19 maj 2012

Konstrunda

Biltur på landet. Var ute i god tid och kom till Östergötlands ullspinneri innan alla andra. När vi efter besöket baxade ut bilen väntade någon tålmodigt på att fylla igen parkeringsluckan. Lunch på Väderstads centralkrog. Om stekt strömming och potatismos finns på menyn glömmer jag bort att jag är vegetarian. Jag bara njuter! Över Skänninge och förbi Fornåsa och Klockrike för att komma fram till Maspelösa och Boställets vedugnsbageri. Kaffe och rabarberbulle. Vi kunde inte motstå att köpa med oss kanelbullar och ett valnötsbröd.

10 maj 2012

Ny liveversion av Jag Ser Dig

När himlen är blygrå och regntung är en liveversion av en Kentlåt precis vad jag behöver.

25 april 2012

Kent - #JÄIRFM

Tiden går så fort. Den långa väntan är över. Kents ny album Jag är inte rädd för mörkret låg och väntade i postboxen när jag kom hem. Vacker i DigiPack med egyptiska motiv. Jag har redan smyglyssnat på singeln (999) och ytterligare några spår: Petroleum, Isis & Bast, Jag ser dig och Tänd påSpotify. Jag ser dig är min nya favorit just nu. Hela skivan är vemodig, vacker och med igenkännande texter. Melodier som värmer ett fruset hjärta denna kalla vår. Musik som borde få den mest inbitna Kentskeptiker att kapitulera och falla in i den stora beundrarskaran.

12 april 2012

In Flames - Flygeln 9 april 2012



Som jag längtat till annandag påsk. Äntligen dags för turnéstart för In Flames och deras klubbspelningar i Norden. Under våren dyker de upp på flertalet orter i Sverige för en intimare kontakt med sina fans. Först ut är Norrköping. De spelar i ett utsålt Flygeln, publik 1500.

De börjar med lite äldre material och fortsätter med Where the dead ships dwell från senaste albumet Sounds of a playground fading. De blandar in lite fler låtar de inte spelat live på länge. De har en guldgruva att ta ifrån sedan debuten 1993 med Lunar strain. Jag njuter av Trigger, The quiet place, Liberation, Cloud connected, Only for the weak och Deliver us. Spellistan innehåller 19 låtar och avslutas värdigt med My sweet shadow.

18 mars 2012

Thåström Trädgår'n 16 mars 2012



Att fira sin födelsedag i Göteborg är alltid trevligt. Att den infaller sista kvällen av Thåströms tre spelningar på Trädgår'n är mycket trevligt. Speciellt när det är en fredag. Weekend på hotell i Göteborg är extremt trevligt. God mat på mysiga Restaurang Familjen. Också det trevligt.

Under konserten stod jag så jag både såg och hörde bra. Bakom scenen hängde en backdrop som hämtad från en expressionistisk film. Efter ett kort intro började första tonerna i Beväpna dig med vingar. Thåström vandrar fram och åter på scenen. Han viftar med händerna och det ser ut som han försöker hypnotisera mikrofonstativet. Innan han på sitt karaktäristiska sätt fattar tag i mikrofonen och häver sig över stativet. Först då börjar han sjunga.

Ljussättningen är ett kallt strålkastarsken med projektering från scenen ut mot publiken. Det är först när tonerna till St. Ana katedral drar igång som ljusskenet blir varmt rött. Så passande när refrängen är "Det var nån som sa du spart en liten bit rött kvar". I Låt dom regna byter gitarristen och basisten sina instrument mot slagverk. Ljudbilden är tung och metalliskt. I Främling överallt är Thåström ensam med sin akustiska gitarr.

Spelningen var verkligen till belåtenhet. Låtvalet var bra med koncentration på nya albumet Beväpna dig med vingar.


Intro
Beväpna dig med vingar
Miss Huddinge -72
Dansbandssångaren
Aldrig nånsin komma ner
Nere på maskinisten
...Ingen neråtsång
Smaken av dig
Kriget med mig själv (Imperiet cover)
Främling överallt
Axel Landquist Park
Låt dom regna
Kort biografi med litet testamente
En vacker död stad
St Ana katedral
Samarkanda

Encore:
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Rock'n'Roll e död (Imperiet cover)
Sönder Boulevard

Encore 2:

Du ska va president (Imperiet cover)
Fanfanfan

4 mars 2012

Israel Nash Gripka - Backstage 3 mars 2012


Solsken och vår i luften. Den tuffa vintern verkar vara ett avslutat kapitel. Mina batterier är laddade till max. Nu börjar en ny säsong med artister på turné. Levande musik är skönt för en trött själ. Trygg Americana med rötter hos musiker som Neil Young, John Fogerty och Bob Dylan är aldrig fel. Israel Nash Gripka är en ny bekanskap. Han presenterades för mig i december med den medryckande Louisiana på "blandbandet" The best of Bernt - julskivan 2011 "new ones". Snart stod det klart att Israel Nash Gripka turnerar världen över och ett av hans stopp är i en lokal nära mig.

