen till släkt, vänner och platser de har gemensamma minnen ifrån en sista gång. Det blir ett farväl innan Tusker försvinner in i glömskans dimma.

Det är ett fint porträtt av villkorslös kärlek, hur sjukdom kan slå sönder allt och de val som måste göras.

Belfast
2021, 1 timme och 38 minuter
Regi: Kenneth Branagh
Drama, komedi, biografi, historia

Belfast, Nordirland, 1969. Kenneth Branagh minns sitt Belfast som 9-åring när konflikten mellan katoliker och protestanter blossar upp. Vi följer händelserna ur pojken Buddys barnperspektiv på den gata hans arbetarklassfamilj bor med släkt och vänner runt hörnet. 

Det är berättat lekande och lättsamt men allvaret finns ständigt närvarande. Det blir mycket humor när Buddy ska försöka förstå vad de vuxna pratar om och vad konflikten egentligen beror på. En fin och rolig film om ett svårt ämne.

Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco sommarturné 2022, Bergs slussar 4 augusti

2019 års konsertsamarbete med Tomas och Mauro krockar med min semesterresa. Efter pandemin är det dags för deras nya sommarturné. Närmaste spelställe blir Bergs slussar. Säkrar mina biljetter i god tid.

Arrangören informerar på sin hemsida att insläpp är från kl. 18 och konsert kl. 19:30. Ingen egen mat får tas med in på området utan det finns servering. Inga paraplyn men ta med egen stol eller filt. Åk gärna buss eller cykla till konserten. Undermålig säkerhetskontroll av ungdomar och enbart hamburgare erbjuds att äta med en oändligt lång leveranstid. Så paraplyer, egen mat, farliga föremål och även hämtmat passerade in utan kontroll.

Det är bara att gilla läget. Njuta av stunden. Solen skiner och det är närmare +30 grader. Det blåser och molnen är bulliga som Rembrandts cheruber. Kvällen är skön och besökarna fäller ut sina solstolar i det gröna gräset vid Göta kanals sista sluss innan Roxen. Tomas och Mauro med band är på scenen i tid och första låten är "Jag saknar oss". Tomas sjunger  Ja visst var det vackert? Nätterna på Ljusterö. Du hoppa från bryggan. I min Mauro Scocco t-shirt"

Det blir en hitparad med låtar av Tomas, Mauro, Ratata och en Sven-Ingvars cover. Publiken softar i sina stolar. De njuter av musiken och sjunger med när de blir inbjudna. När Mauro framför Jackie blir publiken uppmanad att när vi spelar klassiker då står ni upp. Och så blir det.

En fin kväll där 90 minuter går väldigt fort. Ungefär med samma hastighet som de mörka och regntunga molnen som blåser in med full kraft. Regnet uteblir.

Spelschema (ungefär så här):

Jag saknar oss (Mauro Scocco) framförd av Tomas Andersson Wij
Sträck ut dina armar (Tomas Andersson Wij)
Det finns (Mauro Scocco)
Försent (Ratata cover) (Mauro Scocco)
Santa Monica (Tomas Andersson Wij)
Till dom ensamma (Mauro Scocco)
Ljudet av tiden som går (Mauro Scocco)
Tommy och hans mamma (Tomas Andersson Wij)
Hej då (Tomas Andersson Wij)
Drottningen av Skanstull (Mauro Scocco)
Hälsingland (Tomas Andersson Wij)
Jackie (Ratata cover) (Mauro Scocco)
Sarah (Mauro Scocco)
När solen färgar juninatten (Sven-Ingvars cover) (Tomas Andersson Wij)
Blues från Sverige (Tomas Andersson Wij)
Himlen runt hörnet (Mauro Scocco)
Nu dör en sjöman (Tomas Andersson Wij)

Deftones, Gröna Lund, 5 juli 2022

 

Första mötet med Deftones musik måste vara omkring 2000 när jag ser videon Change (in the house of flies) på någon musikkanal på TV. Andra mötet är 2006 på Hultsfredsfestivalens största scen Hawaii. Jag faller i trans när en brutal men öm tolkning av Sades superhit Ordinary Love når mitt hjärta.

Deftones musik har tyngd, melodi, dubbeltydiga texer, ansträngd men samtidigt uttrycksfull sång. Men vilken typ av metal? Rap/metal/Nu Metal. Nej, det går inte att placera musiken i något fack. Det händer hela tiden spännande vändningar och oväntat experimenterande i varje nytt album. De som ändå vill genrebestämma typ Wikipedia anger att "Defteones är ett amerikanskt band som spelar alternativ metal".

