Flimmer Norrköpings filmfestival 2011

Norrköping tar ett stort kliv framåt och blir ännu bättre kulturstad. Ny fin kommunal biograf - CNEMA. Flimmer flyttar in och visar sina filmer i tre salonger. De har fyndiga namn som Huvudrollen, Birollen och Statisten. Jag ägnade hela förra söndagen åt att se film.

Film nummer ett Oranges and Sunshine (2010) med Emily Watson i rollen som Margaret Humphfreys. Hon är socialarbetaren som på 1980-talet avslöjar att brittiska staten under lång tid omhändertagit barn och sedan skickat dem till Australien. Barnen fick veta att deras föräldrar dött och i Australien så skiner solen och det finns apelsiner till frukost. Gripande och fint berättat om en modig kvinna.

Film nummer två Never let me go (2010) är också en film om barn som far illa. På ytan verka den utspela sig på en vanlig internatskola med glada barn som lever väl. Men små detaljer avslöjar en annan mörkare värld i en nära framtid. Barnens liv har ett enda syfte och det är att när de blir unga vuxna ge sina organ och sedan dö. Det är en vemodig historia om vännerna Ruth, Kathy och Tommy. Om vänskap, svek, kärlek och försoning.

Film nummer tre The Kate Logan affair (2010). Kanadensisk action i en vanligtvis stilla och lugn stad. En fransk försäkringstjänsteman på konferens blir stoppad av en ung och oerfaren kvinnlig polis. Det är ett missförstånd men polisen oroar sig för att mannen kontaktar hennes chef. Hon vill inte förlora sitt jobb. Hon söker upp honom igen. Ännu en film om att det bästa är att hålla sig till sanningen för annars så blir allt kaos. Lite stelt och tråkigt skådespeleri.

Svensk film

Jag går tyvärr väldigt sällan på bio för att se svensk film. Det är ett medvetet val. Jag hör inte vad skådespelarna säger. Jag behöver textning och det får man inte idag. Sitter jag hemma så kan jag välja det. Inte för att det är en bra lösning eftersom roliga kommentarer avslöjas i förtid. De som ansvarar för textning av filmer har mycket att lära sig. Ett annat alternativ hemma är att vrida upp volymen. Jag bor i lägenhet och man ska vara snäll mot sina grannar.

Här är några svenska godbitar från förra året:

Sebbe
Babak Najafi
Drama Sverige 2010
Trailer och annan information.

Elände är bara förnamnet. Det är grå diskbänksrealism och förortstristess men är du på humör för det så är det här filmen du bara måste se. Här finns utanförskap, dåligt föräldraskap, mobbning och hopplöshet. Sebbe har överöst med filmpriser och det är en sevärd och gripande film. Andra prisade svenska filmer om dåligt föräldraskap är Flickan och Miss Kicki.

Puss
Johan Kling
Komedi Sverige 2010
Trailer och annan information.

Det är alltid svårt med uppföljare. Speciellt om debuten hyllats till skyarna. Puss är en relationskomedi om några kvinnor som driver en teater och deras kärleksliv. Allt utspelar sig under några dagar. Det är förvecklingar, missförstånd och mysterier. Den är underhållande men långt ifrån den komiska Darling

Fyra år till
Tova Magnusson
Komedi Sverige 2010
Trailer och annan information.

Tova Magnusson är skådespelerskan som tog steget till regissör. Hon är rolig och dialogen i Fyra år till är rapp och slagfärdig. Det är en relationskomedi i maktens korridorer över parti- och könsgränser. Hur roligt som helst. Brittisk och amerikansk politisk satir i samma klass är In the loop och Wag the dog

I rymden finns inga känslor
Andreas Öhman
Komedi Sverige 2010

I rymden finns inga känslor är en lite småabsurd historia om en tonårig pojke med Aspbergers syndrom. Han litar bara på sin bror och när han flyttar ihop med sin flickvän så vänds allt upp och ner. Det är en gullig och söt historia om vänskap, kärlek och om att vara annorlunda.

Till det som är vackert
Lisa Langseth
Drama Svergie 2010
Trailer och annan information.

En ung kvinna från förorten med en trasig uppväckt ser möjligheten till ett bättre liv efter ett besök på konserthuset. Hon blir helt tagen av den klassiska musiken. Hon gör allt för att bli accepterad i den för henne främmande akademiska världen. Alicia Vikander fick en välförtjänt Guldbagge för rollen som den utsatta Katarina.

Himlen är oskyldigt blå
Hannes Holm
Dramakomedi Sverige 2010

Martin 17 år bor på Lidingö med en gravt alkoliserad pappa och en kuvad mamma. Han påtalar alltid att han bor i höghusen. Han vill ju inte att andra ska tro att han är rik. Sommarjobbet i skärgården 1975 får honom att bli vuxen. Denna tragikomiska berättelse bygger på verkliga händelser. Sprängningen av den så kallade Sandhamnsligan, som bland annat sysslade med knarktillverkning. 1970-talet är fint fångat i miljöer och kläder. Musik av bland annat Pugh Rogefeldt, Ted Gärdestad och Malta gör att filmen ännu tydligare fångar den tidens anda.