När jag lyssnat lite mer på hans musik så var det något med rösten som kändes lite jobbig. Musiken och texterna är helt OK. När han spelar sina låtar tillsammans med ett band så tonas den gnälliga rösten ner lite. Den bäddas in i bas, trummor och gitarrer. Hans tolkningar av andras låtar är inget som jag går igång på. De sticker inte ut och blir mest plågsamma att lyssna på. Det finns ett undantag och det är Neil Youngs Revolution Blues. Den är en pärla. Israel Nash Gripka är inte en nyskapande artist utan trogen den traditionella moderna countryn.

Live är Israel Nash Gripka hur bra som helst. Både med sitt band och ensam med den akustiska gitarren. Han är en hejare på att underhålla publiken med små historier mellan låtarna. Spelningen på Backstage var intim med en hägiven publik. Favoritlåtar som Antebellum, Four winds, Drown, Louisinana, Baltimore och Fool's gold framfördes med äkta spelglädje. Drown avslutades med en orgie i gitarrmangel. Den rätta typen av solo där jag hör att det finns ett naturligt slut. Frågan är bara när? Jag är glad att jag tog mig tid att njuta av lite levande musik denna lördagkväll.

8 januari 2012

Kommunal biograf

Det tar 28 minuter att med pendeltåg förflytta sig från ett resecentrum i en stad till ett annat i en annan stad. Fortfarande i samma län men ändå två olika världar. Nu blir det ofta inte av att besöka grannstaden och ta del av shopping, kultur, nöje och restauranger.

I lördags blev det en utflykt med besök på konstmuseet och GAN-utställningen, lunch på Stadsmuseets restaurang Knäppingen och film på den kommunala biografen CNEMA.

Att se film på en kommunal biograf har bara fördelar. Filmen börjar på utsatt tid och inte efter 15 minuters reklaminslag. Inga trailers på kommande filmer. De som köpt biljetter är där för att se filmen. Den sociala biten har de redan fixat före, som att träffas för att prata över en fika. Det finns ingen popcorn, läsk eller godis att köpa. Inget kvarlämnat skräp i salongen. Ingen lägger in eller tar ut snus under filmen. Ingen som lyser upp hela salongen med mobilen för att kolla SMS, tiden eller något annat.




Mannen från Le Havre

Aki Kaurismäki har ännu en gång skapat en tidlös historia med ett aktuellt tema. Nu om illegala flyktingar som smugglas in i Europa. Marcel är skoputsare i hamnstaden Le Havre men de flesta passerar snabbt förbi i sina tygskor. En pojke smiter undan när polisen öppnar en container på väg till London och finner en stor grupp afrikanska flyktingar. Marcel möter pojken och på "Kaurismäkiskt" vis så bestämmer han sig för att hjälpa honom.

Jag älskar den här typen av humor. Varje scen är komisk.




Shame

Den brittiska regissören Steve McQueen debuterade med Hunger (2008). Det är en påträngande skildring av IRA-aktivisten Bobby Sands hungerstrejk och sista dagar i Mazefängelset. Michael Fassbender gör en enastående rollprestation. Samarbetet har fortsatt i Steve McQueens nya film Shame.

Brandon har på ytan ett bra liv i New York men inombords är skammen över sitt sexmissbruk plågsamt. Han döljer det väl men när den yngre systern Sissy (Carey Mulligan) dyker upp och flyttar in i lägenheten så är missbruket svårt att kontrollera. Hon stökar inte bara till hemma hos honom utan även i hans privatliv. Det är lite som förklaras i filmen men syskonen har inte haft en bra uppväxt. Sissy säger i en scen : "We are not bad people. We just come from a bad place".

Det är starka scener och ibland långa utdragna sekvenser av Brandons förnedring. Hela filmen är långsam. Lika stillsam är Carey Mulligans tolkning av New York, New York på en trendig cocktail bar. Den berör både biobesökaren och Brandon.

3 januari 2012

Filmåret 2011

Lite värdelöst vetande eller som det egentligen kallas - statistik:

Antal filmer jag sett på DVD eller biograf 2011:

96

Antal TV-serier jag sett på DVD 2011:
8

Antal länder som producerat filmer jag sett 2011:
22

Antal filmer jag sett på kommersiell biograf 2011:
14

Antal filmer jag sett på filmklubb eller filmfestival 2011:
27

Antal filmer och TV-serier jag sett producerade 2011: 15, 2010: 62 och 2009 och tidigare: 27

Antal filmer på DVD som jag sett hemma 2011:
De flesta!!

Allt detta till samma kostnad som en weekend i London, flyg + 2-stjärnigt hotell utanför stadskärnan, för två personer under lågsäsong.

Årets bästa filmer!


Om jag måste välja mina årets tre bästa filmer så är valet inte lätt. Om jag får välja de mest minnesvärda är det utan tvekan Melancholia, von Tries dystopi, Winter's bone, om ung kvinnas utsatthet och Monsters, utomjordisk smitta i Mexiko.