Efter 2 år med en pandemi som stoppar alla typer av kulturevenemang är det äntligen fritt fram med en sommarturné med otaliga spelningar i Europa. I Sverige blir det ett stopp på Gröna Lund. Det är kanske inte den bästa arenan med alla åkattraktioner och förvirrade barnfamiljer som försöker ta sig igenom publikhavet.

Det är en konsert med ett smörgårdsbord av de bästa låtarna från hela karriären med fokus på det lite äldre materialet. Endast inledande Pompeij och avslutade Ohms kommer från senaste albumet från 2020.

Sångaren Chino Moreno har andra aktiva och vilande musikprojekt vid sidan av Deftones. Jag lyssnar gärna på Team Sleep, Crosses och Palms. Dessa samarbeten är mer melodiska, instrumentala och med sparsam sång.

Solen skiner på bandet, de grå lite regntunga molnen är som bortblåsta. Himlen är blå och det är en varm och skön sommarkväll. Måsarna svävar hungriga över folkhavet. Då finns inget bättre än 90 minuter brutal och vacker metal från Amerika.

Edit this setlist | More Deftones setlists

Ossler med band 30 april 2022, Skylten

 

En liten tapper skara firar Valborg utan brasa och mösspåtagning. På Skylten är det punk, grymma gitarriff och svärta i låttexter som gäller. Ossler är på turné med nytt fantastiskt album Regn av glas (2021). Musiken får en extra dimension av att spelas live. Allt är underbart.

Putin får sig en känga med låten Ner i säcken från albumet Ett brus (2009). 

...

Ner
Gå ner i säcken i gen för jag vill aldrig se den mannen igen
Gå ner

....

Thåström Örebro Conventum Kongress 2 april 2022

 

Så är det dags igen. Thåström i repris i en annan stad. Örebro är en favoritplats. Scandic Grand ligger bara några steg från Conventum Kongress. Platsen för kvällens händelse. Tidigare år har jag sett Thåström på Conventum Arena, mitt emot hotellet. Denna soliga men småkyliga lördag i april är det Pernilla Wahlgren som håller dubbelshow där. Information via mejl har skickats ut så att ingen hamnar på fel plats. 

Slutsåld konsert och det innebär 2400 stående publik. Jag hittar en trygg och bra plats vid mixerborden. Jag ser vad som händer på scenen förvånadsvärt bra eller mer tydligt att jag ser Thåström. Vid vissa känsliga ögonblick dyker gigantiska mobiltelefoner upp i luften för att filma eller ta kort. De skymmer tillfälligt min utsikt.

Låtvalet är samma som i Linköping men spelordningen i början är omflyttad. Men vad gör det när allt är så underbart bra. Publiken är glad och sjunger med. När det är dags för textraden "Jag såg the Clash på Stora Hotellet i Örebro. Sen blir det aldrig bättre än så" i Kort biografi med litet testamente  hörs ett öronbedövande jubel från publiken.

Precis som i Linköping gästar Titiyo på Papperstunna väggar och Centralmassivet. Så vackert.

Även denna konsert med Thåström är helgjuten och perfekt. Är så nöjd.

Thåström SAAB Arena 19 mars 2022

Äntligen dags för en konsert som inte flyttats fram eller ställts in på grund av Covid19. Alla restriktioner är borttagna för fullvaccinerade. SAAB Arena är en tråkig "hockeyrink" men med scenen framflyttad rejält så fylls ståplatser till brädden och det är bra täckning på sittplatserna. Jag sitter mitt framför scenen, sektion B, rad 2, platser 7-8.

Strax efter utsatt tid, 19:30, är det nya bandet på plats. Niklas "Hell" Hellberg – keybords är kvar från det gamla. Ersättare är Per Eklund – trummor,  Stefan Brisland-Ferner – keybords, elfiol, Eddie Nyström – gitarr och Henrik "Kisa" Nilsson – bas. Jag saknar Pelle Osslers gnisslande gitarr och ljuden av fiolstråke mot strängarna. Thåström intar scenen och första singeln "Isbergen" från nya albumet fyller arenan och möts av folkets jubel. 

Mycket rök på scenen och en rörlig ljusrigg med hängande små lampor. Ljus och rök ger en maffig och lite skrämmande inramning av musiken. 

En långsam lite jazzig tolkning av Imperiets "Blå himlen Blues" och "CC Cowboys". Titiyo gästar på "Papperstunna väggar" och "Centralmassivet".

