26 december 2011
Midnatt i Paris - film av Woody Allen
Trailer
Kairos röda ros (1985) har vissa likheter med Midnatt i Paris.
Jag undrar om Woody Allen läst Alice B. Toklas' självbiografi och sedan fått uppslaget till historien om amerikanen Gil med författardrömmar och hans längtan till 1920-talets konstnärliga salonger i Paris. Han är i Paris med sin flickvän och hennes föräldrar för att planera bröllopet. Vad som händer är att när Gil promenerar ensam genom staden så får han ett erbjudande att följa med Zelda och F. Scott Fitzgerald på en fest. Han blir även inbjuden till Gertrude Steins vånging och hon lovar att läsa hans roman. Han möter Hemingway, Picasso, Dalí och givetvis en ung kvinna och allt är hur verkligt som helst men vi är i 1920-talets Paris. Hennes dröm är att leva på 1890-talet, La belle époque, och roa sig på Moulin Rouge.
Woody Allen är en av mina favoritregissörer. Han är pålitlig med en film per år. De senaste åren har han valt Europa som spelplats. Han roar med sina lättsamma berättelser om relationer och förvecklingar. Mysfaktorn är hög. I Midnatt i Paris finns även inslag av tidsresor.
Etiketter:
DVD,
Film på bio,
Filmtips,
komedi,
Woody Allen
21 december 2011
Sherlock Holmes 2 - film av Guy Ritchie
Sherlock Holmes 2
Jag är ganska likgiltig inför den "traditionella" bilden av Sherlock Holmes. När Guy Ritchie 2009 lanserade sin version med hjälp av Robert Downey jr som actionhjälte så vaknade mitt intresse. När BBC visade en modern och speedad TV-serie om Sherlock så föll jag direkt. Därför kunde jag inte motstå Guy Ritchies uppföljare med Noomi Rapace i den kvinnliga rollen. Även om jag vet att generellt så är den första filmen oftast bäst. Det gäller även för Sherlock Holmes.
Det är en farfylld berättelse med mycket action. Sherlock och Watson munhuggs så det står härligt till. Dialogen innehåller en hel del fyndiga "oneliners". Verkligen en komedi med slagsmål i slowmotion i snygga tidstypiska 1890-talsmiljöer. Visst blir det lite mycket av allt och tempot rusar fram i 120 km i timmen. Inte mycket tid över för reflektioner över vad som egentligen händer på vita duken. Jag hade i alla fall roligt i två timmar.
Etiketter:
Action,
Film på bio,
Filmtips,
komedi,
Sherlock Holmes
11 december 2011
Four lions - film av Chris Morris
Information om filmen
Trailer
Four lions är en brittisk komedi om fyra "wannabe" terrorister i en stad i norra England. De är arga unga män som vill bli soldater i islams namn. De saknar självinsikt och misslyckas med det mesta. Det är tragikomiskt att följa deras förberedelser inför den planerade självmordsbombningen. Four lions visar att det går att skämta om något så allvarligt som terrrorism. Dialogen är hysteriskt rolig men skrattet fastnar i halsen och mot slutet är det bara sorgligt. Så här ska en komedi vara med mycket skratt och en stor portion vemod.
The Trip - film av Michael Winterbottom
Information om filmen
Trailer
The Trip är från början en TV-serie som blev en långfilm. Den har drag av dokumentär med stora portioner hysterisk humor. Steve Coogan och Rob Braydon "spelar" sig själva på denna lyxiga matresa i norra Englands Lake District. De är vänner och känner sig mest bortkomna på de fina restaurangerna. De tycker synd om sig själva och vill hela tiden överbevisa sig bättre än den andre. De tävlar i tid och otid vem som bäst kan imitera Michael Caine. När de inte är för självupptagna så njuter de av det vackra landskapet och pratar om sina liv. Jag skrattar ofta och länge åt den här typen av superb brittisk humor på film.