Sorgsna teman, vackert foto, lågmälda skådespelare och suggestiva ljudbilder sitter kvar längre i minnet än rapp dialog, dråpliga scener, snabba klipp och vardagliga miljöer.







Nu några dagar in på det nya året så minns jag med glädje andra favoriter under 2011.

Komedi:

Flickorna från Dagenham

Four lions

The Trip

Midnatt i Paris

The Adjustment bureau

Medan åren går

Western:

True grit

Drama:

Honung

Trädet

Navals hemlighet

King's speech

Never let me go

Thriller:

Contagion

1 januari 2012

2011 musikåret

Musikfestivaler

De största festivalupplevelserna:

Clutch på Sweden Rock, Sweden stage, Norje.
Morrissey på Green stage, nya Hultsfredsfestivalen
Kajsa Grytt på Munken i Parken, Norrköping
Weeping Willows på Stadsmuseets bakgård, Norrköping.
Neurosis på High Voltage, Metal Hammer stage, London

Årets första konsert Eldkvarn, deras jubileumsturné 40 år.

Säkert! på Flygeln i Norrköping ytterligare ett höjdargig.

Dåliga platser och onyktra bänkgrannar gjorde Defenders of the Faith III-turnén med In Flames, Trivium + Support, Hovet Stockholm, till en liten besvikelse. Det var inget fel på spelningen men där jag satt högst upp på sidokanten nådde aldrig bandens spelglädje. Fel synvinkel för att uppskatta den maffiga ljusshowen och den tunga ljudmattan irrade bort sig någonstans på vägen. Jag såg ialla fall att publiken framför scenen roade sig kungligt.

2011 var året när min skivsamling inte ökade nämnvärt däremot fylldes nätverkshårddisken till bredden med MP3-filer. Musiktjänsten Spotify och musiksystemet Sonos har gett mig strömmad musik i kök och / eller vardagsrum. Vad jag inte kunde motstå i fysisk form var Morrissey : Very best of Morrissey CD + DVD i snygg digipack och boxen med the Smiths : Complete 1984-1988 (8 CD med orginalomslag).



Årets bästa album MP3:


Cure - Bestival Live 2011, över tre timmar med bandets 30-åriga karriär.
Foo Fighters - Waisting light. Rockmelodier som fastnar.
Kajsa Grytt - En kvinna under påverkan. Läste även hennes självbiografi, Boken om mig själv, med stort nöje.
In Flames - Sound of a playground fading. Popig metal är aldrig fel.
Korn - The path of totality. Dubstep + nu-metal = sant.
Machine Head - Unto the locust. Metal med barnkör (!!) i en låt, som är helt OK.
Screaming Trees - Last Words. Sista skivinspelningen lika fräsch som när den gjordes 1998-1999.
Staind - Staind. Sorgsen melodisk rock.
Anna Ternheim - The night visitor. Med influenser från Nashville.
Twilight Singers - Dynamite steps. Stökig rock.
REM - Collapse into now. Popiga lyckliga melodier.
Maylene and the Sons of disaster - IV. Årets sista nedladdning. Bluestung rock från sydstaterna.

Årets bästa låtar MP3 och Spotify:

P.J Harvey - The words that maketh murder.
Melissa Horn - Jag saknar dig mindre och mindre.
Trivium - Watch the world burn.
Arctic Monkeys - Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair.
Strokes - Machu Picchu.
Theory of a deadman - Lowlife
The Chapman Family - Kids.
3 Doors down - When you´re young
Black Spiders - Kiss tried to kill me.
Decemberists - Down by the water.

Soul kitchen - film av Fatih Akin



Information om filmen


Trailer

Zinos, med grekisk bakgrund, driver en sylta - Soul Kitchen - i en slummig del av Hamburg. Han har en skara nöjda stammisar som inte är så kräsna när det gäller mat. När flickvännen planerar att ta ett jobb i Shanghai vill Zinos gärna följa med. Han behöver bara någon som kan se efter resturangen. Att be en "galen" kock om hjälp är bara en av många missöden. Stammisarna flyr. Mitt i allt elände dyker Zinos halvkriminelle bror upp och erbjuder sina tjänster.

Det är en lite småknasig historia med många sidospår. Missförstånd och bisarra situationer avlöser varandra i ett rasande tempo. Ibland är humorn väldigt farsartad i stil med Chalie Chaplin. I stort är det en mysig film där alla lösa trådar samlas ihop och allt ordnar upp sig till det bästa. En hel del bra musik spelas på Soul Kitchen.

Andra bra filmer av Fathih Akin:

Mot väggen (2004) två självmordskandidater ingår skenäktenskap för att överleva.

Crossing the Bridge - The Sound of Istanbul (2005) musikdokumentär där Alexander Hacke från Einstürzende Neubauten utforskar musiklivet i Istanbul, från gatumusiker till turkiska megastjärnor.


Vid himlens utkant (2007) om en man som rannsakar sig själv och sitt liv med att resa från Bremen till Istanbul.