En helt underbar kväll med en artist som trollbinder sin publik med sin musikaliska skatt utan att säga mer än "Tack" mellan låtarna. Lite mer än 2 timmar flyger iväg. Den 20 mars fyller Thåström 65 år. Grattis.

På väg hem blir jag påmind om kriget i Europa. SAAB Arena lyser i gult och blått för Ukraina.

 

Göteborg filmfestival 28 januari till 6 februari 2022

Årets festival äger rum i 18 salonger på biografer i Göteborg samt i den digitala salongen, tillgänglig för alla. Invigningsfilmen visas över hela Sverige på närmare 70 biografer från Ystad till Luleå. 

Jag köper mitt onlinepass för 225 kronor och har möjlighet att ta del av 50 filmer hemma i vardagsrummet. De är tillgängliga i 24 timmar. I den digitala salongen finns även tidigare festivalfilmer och intervjuer av Emma Gray Munthe med gäster från Skanshof.

Årets tema är Disorder. I ljuset av pandemins restriktioner gestaltas relationen mellan ordning och oordning. Under The Hypnotic Cinema kommer publiken att hypnotiseras för att se om de kan släppa kontrollen och få en fördjupad filmupplevelse.

Jag tar semester i två dagar för att maxa min hemmafestival. Det blir 25 filmer totalt. Alla bra men några oförglömligt bra. Här är mina favoriter.

Läs mer om filmerna på IMDb

Nobody Has to Know 
av Bouli Lanners
99 min, Frankrike, Belgien, Storbritannien, 2021

Festivalen smygstartar redan den 27 januari kl. 20:00 med en annorlunda kärlekshistoria mellan två udda personer i 50-årsåldern. Allt utspelas på en vindpinad skotsk ö. Vemodigt och en fin liten film. 

Så jävla easy going 
av Christoffer Sandler
91 min, Sverige, Norge, 2022

Invigningsfilmen är också en kärlekshistoria men här är det ungdomsförälskelse. Spralligt, färgglatt, humor, värme, ADHD och deppig pappa. Många snygga vyer från Göteborg. 

Kapten Volkonogov har rymt
av Natasja Merkulova, Alexej Tjupov
126 min, Ryssland, Estland, Frankrike, 2021

Fartfylld thriller om Stalins terror på 1930-talet. Det är så hemskt att det behövs en film med glimten i ögat och komiska inslag för att uthärda. Säkerhetsagenten Volkonogov smiter när han inser att han är näste man att avrättas. Han behöver förlåtelse från ett enda av sina offers anhöriga för att undgå att hamna i helvetet. Kapten Volkonogov spelas av Yuriy Borisov och han är även motspelare till Seidi Haarala i den underbara tågfilmen Kupé nr 6.

Kupé nr 6
av Juho Kuosmanen
107 min, Finland, Estland, Ryssland, Tyskland, 2021

Romantiska filmer är något Juho Kuosmanen är inriktad på. Han debuterade med Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017). Kärlek, boxning och finskt vemod. En mycket sevärd film.

Kupé nr 6 är om ett möte i en sovvagn under ett dygn. Två främlingar, en ryss och en finländare, får kämpa för att stå ut med varandra under den långa färden till Murmansk. Men de har mer gemensamma drag än olikheter när de väl tillåter sig att lära känna varandra. En av mina favoriter.

Playground 
av Laura Wandel
72 min, Belgien, 2021 

Första skoldagen. 7-åriga Nora gråter när hon brutalt slits från sin pappas hand. Hennes storebror knuffar undan henne och går till sina kompisar. Allt är nytt och hon måste lära sig att tolka nya koder för rasten på skolgården, med klasskamrater och på lektionen. Allt ser, hör och upplever vi i barnets perspektiv. Kameran är i höjd med Nora. Gripande drama där det är lätt att känna igen sig. 

Den stora friheten 
av Sebastian Meise
116 min, Österrike, Tyskland, 2021

Homosexuelle Hans Hoffmann har överlevt koncentrationslägret, men det han har att se fram emot efter kriget är att återkommande bli kastad i fängelse. Allt enligt den så kallade paragraf 75, som säger att ”onaturligt sex” mellan män är olagligt. Filmen utspelar sig 1969, med tillbakablickar 1945 och 1957. Franz Rogowski lyser i rollen som Hans. En fängelsefilm om vänskap och kärlek.