Mina Steve Coogan favoriter:
Tristram Shandy (A cock and bull story, 2005) av Michael Winterbottom.
24 Hour Party People (2002) av Michael Winterbottom. Om tv-personligheten Tony Wilsson som satte Manchester på musikkartan med Factory Records och klubben Hacienda på 1980-talet.
Coffee and Cigarettes (Jim Jarmusch, 2003) en av kortfilmerna är med ett möte mellan Steve Coogan och Alfred Molina.
Etiketter:
DVD,
Film på bio,
Filmtips,
komedi,
Michael Winterbottom,
The Trip
3 december 2011
Stockholms filmfestival 2011
My worst nightmare
Fransk komedi med Isabelle Huppert som välbärgad kylig kvinna och hennes möte med bufflig man av folket. Det är kliché efter kliché staplade på varandra. Inget nytt under solen men underhållande för stunden. Isabelle Huppert fick Lifetime Achievement Award 2011 under festvalen.
Den goda fen
Ta lite Tati, Chaplin, Kaurismäki, cirkusclowner, buskis och skaka om med en stor nypa fransk humor. Det är lågbudgetfilm skapat av några vänner. Det värmer i hjärtat och är väldigt rörande om strulig nattportier som möter kärleken. Hon säger att hon är en fe och ger honom tre önskningar. Hon uppfyller två sedan försvinner hon. Filmen har svensk distribution och piggar upp humöret i dessa mörka tider.
Jump Ashin!
Berättelsen om den taiwanesiska pojken som vill bli gymnast men måste sluta träna i tonåren för att istället försörja sin familj bygger på en sann historia. Det är 1980-tal och den arga unga mannen blir en hejare på att slåss för olika gangstergäng. Fin och bitvis komisk historia om att hitta tillbaka till något som man verkligen älskar. Att få en andra chans.
Fransk komedi med Isabelle Huppert som välbärgad kylig kvinna och hennes möte med bufflig man av folket. Det är kliché efter kliché staplade på varandra. Inget nytt under solen men underhållande för stunden. Isabelle Huppert fick Lifetime Achievement Award 2011 under festvalen.
Den goda fen
Ta lite Tati, Chaplin, Kaurismäki, cirkusclowner, buskis och skaka om med en stor nypa fransk humor. Det är lågbudgetfilm skapat av några vänner. Det värmer i hjärtat och är väldigt rörande om strulig nattportier som möter kärleken. Hon säger att hon är en fe och ger honom tre önskningar. Hon uppfyller två sedan försvinner hon. Filmen har svensk distribution och piggar upp humöret i dessa mörka tider.
Jump Ashin!
Berättelsen om den taiwanesiska pojken som vill bli gymnast men måste sluta träna i tonåren för att istället försörja sin familj bygger på en sann historia. Det är 1980-tal och den arga unga mannen blir en hejare på att slåss för olika gangstergäng. Fin och bitvis komisk historia om att hitta tillbaka till något som man verkligen älskar. Att få en andra chans.
Etiketter:
Drama,
Film på bio,
Filmtips,
komedi,
Stockholms filmfestival
12 november 2011
The Adjustment bureau - film av George Nolfi
Information om filmen
Trailer
The Adjustment bureau bygger på en berättelse från 1954 av science-fiction författaren Philip K. Dick. Jag har inte läst något av honom. Vid en snabb kontroll så har jag däremot sett andra filmatiseringar av hans verk, som Blade runner (1982) och Minority report (2002).