Sound of noise - film av Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson

Sound of noise - filminformation

Filmklipp - Doctor, doctor

Kortfilm - Music for one apartment and six drummers (2001)

Sound of noise (2010) är en rolig film av gänget som skapade den korta kultklassikern One apartment and six drummers (2001). De har byggt vidare på sitt koncept med musikinslag och spänning.

Historien är skruvad om några musikterrorister som utför attacker i Stockholm. De planerar att trumma på allt utom traditionella slagverk. De jagas av den tondöve polisen Amadeus med ett trauma när det gäller ljud. Jag har nu sett min första "musikthriller". Finns någon annan film i samma genre?

Jag tycker Sound of Noise är en film med högt tempo och häftiga musikinslag. Mycket underhållande och det är omöjligt att inte skratta hela tiden. Den är som ett antal musikvideor där ett thrillermoment för handlingen framåt. Jag tycker det fungerar.

Festivalsommar avslutning

Det har gått en vecka sedan Weeping Willows spelade på Stadsmuseets innergård i Norrköping. Det var en stilla sommarkväll och perfekt för lite musik med mycket "hjärta och smärta". Värmde upp scenen gjorde Linköpingsbandet La Fleur Fatale. Lättsam melodisk pop. De påpekade att en spelning som denna aldrig kunde hända i Linköping. Jag får nog hålla med. Hela kvällen var mycket trevlig.

Festivalsommar #5

Tältturné med Takida och Europe. Förband vid Cloetta Center var det lokala bandet Close Quarters.

Är uppvuxen med Europes 80-talshårdrock och blir lätt nostalgisk av Rock the night, Carrie, Open your heart , Superstitious och Final countdown. Det är spelglädje på scenen och publiken är sommarvarm och med på noterna hela tiden.

En annan ådra i mitt musikintresse är att vara nyfiken på allt nytt. Därför passerade inte Takida mina öron ohörda när de dök upp i mitten på 00-talet. Under kvällen spelar de en kavalkad av låtar från sin pågående karriär. Favoriter som Losing, Curly Sue, Handlake village och Evil eye. Tufft på ytan med den nya hårdrockens tyngd men det finns stråk av något mjukt i melodierna och texterna.

Festivalsommar #4

Så var det dags för festivalbesök igen. Nu i ett sommarvarmt Victoria Park i London. Andra året för tvådagars High Voltage Festival. Absolut ingen camping, inget nattsudd utan bara hårdrock. Tre scener - en för gammal hårdrock, en för progmusik och en för ny hårdrock. Lite av varje för en blandad publik där ändå medelåldern var runt +50. Kände mig nästan som en rockstjärna med mitt VIP-pass. Busstransfer från lyxiga Crowne Plaza hotel i Docklands till Victoria Park och artistingången. Det var bara att gå in utan att köa och ingen säkerhetskontroll. Direkt bakom stora scenen låg ett trevligt VIP-område.

Upplägget på de olika scenerna var också tilltalande. De tidiga banden spelade 30 minuter och sedan ett uppehåll på 30 minuter. Det gav lite andrum och utan stress upplevde jag sju band per dag. Mina favoriter öste på Metal Hammer scenen - nya band som lyssnat på tidig 70-tals och 80-tals hårdrock. Några favoriter att lyssna mer på: Furyon, Gentleman's Pistols och Attica Rage. Neurosis har manglat sin metal sedan 1985 och de är verkligen tunga.

Setlist 23-24 juli 2011.

Vårt weekendpaket gav även tillfälle till upplevelser i city, som besök på Tate Modern och deras stora Miróutställning. Mycket sevärd! Ett annat favoritmuseum är National Portrait Gallery. Nu visades orginalfoton från 1920-tal till 1960-tal av Hollywoodstjärnor. Snyggt!

Festivalsommar #3

Morrissey spelar på Hultsfredsfestivalen 2011. Då är det bara att bli på festivalhumör. Biljetter och boende, hotell i Vimmerby, bokades tidigt. Väder och vind rår bara moder natur över. Regn och blåst gör att för min del blir det festivalbesök endast på lördagen. Jag har lite svårt att gå omkring länge och behöver med jämna mellanrum vila både ben och rygg. Normalt är det svårt att hitta sittplatser på festivaler. Nu är det inga problem och mitt favoritställe blir ett mysigt område med "knit art" i träden och bänkar runt stammarna. På Sweden Rock bar jag med en liten hopfällbar pall. Räddaren i nöden.

På nya Hultsfred är det gott om utrymme, många lediga sittplatser och obefintliga köer till mat eller toaletter. Varför scenerna döpts om till olika färger förstår jag inte. Jag är tvungen att notera Teaterladan, Hawaii, Pampas och Stora dans i mitt spelschema för att komma i tid till de spelningar jag är intresserade av.