Franz Rogowski utstrålar sårbarhet, svaghet, styrka och charm i sina roller. Han har huvudrollen i två andra av mina favoritfilmer nämligen kärleksfilmen Udine (2020) och flyktingdramat Transit (2018).

Lämna inga spår
av Jan P. Matuszynski
160 min, Polen, Frankrike, Tjeckien
2021

Studenten Grzegorz Przemyk mördades av polisen i ett häkte i Warszawa 1983. På hans begravning slöt tiotusentals polacker upp och fallet fick stor uppmärksamhet och riktade strålkastarljuset mot kommunistregimens förtryck och brutalitet. Filmen är en tidstrogen skildring av hur regimen och dess säkerhetstjänst använder hot, desinformation och utpressning för att mörklägga historien. En spännande och viktig historielektion. 

Private Desert
av Aly Muritiba
121 min, Brasilien, Portugal, 2021

Daniel är avstängd från jobbet som polis för utredning om övervåld. Hans pappas demens blir bara värre och hans syster har just berättat att hon är homosexuell. När det enda positiva i hans snöpta liv – Sara som han har en intensiv nätrelation med – plötsligt tystnar lämnar han allt för hitta henne. Han färdas tvärs över Brasilien och får kontakt med en man som säger sig känna Sara. Det blir ett oväntat möte med chock, ilska och förvirring. En känslomässig film om att kärleken kan vara gränslös.

Tillfälligheter och fantasier
av Ryûsuke Hamaguchi
121 min, Japan, 2021

Ett oväntat triangeldrama, en misslyckad honey trap och ett möte som börjar med ett missförstånd och slutar med rollspel. Det är en tredelad film om slump, sammanträffanden, konsekvenser och kärlek – med ett kvinnligt perspektiv. Elegant dialog och melankoliskt skådespeleri. Helt underbart.

Drive My Car
av Ryûsuke Hamaguchi
180 min, Japan, 2021

Japanen Ryûsuke Hamaguchi styr rakt in i själen när han mästerligt och sömlöst förvandlar Haruki Murakamis novell till ett Cannesvinnande epos.

I fokus står Yûsuke (Hidetoshi Nishijima), en framgångsrik teaterregissör och skådespelare som har tre komplexa relationer - på ett fysiskt, professionellt, och mentalt plan. Till sin fru Oto har han ett starkt erotiskt band, sprunget ur fantasier och berättelser. Mot den unge skådespelaren Takatsuki drivs han av en förtärande hämndkänsla. Och till sist – det mest mystiska – den tillgivenhet han känner för Misaki, den skickliga unga kvinnan som, mot hans vilja, anställs som hans chaufför under arbetet med en iscensättning av Tjechovs ”Onkel Vanja”. I fokus står också en röd Saab, när kärlek, svek, sorg och självrannsakan vävs ihop i en av årets bästa filmer. (- Niclas Goldberg, GIFF2022)

Jag kan bar hålla med. En lång, pratig och långsamt berättat historia med mycket känslor. En festivalfavorit.

Boiling Point
av Philip Barantini
95 min, Storbritannien, 2021

Livet på finrestaurangen når inte bara kokpunkten, här är vi snarast under locket på en tryckkokare. Andy är den lovande kocken vars restaurang utgör hela hans liv. Allt utspelar sig i en enda tagning under en kväll på restaurangen. Det är fullbokat, allt är rörigt, Andy ofokuserad och så dyker hans gamla chef upp med en matskribent. Den rörliga kameran följer olika personer och det ger filmen puls och nerv. Det är en spännande film med intriger och starka känslor.

Sundown
av Michel Franco
83 min, Mexiko, Frankrike, Sverige, 2021

Tim Roth glänser i rollen som Neil. Han provocerar mig som åskådare med sitt sätt att vara på Acapulcos stränder som rik, avtrubbad britt som checkar ut från sitt gamla liv. Neil, systern Alice (Charlotte Gainsbourg) och hennes två barn har anlänt till lyxhotellet i Acapulco för att semestra, men tvingas förkorta resan på grund av en nödsituation på hemmaplan. Av någon anledning avviker Neil på flygplatsen, tar en taxi och hamnar på ett sunkigt hotell i de mindre fina kvarteren. Han tillbringar dagarna på en liten strand fri från turister. Här finns bara lokalbefolkning. Kontrasten mellan lyx och fattigdom är brutal. Känslan av att det här kan inte sluta bra sitter i maggropen. Ett lågmält och spännande vardagsdrama.