The Adjustment bureau utspelas i New York i nutid. Matt Damon är politikern David Norris, som efter ett valnederlag, träffar dansaren Elise (Emily Blunt). Han har dragit sig undan för att förbereda sitt tal. Han får oväntat stöd och hjälp av Elise innan hon blir avvisad av hotellets väktare. Slumpen gör att de träffas igen när de hamnar på samma buss. Vad de inte vet är att det inte finns något som "ödet". Deras möte är ett katastrofalt misstag. Enligt "Planen" så ska de bara träffas en gång, på hotellet, och aldrig mer. Nu råkar agenten som bevakar och juseterar "Planen" för just David somna på en parkbänk i solskenet. Han vaknar försent och även om han gör allt för att återställa balansen så misslyckas han. Ursprungsplanen är att David ska spilla kaffe på sina byxor innan han kliver på bussen. Han måste gå in för att byta om och kommer inte i tid till arbetet. Nu blir det så att han kliver på bussen och spiller kaffe på Elise kjol och anländer till kontoret som vanligt. Han blir stående mitt in i ett fruset landskap där män i kostym och hatt är i färd med att radera lite minnen från en av Davids medarbetare. Han befinner sig verkligen på fel plats vid fel tidpunkt.
Det låter kanske lite knasigt. Är man som jag fascinerad av olika grader av konspirationsteorier. Finns det något som fri vilja? Är våra liv ödesbestämda? Kan vi påverka våra livsval? Hur hårt ska man kämpa för det man tror är rätt? Jag njuter av David och Elise kamp för att själva få bestämma över sina olika livsval.
29 oktober 2011
Monsters - film av Gareth Edwards
Information om filmen
Trailer
Monster är en skräckfilm eller mer ett drama med science fictioninslag. Den har en atmosfär av vardaglighet och igenkännande så det otäcka hotet blir något normalt. På TV-skärmar visas reportage från katastrofplatser och militärer i pansarvagnar finns i bakgrunden. Jag köper historien att ett amerikanskt rymdskepp som hittat utomjordiska organismer på Jupiter störtat på tillbakavägen och nu är Mexiko och delar av södra USA en kontaminerad zon. Varje år är det inte bara orkansäsong utan även en tid när utomjordingarna rör på sig. Då ger sig befolkningen av och allt blir öde. Vi får följa ett ungt par som måste ta sig genom den förbjudna zonen för att komma till USA.
Hon är en globetrotter som skadat sig i Mexiko. Han är frilansfotograf som arbetar för hennes fars tidning. Han lovar sin arbetsgivare att hjälpa dottern och se till att hon hinner med sista färjan till USA. Det uppstår vissa problem och de måste välja den farliga vägen genom zonen där "monstren" migrerar och ödelägger allt i sin väg. Det blir en yttre och en inre resa för dem båda. De kommer närmare hotet men de upplever det med skräckblandad förtjusning. De har ett öppet sinne och Monsters är ingen film där stora hjältedåd utförs.
Det är drömlika scener med dessa gigantiska livsformer i spöklika städer och täta regnskogar. Det är en lågbudgetfilm men den är snyggt och proffsigt gjord av den debuterande brittiske Gareth Edwards. Han arbetar annars med specialeffekter inom film.
Monsters har vissa likheter med District 9
23 oktober 2011
Vackra lögner - film av Pierre Salvadori
Information om filmen
Trailer
Officiell hemsida
En trio bra franska skådespelare - Sami Bouajila, Nathalie Baye och Audrey Tautou - är grundstommen i denna romantiska komedi. Den passar in i mallen för otaliga amerikanska och brittiska alster i samma genre. Det är förvecklingar, missförstånd, små lögner för att dölja sanningen, komiska vändningar i handlingen och ett lyckligt slut.
Någonstans läste jag att i Vackra lögner döljer sig både Freud och Austen. Filmen fokuserar mer på relationen mor-dotter än den unge mannens försynta försök att visa sin kärlek. Audrey Tautous rollkaraktär heter Emilie, likheten med Emma finns där, och hon försöker få sin mamma att blir förälskad igen efter att ha blivit lämnad av sin man för en yngre kvinna.