Jag förstår heller inte varför alla journalister visar sig på sin mest negativa sida och bara jämför med "gamla" Hultsfred och skriver att "här regnar festivalen bort". Det är en ny festival med andra förutsättningar. Alla som besökt Hultsfred tidigare vet att området är stort och det krävs 20.000 personer för att fylla ut bara scenen framför Hawaii. Även om hela området nu är mindre så hjälper det inte om besökarna är ca 10.0000 totalt.

Jag lyssnar lite på Stefan Sundström, Thorsten och Kenny, och Bob Hansson.

Min fulla uppmärksamhet får Nashville Pussy,Kebnekajse, White Lies, Magnus Carlsson & the Moon Ray Quintet och givetvis Morrissey.

Kebnekajse är imponerande och suggestiva. White Lies lite tråkiga på scen men de har bra låtar. Magnus Carlsson & the Moon Ray Quintet är skickliga musiker med stor jazz- och soulkänsla Morrissey är helt underbar. I know it's over får mig att inse att det är dags att åter börja lyssna på Smiths mer regelbundet. Meat is murder får en vegetarian sedan snart 30 år tillbaka att på allvar börja att fundera över att sluta kompromissa med fiskrätter i vissa situationer.

Morrissey setlist Hultsfred 2011:

1.Panic
(The Smiths song)
2.First Of The Gang To Die
3.I Want The One I Can't Have
(The Smiths song)
4.You're The One For Me, Fatty
5.Everyday Is Like Sunday
6.Ouija Board, Ouija Board
7.People Are The Same Everywhere
8.You Have Killed Me
9.There Is A Light That Never Goes Out
(The Smiths song)
10.I'm Throwing My Arms Around Paris
11.Satellite of Love
(Lou Reed cover)
12.I Know It's Over
(The Smiths song)
13.Action Is My Middle Name
14.Alma Matters
15.Shoplifters Of The World Unite
(The Smiths song)
16.Meat Is Murder
(The Smiths song)
17.Irish Blood, English Heart
18.This Charming Man
(The Smiths song

Festivalsommar #2

När vardagsrummet ser ut som en krigszon, sovrummet som en depå inför en stundande katastrof och köket som ett skyddsrum är det skönt att bara ge sig iväg på äventyr. Under lördagen spenderade jag dagen i grannstaden och njöt av gratis musikunderhållning på en liten parkeringsplats. För tredje året i rad arrangeras Munken in the Park.

Lördag 9 juli

14.00 Northern UpBeat
14.45 Zau Glück
15.30 Camela Leierth
16.45 Eric Gadd
18.00 Kajsa Grytt
19.15 Niclas Frisk Chinatown – Acoustic Deli
20.30 Sahara Hotnights

Kvällen avslutades med en svalkande dryck på Black Lion Inn och sedan övernattning på hotell. Efter frukost med livliga barn, som varit eller är på väg till Kolmården, var det bara att ge sig in i krigszonen igen. Golvlister, element, dörr- och fönsterkarmar i vardagsrummet tvättades och målades. Arbetet underlättades av att från stereon strömmade musik av Morrissey. Dags att börja lyssna in sig på nya artister inför nästa festivalbesök.

Festivalsommar

Sweden Rock festival firar 20 år och även jag blev glatt överraskad och njöt av mina tre dagar i Norje, Blekinge. Jag är egentligen inget fan av "hårdrock" utan mer en som tycker om "metal". 2011 kom så vändningen och även jag noterade att Clutch, Down och Black Label Society besökte Sweden Rock. Då är det bara att kapitulera.

Jag är inget fan av "All inclusive" heller. Men att bo på ****-stjärnigt hotell vid havet, få biljett och busstransfer direkt till festivalområdet är ingen dum idé. Att jag har fel ålder för att orka med att stanna uppe till sent flera kvällar i rad är en annan femma. Återhämtningen tog en vecka!

Jag erkänner att detta var mitt tredje besök på Sweden Rock. Jag är som alla andra som tycker om tung musik en snäll människa. Jag följde med en riktig "hårdrockare" 1994 (Deep Purple, Mountain, Uriah Heep) och 1999 (Budgie, David Lee Roth, Deep Purple, Dio).

Upperdog - film av Sara Johnsen

Vinterkyss (2005) är norska Sara Johnsens starka debutfilm med svenska Annika Hallin i huvudrollen. Det är ett sorgedrama i vintrig miljö med en kriminalgåta som extra krydda.

Upperdog (2009) är hennes senaste film med en skildring av det moderna Norge utifrån fyra personers liv. Deras vägar korsas och allt skildras med komisk lätthet. Hon väjer inte för tunga ämnen som arbetskraftsinvandring, krigstjänstgöring i Afghanistan, utlandsadoption och skuld. Hon använder sig av komedins filmspråk utan att förminska allvaret i berättelsen. Det blir ett nedslag i samtiden med trovärdiga porträtt av unga människors vardag.

Norsk film visas allt för sällan på en biograf nära mig. Jag fick vänta på DVD-utgåvan med release 16 mars 2011.

Trailer