Souad

av Ayten Amin

102 min, Egypten, Tunisien, Tyskland, 2021

Två egyptiska tonårssystrar navigerar synlighet, sedlighet och vuxenblivande i fängslande och drabbande skildring om vänskap och djup existentiell ensamhet. Först följer vi den äldre systern som är aktiv på sociala medier och har en nätflirt med en känd influencer i Alexandria. Efter en omtumlande händelse är det lillasystern som knyter ihop alla lösa trådar. En fin men lite sorglig film om unga kvinnor som hålls i schack av både religiös konservatism och sexuell objektifiering. Där social medier skapar ytterligare svårigheter.

Reflection

av Valentyn Vasyanovych

127 min, Ukraina, 2021

Konflikten i östra Ukraina skildras kompromisslöst genom en traumatiserad kirurgs ögon. Han anmäler sig frivilligt som sjukvårdare och får uppleva krigets fasor på nära håll. Väl hemma i Kiev är det vardag, umgänge med tonårsdottern och att bearbeta det hemska han upplevt vid fronten. Kameran är stilla och ett fönster är i fokus i nästan alla scener. Det påminner om hur Roy Andersson komponerar sina scener. Det brutala våldet, både synligt och osynligt, är något som får mig att tänka på filmer av Michael Haneke. Stark skildring men med ljusa inslag, känsliga personer varnas.

Pilgrims

av Laurynas Bareisa

92 min, Litauen, 2021

Paulus och Indre återförenas för att på egen hand gräva vidare i det brutala mordet på hans bror och hennes före detta pojkvän, Matas. Polisens utredning är avslutad och en man är dömd för brottet, men det finns fortfarande obesvarade frågor kring vad som egentligen hände, och i synnerhet Paulus är nu fast besluten att till varje pris pressa fram svaren. Fyra år har gått och de reser till en liten stad utanför Vilnius, besöker platser, söker upp personer, hus och bil, allt som har något med mordet att göra. Det förekommer inget våld men det ligger hela tiden något otäckt precis under ytan. En lugnt berättad historia om att söka svar på frågor för att kunna gå vidare i livet.

Filmåret 2021

 

Pandemi år 2. Covid19 styr och ställer till det i hela världen. Till en början är det den Brittiska varianten som dominerar. Den är väldigt smittsam men du blir inte så sjuk. Snart byter den namn till det mer neutrala Delta. 

Göteborgs filmfestival satsar enbart på filmvisningar. Fysiskt och digitalt. Streamingtjänsten Drakenfilm blir den digitala plattformen med start 29 januari fram till 8 februari. Jag köper digitalt festivalpass för 225kr och ser film från soffan i vardagsrummet. Jag tar del av dagliga poddar där filmer presenteras och filmfolk intervjuas.

En akutsjuksköterska från Skövde blir uttagen till att under en vecka isolera sig på ön Pater Noster och se film i fyren. Det blir några andra ensamvisningar. En person besöker Draken och en person är ensam i Scandinavium.

Jag tar en provmånad på Drakenfilm i februari och sedan 6 månader för halva priset. Jag fortsätter med tjänsten resten av året.

Filmstaden öppnar igen i juni med max 50 personer i salongen. Stängt sedan november 2020. Från 1 december krävs vaccinationsbevis. Jag undviker biobesök.

Cinemax smygstartar med en lördagsserie under hösten. Begränsning till ca 70% beläggning vilket motsvarar 170 platser. Jag avstår medlemskap eftersom jag sett 3 av 6 filmer. Jag vet att alla biljetter såldes slut. 

1 september beslutar Folkhälsomyndigheten att ta bort de flesta restriktionerna. Kvar blir tvätta händerna, undvik trängsel och stanna hemma om du är sjuk.

Det blir ett besök till Stockholm filmfestival i november. Det är en festival på plats och On Demand. Färre filmer och enbart tre biografer med totalt 6 salonger. Festivalmedlemmar får 35% rabatt på alla Film On Demand-titlar. Det blir visningar hemma både före och efter Stockholmsbesöket.

23 december är restriktioner återinförda fram till sista januari 2022. Nu är COVID19-viruset muterat till omikron och står för de flesta fallen. Mycket smittsamt men är du vaccinerad blir du förhoppningsvis inte så sjuk.

Lite värdelöst vetande: Här ser jag film / serier under året (antal)

Svt-play (24)

Drakenfilm (23)
Göteborg filmfestival (22)
Netflix (18)
Stockholm filmfestival (16)
Itunes (9)
Götabiblioteken Cineasterna (5)
CMORE (3)

Här är mina favoriter av filmer och serier jag sett med svensk premiär 2021. Utan rangordning.