Startskottet till alla missförstånd och förvecklingar är ett anonymt kärleksbrev som Emilie får. Hon ignorerar det utan att veta att det är den unge hjälpredan på hennes frisörsalong som är författaren. Efter en misslyckad lunch med sin sorgsna och svikna mamma, som fortfarande fyra år efter sin separation bara vill lida och inte gå vidare med sitt liv, bestämmer sig Emilie för att agera. Hon plockar upp kärleksbrevet från papperskorgen och med hjälp av sin dator skriver hon av det och skickar det anonymt till mamman.
Det är en lättsam och trevlig film. Handlingen utspelar sig på en frisörsalong och där finns biroller som bidrar till att skapa komiska situationer. Humorn är finstämd och skapar mer fniss än gapskratt.
11 oktober 2011
Cinemax - Linköpings filmstudio firar 40 år
Den 8 oktober var det film och mingel på Länsmuseet när Cinemax firade 40 år. Det var visning av den allra första filmen Det brinner min sköna (1967). Tjeckisk komedi av Milos Forman.
Mina minnen från Cinemax filmvisningar på Filmstaden tar sin början lördagen den 20 oktober 1990 med Miraklet i Valby (1989) en svensk-dansk ungdomsfilm. Mitt medlemskap den hösten gav mig möjlighet att se ett antal filmer med namn som I vargens käftar, Ängel och Arkitektens mage. Lite av charmen med filmstudiokonceptet är att du ser filmer som du normalt inte skulle välja att se annars.
Att se klassiker är också något du kan uppleva på Cinemax. Redan på våren 1991 såg jag Truffauts De 400 slagen (1959). Andra klassiker i storbildsformat som visats är Ringaren i Notre Dame (1939), Paradisets barn (1943-44), Z - han lever (1968) och Kes - falken (1965).
Om jag får frågan vilken är din favoritfilm så är svaret Brända av solen (1994). Givetvis såg jag den på Cinemax, närmare bestämt den 28 september 1996. Den har allt en "bioupplevelse" kräver!
Medlemmar kan påverka filmvalen och jag har verkligen tagit den chansen. Jag har föreslagit asiatiskt, brittiskt, irländskt, nordiskt och amerikansk independent som intresserar mig. Under åren har olika teman och udda filmländer gett mig mycket nöje. Det har visats många franska filmer och en hel del med Daniel Auteuil, kortfilmer och även Stefan Jarls Mods-trilogi. Några spännande länder jag har besökt sittande i en biografsalong är Burkina Faso, Kuba, Tunisien, Thailand, Brasilien, Turkiet, Marocko och Tunisien. Även storslagna filmer har hittat vägen till den stora duken hos Cinemax. 2002 såg jag Dessa vackra hästar (2000) med Matt Damon och Indian runner (1991) med Viggo Mortensen.
Från 1995-2000 var jag engagerad i styrelsen. 1995 firade Cinemax 25 år och filmen 100 år. Det firades med en jubileumsserie med filmer gjorda mellan 1918 och 1978. Den började med Berg-Ejvind och hans hustru
och slutade med Maria Brauns äktenskap. Tyvärr så lockade dessa filmer inte någon stor publik.
1997 inledde Cinemax ett samarbete med Länsmuseet. Det fanns önskemål från medlemmar om att se film mitt i veckan. Det blev onsdagar klockan 19:00 och som första film visades en klassiker, nämligen Fellinis Amarcord (1974).
Ett annat knep för att locka fler besökare var att öka till fyra serier á fyra filmer. Två på Filmstaden och två på Länsmuseet. Tanken var att det skulle tilltala de som inte vill binda kostnaden på ett kort med åtta filmer. Testet genomfördes från hösten 1998 till hösten 1999 utan speciellt bra resultat. Medlemsantalet ökade inte. Under våren 2000 visades tre serier men till hösten var det tillbaka till ruta ett med två serier. 2001 ändrades kvällstiden till 18:30 och 2006 från onsdag till torsdag. Publiken började hitta tillbaka till Cinemax och det märktes extra tydligt efter nedläggningen av Royal den 18 januari 2007.
I augusti 2007 började jag prenumerera på DVD via Lovefilm och få dem hemskickade. Snart såg jag en-två filmer i veckan sittande i mitt vardagsrum. Hösten 2008 öppnade studenterna sina visningar på Forumteatern för allmänheten. Där går det att köpa medlemskort och enstaka biljetter till visningarna. Mitt medlemskap i Cinemax blev lite mer sporadiskt. Det visade sig att programmen i stort överensstämde med filmer jag nyligen sett på DVD. Hösten 2011 är jag efter 1 1/2-års frånvaro åter medlem både på Filmstaden och Länsmuseet. Det går inte att komma ifrån det att "film är bäst på bio" eller i alla fall när den visas på stor duk.
9 oktober 2011
Flimmer Norrköpings filmfestival 2011
Norrköping tar ett stort kliv framåt och blir ännu bättre kulturstad. Ny fin kommunal biograf - CNEMA. Flimmer flyttar in och visar sina filmer i tre salonger. De har fyndiga namn som Huvudrollen, Birollen och Statisten. Jag ägnade hela förra söndagen åt att se film.
Film nummer ett Oranges and Sunshine (2010) med Emily Watson i rollen som Margaret Humphfreys. Hon är socialarbetaren som på 1980-talet avslöjar att brittiska staten under lång tid omhändertagit barn och sedan skickat dem till Australien. Barnen fick veta att deras föräldrar dött och i Australien så skiner solen och det finns apelsiner till frukost. Gripande och fint berättat om en modig kvinna.
Film nummer två Never let me go (2010) är också en film om barn som far illa. På ytan verka den utspela sig på en vanlig internatskola med glada barn som lever väl. Men små detaljer avslöjar en annan mörkare värld i en nära framtid. Barnens liv har ett enda syfte och det är att när de blir unga vuxna ge sina organ och sedan dö. Det är en vemodig historia om vännerna Ruth, Kathy och Tommy. Om vänskap, svek, kärlek och försoning.
Film nummer tre The Kate Logan affair (2010). Kanadensisk action i en vanligtvis stilla och lugn stad. En fransk försäkringstjänsteman på konferens blir stoppad av en ung och oerfaren kvinnlig polis. Det är ett missförstånd men polisen oroar sig för att mannen kontaktar hennes chef. Hon vill inte förlora sitt jobb. Hon söker upp honom igen. Ännu en film om att det bästa är att hålla sig till sanningen för annars så blir allt kaos. Lite stelt och tråkigt skådespeleri.
Film nummer ett Oranges and Sunshine (2010) med Emily Watson i rollen som Margaret Humphfreys. Hon är socialarbetaren som på 1980-talet avslöjar att brittiska staten under lång tid omhändertagit barn och sedan skickat dem till Australien. Barnen fick veta att deras föräldrar dött och i Australien så skiner solen och det finns apelsiner till frukost. Gripande och fint berättat om en modig kvinna.
Film nummer två Never let me go (2010) är också en film om barn som far illa. På ytan verka den utspela sig på en vanlig internatskola med glada barn som lever väl. Men små detaljer avslöjar en annan mörkare värld i en nära framtid. Barnens liv har ett enda syfte och det är att när de blir unga vuxna ge sina organ och sedan dö. Det är en vemodig historia om vännerna Ruth, Kathy och Tommy. Om vänskap, svek, kärlek och försoning.
Film nummer tre The Kate Logan affair (2010). Kanadensisk action i en vanligtvis stilla och lugn stad. En fransk försäkringstjänsteman på konferens blir stoppad av en ung och oerfaren kvinnlig polis. Det är ett missförstånd men polisen oroar sig för att mannen kontaktar hennes chef. Hon vill inte förlora sitt jobb. Hon söker upp honom igen. Ännu en film om att det bästa är att hålla sig till sanningen för annars så blir allt kaos. Lite stelt och tråkigt skådespeleri.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