Babylon Berlin, säsong 3, tar sin början strax innan börskraschen 1929 och kretsar kring kriminalinspektör Gereon Rath. Den mest påkostade icke-engelskspråkiga serien producerad i Europa. Snyggt och spännande.

Balladen om en vit ko Regissör: Maryam Moghadam, Behtash Sanaeeha, Iran 2020, 1 timme och 45 minuter
Ett misstag har begåtts. Fel man har avrättats. Allt änkan önskar är att domaren ber om ursäkt men hon får svaret av en tjänsteman att vad som hänt är "Guds vilja". Sorg, kamp och försoning är några teman i denna spännande vardagsberättelse.

Drömmannen Regissör: Maria Schrader, 105 minuter, 2021, Tyskland, komedi, romantik, AI.
Om längtan efter kärlek. Vetenskaplig forskning om det går att bli kär i en maskin. Det här är en uppgraderad typ av romantisk komedi. Rolig och allvarlig.


The Father Regissör: Florian Zeller, UK, 2020, 103 min, Drama 
Den åldrade mannen som saknar insikt att han behöver hjälp. Dottern som försöker få honom att inse fakta samtidigt som hon förstår att det är mer än hans minne som sviktar. Filmen skildrar demens ur den drabbades perspektiv. Det är rörande och sorgligt men allt är gjort med respekt och varsamhet. 

First cow Regissör: Kelly Reichardt, USA 2019, 2 timmar och 2 minuter, drama, western.
En finstämd och lågmäld berättelse om vänskapen mellan två män som söker lyckan i Oregon, USA, 1820. 

Kamrater Regissör: Anderi Konchalovsky, Ryssland 2020, 2 timmar och 1 minut, historiskt drama.
Året är 1962 i dåvarande Sovjetunionen. I en industristad höjs matpriserna och det får arbetarna i stadens största fabrik att gå ut i strejk. En fredlig demonstration slutar i blodbad. Det är spännande, gripande öden och händelseförloppet är svårt att ta in idag.

Knackningar Regissör: Frida Kempff, Sverige, 2021, 78 min, Thriller, Skräck.
En psykologisk och kvävande berättelse efter en novell av Johan Theorin. Molly flyttar in i en lägenhet efter ett nervöst sammanbrott. Snart hör hon knackningar och någon som ropar på hjälp. Men ingen förstår eller lyssnar på henne. 

Nomadland Regissör: Chloé Zhao USA 2020, 1 timme och 47 minuter, drama, raodmovie
Om fattiga i USA som ger sig ut på vägarna för att överleva på tillfälliga säsongsarbeten. Frances McDormand och David Strathairn är skådespelare medan resten av ensemblen är sig själva. Priser och beröm har östs över Chloé Zhaoo för denna lågmälda, humanistiska, dokumentära och vackra spelfilm. 

Quo vadis, Aida? Regissör: Jasmila Zbanic, Bosnien och Hercegovina, 2020, 1 timme och 41 minuter, krig, drama.
Bosnien 1995 och serbiska styrkor intar staden Srebrenica. Människor flyr och söker skydd i en nedlagd fabrik där FN-styrkor har sitt högkvarter. Det är en stark och gripande film om folkmord i nutid i Europa.

Sanna mödrar Regissör: Naomi Kawase, Japen, 2020, 140 min, Drama. 
Ur olika synvinklar får vi följa två kvinnors upplevelser av samma historia. Det är långsamt berättat och med stor trovärdighet. För snart 6 år sedan adopterade ett par en liten pojke. Helt plötsligt en dag dyker en ung kvinna upp i familjens hem och vill ha tillbaka sitt barn. 

Sound of metal Regissör: Darius Marder, USA 2019, 2 timmar, drama, musik.  
En film som visualiserar hur en musiker upplever känslan av att hörseln blir sämre. Det är en påträngande ljudbild som sakta blir dovare för att succesivt tystna. Åskådaren är inne i musikerns hörselgångar. Sound of metal är en berättelse som känns i hjärtat. 

Tigrar Regissör: Ronnie Sandahl, Sverige 2020, 116 min, Drama, biografi, sport.
Fotbollsdröm går i uppfyllelse för tonårspojke. Drömmen övergår till mardröm. Ärligt och närgående porträtt av talang på väg mot undergången.